Sv: Rida på lång tygel?
Många intressanta tankar

Det jag har mycket i tankarna är från boken "dansa med hästar". Vad tycker du om det sättet att få en häst att gå samlad..? Och vad tycker alla ni andra?
Hempflings filosofi har betytt mycket för mig. Att kunna rida hästar i samling på det sätt han gör var länge min högsta dröm här i livet. Sen lärde jag mig mer och förstod att det inte är alla hästar som har så lätt för sig som de spanska hingstar han rider - mina bumliga halvblod och felmusklade nordis behöver mer "hjälp".
Jag kan också titta på bilderna i "Dansa med hästar" numera och se att hans piaffer kanske inte är de bästa jag sett, hästen går i Baucher-samling med frambenen kompensatoriskt under sig.
Idealet att slippa trycka ihop hästen framifrån och sparka på bakifrån är dock lovvärt men delas av den akademiska ridkonsten och god klassisk dressyr. Att rida hästen bakifrån handlar inte om drivning utan om att placera hästens framdel i förhållande till bakdelen.
Hur många skulle våga sig på att träna sin häst på detta sätt på egen hand?
Jag har varit på kurser för Hempfling och han betonar ofta att han inte har någon "metod" utan att det handlar om känslan med hästen. Man kan alltså rida i princip på vilket sätt man vill om man i det lägger en viss känsla och försöker vara befriad från ambition. Jag kan alltså inte säga att jag tränar enligt hans metod, men jag leker med mina pållar i picaderon ibland. Verkligen enligt devisen "less is more", men något litet stopp har vi vågat oss på och fått till det där undertrampet som han pratar om i sina böcker.
I ridningen plockar jag in värdefulla bitar som jag fått med mig från kurserna dvs andning, tänka på tyngdpunkten i solar plexus när man rider, följa med i höfterna när hästen rör sig osv. Men detta är ju något man även kan få med sig från t.ex. yoga och goda akademiska tränare/centrerad ridning-instruktörer så jag kan inte säga att Hempfling är ensam på banan i att betona dessa saker.
I slutet av "Dansa med hästar" säger Hempfling något om att man inte kan rycka upp trädet (sin gamla ridning och sitt gamla förhållningssätt till hästar) med rötterna, dvs man kan inte ändra allt på en gång. Man smyger in förändringar så har de större chans att bli bestående än om man gör kovändningar och ska revolutionera sin ridning i ett nafs.
Hempflings dröm om en ridning som är andlig snarare än teknisk och lekfull snarare än ett arbete är väldigt vacker så ge inte upp den, för allt i världen. Men många vägar leder till Rom, glöm inte det!
