Ridgebacken är en hund som är mycket vild som valp och unghund, däremot lugnar den ner sig vid 2-3 års ålder, vissa hanar inte förrän uppåt 4 års strecket. Den har ett gott självförtroende men är nonchalant mot främlingar. Den har en stark vaktinstinkt och vaktar av sig själv, inget som tränas. Det är ingen brukshund utan den blir snabbt uttråkad vid den typen av träning. Hunden är stationär och därmed enkel att ha lös. Inte skällig. Trivs med fasta rutiner men ogillar "tjat". Tränas med fördel för sk "husbehov" och utför gärna trick mot kompensation av mkt gott godis men inte mer.
Allt detta är generellt för Ridgeback och varierar på individ plan. I Sverige finns en hel del Ridgebacks och humöret kan variera ganska mycket mellan olika linjer, vissa är mycket frammåt och älskar folk medan andra kan vara rent av rädda/ilskna. Trenden i Sverige verkar också gå mot att hundarna blir större och större.
Om man skaffar Ridgeback så kan det vara idé att tänka på att inte vänja hunden vid att göra saker som valp som man inte vill att den ska göra som vuxen, det är en stor hund som kan vara lite svårövertalad om den fått vänja sig vid ofog.
I det mesta en mycket trevlig hund som jag själv äger två exemplar av.
Vad gäller motion så är den som de flesta hundar, ju mer du ger desto mer kräver hunden. En ordentlig promenad, där den kan springa lös, om dagen ger jag mina. Sedan rastningar givetvis.