Då ska vi se här... Men det är svårt att rekommendera min egen ras eftersom jag allt mindre vet riktigt vad den är för något. Jag är
inte vän med avelsutvecklingen, slöa kortnosade fläskberg som lallar runt i vänstervarv och grymtar.
Min egen har de egenskaper jag tycker en bra corso
ska ha, han har en nästan oändlig arbetslust och antar att det matte vill göra är säkert jättekul. Han är stark och smidig, när vi är hemöver (södra norrland) går han lös i skogen i svår terräng dag efter dag och springer miltals upp och ner för bergen, hoppar utan problem högre än jag är lång (vilket skrämmer livet ur mig), och anser att myrarna är trampolinhallar bara för honom så där måste man stanna och dra några extra räcervarv. Här i Skåne kan han frestas att sticka efter en hare som ränner iväg precis framför näsan på honom, men med lite svagare retning sticker han inte efter vilt. Jag har kallat tillbaka honom från älg och rå när han följt med familjens jakthundar. Det jaktintresse han har handlar främst om nyfikenhet. Men han är stor och tung, även om han är nätt byggd. Just min har alltför lång rygg för att det ska vara riktigt hälsosamt också. Jag vet på tok för lite om ridning för att kunna säga något om hur det skulle funka för honom. Just min klarar värme och kyla rätt bra (kallare än -15 får han ha täcke på sig, han rör sig inte mycket om han är ute ensam), det finns lite mer ull under än vad det ser ut för. Men hur mycket ull de har verkar variera rätt rejält, och många är känsliga för värme (brakycefalin). Monster vaktar, det är viktigt för honom att få vara ute och hålla koll på vad som händer. Det är en form av berikning för honom att ändra saker i miljön, han har ett jäkla sinne för vad som ska vara hur och var. Rasen ska vakta, och det bör man verkligen vara säker på att man vill ha om man funderar på corso (och då menar jag inte en "magisk hund" som av sig själv vet vem som är välkommen och vem som är en skurk, så man kan bara lita på hunden så blir allt blommor och vårvindar

). Jag har gården inhägnad med en grind som öppnas inifrån och en ringklocka... Just Monster är även socialt osäker, vilket är en dålig kombo! Nyfiken, socialt osäker, rejäl vaktinstinkt. Det är dock inte ett ovanligt problem i rasen, så var uppmärksam på varningstecken hos föräldrarna och träffa så många som möjligt ur linjerna om du är intresserad av rasen! Sociala rädslor, dåliga höfter och korsband, epilepsi, ögon (cherry eye är inte ovanligt, men jag vill verkligen rekommendera att man är supernoga med att titta på att nedre ögonlocket inte hänger framförallt

), allmänna problem med mage och päls ( = allergi, om man frågar mig

), är sådant man bör vara uppmärksam på om man letar valp. Och givetvis att hunden är byggd så som den
ska, dvs "molossernas atlet" som det skryts så förbannat om trots att hundarna ser ut som tunnor som sprungit in i en vägg.
Rasen bör funka bra med andra hundar, det gör även min sedan han varit en skitstövel i en halvtimme ungefär.

(Pga sin osäkerhet, han går så högt i stress att han inte kan ta in vad den andra hunden säger utan är bara på-på-på hela tiden som en idiot.)
Monster är i överkant i sitt aktiveringsbehov, vi kör spår, nw, rally, lydnad och trick som regel, han är med mig på klubben de flesta dagar i veckan, vi är med i träningsgrupper och har som regel minst en kurs igång. Wp för fysträning. Men jag är ju själv intresserad också. Han är dock mer "rätt" som cc (enligt mig) än de där soffprydnaderna som anses vara rastypiska numer.
Lille Fnatt i myrmarkerna
Monsterlek
Skulle jag rekommendera en corso? Jag vet inte... Jag vet för lite om dig för att säga om ni skulle funka ihop. Min egen är underbar (men har absolut rejäla brister). Rasen som jag anser att den är egentligen är underbar (rottweiler med mer humor, typ). Rasen som föds upp av många idag är dock något helt annat.