Rider man för mysfaktorn, för att göra något tillsammans och har svårt att få ihop logistiken annars och instruktören är en stjärna så visst, då är det bra och de där grupperna är efterfrågade. Men, vill man som vuxen utveckla sin ridning och ge barnet en bra grund så är det inte lika bra. Det är inte alla instruktörer som klarar av att hålla nivån på 8-10 olika nivåer så att alla får sitt utan ofta blir det något mellanting. Det kan leda till att den där lilla nybörjaren tredje gången hen ska rida ska hoppa ett litet kryss (verkligt skräckexempel) trots att hen inte ens kan styra sin häst i skritt.
Jag hade helt klart satt barnet i en nybörjargrupp för barn och dig i en ombörjargrupp för vuxna om du hade kommit till mig och diskuterat saken när jag jobbade på ridskola. Då får ni båda ut det bästa av det hela och när ditt barn har kommit till märke tre någonstans, då kan ni börja rida i samma grupp om ni fortfarande vill det och då på mycket bättre premisser. Eller så satsar ni på att hitta medryttarhästar i det läget och fortsätter i era respektive grupper på ridskolan och fortsätter utvecklas.