Reaktioner på svår stress?

[Inte_Ung]

(och nu fick jag tänka väldigt länge innan jag kom på ordet för kikare - vad säger det om mig just nu?)

Att det nog inte är så bra.
Tror jag.

 

[Inte_Ung]

Han har inte fått någon hjälp alls i princip, bara förlängda sjukskrivningar.

Så märkligt.
Jag har fått all hjälp som man kan tänka sig.
En duktig Psykiatriker råkade ringa mig för att kontrollera hur jag mådde när det var som absolut sämst.
Hon tog tag i det hela. Jag är så oerhört tacksam för det.

Själv vill jag ju tro att jag hade försökt söka hjälp på egen hand, privat psykolog, någon privat klinik eller dylikt.

Och jag vet att jag söker hjälp.
Den Allmänna sjukvården tog väl hand om mig.
Min egen insats var att vara mycket samarbetsvillig och motiverad, samt att kunna formulera mina behov.

 

[sjoberga]

Många verkar i dag lida av stress.
Vad finns det egentligen för olika reaktioner på svår stress?
Hur påverkar det den stressade, omgivningen och samhället egentligen?

Kan man bli apatisk som de apatiska barn som det skrevs mycket om för ett tag sedan?
Är verklighetsflykt något som händer?
Och hur blir det då när någon lever i fantasier?
Eller är det bara ångest, trötthet och irritation som följer av stress?

Jag blir mest stressad av att inte vara stressad, lite klantigt uttryckt dock. Att vara under press, deadlinetryck och få halvt omöjliga uppdrag att slutföra på kort tid är det som ger en bra prestation för mig i den värld jag jobbar i, en fokuserad harmoni och ett trivselflöde. Att hamna i tidsöverflöd är enormt stressande och påfrestande, jag kan känna igen en del av de symptom som beskrivs i tråden de veckor när arbetet kan gå på halvfart och ändå betraktas som tillräckligt bra.

Jag upplever att många människor inte har förmågan att koppla om mellan arbete och fritid, vakenhet och sömn - utan släpar på jobbiga arbetsproblem dygnet runt eller jobbiga fritidsproblem dygnet runt och det verkar väldigt tyngande. Jag skulle nog uppmana till att försöka göra vattentäta skott i medvetandet om man upplever sådana problem, för då kan man trots svåra problem på arbete - eller i privatliv - ha en fristad där man fungerar ett antal timmar varje dag. Släpp jobbet när du åker hem! Släpp fritiden på jobbet! Ingen Facebook, privat epost eller tankar kring barnens skolgång på jobbet. Fokus på det du är där för. Jag har funkat så på alla mina jobb, från betongbyggarbetare, kyllagerplockare, lärare på universitetet, vikarie på högstadiet till systemingenjör och utvecklingschef inom teknik. Fokus och bästa möjliga insats givet förutsättningarna.

Min slutsats är att förmågan att kunna vara i nuet och göra bästa möjliga prestation utifrån "just nu" är en nyckel till att inte känna stress.

Eftersom jag inte kan påstå att jag känner stress (eller nånsin har känt) på det sätt som beskrivs i tråden, kanske jag har helt fel i mina slutsatser....

Var kommer egentligen stressen från? Vad driver er att känna stress? Nyfiken.

 

[Inte_Ung]

Var kommer egentligen stressen från? Vad driver er att känna stress? Nyfiken.

Hot till liv och egendom.
Mobbing på jobbet när jag upptäckte fusk är min båda orsaker till stress i livet.
Inte att ha bråttom, det är en helt annan sak.

 

[Houdinie]

Depression, tunnelseende, ångest, minnessvårigheter, sömnbrist, andningssvårigheter, försämrat färgseende, migränanfall, handlingsförlamning, apati, känslosvängningar, eksem, smärtor i nacke och rygg, beslutsångest etc.

Det är svårt att separara vad som kommit av stress, och vad som kommit av depression, men de är nog sammanlänkade.

 

[Inte_Ung]

Att hamna i tidsöverflöd är enormt stressande och påfrestande,

Ja det kan ge intrycket av att man är överflödig.
Något som definitivt kan ge stress.
"Inte nyttig nog" är det många som är rädda för.
Prestationsångest kan det också kallas.

 

[sjoberga]

Hot till liv och egendom.
Mobbing på jobbet när jag upptäckte fusk är min båda orsaker till stress i livet.
Inte att ha bråttom, det är en helt annan sak.

Ok, utan att veta, kan jag nog spå att det skulle kunna stressa även mig - eftersom de två varianterna också påverkar förmågan att "koppla" bort.

 

[sjoberga]

Ja det kan ge intrycket av att man är överflödig.
Något som definitivt kan ge stress.
"Inte nyttig nog" är det många som är rädda för.
Prestationsångest kan det också kallas.

Fast för mig handlar det inte om "inte nyttig nog" för jag kan ändå känna att jag gör massor med väl motiverade saker som ger bra intäkter till företaget och ändå vara stressad. Det är mer en personlig prestationsångest som handlar om att jag inte utnyttjar min förmåga på bästa sätt. Förra gången det på allvar kändes på det viset under en längre tid, bytte jag jobb (från ett välbetalt jobb på ett företag med framgång som hade blivit för mycket rutin och förvaltande, till ett mindre välbetalt på fattigt litet företag med rätt utmaningar).

 

[Blandrastik]

Var på en föreläsning om stress, hjärnan blir ju rent fysiskt skadad av att kortisolpåslaget aldrig går tillbaka till normalnivå om man stressar för länge. Nu kommer jag inte exakt ihåg, men nån del av Cortex fick sig en omruskning som läker med tiden, men skada blir det.

