Reaktioner på svår stress?

[Inte_Ung]

Många verkar i dag lida av stress.
Vad finns det egentligen för olika reaktioner på svår stress?
Hur påverkar det den stressade, omgivningen och samhället egentligen?

Kan man bli apatisk som de apatiska barn som det skrevs mycket om för ett tag sedan?
Är verklighetsflykt något som händer?
Och hur blir det då när någon lever i fantasier?
Eller är det bara ångest, trötthet och irritation som följer av stress?

 

[Hyacinth]

Många verkar i dag lida av stress.
Vad finns det egentligen för olika reaktioner på svår stress?
Hur påverkar det den stressade, omgivningen och samhället egentligen?

Kan man bli apatisk som de apatiska barn som det skrevs mycket om för ett tag sedan?
Är verklighetsflykt något som händer?
Och hur blir det då när någon lever i fantasier?
Eller är det bara ångest, trötthet och irritation som följer av stress?

Jag har upplevt att jag tappat minnet, jag kommer inte ihåg hur jag tagit mig mellan platser eller vad jag ska göra. Att man blir apatisk eller avstängd kan jag se skulle kunna vara en följdreaktion.

 

[Io]

Många verkar i dag lida av stress.
Vad finns det egentligen för olika reaktioner på svår stress?
Hur påverkar det den stressade, omgivningen och samhället egentligen?

Kan man bli apatisk som de apatiska barn som det skrevs mycket om för ett tag sedan?
Är verklighetsflykt något som händer?
Och hur blir det då när någon lever i fantasier?
Eller är det bara ångest, trötthet och irritation som följer av stress?

Hos mig har det triggat igång skov av min autoimmuna sjukdom och allt som följer med det.

 

[Inte_Ung]

Hos mig har det triggat igång skov av min autoimmuna sjukdom och allt som följer med det.

Så sådant kan alltså också påverkas.
Stress verkar vara ett stort problem både för individen och samhället.

 

[Inte_Ung]

Jag har upplevt att jag tappat minnet

Det har jag med.
Och det måste ju bli konstigt för omgivningen också.
Särskilt i mitt fall då mitt minne i normala fall är något alldeles speciellt.

 

[TinyWiny]

Visst kan man bli apatisk av stress. Särskilt när jag var som sjukast i övriga sjukdomar och kroppen redan var stressad av den extrema smärtan kunde jag bli helt avstängd av stress. Hjärnan stängde helt enkelt ner. Det var som att dra ner en rullgardin och jag kunde inte tänka en hel tanke. Jag klarade inte av att göra något som skulle göras i flera steg som t ex en maträtt även om jag egentligen visste exakt hur jag skulle göra, det egentligen inte var svårt och jag hade gjort det hundra gånger innan så fick jag helt enkelt inte till det. Det gick bara inte hur mycket jag än försökte. Just stressen av sjukdomarna var det som gjorde att jag slutade köra bil. Jag hade inget minne av att jag hade åkt förbi vissa ställen och fick svårt att hitta där jag alltid hade hittat förut. Jag kunde helt enkelt inte komma på hur jag skulle köra för att ta mig från punkt A till punkt B. Något som alltid gått av sig själv innan.

Minnet blev också dåligt. Jag som alltid har kunnat minnas samtal i detalj, telefonnummer, koder och reg.nummer på bilar hade ingen koll alls längre. Förmågan att läsa böcker försvann också. Jag kunde läsa samma sida flera gånger men kunde ändå inte minnas vad jag hade läst. Jag som i vanliga fall läste massor av böcker och kunde säga att det och detta står på sidan x på rad y och återge meningen ordagrant efter att ha läst en bok.

Magen är ju också vanligt att få reaktioner i på olika sätt.

 

[tanten]

Hu man reagerar är nog rätt individuellt. jag tror inte att man kan förutse vad som händer med en person om man utsätter den för svår stress?
Är det inte snarare så att det finns en bukett av symptom som uppträder när kropp coh hjärna belastas så hårt som vid stress?

 

[Inte_Ung]

. jag tror inte att man kan förutse vad som händer med en person om man utsätter den för svår stress?

Jag tänkte resonemanget litet åt andra hållet.
Vilka reaktioner som man upplever hos sig själv och andra kan man förklara med svår stress?
T.ex. extrem trötthet, ångest, verklighetsflykt och otrevligt uppförande.

