Ridskoleelev 2019

Idag red jag på stallets favorit, inte min favorit men hos väldigt många är hon det. Hon är ursnäll och den första hästen jag red på denna ridskolan. Jag höll på att bli lite sen till lektionen men blev så lättad att jag fick stoet som är enklast i hantering. Hon har lite sadeltvång och börjar stampa i marken med bakbenet när man spänner sadelgjorden, jag ignorerar det bara. Lektionen börjar, hon är lite seg och börjar skritta lite när hon vill i traven. Jag måste nog ha en mer bestämd skänkel. Vi börjar öva på lite ställning och böjning. I början går det sisådär, segt och trögt. Efter ett tag börjar jag komma igång lite mer. Det tog ett litet tag innan vi fick upp galoppen men efter den första fattningen blev hon genast mer aktiv och alert. Vi fördelades på volterna och gud så bra jag tyckte det gick. :love:
Verkligen en lagom trav och hon böjde sig jätte fint, kanske lite för mycket. Hon lyssnade bra för skänklarna och jag var väldigt nöjd. Sista galoppfattningen satt som en smäck och tanten fick massa beröm av mig. Nu nästa vecka blir det bommar med henne, eller kanske hoppning till och med. Får se hur det går. :D
 
Så hur gick gårdagens lektion då? Jag var ju ambitiös och snokade igenom tidigare inlägg för att försöka minnas hur hästen jag skulle ha är.

Gick inte direkt överdrivet bra för att vara helt ärlig. Hon kändes otroligt seg från början och jag hade sett henne på lektionen innan och där såg hon ut att väääldigt motvilligt röra på sig.
Försökte peppa upp henne men fick noll och inget svar på det, jag pratade, pockade, red så lätt och fint jag kunde och aktade mig noga för att hamna i bakvikt, testade med allt jag kunde komma på - men förgäves. Till slut petade jag faktiskt till henne med spöt, efter flera varv av pepp och kämpande från min sida. Då skärpte hon sig aningen.

Vi körde i princip två övningar, den första var att först i skritt och sedan trav rida fyrkantiga serpentiner med framdelsvändningar. Svårt som attan på en häst som för det första är rätt så seg, men dessutom stel i sidorna och inte gillar att man tar fel i bettet. Vet inte riktigt om jag lyckades få någon bra framdelsvändning alls för att vara helt ärlig. Kände mig själv ganska dränerad mentalt så tyvärr blev det litegrann "aja... nästa gång kanske?" med framdelsvändningarna.

Den andra var att i trav på volt vända rätt upp i volten från den öppna delen, med lite framdelsvändning-tänk så det blev en snäv sväng. Sedan skänkelvika ut till voltspåret igen med målet att komma ut så snart som möjligt. Denna övning gjorde vi efter två riktigt fräsiga galopper där vi först galopperade lite på volten och sedan på fyrkanten, med några snett igenom övningar där vi bröt av i mitten av snett igenomen för att fatta andra varvets galopp. Det gynnade oss verkligen för nu var hon pigg och ville gå på framåt i alla fall, fortfarande med nosen lååångt fram och bakbenen lååångt bak men jag var nöjd med att inte behöva sitta och skänkla som en tok. Skänkelvikningarna gick dock inte direkt superbra, hon gick inte alls åt sidan först, men fattade tillslut vad jag ville. Då blev hon istället konstigt bananspänd åt helt fel håll och lite rusig. Jag gjorde någon konstig grej med tygeln där jag lade ner ena handen och den andra for upp och höll emot konstigt? Inte konstigt att hon inte kunde göra rätt. När jag sedan koncentrerade mig gick det betydligt bättre. Fattar inte var min hjärna var någonstans men när jag tittade ner på mina händer var det som "eh? vad håller jag på med?"O_o

Vi travade av dem ganska länge och då hintar ridläraren om att jag måste ställa henne liiite mer än vad jag tror att jag behöver, men planera tygeltagen och göra det mjukt. Då vips! Hade jag en häst som gick i form och lyssnade fint. Kanske inte så mycket framåt men hon var mer lyhörd och mer påverkbar genast. Varför kom inte det tidigare :banghead:

Inte så supernöjd. Jag mesade för mycket, hade hjärnan någon helt annan stans, och lyckades inte bra med någon övning. Slutet var väl ok när jag hittade hur jag skulle ställa henne för att få en normal häst att rida på. Bättre lycka nästa gång!