Jag tillhör själv de där som blir stressade av saker jag inte kan påverka, tex jag har en dead-line, någon ska iväg idag till kund, då passar både nätverk och skrivare på att ta en liten paus. Då kan jag lätt slå sönder nåt, eller skrika mig hes på någon i min närhet.

 

[Raderad medlem 19815]

Så märkligt.
Jag har fått all hjälp som man kan tänka sig.
En duktig Psykiatriker råkade ringa mig för att kontrollera hur jag mådde när det var som absolut sämst.
Hon tog tag i det hela. Jag är så oerhört tacksam för det.

Och jag vet att jag söker hjälp.
Den Allmänna sjukvården tog väl hand om mig.
Min egen insats var att vara mycket samarbetsvillig och motiverad, samt att kunna formulera mina behov.

Men vad fick du för hjälp rent konkret då? Av psykiatern exempelvis? Jag blir väldigt frustrerad på situationen jag beskrev, men det är svårt att lägga sig i för mycket.

 

[Inte_Ung]

Men vad fick du för hjälp rent konkret då? Av psykiatern exempelvis?

Medicin och terapi.
Psykiatrikern hittade en psykolog som passade mig som hand i handske.
Själva jobbet var jag dock tvungen att göra själv.

Det handlar ju om att ändra sitt eget tankemönster så man måste vara mycket motiverad och fokuserad.

 

[Korven]

Så märkligt.
Jag har fått all hjälp som man kan tänka sig.
En duktig Psykiatriker råkade ringa mig för att kontrollera hur jag mådde när det var som absolut sämst.
Hon tog tag i det hela. Jag är så oerhört tacksam för det.

Och jag vet att jag söker hjälp.
Den Allmänna sjukvården tog väl hand om mig.
Min egen insats var att vara mycket samarbetsvillig och motiverad, samt att kunna formulera mina behov.

När jag blev sjukskriven första gången sa jag att jag tror det räcker om jag får 14 dagar. Då stirrade hon på mig och sa att tre månader minst , till att börja med. Det blev längre än så.

 

[avslutat medlemskap]

Jag klarar inte alls av stress längre, det hade nog börjat innan olyckan misstänker jag såhär i efterhand eftersom jag då jobbade i stort sett dygnet runt.

Försöker nån styra mig eller snabba på nåt jag gör så blir det ett "jag löser problemet, försvinn"! (Hört det nångång I-U?

Jag kan aldrig mera jobba under press och deadline går helt bort, får jag däremot göra saker i min takt så blir slutresultatet bra, ska nåt jäktas fram får höga vederbörande rådet att ta med sig prylen och göra det själv.

Det tog ett bra tag att acceptera att det blev såhär och att dagsformen måste styra men jag kom dit också till slut och det på alldeles egen hand. Jag är ju så j*vla tjurig så söka hjälp finns inte, är jag inte döende så kontaktar jag inte vården, är jag döende ringer jag nödslakten istället.

 

[ajdidodii]

Min kompis man lider av utmattningsdepression och han har i princip bara legat i sin säng i 1,5 år nu. Det händer att han kommer ut och gör saker som att gå och handla, gå till parken med barnen, men då blir han ännu tröttare efteråt.

Vet du om citatet under stämmer på honom? Du får gärna skicka ett pm om du inte vill svara i tråden.

Ansträngningsutlöst försämring (Post-Exertional Malaise, PEM)
Onormal fysisk och mental uttröttbarhet efter ansträngning. Snabb muskulär och kognitiv utmattning, ansträngningsutlöst sjukdomsmående och/eller extrem utmattning och/eller smärta samt en tendens att patientens tillhörande symtom förvärras. Onormalt lång återhämtningsperiod, oftast längre än 24 timmar.

 

[Kilauea]

För mig utlöste långvarig stress depression, fast då har jag haft problem med depressioner tidigare i livet och ätit SSRI under 7 år (och tack vare det fungerat så normalt jag kan).
Extrem trötthet, ont i kroppen, ångest, klumpighet (tappar saker tex), glömska.

 

[Raderad medlem 19815]

Vet du om citatet under stämmer på honom? Du får gärna skicka ett pm om du inte vill svara i tråden.

Är det lite liknande ME/kroniskt trötthetssyndrom (vilket för övrigt verkar vara en total mardröm)?

Jag tror att han har "vanlig" utmattningsdepression.

 

[ajdidodii]

Är det lite liknande ME/kroniskt trötthetssyndrom (vilket för övrigt verkar vara en total mardröm)?

Jag tror att han har "vanlig" utmattningsdepression.

Jo, det var det jag kom att tänka på, just med försämringen. Allting är relativt, frustrerande, ja, irriterande, ibland, men ingen mardröm för mig i alla fall, man anpassar sig. Men då är jag också bara husbunden, inte sängbunden.

 

[Inte_Ung]

"jag löser problemet, försvinn"! (Hört det nångång I-U?

Ja.
Men jag vet ju vad det är så det är bara att backa.

 

[Inte_Ung]

Extrem trötthet, ont i kroppen, ångest, klumpighet (tappar saker tex), glömska.

Det där känner jag igen.
SSRI hjälper tack och lov mot det för min del.

 

[Kilauea]

Det där känner jag igen.
SSRI hjälper tack och lov mot det för min del.

Det gör det överlag för mig med, när det inte drar igång igen (depression alltså).