Regler för barn 1,5-2 år gammal

[Kalaspinglan]

På vårt envisa lilla monster biter ingenting, men snart biter väl hundstackarn honom istället...

Han är på allt. Är trotsig med ALLT, kastar maten vid matbordet, går från matbordet, vägrar äta, rymmer så fort han får tillfälle (men bara sådär lagomt långt, så att man nästan nästan kommer ikapp...), ingenting är bra. Slår lillasyster helt oprovocerat.

Jag accepterar givetvis inte något av det han gör. På vilket sätt kan jag markera att jag menar allvar. Hur mogen är han? Vad förstår han? Kan jag skicka honom i skamvrån eller är han för ung? Skicka honom från matbordet? Hur ska jag få honom att sluta vara elak mot hunden?

Tack tack på förhand!


PS! Han sover hela nätter nu för tiden. *peppar peppar*. Ska skriva lite mer om det i morgon och berätta vad vi gjort!!

 

[ameo]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Rent spontant så känns det som ett litet uppmärksamhetsbehov som får utlopp på detta sättet.
Visst är det lite utforskarålder också (jag vägrar kalla det trotsålder) kanske, men jag hade ändå provat att försöka ge honom lite mer av positiv uppmärksamhet. Lek med honom, hitta på saker ihop med honom. Uppmuntra honom när han gör bra saKer. Hitta saker han tycker är kul att hålla på med. Gör saker med bara honom utan att lillasyster med och låt lillasyster komma i andra hand.

Jag har ingen aning om ifall det funkar, men jag hade nog börjat i den änden, att överösa honom med mer positiv uppmärksamhet, så att han inte hinner hitta på en massa hyss... För tyvärr är det ju så att när de bråkar så blir det ju mest av den negativa uppmärksamheten - som för barnet känns bättre än ingen uppmärksamhet alls.

 

[Petruska]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Kan jag skicka honom i skamvrån eller är han för ung? Skicka honom från matbordet?

Inget av det har jag någonsin gjort med mina barn! Jag trodde inte att det förekom, ens. Inte ens min mormor tillämpade sådana metoder mot min mamma och moster, när de var små.

Jag tror som Ameo. Börja med att ge honom tid och uppmärksamhet utan att han behöver väsnas för att få det.

Kanske känner han sig lite bortglömd pga bebisen (som jag antar att lillasyster är)?

 

[Lydia]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Hanna kunde inte sitta still så länge som en hel middag vid den åldern (knappt ens nu, vi jobbar på saken ).

 

[Brandgul]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Barn KAN inte vara still. De har en inbygd funktion som gör att de måste vara i rörelse massor. Det måste dem för att utvecklas.

Vi hade en tjej (2.5 år) på jobbet som verkligen var som en jo-jo vid bordet när vi skulle äta. Hon fick vara det, trots att det störde lite. Hennes mamma berättade att hon inte ens var still i sömnen... Så det var inget att försöka motverka...

Jag tänker ofta på det när barn inte kan vara still. Det är jag som måste anpassa mig till dem.

 

[Lupin]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Det är sant det där, myror i kroppen eller något. Vår son är 2 år 4 mån och kan sällan vara stilla. Jo, när vi läser böcker för honom, då sitter han som ett ljus i knäet. Annars är det rörelse hela tiden.

Och inte räcker det att bara gå eller springa rakt fram, nej då vevar armarna fram och tillbaka eller runt runt samtidigt. Sitter han i matstolen och äter så går benen konstant i stort sett.

Till TS: I den här åldern är hjärnan långt ifrån färdigutvecklad. Det finns något som heter impulskontroll och det dröjer ett tag till innan den fungerar. Kortfattat (om du inte redan vet vad det är) så innebär det att fastän barnet VET att det tex inte får bada bilen i hundens matskål så kan barnet inte hejda sig och kontrollera sina impulser. Barnent kanske VET att mamma blir jättearg och att h*n kommer att få en utskällning, men det hjälper inte. Impulserna styr barnet. Jag har för mig att impulskontrollen brukar vara färdigutvecklad i 2½-3 års åldern, men är inte hundra på det.

 

[Snurrfian]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Våran tre åring har svårt att sitta stilla vid bordet oxå och även om jag talar om att jag helst ser att han sitter med oss så får han gå iväg eftersom han kommer tillbaka ganska så omgående. Matbordet ska vara ett trevligt ställe där det är roligt och mysigt att sitta!

Mat tillåter jag inte att det kastas, men det har ingen av dem gjort, Elin kunde göra det någon gång när hon var runt året men då fick hon helt enkelt inte ha tillgång till tallriken på en liten stund och jag matade istället.

Är man väldigt stökig och bråkig så kan man bli utlyft från köket men välkommen tillbaka så fort man har lugnat sig. Vid 1,5 års ålder så stannade jag även kvar hos dem tills de hade lugnat sig så gick vi och satte oss igen.