Om jag får gnälla lite: Alltså SADELN. Vad i hela friden. Aldrig suttit i en sadel som är så liten? Känns som den liksom klämmer fast en? Stenhård dessutom. Lädrena är helt galet ojämna, ena benet lite för kort andra lite för långt, kortar jag det som är lite för långt blir det jätteförkort och länger jag det som är lite för kort blir det alldeles för långt :arghh: Nästa gång kan det hända att jag stjäl stigläder från någon annan :cautious:
När det gäller spöet har jag verkligen fått tänka om. Förut skulle jag gjort som du, använt det i nödfall. Nu lägger jag på det direkt hästen inte tar skänkeln. Redan första steget - lägger till skänkeln för att den ska börja skritta ut på spåret, får jag inte reaktion genast så petar jag på med spöet. Så att man aldrig ber om mer fart med skänkeln två gånger.

Jag rider nästan bara de allra segaste hästarna på ridskolan, och min erfarenhet är att ju segare hästen är, ju mindre får man använda skänkeln. De stänger av direkt, för de är så vana vid att folk sitter och tjatar med skänkeln. Så varje gång jag lägger till skänkeln måste det betyda något, jag måste få svar direkt. Aldrig sitta och driva i varje steg, aldrig skänkla och nöja mig med att inte få svar.
 
Ridlektion i går. Nej bara nej...

Fick ett rätt kraftigt sto jag red mycket för kanske två år sedan och gillade då. Hon är rätt seg och liksom tung på alla sätt och vis men väldigt fin när man lyckas.
Problemet var att jag hade sprungit 17 km dagen innan och mina ben var således icke existerande. Man behöver MYCKET ben på denna dam.

Kommer ner med henne och tänker att äsch det här det kommer gå bra jag får... glida med en aning? I ridhuset ligger det bommar på marken. "Hoppning, vi dör! Stäng ner hjärnverksamheten" skriker hjärnan. Får total meltdown och gör allt på autopilot.

Jag minns faktiskt inte så mycket av första delen av lektionen, då jag trodde att det skulle bli hoppning. Bara att jag drev för glatta livet med mina icke existerande ben. Det hände inte så mycket alls först och sedan blev det mer att hon gick på framåt någon halv långsida och sen fick jag fylla på och fylla på. Minns att vi galopperade lite och att vi gjorde några snett igenom.

Sedan fattade jag att vi inte skulle hoppa alls, utan trava över bommar. Då lättade dimman i hjärnan och jag kunde hänga med lite på vad vi gjorde. Vi stod mycket i lättsits i galoppen och jag trodde mina ben skulle explodera, sedan domnade de bort så fint och då kunde jag inte stå mer än typ 4-5 galoppsteg innan all kraft tog slut i benen och jag ramlade ner i sadeln.

Det var tre bomserier, och de låg så att man skulle rida från hörnet i en halvt igenom, men istället för att rida ut till långsidan ångra sig och styra på en serie som låg längs med långsidan ca 3m in, och sedan tillbaka mot andra hörnet, så det blev som en stor båge med kantiga hörn. Jag försökte verkligen med mina lidande ben att få hästen att gå på i en vettig takt för bommarna, så att vi inte klonkade i och hade oss men det var lättare sagt än gjort.
När jag kunde fick jag dock till vansinnigt fina vägar! Men oftast var jag tvungen att snedda och ha mig för att de bakom inte skulle få motorstopp. :cautious:

