Reaktioner på svår stress?

Jo, det var det jag kom att tänka på, just med försämringen. Allting är relativt, frustrerande, ja, irriterande, ibland, men ingen mardröm för mig i alla fall, man anpassar sig. Men då är jag också bara husbunden, inte sängbunden.

Vad tråkigt att höra att du är sjuk. Har läst flera artiklar i DN och även sett tv-reportage och det verkar ju variera hur dålig man är. I tv-programmet handlade det om en tjej som varit väldigt aktiv och en riktig fighter och som pressade sig själv att göra saker fast hon var sjuk. Till slut blev hon helt sängliggande och enda gången hon varit ute var när hennes bror bar henne ner till stranden där hon låg en stund.
 
En sak som jag tycker är intressant om detta med stress är hur olika personer reagerar på likvärdiga situationer.
En situation som får en person att dra täcket över huvudet och inte gå ut på en vecka får en annan person att bara *lägga sig i selen* och jobba sig igenom situationen.
Hur och varför reagerar vi som vi gör på olika situationer i livet? Erfarenheter är en stor del i det hela, sen är vi alla olika känsliga och har olika grundreaktioner i vår personlighet. Lite som hästar, en del är lätta fram, en del lätta i baken, vissa flyr direkt och så har vi de som fryser fast.

Mina egna reaktioner på för mycket stress var synbortfall, minnessvaghet, extrem prokastinering mm. Men sova och äta var inte några problem, troligen det som räddade mig från att braka totalt.
 
Många verkar i dag lida av stress.
Vad finns det egentligen för olika reaktioner på svår stress?
Hur påverkar det den stressade, omgivningen och samhället egentligen?

Kan man bli apatisk som de apatiska barn som det skrevs mycket om för ett tag sedan?
Är verklighetsflykt något som händer?
Och hur blir det då när någon lever i fantasier?
Eller är det bara ångest, trötthet och irritation som följer av stress?


Jag börjar med att glömma saker, tappa närminne, både saker jag måste göra och saker jag gjort. Sedan börjar jag få problem att sova, vaknar fyra på morgonen osv. Börjar få värk i lederna och kroppen. Efter att det hållit på ett tag får jag nån infektion eller annan fysisk sjukdom.

Känner mig sällan stressad, faktiskt, även om jag är mitt upp i det. Jag brukar märka av det på kroppens reaktioner, inte på att jag egentligen rent emotionellt känner av det.
 
Min kompis man lider av utmattningsdepression och han har i princip bara legat i sin säng i 1,5 år nu. Det händer att han kommer ut och gör saker som att gå och handla, gå till parken med barnen, men då blir han ännu tröttare efteråt.

När jag själv är stressad så känner jag mig på något sätt "elektrisk", det är som att hela jag liksom surrar och är på helspänn. Får ont i huvudet och ryggen och blir irriterad och snäsig mot mina närmaste. Som tur är så händer det sällan, det var mer förr när jag pluggade.

Har mannen utretts för ME??
 
När det varit för mycket för mig så vill jag i princip bara dö. Och innan jag hamnat i det steget så har jag tappat ord när jag talar, sover oroligt, lättirriterad dock bara hemma aldrig på jobbet, vet ej hur jag kommit hem utan sitter rätt som det är i bilen hemma på gårdsplanen, rastlöshet i både kropp och själ, kan sitta och titta rätt ut i tomma intet utan att höra vad som händer omkring mig...etc
 
En sak som jag tycker är intressant om detta med stress är hur olika personer reagerar på likvärdiga situationer.
En situation som får en person att dra täcket över huvudet och inte gå ut på en vecka får en annan person att bara *lägga sig i selen* och jobba sig igenom situationen.
Hur och varför reagerar vi som vi gör på olika situationer i livet? Erfarenheter är en stor del i det hela, sen är vi alla olika känsliga och har olika grundreaktioner i vår personlighet. Lite som hästar, en del är lätta fram, en del lätta i baken, vissa flyr direkt och så har vi de som fryser fast.

Mina egna reaktioner på för mycket stress var synbortfall, minnessvaghet, extrem prokastinering mm. Men sova och äta var inte några problem, troligen det som räddade mig från att braka totalt.
Fast det betyder ju inte att grundförutsättningarna var lika.
 
Har mannen utretts för ME??
Det tror jag inte, och tror att det är "vanlig" utmattningsdepression han har, trots att jag förstår om man tänker på ME när man läser min beskrivning.

Han blev sjuk på grund av en stressad hemmasituation; ett barn med autism och sömnstörning dvs vaken 2-3 timmar VARJE natt, i kombination med att han själv verkar vara lite psykiskt skör/sårbar.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag var väldigt nära att skriva det här under anonymt nick, men kom sedan fram till att det här inte är något att skämmas för och att...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 675
Senast: Mineur
·
Samhälle Igår när jag körde hem från jobbet lyssnade jag på P1 om Vipeholmsanstanstalten och hemskheterna som hände där, så idag har jag googlat...
Svar
16
· Visningar
1 547
Senast: Ninnurur
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 639
Senast: tanten
·
Hundhälsa Igår kväll började Slyngeln plötsligt klia sig "överallt" och var klart besvärad utan att verka hitta stället det kliade på ordentligt -...
Svar
6
· Visningar
1 072
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • 🇪🇺EU VALET 2024🇸🇪
Tillbaka
Upp