Sv: ryttare med funktionshinder?
Hej Alla!
Jag är född med EDS av bland typen (alltså två olika typer av EDS) , fibromyalgi, raynulds fenomen, snett bäcken och en del andra skavanker. Jag lever med kronisk svår värk i hela kroppen och vet inte hur det är att inte ha smärta. Mina leder luxerar lite då och då och jag har skenor, bälten, korsetter och en del andra saker som hjälper mig i vardagen. Hästar och min hund är mitt liv så jag sitter lite taskigt till just nu. Sedan i somras så sa min kropp upp sig totalt och jag hamnade på sjukhus i 5veckor, fråga mig inte hur det var för jag var så smärt påverkad och ner drogad att jag inte har ett enda minne av vad som hänt, jag vet bara det andra har berättat. Efter det har det varit två likadana "skov" och jag har tydligen varit rätt risig, dom trodde tom att min kropp inte skulle orka mer och att mitt hjärta inte skulle klara av alla påfrestningar utan helt enkelt ge upp. Men skam den som ger sig!
Jag har alltid varit aktiv och farit fram som en tokig, (alltid på en nivå som kroppen inte har orkat, så jag börjar förstå varför den inte ville samarbeta längre) så det är en rätt stor omställning och mycket att acceptera. Det svåraste är att jag inte kan vara med mina älskade djur så som jag varit förr. I vinter har jag hälsat på mina pojkar i stallet under korta stunder och bara sisådär 5-10gånger. Hunden och jag har bara kunnat gosa och pysslat under korta stunder då min ork inte sträckt sig längre. TRÅKIGT! (Tur att husse aktiverat dom riktigt!)
Nu sitter jag i rullstol den mesta tiden och försöker att anpassa mig till vad jag klarar av för stunden. jag har har inte ridit på över ETT år....svår abstinens!! Tidigare höll jag på med lite tornerspel och akademisk ridning, markövningar, klicker och trick träning, en hel del hjärngympa för häst, all sorts körning och ridning, ja ok allt som har med häst att göra då, men allt på hobby nivå.

Men så i påskas så knuffade min sambo upp mig på en av våra pojkar och lyckan var gjord!

Jag kan inte beskriva hur underbart, otroligt, härligt och fantastiskt det var. Jag satt upp i ungefär 2 minuter och bara njöööööt! Sen låg jag i två dagar och ylade...men det var det värt!
Att få sitta på ett så kraftfullt, vackert, intelligent och imponerande djur går bara inte att förklara för den som inte vet, det är den största lyckan, den största gåvan, den absoluta känslan i livet. Jag kan bara säga att trotts allt s**t som hänt i mitt liv med mina sjukdomar, smärta och allt vad landsting och läkare heter, så kan jag skatta mig lycklig för jag har mina djur, min familj och några riktiga vänner.
Nu försöker jag att så smått komma tillbaka till mina pojkar och att hitta en ny plats i livet. Jag VET att jag måste planera noga, med pauser, be om hjälp, säga nej, vila, acceptera, att tänka positivt och en massa andra saker. Men det är svårt och fatta att jag inte får tillbaka mitt gamla liv utan att jag måste försöka skapa ett nytt. Men på ett eller annat vis så SKA jag tillbaka!
Vissa dagar önskar jag att jag fanns, men dagar som den i påskas gör livet värt att leva!
Jag förstår om ni tycker att mitt inlägg är rörigt och kanske oförståeligt, men det är så mycket som hänt att jag inte vet vart jag ska börja eller sluta. Det jag kanske ville säga är...trotts all värk, svårigheter och otäckheter man upplever i livet, så kan man vara lycklig om man har samhörigheten, tilliten och kärleken från ett djur.
Jag tänker inte ge upp, hur brant uppförsbacken än är! Inte ni heller!!!
Styrke kramar till er ALLA!
Du kan se vår första tur här nere.
Odin & jag