C
Curtis
Hallå!
Detta är en tråd där jag vill beskriva hur jag upplevde ridpasset i går. Slutet av ridpasset betedde sig min häst mycket motsägelsefullt. Förhoppningsvis kan ni hjälpa mig att reda ut det och tillföra någonting klokt.
Vi befinner oss i startgroparna med att skola om från ren tävlingsdressyr till ett mer klassiskt-franskt förhållningssätt,(tror jag väl att det är.
) Läs det gröna om du har ont om tid!
Började med skritt ut i naturen ca 10 minuter, sedan galopp i lugnt tempo där hästen självmant sökte sig framåt-nedåt. Då red vi runt ett härligt fält. Skritt 10 minuter tillbaka till ridbanan.
På ridbanan började jag med att strecha halsens sidor uppsuttet, genom att locka huvud och hals att nosa på min fot. Detta gillar han. Ibland räcker det att klappa på halsen för att han ska böja åt det hållet. Han håller dock huvudet lite högt, i jämnhöjd med min fot så att det kommer lite på sned.
Sedan skritt i låg form där jag ser till att han är vaken med framåtbjudning, varvat med halter för sätet. Om inte säteshjälperna räcker höjer jag handen en aning, samtidigt som jag drar axlarna tillbaka och då brukar det fungera. Han stannar jämnare och mer distinkt när jag höjer handen ca 5 cm. Tar jag bakåt blir han lite seg i munnen och vill hela tiden ta ett extrasteg efter eftergiften. Hittills har vi bara varit på eller strax innanför fyrkantspåret. Så långt känns allt bra även om det finns massor att fila på.
Dags för trav. Även i trav börjar jag med låg form och lätt sits tills han hittar takten, sedan lättridning. I början tänker jag främst på att handen ska vara följsam så han kan sträcka sig när han vill. Det fungerar bra, även om han gärna ångar på lite för mycket. Är såå arbetsvillig.
Gör mycket övergångar till skritt och han kommer upp i formen av sig själv. Jag håller honom i den formen som han själv valt något halvt varv och ber sedan om sträckning framåt-nedåt. Sedan övergång och så jobbar vi på längs fyrkantspåret med skrittpauser på lång tygel något varv och sen jobb igen.
Nu till det knepiga. I den självvalda högre formen lyckas vi få till en fantastisk övergång från skritt till trav, där jag riktigt känner bakbenen komma under och upp i igångsättningen. Sedan en kort sträcka trav och tillbaka till skritt. Även i avbrottet så är allt så där super. Lätt i handen, bakbenen känns i sätet och jag är såå lycklig. Men, nästa igångsättning så släpper han bettet och går in bakom lodplanet. Det underliga är att jag återigen får samma känsla av bakbenen i sätet. Sträcker ut honom genom drivning och halvhalter med överliv och sedan övergång igen. Han gör några övergångar på detta sätt, där han kryper bakom, men ändå jobbar under sig.
Jag avslutar ridpasset med att åretigen strecha halsen uppsuttet. Nu söker han sig självmant åt sidan och ner mot marken och det märks att han strechar sig själv. Sedan skritt avsuttet utanför ridbanan.
Nu undrar jag lite över detta.
Känner någon igen sig?
Har du upplevt detta?
Vad tycker du om sättet jag jobbar min häst på?
Hur jobbar jag vidare?
Vill gärna ha tips, idéer och annat ni kan komma på.
Mvh Monika
Ps. Testade rakt bett på ridbanan för första gången, men vill ju inte att det skall urarta i någon slags utrustningstråd.
Det ska ju handla om riiiidning.
Ds.
Detta är en tråd där jag vill beskriva hur jag upplevde ridpasset i går. Slutet av ridpasset betedde sig min häst mycket motsägelsefullt. Förhoppningsvis kan ni hjälpa mig att reda ut det och tillföra någonting klokt.
Började med skritt ut i naturen ca 10 minuter, sedan galopp i lugnt tempo där hästen självmant sökte sig framåt-nedåt. Då red vi runt ett härligt fält. Skritt 10 minuter tillbaka till ridbanan.
På ridbanan började jag med att strecha halsens sidor uppsuttet, genom att locka huvud och hals att nosa på min fot. Detta gillar han. Ibland räcker det att klappa på halsen för att han ska böja åt det hållet. Han håller dock huvudet lite högt, i jämnhöjd med min fot så att det kommer lite på sned.
Sedan skritt i låg form där jag ser till att han är vaken med framåtbjudning, varvat med halter för sätet. Om inte säteshjälperna räcker höjer jag handen en aning, samtidigt som jag drar axlarna tillbaka och då brukar det fungera. Han stannar jämnare och mer distinkt när jag höjer handen ca 5 cm. Tar jag bakåt blir han lite seg i munnen och vill hela tiden ta ett extrasteg efter eftergiften. Hittills har vi bara varit på eller strax innanför fyrkantspåret. Så långt känns allt bra även om det finns massor att fila på.
Dags för trav. Även i trav börjar jag med låg form och lätt sits tills han hittar takten, sedan lättridning. I början tänker jag främst på att handen ska vara följsam så han kan sträcka sig när han vill. Det fungerar bra, även om han gärna ångar på lite för mycket. Är såå arbetsvillig.
Nu till det knepiga. I den självvalda högre formen lyckas vi få till en fantastisk övergång från skritt till trav, där jag riktigt känner bakbenen komma under och upp i igångsättningen. Sedan en kort sträcka trav och tillbaka till skritt. Även i avbrottet så är allt så där super. Lätt i handen, bakbenen känns i sätet och jag är såå lycklig. Men, nästa igångsättning så släpper han bettet och går in bakom lodplanet. Det underliga är att jag återigen får samma känsla av bakbenen i sätet. Sträcker ut honom genom drivning och halvhalter med överliv och sedan övergång igen. Han gör några övergångar på detta sätt, där han kryper bakom, men ändå jobbar under sig.
Jag avslutar ridpasset med att åretigen strecha halsen uppsuttet. Nu söker han sig självmant åt sidan och ner mot marken och det märks att han strechar sig själv. Sedan skritt avsuttet utanför ridbanan.
Nu undrar jag lite över detta.
Känner någon igen sig?
Har du upplevt detta?
Vad tycker du om sättet jag jobbar min häst på?
Hur jobbar jag vidare?
Vill gärna ha tips, idéer och annat ni kan komma på.
Mvh Monika
Ps. Testade rakt bett på ridbanan för första gången, men vill ju inte att det skall urarta i någon slags utrustningstråd.