I
isse
Pratade med en i mitt stall som har kommit fram till att familjen ska skaffa hund och inte vilken hund som helst utan en rottweiler och naturligtvis en hanhund också. Dom har inte haft hund på väldigt länge och för att citera "kommer inte ihåg så mycket". Hon syftade på hur man uppfostrar och hanterar en valp/unghund eller vuxen hund.
Jag frågade vad dom skulle ha hunden till av nyfikenhet och fick då svar att det skulle vara en sällskapshund. Valpkurs kunde ju vara bra att gå men inget hon själv tänkt på förrän jag sa något. Hunden skulle bli en present till sin man som fyller 60. Detta hundköp känns inte speciellt genomtänkt och anledningen till att dom ska ha en rottis är för att dom ser häftiga ut och att hon har sett så många rottisar som är så lydiga och trevliga. Försökte förklara för henne att det antagligen ligger ganska mycket arbete bakom den lydiga hunden och att det inte är en hund som nöjer sig med att ligga på soffan. Men jo det gör den visst det för hunden blir vad man gör den till såklart. Jag sa då att den hunden antagligen kommer bli ganska skarp och det är inte samma sak som att ha en pudel i kopplet. Men det tyckte hon bara var bra för hon gillade lite skarpa hundar.
Jag kan bara se framför mig hur den här hunden om ett år kommer vara ett stort monster som far fram utan stopp.
Hon får naturligtvis göra som hon vill men det känns som om jag åtminstone kan ge en liten diskret varning på ett hövligt sätt. Hade ni sagt något eller bara låtit det vara? Vill inte svartmåla henne som en dålig hundägare men kanske få henne på andra tankar och tänka om i hennes rasval bara.
Jag frågade vad dom skulle ha hunden till av nyfikenhet och fick då svar att det skulle vara en sällskapshund. Valpkurs kunde ju vara bra att gå men inget hon själv tänkt på förrän jag sa något. Hunden skulle bli en present till sin man som fyller 60. Detta hundköp känns inte speciellt genomtänkt och anledningen till att dom ska ha en rottis är för att dom ser häftiga ut och att hon har sett så många rottisar som är så lydiga och trevliga. Försökte förklara för henne att det antagligen ligger ganska mycket arbete bakom den lydiga hunden och att det inte är en hund som nöjer sig med att ligga på soffan. Men jo det gör den visst det för hunden blir vad man gör den till såklart. Jag sa då att den hunden antagligen kommer bli ganska skarp och det är inte samma sak som att ha en pudel i kopplet. Men det tyckte hon bara var bra för hon gillade lite skarpa hundar.
Jag kan bara se framför mig hur den här hunden om ett år kommer vara ett stort monster som far fram utan stopp.
Hon får naturligtvis göra som hon vill men det känns som om jag åtminstone kan ge en liten diskret varning på ett hövligt sätt. Hade ni sagt något eller bara låtit det vara? Vill inte svartmåla henne som en dålig hundägare men kanske få henne på andra tankar och tänka om i hennes rasval bara.