Allt som allt en ganska plågsam ridlektion alltså, både psykiskt och fysiskt, och jag kände att hopprädslan och självförtroendet fick en rejäl törn. Jag red jättekass, förutom de fina vägarna. Lyckades inte ens hålla hjärnan lite lugn över bommarna på marken utan den drog igång en panikcirkus på en gång. Vanligtvis kan jag bli stressad när jag ser bommar men ändå fokusera och kunna lugna mig med att jag bara behöver göra exakt så mycket jag är trygg med. Inte igår. En riktig dipp helt enkelt.
Nästa gång är det förmodligen hoppning på riktigt då iom att det var markarbete i går. Jag bävar. Jag har nästan bestämt mig redan nu för att jag inte tänker ens försöka hoppa om jag får samma häst, men jag kanske kan lyckas få bort den korkade tanken innan nästa vecka.
Vad är det som gör att du får sån blackout för att ni ska hoppa? Kan du inte öva på att försöka att inte tänka på det och avstå hoppningen (alternativt rida bredvid eller liknande)?
Har några i min grupp som inte gillar att hoppa, de är med under uppvärmningen, möjligt tar något språng men sedan räcker de och de håller sig ur vägen.
 
När det gäller spöet har jag verkligen fått tänka om. Förut skulle jag gjort som du, använt det i nödfall. Nu lägger jag på det direkt hästen inte tar skänkeln. Redan första steget - lägger till skänkeln för att den ska börja skritta ut på spåret, får jag inte reaktion genast så petar jag på med spöet. Så att man aldrig ber om mer fart med skänkeln två gånger.

Jag rider nästan bara de allra segaste hästarna på ridskolan, och min erfarenhet är att ju segare hästen är, ju mindre får man använda skänkeln. De stänger av direkt, för de är så vana vid att folk sitter och tjatar med skänkeln. Så varje gång jag lägger till skänkeln måste det betyda något, jag måste få svar direkt. Aldrig sitta och driva i varje steg, aldrig skänkla och nöja mig med att inte få svar.
Igenkänningsfaktor på nödfallsanvändning :D länge länge red jag med spö men utan att någonsin använda det. Nu har jag så smått börjat använda det. Det satt dock långt inne.
Det var först när jag insåg att det INTE var snällare att sitta och driva driva driva varv efter varv som jag började använda det, i min hjärna är det dock fortfarande lite konflikt.
Har faktiskt inte tänkt på att man faktiskt kan använda det redan från början så där. Jag ska testa det nästa gång jag rider en häst det skulle passa på.
 
Vad är det som gör att du får sån blackout för att ni ska hoppa? Kan du inte öva på att försöka att inte tänka på det och avstå hoppningen (alternativt rida bredvid eller liknande)?
Har några i min grupp som inte gillar att hoppa, de är med under uppvärmningen, möjligt tar något språng men sedan räcker de och de håller sig ur vägen.
Ingen aning faktiskt. Det har aldrig hänt något när jag hoppat och jag har ändå hoppat riktigt hinder/bomrädda hästar, och hästar som varit svårhoppade på annat vis galant förut. Jag var jätteduktig. Sedan för kanske 5-6 år sedan började det kännas konstigt och stressigt och till slut ballade det ur.

Har de senaste 4 åren jobbat mig fram till att jag är med på hopplektionerna ca 60% av gångerna, i alla fall de lägre höjderna och när det inte är allt för många hinder på raken. Alternativt hoppar ett hinder och nöjer mig med den prestationen. De andra gångerna har jag ridit bredvid och tränat lite självständigt, och varit mestadels lugn utan någon panikcirkus. Ibland om jag får feeling då, kan jag be ridläraren om att få komma på något hinder bara för att.
Ridläraren är världens bästa, vet om min problematik och har bra känsla för när hon kan pusha mig lite att ta ett hinder eller två. :love:
I bland hoppar jag hela banor på den höjden de andra rider, men då måste jag ha en riktigt bra dag och allt måste vara rätt.

Kan sakna hoppning ibland faktiskt, det där kluriga med att hitta rätt vinklar, bra vägar, rätt antal galoppsprång, och farten. När vissa hästar tänder till och blir sådär superglada, och när en ängslig häst får världens självförtroendeboost. :( Jag vet inte jag kanske behöver ännu bättre hjälp än vad min ridlärare kan ge.