 

[Raderad medlem 19815]

Många verkar i dag lida av stress.
Vad finns det egentligen för olika reaktioner på svår stress?
Hur påverkar det den stressade, omgivningen och samhället egentligen?

Kan man bli apatisk som de apatiska barn som det skrevs mycket om för ett tag sedan?
Är verklighetsflykt något som händer?
Och hur blir det då när någon lever i fantasier?
Eller är det bara ångest, trötthet och irritation som följer av stress?

Min kompis man lider av utmattningsdepression och han har i princip bara legat i sin säng i 1,5 år nu. Det händer att han kommer ut och gör saker som att gå och handla, gå till parken med barnen, men då blir han ännu tröttare efteråt.

När jag själv är stressad så känner jag mig på något sätt "elektrisk", det är som att hela jag liksom surrar och är på helspänn. Får ont i huvudet och ryggen och blir irriterad och snäsig mot mina närmaste. Som tur är så händer det sällan, det var mer förr när jag pluggade.

 

[CillaW]

Jag tänkte resonemanget litet åt andra hållet.
Vilka reaktioner som man upplever hos sig själv och andra kan man förklara med svår stress?
T.ex. extrem trötthet, ångest, verklighetsflykt och otrevligt uppförande.

Allt det och mer därtill.

Minnesproblem. Undvikande. Prokrastinering. Oproportionerligt ilskna reaktioner på krav från omgivningen.
Ångest, handlingsförlamning, superkort stubin.

Bland annat.

Sånt som jag känner igen hos mig själv och därmed hos andra.

 

[julgrisen]

När jag är riktigt stressad upplever jag dels att jag tappar bort ord, glömmer saker och har svårt att fokusera, men också att jag inte klarar att fatta ens de enklaste beslut. Jag kan stå lamslagen och börja gråta när jag måste välja mellan mild eller stark sås till min falafelrulle.

 

[Inte_Ung]

Men det måste ju vara jättedåligt ur ett samhällsperspektiv att folk blir på det viset.
Oerhört kontraproduktivt.

Dagens samhälle producerar ju stressade människor på löpande band.
Det måste ju gå att göra något åt?
Där så måste det finnas en enorm besparing i både lidande och samhällsekonomi att göra.

 

[corzette]

Det här är nog bara toppen av ett isberg som man märker av nu... Själv trodde jag inte att jag va så stressad, men när jag nu läser era symptom som ni radar upp blev det en "aha"... Och visst ... Jag HAR skäl att känna "stressen" men man "funkar" ju förutom då de där med minnet, huvudvärk, trött, konstigt snäsig ibland osv ... Dvs helt emot min karaktär i "vanliga" fall... Många är nog i min situation där man helt enkelt bara sopar "symptomen" under mattan... För som i mitt fall .. Inte mkt jag kan göra åt saken... Bara bita ihop och leva med det... (mest familjegrejer som är under "arbete" och inte kan göras annorlunda)

 

[Tass]

Dålig eller mycket dålig sömn är en vanlig reaktion på stress. Om problemet blir långvarigt så ökar risken för en mängd kroppsliga sjukdomar.

Själv tappar jag ord och tankar när jag blir stressad, jag använder fel ord, jag tappar smaksinnet, jag vet att någon fryser men förstår inte att det är jag, allt blir avlägset som om man såg det genom fel ände av kikaren (och nu fick jag tänka väldigt länge innan jag kom på ordet för kikare - vad säger det om mig just nu?)

 

[tanten]

Jag har långt till stress i negativ bemärkelse. Däremot kan jag få stressreaktioner när jag är sjuk.

När jag gick igenom min cancerbehandling upplevde jag att hjärnan slog av om jag belastades. Dagen/dagarna efter en cellgiftsbehandling så kunde jag itne prata i telefon och ha ögonen öppna. Jag klarade bara intryck för enstaka sinnen i taget.

Har upplevt samma när jag varit sjuk eller fått läkemedel jag inte tålt. Mycket intryck och hjärnan stänger av. Jag var i det synnerligen välbekanta och lilla köpcentrumet och hittade inte ut. Fick stanna, blunda och koncentrera mig, sedan var allt välbekant igen.

När jag varit i närheten av väggen har jag fått liknande symptom. Jag klarar bara en sak i taget - jag som varit mästarinnan av "många bollar i luften"

Jag brukar säga att jag är samma person som förr. Men jag ges ut i en mindre upplaga.

 

[Raderad medlem 19815]

Men det måste ju vara jättedåligt ur ett samhällsperspektiv att folk blir på det viset.
Oerhört kontraproduktivt.