Jag håller med Ameo att det låter som om han vill ha mer uppmärksamhet och bli sedd, försök få till tid när du/ni verkligen tar er tid med honom och har roligt tillsammans. Det är jobbigt att få småsyskon och det spelar ingen roll hur gamal man är när man får dem, Elin var tre år när Fredrik föddes och ibörjan var det bara roligt men sen kom en omgång "omställningsperiod".
Sen har vi en härligt period just nu med en tre åring med allt som stormar i honom och en sex åring som verkligen går igenom lilla tonåren... Men Elin börjar lugna sig nu när hon har hittat "sin plats" på nya fritis, så då är det lättare att orka med Fredrik.

 

[Kalaspinglan]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Tack för era svar!

Att det gäller uppmärksamhet kan säker stämma.. MEN Filip är med oss hela dagarna. När vi just nu bygger hönshus så hjälper han till att snickra och bära, och vi ger honom uppmärksamhet och massor av berömm. Jag försöker i möjligaste mån att förekomma buset och istället uppmuntra till positiva och bra saker. Stella sover fortfarande mycket och under de kanske sex timmar hon sover totalt på dagen när Filip är ensam vaken så får han vår odelade uppmärksamhet massor. När Stella väl är vaken så försöker jag att vara så smidig som det bara går, och göra storebror delaktig i att mata henne eller vara med att sjunga och leka - givetvis får hon också "bara" ligga på golvet när jag leker bara med Filip. Jag tycker nog att vi ger honom så mycket kärlek och uppmärksamhet som vi någonsin kan...

Att han är impulsstyrd fortfarande förstår jag. Det roliga är att han ofta innan han gör något bus säger "AjAj"´...

 

[ameo]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Det är bra att han är med er och hjälper till, men vänd på det. Ni ska vara med honom och hjälpa honom att leka, Ha fokus på HONOM, inte på att bygga hönshus.
Jag vet att det inte är enkelt när man har saker som behöver göras, men man måste nog ta sig den tiden.

 

[Lydia]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

vad olika det kan vara.. Här hemma var det tvärtom; Hanna fick som liten all uppmärksamhet, hon kunde aldrig leka själv en minut, osv.
(hon är den varianten.. född sån. Börjar leka själv nu när hon är över 3 år.. ).

Tror att det är bra att istället Inte vara för barnfokuserad utan tex bygga det där hönshuset, men då aktivera barnet att vara delaktig, och ta mkt pauser/inte hålla på "hela dagen"..

 

[Alexandra_W]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Har inga barn, men känner att jag vill svara ändå. Jag jobbar inom vården (privat psykiatri) och jobbar förvisso med vuxna, men det är exakt samma modell med lite modifieringar (kravsänkningar t ex) för barn med.

'Skamvrån' nämns, och det är ju något som syns i alla dess Nannyprogram med. Kan kallas en hel massa olika, men tanken med det hela är ur ett psykologiskt perspektiv och om det görs rätt, att det blir en time-out. Inte att föräldrarna får en time-out från barnet, eller barnet ska 'begrunda vad det gjort'. Utan en time-out från situationen, som barnet inte hanterar så väl (t ex genom att skrika, slåss etc).

Time-out fungerar som tänkt ENBART om man har en väletablerad time-IN innan. Några i tråden har berört det och jag tycker det är på helt rätt spår. Det ska vara ROLIGT att vara med vid matbordet t ex. Jättekul ska det vara. Barnet ska inte vilja 'förlora' tillfället att få vara med vid matbordet.

(Att det är mycket fnuttar är för det är svårt att applicera det på såpass små barn, men grundtanken kan man ha med sig redan på små barn)

De flesta överaktiva, barn som vuxna, har möjligheten att i perioder fokusera sig relativt bra och under relativt 'lång' stund (hur bra bra är och hur långt lång är är individuellt). T ex kan barn gå upp i en lek, även en stillsam sådan, och under en jämförelsevis 'lång' tid väldigt fokuserad anstränga sig för att lägga en kloss på en annan, de kan vara extremt fokuserade på att nåja 'aja baja'-saken som ligger precis utom räckhåll på köksbänken etc. Ofta kan de i matborssammanhang vara fokuserade en jämförelsevis 'lång' stund om det bjuds något extra-extra gott (och det är ett barn som är matmotiverat), t ex tårta.

Helt enkelt för de de har som mål (nå kniven, lägga klossen, äta tårtan) är såpass viktigt och ffa 'värdefullt' för dem i deras värld. Det är detta man vill uppnå fast i andra situationer, eller knutet till att vara med föräldrarna och lyssan på dem (eller vara med personal..).