I går var ett riktigt bakslag. Jag tror det har att göra med att jag var slut i både kroppen och hjärnan och att det kom som en överraskning kanske. Hjärnan ballade liksom ur och jag hade inte tillräcklig ork för att bromsa den.

Men nu vet jag att nästa lektion är hoppning, och med det i baktanke har jag redan börjat förbereda mig mentalt för nästa måndag. Blev lite uppskrämd nu i måndags men jag hoppas att jag ska kunna hålla borta den där blackouten i alla fall.
 
Igenkänningsfaktor på nödfallsanvändning :D länge länge red jag med spö men utan att någonsin använda det. Nu har jag så smått börjat använda det. Det satt dock långt inne.
Det var först när jag insåg att det INTE var snällare att sitta och driva driva driva varv efter varv som jag började använda det, i min hjärna är det dock fortfarande lite konflikt.
Har faktiskt inte tänkt på att man faktiskt kan använda det redan från början så där. Jag ska testa det nästa gång jag rider en häst det skulle passa på.
Så tänkte jag också, men hur skönt kan det vara för hästen egentligen att få en häl i sidan varje steg i en timme? Det är ju inte som att man rappar allt man har med spöet heller, det är nog trevligare att få ett spöpet än en skänkelspark.

Ridskolehästar är experter på att sortera sina ryttare, så min erfarenhet är att om man väntar med att begära att de ska ta skänkeln till efter framskrittningen är det redan försent, då har hästen redan sorterat in dig som en ryttare man inte bör lyssna på. Då måste du gå på mycket hårdare för att ändra hästens uppfattning om dig. Nuförtiden börjar jag redan i stallet, faktiskt, inte ok att en seg häst går och drar benen efter sig när vi går från boxen till ridhuset, den ska gå med energi från första steget.
 
Så tänkte jag också, men hur skönt kan det vara för hästen egentligen att få en häl i sidan varje steg i en timme? Det är ju inte som att man rappar allt man har med spöet heller, det är nog trevligare att få ett spöpet än en skänkelspark.

Ridskolehästar är experter på att sortera sina ryttare, så min erfarenhet är att om man väntar med att begära att de ska ta skänkeln till efter framskrittningen är det redan försent, då har hästen redan sorterat in dig som en ryttare man inte bör lyssna på. Då måste du gå på mycket hårdare för att ändra hästens uppfattning om dig. Nuförtiden börjar jag redan i stallet, faktiskt, inte ok att en seg häst går och drar benen efter sig när vi går från boxen till ridhuset, den ska gå med energi från första steget.
Nej rappa till är ju big no no. Räcker ju oftast med att dutta lite :) Hur gör du då, i stallet? Smackar på och föser fram? Eller duttar du till redan då med spöet?
Den jag red sist släääpar verkligen benen efter sig på väg till ridhuset. Hon behöver lite tid på sig att bli varm i kroppen och komma igång lite men det kan ju hjälpa om hon redan från stallet har traskat på lite bättre.
 
Nej rappa till är ju big no no. Räcker ju oftast med att dutta lite :) Hur gör du då, i stallet? Smackar på och föser fram? Eller duttar du till redan då med spöet?
Den jag red sist släääpar verkligen benen efter sig på väg till ridhuset. Hon behöver lite tid på sig att bli varm i kroppen och komma igång lite men det kan ju hjälpa om hon redan från stallet har traskat på lite bättre.
Petar på med spöet när vi går från boxen, om hästen inte lyssnar på smackningen. Det är dock inget jag skulle ge mig på om inte ridlärarna är ok med det - i mitt fall är det ridläraren som har gett mig tipset i första läget. Absolut att hästen behöver bli varm i kroppen innan man börjar kräva samling, men energi behöver de ha från första steget, annars blir de ju aldrig varma.

Det handlar alltså dels om att hästen ska skritta ordentligt så den kommer igång, dels om att man är tydlig redan från första steget att man vill ha energi. Då blir det tydligt för hästen hur man vill ha det, och ridskolehästar brukar vara väldigt skickliga på att anpassa sig efter ryttaren.
 