Dagens samhälle producerar ju stressade människor på löpande band.
Det måste ju gå att göra något åt?
Där så måste det finnas en enorm besparing i både lidande och samhällsekonomi att göra.

Vad gäller min kompis man så blir detta extremt tydligt. Han är normalt sett högavlönad (ca 60 000/mån) och skattebortfallet och statens utgifter för hans sjukskrivning i kombination med det faktum att hans fru jobbar 50% för att över huvud taget orka med (de har två små barn, varav ett med autism) innebär ju en enorm kostnad för samhället.

Han har inte fått någon hjälp alls i princip, bara förlängda sjukskrivningar. Nu har han fått komma till stressmottagningen på KI men han tyckte inte att de kom med några nyheter.

Själv vill jag ju tro att jag hade försökt söka hjälp på egen hand, privat psykolog, någon privat klinik eller dylikt.

 

[athena_arabians]

Mitt minne är kasst och det är jättejobbigt att läsa böcker (jag har alltid älskat att läsa ). Dålig sömn med medföljande ångestpåslag. Givetvis gillar inte min autoimmuna sjukdom stress heller.

Ibland blir jag också handlingsförlamad, det händer liksom inget.

 

[EmmaW]

Syn och hörselbortfall. Ljudkänslig. minskad till obefintlig matlust.Konstant trötthet. Dålig sömn. Tappar ord och har svårt att "tänka snabbt". Konstanta spänningar i muskler som leder till migrän. Distanserad och svårt att ta tag i saker och ting. Apati. Ångest. Wind-up med extrem smärta.

Stress är obehaglig när det går för långt eftersom det kan yttra sig på så många olika sätt. Jag har själv en stressproblematik efter lång sjukdom som jag kämpar med varje dag. Jag har bra perioder och dåliga perioder men varefter mitt liv reder upp sig så blir det bättre.

Jag tror kraven i samhället är för höga, tex inom vården där jag arbetade så gjorde man ofta 2-3 mans jobb och klarade man inte det så åkte man ut. Det är klart det sparar pengar, men sen kostar ju sjukskrivningarna också som kommer som ett brev på posten efter ett tag. Jag upplever att det finns väldigt lite hjälp att få när man väl hamnat hamnat där och vägen tillbaka är lång.

 

[Miljah]

Många verkar i dag lida av stress.
Vad finns det egentligen för olika reaktioner på svår stress?
Hur påverkar det den stressade, omgivningen och samhället egentligen?

Kan man bli apatisk som de apatiska barn som det skrevs mycket om för ett tag sedan?
Är verklighetsflykt något som händer?
Och hur blir det då när någon lever i fantasier?
Eller är det bara ångest, trötthet och irritation som följer av stress?

Jag funderar vidare, vad ska man göra åt det? På individnivå och på samhällsnivå?

Jag själv känner av att jag snart har nått min "smärtstressgräns". Jag har (helt frivilligt) tagit på mig politiska uppdrag som tar väldigt mycket tid. Mycket görs på fritiden men en del uppdrag utförs dagtid då jag måste vara borta från jobbet. Det är inga problem med att få ledigt, min chef tycker att det är bra och värdefullt att jag engagerar mig, problemet är dock att jag är tvungen att utföra samma arbete på mindre tid istället (pga personalbrist).

Detta gör mig jättestressad! Jag känner att min hjärna inte fungerar som tidigare, jag får teflonminne och jag tappar också glöden - engagemanget, på något vis. Jag som alltid haft lätt att uttrycka mig skriftligt, kan knappt skriva ett mail, får liksom inte till det som jag vill.

Vad göra? Gå ner i arbetstid? Byta jobb? Avsäga mig uppdragen? Jag är mitt uppe i detta funderande just nu.

På samhällsnivå försöker jag att vara med och påverka iom mina uppdrag men just nu känns det som jag hamnat i en negativ spiral :/

 

[CillaW]

Dålig eller mycket dålig sömn är en vanlig reaktion på stress. Om problemet blir långvarigt så ökar risken för en mängd kroppsliga sjukdomar.

Själv tappar jag ord och tankar när jag blir stressad, jag använder fel ord, jag tappar smaksinnet, jag vet att någon fryser men förstår inte att det är jag, allt blir avlägset som om man såg det genom fel ände av kikaren (och nu fick jag tänka väldigt länge innan jag kom på ordet för kikare - vad säger det om mig just nu?)

Tunnelseende?