Det är där time-in kommer in, att försöka göra måltiderna (om vi tar bara det exemplet) till dagens höjdpunkt, det roligaste av allt.
Och, viktigt viktigt viktigt, att uppmärksamhet kan man få på nästan alla sätt UTOM att bete sig negativt.

Så ja jag tycker du kan lyfta honom från bordet och ut i ett annat rum. Men ingen 'skamvrå'. Men du måste också, när han äter fint, göra en stor grej av det. Jag har sett lite olika varianter, där barnet styr både vad man gör och hur mycket, men man blir ganska paff när ett 'helt matbord' sitter och klappar händerna och sjunger (ett barn som verkligen ÄLSKADE när det sjöngs) för att barnet satt still/tog en fin tugga/inte stjälpte ut mjölkglaset etc. Barn som hissats av pappa under glädjetjut (från barnet) för att det åt grönsaker, osv. Vad och hur man väljer att göra är som sagt individuellt (och JA, man känner sig uberfånig *s*).

Så, vänd på steken, lyft ut barnet när det spårar ut, men banna inte, muta inte, starta inga 'diskussioner', utan skapa en situation där barnet VILL vara med och VILL göra rätt. Och nej, man kommer inte behöva sjunga krokodilsången för varje tugga barnet tar resten av livet, men ökar kravet lite efter hand.

Samma sak i övrigt, att hjälpa till att snickra hönshus är kanske inte barnets val direkt, samtidigt måste hönshus byggas. Så samma sak med byggandet (ja det kommer gå långsamt), och att ge barnet egentid där DET får bestämma vad som görs etc, och verkligen lyssnas på.

 

[ameo]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

vad olika det kan vara.. Här hemma var det tvärtom; Hanna fick som liten all uppmärksamhet, hon kunde aldrig leka själv en minut, osv.
(hon är den varianten.. född sån. Börjar leka själv nu när hon är över 3 år.. ).

Tror att det är bra att istället Inte vara för barnfokuserad utan tex bygga det där hönshuset, men då aktivera barnet att vara delaktig, och ta mkt pauser/inte hålla på "hela dagen"..

Eftersom Pinglan har problem med att sonen är destruktiv och hittar på saker han verkligen inte borde göra så måste hon ju förändra något. Nuvarande system fungerar ju bevisligen inte.
Pojken fick ett yngre syskon när han var ganska liten och jag tror faktiskt att han är frustrerad över att lillasyster tar för mycket av föräldrarnas uppmärksamhet och att han inte vet hur han ska göra får att själv få den uppmärksamheten. Man behöver inte ha 100% på sonen bara för det, men jag tror att en period med betydligt mer fokus på sonen är värt att prova.

 

[Lydia]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

fast han verkar ju få massor med tid ändå, lillasyster sover ju massor med timmar.

 

[ameo]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Fast man kan ge barnet tid på olika sätt, mer eller mindre aktivt.

 

[Sar]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

På vårt envisa lilla monster biter ingenting, men snart biter väl hundstackarn honom istället...

Det får vi väl verkligen hoppas att inte hunden gör!
Däremot har ni ett stort ansvar mot hunden att inte låta honom bli utsatt. Kan ni inte ha stenkoll så får ni helt enkelt skilja barn och hund åt.

Spendera mycket tid med att visa HUR man klappar hunden (ta tag i barnets hand och visa), låt barnet vara med och göra iordning hundmaten etc. Sedan gäller det precis som med s.k. "bitbarn" att punktmarkera, massor av beröm när barnet är snällt mot hunden och hinna lyfta undan INNAN barnet hinner göra illa hunden.

Han är på allt. Är trotsig med ALLT, kastar maten vid matbordet, går från matbordet, vägrar äta, rymmer så fort han får tillfälle (men bara sådär lagomt långt, så att man nästan nästan kommer ikapp...), ingenting är bra.

Små barn har en ganska kort koncentrationsfas vid matbordet, i alla fall våra. Det har fungerat bäst att äta i korta etapper, sedan har de fått gå ifrån en liten stund när det varit som mest myror i benen och sedan har de kommit tillbaka och fortsatt att äta.
Vi har också i perioder kört lite lekar och berättelser och i förbigående stoppat i dem mat, man får prova sig fram.
Blir det alltför många avbrott blir de varnade att de får sitta i barnstolen och äta (de sitter på vanliga stolar nu), mat har de nästan aldrig provat slänga men där skulle konsekvensen (efter en tillsägelse) varit att de inte själva fick hålla maten utan bli matade.

Slår lillasyster helt oprovocerat.

Samma som med hunden, visa hur man ska göra och punktmarkera.

Jag tycker att det låter som ett uppmärksamhetsproblem, jag tror er son behöver få er FULLA uppmärksamhet under en mkt stor del av dagen. Då behöver han inte trotsa, göra fel ellermisslyckas p.g.a. sökandet efter uppmärksamhet och bekräftelse.