Ingen aning faktiskt. Det har aldrig hänt något när jag hoppat och jag har ändå hoppat riktigt hinder/bomrädda hästar, och hästar som varit svårhoppade på annat vis galant förut. Jag var jätteduktig. Sedan för kanske 5-6 år sedan började det kännas konstigt och stressigt och till slut ballade det ur.

Har de senaste 4 åren jobbat mig fram till att jag är med på hopplektionerna ca 60% av gångerna, i alla fall de lägre höjderna och när det inte är allt för många hinder på raken. Alternativt hoppar ett hinder och nöjer mig med den prestationen. De andra gångerna har jag ridit bredvid och tränat lite självständigt, och varit mestadels lugn utan någon panikcirkus. Ibland om jag får feeling då, kan jag be ridläraren om att få komma på något hinder bara för att.
Ridläraren är världens bästa, vet om min problematik och har bra känsla för när hon kan pusha mig lite att ta ett hinder eller två. :love:
I bland hoppar jag hela banor på den höjden de andra rider, men då måste jag ha en riktigt bra dag och allt måste vara rätt.

Kan sakna hoppning ibland faktiskt, det där kluriga med att hitta rätt vinklar, bra vägar, rätt antal galoppsprång, och farten. När vissa hästar tänder till och blir sådär superglada, och när en ängslig häst får världens självförtroendeboost. :( Jag vet inte jag kanske behöver ännu bättre hjälp än vad min ridlärare kan ge.

I går var ett riktigt bakslag. Jag tror det har att göra med att jag var slut i både kroppen och hjärnan och att det kom som en överraskning kanske. Hjärnan ballade liksom ur och jag hade inte tillräcklig ork för att bromsa den.

Men nu vet jag att nästa lektion är hoppning, och med det i baktanke har jag redan börjat förbereda mig mentalt för nästa måndag. Blev lite uppskrämd nu i måndags men jag hoppas att jag ska kunna hålla borta den där blackouten i alla fall.
Det går ju att göra det bästa av det utan att sätta press på sig själv, samt ej va i vägen för de andra i gruppen.
Det finns inga rena och skära dressyrgrupper på din ridskola? Vet att det finns där jag rider, i den gruppen rider de som inte vill hoppa alternativt är rädda.

Känns som din hjärna tog ut saker i förskott, kanske försöka att inte tänka på det och bara rida och blir det så att det ska hoppas, göra något annat, rid utanför. :)
 
Det går ju att göra det bästa av det utan att sätta press på sig själv, samt ej va i vägen för de andra i gruppen.
Det finns inga rena och skära dressyrgrupper på din ridskola? Vet att det finns där jag rider, i den gruppen rider de som inte vill hoppa alternativt är rädda.

Känns som din hjärna tog ut saker i förskott, kanske försöka att inte tänka på det och bara rida och blir det så att det ska hoppas, göra något annat, rid utanför. :)
Det finns en dressyrgrupp men tyvärr måste man vara tävlingsinriktad osv där. Alla i den gruppen tävlar regelbundet. Vill inte ta någons plats som kommer förvalta den bättre än mig.
Hade varit nice om det fanns en lite softare dressyrgrupp. Den hade jag hoppat på (ha ha...) direkt!

Vi hoppar ju inte jätteofta ändå, 1-2 gånger per termin. Så det är ändå helt ok. Vanligtvis kan jag rida på som vanligt (nåja, måste ju hålla mig ur vägen såklart) och då är det inga problem :)
 
Hopplektion i torsdag, hade skimmeln och ridläraren tyckte vi var ett team, kändes ändå bra trots att det är mycket unghäst över honom fortfarande, dvs vinglig.
Vi hoppade på en 8, med studs på kortsidorna och vid X, stod ett räcke som vi skulle hoppa snett. Skimmeln hoppar hur bra som helst snett, även under uppvärmningen när räcket var en travserie kunde han utan problem komma snett på den och fixa det gallant.
Det var en riktigt rolig lektion, har ställt mig i kö till den gruppen, så fort det blir ledig plats, märker när jag är med att jag har otroligt dålig kondis, men det är väldigt givande och bra mycket mer hoppning än i markarbeteslektionerna.

