Sv: ryttare med funktionshinder?
KL
måste skriva av mig lite för jag känner ingen mig här, tyvärr
Har varit sjukskriven i mer än 8 år nu, är nästan 30år, så dvs. nästan hela mitt vuxna liv, vilket är supertrist.
Självklart har jag jobbat även när jag inte borde, för att jag så gärna vill. Samma med att plugga.
Jag har ulcerös kolit, som är en auto-immunsjukdom som påverkar tarmen, en kronisk inflammation. Jag har haft och har den värsta varianten av det och fått hela kroppen påverkad så pass att det varit livshotande ett par gånger.
Levern slutade nästan och det var prat om transplation ett tag, dom andra organen har tagit stryk, jag har varit farligt underviktig och fårr osteoperos pga. att jag inte kunde röra mig nog och att jag var på långvarig kortison behandling. Jag får reumatiska besvär, vilket är jättevanligt när man ahr denna sjukdom eftersom det är en innumsjukdom också. De besvären hade jag faktiskt innan jag ens vart dålig med U.Koliten, men tydligen är detta inte ovanligt heller. Allt hör ihop liksom.
Min rygg är ganksa paj, men med MYCKET träning och rehab jobb så har jag fått den lite halv fuktionell nu, dock så tar det så mycket jobb att jag inte har nån ork eller tid kvar till nåt annat
Jag har också en dotter som jag är själv med, som är 6år. Detta tar ju på krafterna också även att hon är min älskling såklart.
Ryggen har jag haft problem med sedan jag var 12år och fick börja hos sjukgymnast då 2ggr i veckan, så det är ju inget nytt. Annars rör det sig om fingrar, knän, höfter och bäcken. Varierande grad beroende på resten av sjukdomen och om jag slarvar med rehab. (eller inte har råd!)
Ryggen verkar som det är sacroilitis, och resten RA. Ska försöka reda ut diagnos och behandling nu när jag inte är 'inom akut fara' längre från ulverösa koliten, dvs. jag blöder inte ut och har lyckats få upp vikten lite.
Jag får västskebrist, blodbrist, näringsbrist och andra roliga saker lätt. Tarmen tar inte in det man äter elelr dricker helt enkelt.
Jag har varit på immun försvagande behandling i 5 år nästan, men har emot min läkares råd slutat med det, eftersom biverkningarna är så hemska (immun försvagande behandling är exakt samma sak och medicin som cellgifter, bara att dom inte säger det rakt ut, min medicin används för barnleukemi och transplations medicinering etc.)
Och, för att göra saken värre så vägrar FK att ha nåt med mig att göra i princip, för att jag har bott utomlands när jag var yngre, även att jag är svensk och betalade skatt etc. här, och faktistk vart sjuk här när jag vart sjuk.
Dom säger också att även att min överläkare,( som också är internationellt känd som forskare inom denna sjukdom, ) säger att jag absoltu INTE får jobba eller studer, bara rehaba, i flera år till, så tycker ändå FK att jag inte är sjuk NOG!
Jag får hjälp av kommunens handikapp och älderomsorgsavdelning med att göra i ordning min dotter o ta till dagis på morgonen (just morgon är svårt för mig för när jag åt cellgifter så halvspydde jag då och var extremt trött tills på eftermiddagen, nu är jag 'bara' väldigt trött och lite illamående, men eftersom det är oklart om jag ska vara på medicinen igen så får jag ha kvar hjälpen ändå)
Liksom, dom gör ju en bedömning och stöttar mig, min läkare säger samma, jag har tonvis intyg o sjukdskrivingar o diagnoser från utomlands, men ändå så tycker dom att jag kan jobba!
Utomlands räknades jag som handikappad, för jag är det! Jag kollapsade flertal gånger om dagen upp tills två år sedan, och har som sagt gått på cellgifter med allt det innebär i många år nu (man mår kasst efter bara en kort tid, tänk er i 5 år!)
Jag får bara existensminimun av sov. och får verkligen strida för att ens få det,(jobbar på att få annat beslut från FK ang. sjukpenning eller nåt annat) och det innebär stress som i sin tur påverkar väldigt negativt på immunsjukdomar.
Jag har en häst, ett sto, som inte behöver ridas mycket, och min familj och stallägare hjälper mig när jag inte kan själv.
Jag är där ca. 4-5 dagar i veckan och mockar bara i spån, och jag kan betala stallägaren att göra det och maten och allt annat om jag vill.
Hästen är ganska liten, 152cm, och är också under rehab, så det är mest pyssel och skritt turer som gäller.
Dvs. jag kan göra det jag orkar o skita i resten för det mesta, och hästen blir ändå omhändertagen bra garanterat.
Jag brukade jobba med unghästar, men det är en dröm nu och lär ju inte hända igen. Dock har jag förhoppningar på att kunna bli instruktör i framtiden, då det inte automatiskt involverar mycket tungt jobb om man är privat. Skulle gärna rikta in mig på rehab ridning eller handikapp, då jag har viss utbildning redan som peronlig tränare och inom kroppens rörelsemekanik, och har även varit inne på att jobba som yoga lärare då jag trots min sjukdom i perioder lyckats träna mycket (som rehab) och det är genom all denna inriktade korrekta träning jag har återuppbyggt min kropp så att ja i nuläget iallafall klarar av att gå kortare sträckor och rida lite etc.
Jag är en väldigt sportig person egentligen och har bra jobbmoral, så jag skulle gärna vilja använda mig av dom egenskaper G-d har gett mig till att hjälpa andra, och samtidigt få ut nåt av mitt jobb (om jag nu hittar nåt jag orkar med)
Med mer rehab och tid så som sagt hoppas jag att kunna jobba inom det på något sätt, MEN, det känns ibland (ofta) som att jag drömmer lite väl mycket kanske. Dock så är jag som sagt en motiverad person för det mesta, och jag har gjort mcyket praktik förr på både ridskolor och stora stuterier och hos en dressyr landslags ryttare, så jag har nog med meriter att kunna komma in på instruktörsutbildning etc.
Hmm det får vara nog nu för fingrarna tar kål på mig när jag skriver!
Var egentligen ingen poäng med detta inlägg, bara att ventilera frustration och liksom, berätta.
Detta är ett alias då jag inte känner för att bli dömd av folk som inte förstår (vilket händer ofta tyvärr) så jag väljer att vara lite anonym.
Men det var skönt att 'berätta' för er, eftersom jag vanligtvis inte nämner nåt om min sjukdom i andra trådar här på (med mitt andra alias då)
Bra tråd, är skönt att veta att man inte är själv!