Jag accepterar givetvis inte något av det han gör. På vilket sätt kan jag markera att jag menar allvar. Hur mogen är han? Vad förstår han? Kan jag skicka honom i skamvrån eller är han för ung? Skicka honom från matbordet? Hur ska jag få honom att sluta vara elak mot hunden?

Genom att prata med honom om hur man ska göra, vad lillasyster och hunden blir glada över etc. Kanske finns det någon bra bok på bibblan ni kan titta i och prata om som belyser problemet?
Punktmarkera så att han inte hinner göra fel och läs honom rätt, ser du att han börjar få alltför mycket myror i kroppen så avbryt måltiden för en danspaus ("- nu ser jag att det börjar krypa i dina ben, ska vi inte köra en snabb danspaus innan vi fortsätter äta?")

Koncentrera dig också på just det som är viktigt (att inte slåss) och flyt med mer när det gäller mindre allvarliga grejer.
Det har hänt mycket för honom i och med hans lillasysters födelse och han är i en självständighetsperiod trots att han antagligen känner sig rätt liten.

Skamvrå och time-outer får mig att spy vid blotta tanken för att man ska utsätta sitt barn för det. Att blir utesluten ur gemensamheten är det skarpaste straff ett barn kan få (tillsammans med aga) så det bör användas med yttersta försiktighet.

Lycka till!

 

[Acses]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Hur skulle ni hantera en 15 månaders som är rent överdjävlig mot utvald bebis? Barnet ifråga beter sig inte illa mot NÅGON annan, det dras i håret, nyps, puttas undan, slåss... Att hålla dem helt isär är ju så klart en lösning men inte så jättekul i lägnden när föräldrarna träffas en hel del.

Barnet får väldigt mycket uppmärksamhet, så gott som hela tiden. Det leks och busas med henom i fokus så gott som alltid.

Att visa hur man är snäll har inte fungerat hittills, säger man ifrån blir det jävligare. Detta sker inte heller vid speciella tider (t.ex trött eller hungrig) och barnet är i övrigt väldigt snäll mot alla andra.

Kom gärna med tips.
Vore tråkigt att man måste sluta umgås pga att ungarna inte går ihop.

 

[Sar]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Även där är det punktmarkering som gäller. Samt att man pratat med barnet före och gjort klart att gör man illa bebisen så måste man åka hem. Annars får man faktiskt hålla dem i sär tills det äldre barnet börjat få bättre impulskontroll.

Man kan kanske stödja relationen genom att det äldre barnet får vara med och göra något som är snällt mot bebisen, mina små älskar att hämta leksaker till besökande bebisar som gör att bebisen blir SÅ glad.

 

[Acses]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Man kan kanske stödja relationen genom att det äldre barnet får vara med och göra något som är snällt mot bebisen, mina små älskar att hämta leksaker till besökande bebisar som gör att bebisen blir SÅ glad.

Låter som en bra idé! Det ska vi prova!

Det är ju min "lilla" tjej som blir påpiskad och hon "säger" ju aldrig någonting trotts att hon fått håret slitet så hårt att hon far med huvudet rakt ned i marken. Det känns som att det skulle vara lättare för den lite äldre att förstå att det gör ont och är dumt om hon åtminstånde började gråta liite. (Och hur illa låter inte det där då? Gråt, barn, gråt! )

De är ju aldrig ensamma, men det är gjort på ett ögonblick, man vill ju inte vara i farten och "Fya" innan någonting har hänt, för det händer att hon får en puss ibland och en kram ibland, och det är svårt att se i förväg vilket som är på gång, och inte vill man avblåsa någonting som är snällt, då ger vi ju fel signaler.

 

[mino]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Ett tips jag läst om är att man ger väldigt lite uppmärksamhet när barnet gör nåt dumt mot bebisen, bara lyfter undan med ett nej. När barnet gör nåt bra mot bebisen får det däremot jättemycket uppmärksamhet. Risken är stor att man gör tvärtom för att man blir arg och rädd när bebisen kan fara illa och att barnet tar till det när det inte får nån vuxenuppmärksamhet.

 

[Sar]

Sv: Regler för barn 1,5-2 år gammal

Hoppas att det fungerar med att det äldre barnet blir mer delaktig i bebisen. Sedan är det ju så att bebisenb inte kan försvara sig själv och där har både du och det äldre barnets mamma ett ansvar för att hinna gå emellan. Då kan man sitta på golvet med bebisen i knät så att man hinner med vid ett ev. ryck.

Det vore bra om det äldre barnets föräldrar också kunde prata med barnet före de kommer om vad roligt det ska bli att besöka bebisen för bebisen tycker så mycket om det äldre barnet och blir så glad när barnet gör snälla saker mot bebisen. Lycka till!