Vi hade även lite chickenrace, när vi var 2st som hoppade 8:an, då bara räcket vid X, tanken var att vi skulle ligga efter varandra, jag var först och den andra bakom, men den andra hästen va långsammare än skimmeln, så vi fick vackert justera avstånd och hastighet lite för att undvika krock, gick finemang.

Ridläraren sa att det är vi sådana tillfällen som ryttarnas personligheter kommer fram. xD
 
I lördags hade vi uppsutten teori, för mig personligen gav det inte så mycket då jag knappt kunde medverka. Förkyld som tusan, plus ett ryggont från helvetet. Hade vi ridit vanlig lektion hade ryggen kommit igång, men när vi skulle göra saker, som bland annat är därför jag fått ont i ryggen från början (stå upp framåtlutad) så fick ja backa.
Vi skulle även sitta i sadeln och ta upp vårt ben (böja det bakåt upp mot sadeln), sen släppa det rakt ner så det hamnar i rätt läge, jag kunde inte ens få upp mitt ben, ryggen sa stopp direkt.

Första gången jag hade en lektion där jag bara ville bryta ihop och gå hem, det var inte roligt. Teorin var det inget fel på, nyttig, men när jag inte kan göra det själv nä.

Sen hade vi ledare på hästarna för att vi skulle kunna fokusera mer på vår egen sits, det var vid några tillfällen, dels när jag själv ledde och när jag blev ledd där det kändes som den som ledde var i vägen för ryttaren.

Ska till sjukgymnast på torsdag om jag inte måste omboka, har blivit något miss, skulle ha bokat in på en ledig dag, men jobbar den dagen så vete tusan hur ja kommer lösa det... måste gå dit för ryggen blir bara sämre å sämre. :(
 
Det finns en dressyrgrupp men tyvärr måste man vara tävlingsinriktad osv där. Alla i den gruppen tävlar regelbundet. Vill inte ta någons plats som kommer förvalta den bättre än mig.
Hade varit nice om det fanns en lite softare dressyrgrupp. Den hade jag hoppat på (ha ha...) direkt!

Vi hoppar ju inte jätteofta ändå, 1-2 gånger per termin. Så det är ändå helt ok. Vanligtvis kan jag rida på som vanligt (nåja, måste ju hålla mig ur vägen såklart) och då är det inga problem :)
Ah, vi hoppar var 4:e vecka ungefär.
På min ridskola finns det inga ren och skära tränings-dressyrgrupper, de är mer enskilda.
Däremot finns det en vanlig ridlektionsgrupp som bara rider dressyr och lite bommar, tror det hänger ihop med att många i den gruppen är hopprädda plus att ridskolans coolaste "elev" rider i den, en 70+:are. :D
 
Det finns en dressyrgrupp men tyvärr måste man vara tävlingsinriktad osv där. Alla i den gruppen tävlar regelbundet. Vill inte ta någons plats som kommer förvalta den bättre än mig.
Hade varit nice om det fanns en lite softare dressyrgrupp. Den hade jag hoppat på (ha ha...) direkt!

Vi hoppar ju inte jätteofta ändå, 1-2 gånger per termin. Så det är ändå helt ok. Vanligtvis kan jag rida på som vanligt (nåja, måste ju hålla mig ur vägen såklart) och då är det inga problem :)

Isåfall går det ju att efterfråga om det finns underlag för att starta en grupp som bara rider dressyr på lite lägre nivå än tävlingsnivågruppen. Du är ju kund och ridskolorna är ju till för kunderna, inte tvärtom. Om det är så att du inte gillar hoppningen så kan du ju helt sonika avboka de få gångerna ni hoppar och rida igen på en lektion som inte är hopplektion.
 
Red clear round på favoritponnyn i lördags :D

Första gången på honom, men det kändes jättebra! Fokuserade på att få till bra vägar och att utmana mig själv till ett friskare (mer lämpligt) tempo :) Han var inte riktigt lika lättmotiverad då det var tredje rundan för dagen för honom, men hoppade klockrent och lyssnade fint i övrigt. Superkul :banana:
 
Ridlektionen i måndags gick inte så bra den heller.

Efter 12 timmar stallbyggande på söndagen, och 8 timmar spånande av boxar på Friends arena var jag bra mör i kroppen. Men ändå taggad på ridlektion. Fick det buttra fuxstoet som det gick så bra med sist så jag blev ännu mer taggad.

Det var hoppning och den här gången var det inga problem för mig att helt enkelt rida självständigt utan att få panikkänslan av att det fanns hinder och grejer på banan. Vi red lite dressyr i 20 minuter först där vi satt i fältsits mycket och mycket stå två sitt en lättridning.

Stoet var fruktansvärt tjurig, och så här i efterhand fattar jag att hon nog hade en vansinnigt dålig dag. Hon gick knackigt i traven, jag funderade ett tag på om hon var halt men när vi sedan ökade traven gick hon rent för att sedan gå knackigt då och då.

Hursomhelst, jag fick skänkla i varenda steg, hela hela tiden, trots att jag använde spö för att säga "hallååå, jag sitter här och skänkel betyder framåt". När vi skulle fatta kröp hon mest ihop med hela kroppen och travade långsammare tills det blev skritt. Jag hade inget att säga till om då, hon hade bestämt sig.
Vid andra fattningen spöade jag till henne ordentligt, för att få galopp men jag fick istället tvärnit och en serie gigantiska bockar på stället. Fick inte en enda galoppfattning faktiskt. Mycket bockande... Kände mig som en nybörjare.

När de andra hoppade sänkte jag kraven och gjorde tempoväxlingar i skritt med fokus på att hon skulle tänka framåt, bli lite mer positiv till arbete, och forma och ställa. Hon var inte jättemedgörlig men det var nog behövligt för oss båda att sänka kraven rejält. Vi fick till kanske två bra tempoväxlingar där hon lyssnade bra och hon mjuknade en aning efter hand och trampade under sig en aning.

När vi travade dem en stund på slutet kände jag att hon var lite mer ridbar, inte riktigt lika arg och sur på sin egen kropp. Benen var köttfärs efter en timme med skänkelskänkelskänkel.

Jag får försöka ta med mig att jag lyckades få henne mer ridbar på slutet, men oj vad jag längtar efter att få en bra ridlektion där jag kan känna att det gick bra som omväxling just nu. :arghh:
 
Inte ridit på 10 dagarna nu och abstinensen är olidlig! Orsak? Teoridag i båda mina grupper och en avbokad lektion. Igår var jag dock i stallet på teori och det var riktigt spännande. Visitering och lindning stod på schemat.

Imorgon är det dock äntligen dags, jag haffade till mig en lektion i en fortsättningsgrupp som någon sålde - bara för att få sitta i sadeln (!!!). Vet dock inte om de ens galopperar i den gruppen, men jag tänker jag kan passa på att jobba med mig själv då...I nästa vecka ska jag också rida mitt livs första privatlektion! Nervös men peppad!
 
Ridlektionen i måndags gick inte så bra den heller.

Efter 12 timmar stallbyggande på söndagen, och 8 timmar spånande av boxar på Friends arena var jag bra mör i kroppen. Men ändå taggad på ridlektion. Fick det buttra fuxstoet som det gick så bra med sist så jag blev ännu mer taggad.

Det var hoppning och den här gången var det inga problem för mig att helt enkelt rida självständigt utan att få panikkänslan av att det fanns hinder och grejer på banan. Vi red lite dressyr i 20 minuter först där vi satt i fältsits mycket och mycket stå två sitt en lättridning.

Stoet var fruktansvärt tjurig, och så här i efterhand fattar jag att hon nog hade en vansinnigt dålig dag. Hon gick knackigt i traven, jag funderade ett tag på om hon var halt men när vi sedan ökade traven gick hon rent för att sedan gå knackigt då och då.

Hursomhelst, jag fick skänkla i varenda steg, hela hela tiden, trots att jag använde spö för att säga "hallååå, jag sitter här och skänkel betyder framåt". När vi skulle fatta kröp hon mest ihop med hela kroppen och travade långsammare tills det blev skritt. Jag hade inget att säga till om då, hon hade bestämt sig.
Vid andra fattningen spöade jag till henne ordentligt, för att få galopp men jag fick istället tvärnit och en serie gigantiska bockar på stället. Fick inte en enda galoppfattning faktiskt. Mycket bockande... Kände mig som en nybörjare.

När de andra hoppade sänkte jag kraven och gjorde tempoväxlingar i skritt med fokus på att hon skulle tänka framåt, bli lite mer positiv till arbete, och forma och ställa. Hon var inte jättemedgörlig men det var nog behövligt för oss båda att sänka kraven rejält. Vi fick till kanske två bra tempoväxlingar där hon lyssnade bra och hon mjuknade en aning efter hand och trampade under sig en aning.

När vi travade dem en stund på slutet kände jag att hon var lite mer ridbar, inte riktigt lika arg och sur på sin egen kropp. Benen var köttfärs efter en timme med skänkelskänkelskänkel.

Jag får försöka ta med mig att jag lyckades få henne mer ridbar på slutet, men oj vad jag längtar efter att få en bra ridlektion där jag kan känna att det gick bra som omväxling just nu. :arghh:
Fast om en häst i vill fatta galopp och bockar, har inget att göra att man är nybörjare, snarare hästen som försöker tala om att något inte står rätt till.
Så försöker jag tänka om en häst bockar, den gör det inte för å va dum, snarare protest på något.
Så försök sänk kraven på dig själv om hästen bockar. Hade du varit en nybörjare hade du troligtsvis inte suttit kvar när hästen bockade. ;)
 
Inte ridit på 10 dagarna nu och abstinensen är olidlig! Orsak? Teoridag i båda mina grupper och en avbokad lektion. Igår var jag dock i stallet på teori och det var riktigt spännande. Visitering och lindning stod på schemat.

Imorgon är det dock äntligen dags, jag haffade till mig en lektion i en fortsättningsgrupp som någon sålde - bara för att få sitta i sadeln (!!!). Vet dock inte om de ens galopperar i den gruppen, men jag tänker jag kan passa på att jobba med mig själv då...I nästa vecka ska jag också rida mitt livs första privatlektion! Nervös men peppad!
Vad är en fortsättningsgrupp för något? :)
Tror inte jag hört det innan. :o
 
Fast om en häst i vill fatta galopp och bockar, har inget att göra att man är nybörjare, snarare hästen som försöker tala om att något inte står rätt till.
Så försöker jag tänka om en häst bockar, den gör det inte för å va dum, snarare protest på något.
Så försök sänk kraven på dig själv om hästen bockar. Hade du varit en nybörjare hade du troligtsvis inte suttit kvar när hästen bockade. ;)
Jo det förstås. I den här hästens fall är det att hon har vansinnigt svårt för högervarvet speciellt i galoppfattningarna. Jag tror hon hade en usel dag kroppsligt i måndags och hon blir jättearg på sin egen kropp på något sätt. Nybörjarfeelingen fick jag av mitt konstanta skänklande :D
 

Liknande trådar

Anläggning Hej! Hade behövt få råd kring vad jag som ridskoleelev kan göra när jag ser att en häst på ridskolan rids även fast den visar tydliga...
2
Svar
20
· Visningar
1 724
Senast: BornAgain
·
Hästmänniskan För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om att börja rida igen, att söka mig tillbaka till ridskolan, ta privatlektioner, etc ...
Svar
10
· Visningar
1 005
Hästmänniskan Gjorde ett konto här enbart för att få lite svar på saker jag går och klurar på! Jag hoppas att tråden ligger på ett passande forum :)...
Svar
7
· Visningar
1 066
Senast: Zpunk
·
Hästhantering Jag rider på en ridskola där om man är stallvärd får åka och tävla med ridskolehäst samt tävla på lokala tävlingar som klubben anordnar...
Svar
18
· Visningar
2 944
Senast: Cambrie
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Byta jobb. Men vad göra?
  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Vabruari

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp