Såå besviken

[Celija]

Jag har sen i våras varit helt inne på att skaffa min första egna hund nu i vinter, sambon har väl sagt varken bu eller bä men vi har varit överens om att det kommer vara min hund och att jag har huvudansvaret. Nu när det börjar närma sig är det tvärnej från sambons sida helt plötsligt, suck!

Han vill ha hund säger han, och jag vet att han vill, egentligen. Men han är en tänkare, som står och stampar på samma ställe i hundra år innan han vill ta ett beslut, och måste han ta ett beslut innan han är redo blir det tvärnej, som i detta fall.

* Han tycker att det blir för mycket djur, vi har en stor och rymlig tvåa med balkong, men vi har redan två katter.
* Hundar har flottig päls och luktar illa samt löser massa hår. Jag är av åsikten att hundar inte ska lukta illa eller ha flottig päls, då är något fel.
* Vi båda studerar just nu, det är ansvarslöst att skaffa hund då. Vi har mer än råd både att köpa hund, samt att hålla den på bra foder, vaccinera, idmärka, valpkurs, tillbehör, veterinärvård och försäkring och vi har en stor buffert. Utan någon som helst glädjekalkylering.
* Det tar tid, och man måste gå ut med den. Jag pluggar just nu på distans, och kommer göra det minst ett halvårframöver, förmodligen längre, och kan alltså vara hemma med valpen ett bra tag.
* Man binder upp sig för flera år framöver. Givetvis, jag vet vad det innebär att ha djur och jag är okej med det! Jag vet att vi har hund och kattvakt hos familj och släkt, och även att det finns utrymme i budget för hundpensionat om det skulle bli aktuellt.

Enligt mig är det perfekta omständigheter att skaffa valp, och det har låtit positivt fram tills vi på allvar ska börja titta runt på valpar. Nu är det annat ljud i skällan.

Äsch, jag vet inte vad jag vill med tråden mer än ventilera.

Har jag fel? Jag vet ju att det inte blir någon valp om inte sambon är med på tåget, så jag är jättebesviken just nu och vet inte vad jag ska tycka.. När ska vi skaffa hund då? Om ett par år vill vi resa, vi ska skaffa hus, bilda familj. Då vill jag inte ha en tonårshund i den röran. Förstår nån hur jag resonerar?

Besvikeeen.

 

[Ravishing]

Sv: Såå besviken

Det är ju perfekt tillfälle att skaffa valp nu. Tycker din sambo verkar mer än måttligt grinig, ut med honom och in med valpen istället . Nejmen skämtåsido, om han vill ha hund. Vad är då problemet? Känns som att han mest kommer med massa bortförklaringar. Jag skulle vara skitförbannad om jag var du, du får väl se till att han inte behöver ta något ansvar för valpen, då kan han väl inte ha ngra invändningar. Hälsa honom att han är skitlöjlig.

 

[TinyWiny]

Sv: Såå besviken

Jag förstår precis hur besviken du är och jag gissar att du också är förvånad över vändningen din sambo har intagit.

Vi hade ett liknande scenario här hemma jag och sambon för några år sedan. Min gamla hund började verkligen bli till åren och även om man inte vill så fick jag ju inse att han tyvärr inte skulle finnas hos mej så länge till.
Jag ville skaffa nästa hund innan min gammelman gick bort eftersom jag visste att jag skulle ha väldigt svårt att ens se åt en hund länge efter annars och ett liv utan hund är inget liv för mej.

Min sambo vet mycket väl att för mej är ett liv utan hund inget liv. Jag hade hund när vi träffades och han fick så att säga ta hela paketet eller låta bli. Nu valde han ju att ta hela paketet och att han då helt plötsligt sa nej när jag började prata om nästa hund gjorde mej både arg, ledsen och besviken. Jag började fundera på hur väl han egentligen kände mej som ens kom på tanken att hindra mej ifrån att leva det liv jag ville.
Han sa till och med att jag fick välja mellan honom och en ny hund och jag förklarade att jag kan inte leva utan hund men att jag heller inte vill leva utan honom.

Det slutade med att han insåg vad han höll på att göra och förlora så vi hämtade hunden som planerat iallafall och han älskar den hunden rent och högt idag.

Jag hoppas att din sambo också förstår hur viktig hunden och det livet är för dej.

 

[Ramona]

Sv: Såå besviken

Men måste du be om lov för att få köpa en hund? Alltså, måste han verkligen vara med på noterna?

Vad säger han när du kommer med motargument till hans argumentation? Förstår han att det inte är alla hundar som fäller eller har flottig päls...eller luktar illa? Nästan alla hundar fäller och det kommer man ju inte ifrån, men har ni redan katt så är ni ju vana vid att det är hårigt.

 

[Celija]

Sv: Såå besviken

Svarar alla:
Jag är förvånad att man kan säga 'jag vill ha hund' och 'jag vill inte ha hund' i samma mening. Jag vet att han kommer älska hund och hundliv men som sagt är han en typisk tänkare, rationell, vill göra rätt och i hans värld är det inte ansvarsfullt och rätt att skaffa hund under våra premisser.

Vi har gemensam ekonomi, bor tillsammans, förhoppningsvis för resten av våra liv, och jag kan inte, hur gärna jag än vill, ta hem en hund till en sambo som inte vill vara med.

Jag har dock sagt det nu, i stridens hetta, att jag flyttar annars. Jag håller just nu på att förbereder mig för högskolestudier, och ska pendla i höst, men jag kan lika gärna skaffa mig en liten lägenhet och bo där, om han ska göra så här. Det känns så himla barnsligt, men han fattar inte vad det betyder att ha djur som en livsstil eftersom han själv haft en negligerad hamster som husdjur, när han var 10. Medans jag är uppvuxen med brukshundar, alltid hållt på med hästar, jobbat i stall senaste två åren. Nu har jag 'bara' två katter, som jag förvisso älskar men de avskyr att gå ut i sele, och fattar inte poängen med klickern.

Han är ute just nu, men jag ska prata med honom när han kommer hem så han fattar att jag menar allvar. Vet ändå att det kommer sluta med ett nej, men då vet han i varje fall hur jag känner, och det känns som jag själv är mer på det klara med hur jag känner, nu när jag fått sätta mina tankar i ord och även fått höra andras åsikter om detta. Det känns urlöjligt att bli särbo för en sån här sak, men vad ska man göra då?

 

[Celija]

Sv: Såå besviken

Han vill inte diskutera alls, ignorerar eller går ur rummet. Det svåra är ju att det finns inget rätt och fel. Hur mycket jag än har 'rätt', så spelar det ingen roll när han inte vill. Sen kan han sitta och säga, jag vill ha hund, det är inte det, jag vill inte vara the bad guy och säga nej, men någon måste ta ansvar i det här förhållandet.

Han har sin syn på det hela och jag min och längre än så kommer vi inte för han står fast vid att det skulle vara ansvarslöst och dumt att skaffa hund just nu.

 

[angiepangie]

Sv: Såå besviken

Jag och min sambo hade faktiskt mer eller mindre exakt samma diskussion när jag ville skaffa min lilleman.
Det slutade med att jag sa att han inte ens behöver titta åt hunden om det ska vara så, men att jag också betalar för halva lägenheten och
att han inte skulle behöva ta ansvar på något vis om det nu var det han ville. Jag sa också, att då skulle han inte heller ha det bra utan fick helt enkelt låta hunden vara. Alltså att om han inte ens ville hjälpa med kortare promenader skulle han bannemig inte få kela och gosa i soffan heller (det sista mest i stridens hetta men ja..)
Jag skaffade lilleman och idag älskar dom varandra och sambon skulle gå genom eld för vovven
Fortfarande min hund så att säga men sambon hjälper mig när jag behöver det och har till och med börjat småträna med honom.

Jag tycker som tidigare skribenter att din sambo verkar ganska tjurig.. och du måste väl också få bestämma?
Förstår ju att du inte vill skaffa om inte han är med på det, men allvarligt talat varför ska hans vilja väga mer än din?
Och om han dessutom vill ha hund.. Nej, surpuppa. Och att ha hundens päls som argument.. bara det säger väl en del.

 

[simba_112]

Sv: Såå besviken

Fråga istället när HAN anser är bästa tillfället att skaffa valp.
När ni båda arbetar och inte kan vara hemma med valpis?
Se om du kan få några bra "ursäkter" till varför det inte skulle passa nu, för som du lagt upp det här låter det ju som ett perfekt tillfälle.
Kanske ligger något annat bakom?

 

[Celija]

Sv: Såå besviken

Också frågat det, men jag får bara svävande svar 'sen, om några år, när vi har jobb'. Hur ska det gå ihop, hur ska vi vara hemma med valp då? öhmhmhöm ja men det löser sig då.

Han vet inte själv varför han inte vill ha hund men om jag ska leka hobbypsykolog är det hans strävan att vara Duktig med stort D, PK.
Han vill göra det rätt, och jag förstår det helt och i grund och botten har vi samma värderingar, men nu går våra åsikter isär om vad som är ansvarslöst
och inte.

 

[Hellas]

Sv: Såå besviken

Studietiden är ju perfekt för att skaffa hund. Då om någonsin har man ju möjlighet att vara hemma så länge som behövs. När man väl jobbar har man sällan den friheten.

Att han tycker att det blir för många djur i lägenheten kan jag möjligen ha lite större förståelse för. Men man måste ju inte skaffa en Berner sennen eller liknande. Varför inte välja en liten hund av någon ras som inte fäller? En pudel kanske eller varför inte en bichon havanais? De är små, luktar inte och fäller inte men är ändå intelligenta och roliga att träna med.

 

[Taxilock]

Sv: Såå besviken

Jag var i lite liknande sits med min sambo, vi båda pluggade och jobbade extra. Jag pluggade på distans och ville ha hund då. Vi var båda överens om att skulle vi skaffa hund men den stora frågan var när. Jag tyckte att det passade att skaffa hund när jag studerade på distans och visste att jag i alla fall skulle göra det i ett halvår framöver. Han ville vänta tills vi båda hade jobb. Men på något sätt så fick jag honom att förstå att det var ju bra mycket smidigare att skaffa valp nu när vi båda studerade och när jag dessutom pluggade på distans.
Vi räknade lite på vad det skulle kosta i månaden mat, försäkring, vaccinationer osv. Och jag frågade honom om han verkligen trodde att det skulle vara enklare att skaffa valp när han hade heltidsjobb (han hade ett halvår kvar i skolan när vi köpte hunden) och jobbade hela dagarna.

Tillslut tyckte att också att det var en rätt bra tid att skaffa hund och nu snart ett år senare så har han i alla fall inte ångrat sig. Han inser verkligen såhär i efterhand hur bra det var att vi båda pluggade och att jag dessutom pluggade på distans under valptiden.

 

[Shark]

Sv: Såå besviken

Min erfarenhet är:
Skaffa inte ett djur som din sambo inte vill ha.
Detta med att säga, jag sköter allt, du behöver inte ens märka att djuret är här osv... det funkar inte.
Det är ju såhär att när man har hund speciellt, den som kommer hem från jobbet först går ut med hunden. Om du kommer hem från jobbet en timme efter din sambo, ska hunden då få vänta tills du kommer hem? Det funkar liksom inte.
Djuret får "lida" i onödan och irritationen över att sambon inte bara kan ta ut hunden blir ju enorm. Och det har ju inte bara med jobb att göra, säg att du ska iväg en halv dag, sambon är hemma. Men du vet ändå att hunden inte får komma ut eller bli minsta aktiverad..
Nej... här talade jag direkt om för min sambo att ska du bo med mig blir djuren ditt ansvar med. Den som är hemma tar hand om djuren.

Nu har jag ju en så härlig sambo som helt och fullt accepterar både min hund och min kattuppfödning, men så har det inte vart i tidigare förhållanden...

 

[Calazirya]

Sv: Såå besviken

Jag tror nog att det kan fungera alldeles utmärkt.

TS får ju planera att inte vara borta så pass länge att hunden klarar sig tills att hon kommer hem helt enkelt, alt skaffa hundvakt. Hon får ju utgå från att hon är "ensamstående" med hund. Hunden behöver inte alls bli lidande. Ts får då helt enkelt acceptera att sambon gör det som han vill göra, ansvaret och skötsel ligger helt på hennes bord.

 

[Meanwhile]

Sv: Såå besviken

Han vill inte diskutera alls, ignorerar eller går ur rummet. Det svåra är ju att det finns inget rätt och fel. Hur mycket jag än har 'rätt', så spelar det ingen roll när han inte vill. Sen kan han sitta och säga, jag vill ha hund, det är inte det, jag vill inte vara the bad guy och säga nej, men någon måste ta ansvar i det här förhållandet.

Han har sin syn på det hela och jag min och längre än så kommer vi inte för han står fast vid att det skulle vara ansvarslöst och dumt att skaffa hund just nu.

Ja, det är väl så att det finns ingen bra tidpunkt att skaffa hund. De kommer alltid att ställa till problem, man blir bunden, man måste gå ut med dem, de kostar pengar och skräpar ned och är allmänt besvärliga. Så kommer det alltid att vara oavsett när ni skaffar hund. Frågan är vems liv du vill leva. Hans.. eller ditt eget. Om du inte kan tänka dig livet utan hund är frågan om du kan tänka dig livet utan den här mannen. Och frågan är vem han vill leva ihop med. Dig... eller någon annan mera planerande och eftertänksam typ.

I motsvarande läge i mitt liv så kände jag, att nu handlar det om ifall jag vill vakna upp om 20 år och konstatera att jag aldrig levt mitt eget liv utan någon annans. I mitt liv är djur en självklarhet, inget man väljer bort om det är opraktiskt. Min man fick acceptera detta om han ville leva med mig. Och han gjorde det under förutsättning att det var mina djur och jag som tog hand om dem. Det var 20 år sedan nu och jag har aldrig varit utan djur. Men det är mina djur och jag som tar hand om dem.. och det tycker jag är helt rimligt.

 

[hastflicka]

Sv: Såå besviken

<snip> Frågan är vems liv du vill leva. Hans.. eller ditt eget. Om du inte kan tänka dig livet utan hund är frågan om du kan tänka dig livet utan den här mannen. Och frågan är vem han vill leva ihop med. Dig... eller någon annan mera planerande och eftertänksam typ. <snip>

Exact! Ar han foralskad i dig ... eller i nagon han tror att han kan gjora om dig till?

Kanske en ny diskution om lagenhet i stallet for pendling borde tas upp, utan anklagelser eller besvikelser, bara krasst se pa vad som skulle vara bast for er bada ... om tio ar.

 

[HeleneK]

Sv: Såå besviken

Jag skulle aldrig tvinga på min sambo en hund om han inte ville ha en. På samma sätt som jag aldrig skulle vilja att han tvingade på mig en kanin, en inneboende eller ett barn för den delen.
Delar man liv så måste man vara överens om såna saker som kommer att göra stor påverkan på livet, det tycker jag är självklart.

Men jag tror absolut inte hoppet är ute för dig. Har ni bestämt ras och uppfödare?
Jag gjorde som följande när jag ville ha hund och sambon ville avvakta.
Jag lovade att inte tvinga honom till något han inte ville, men ville i utbyte att han skulle vara öppen och följa med och titta på olika raser och uppfödare. I och med att han ville ha hund så småningom var det ju lika bra att veta vilken hund vi ville ha i förväg. Det gick han absolut med på.
Och eftersom att han fick vara med och tycka om ras och uppfödare så blev han mer engagerad. Och när rätt valp var på väg var han lika uppslukad (nåväl... nästan i alla fall) som jag.

 

[Shark]

Sv: Såå besviken

Jag har mkt svårt att tro att det kommer fungera på ett bra sätt. På ett eller annat sätt så kommer ngn få lida av det.

Det är ju inte bara hon som blir påverkad av hunden, den påverkar ju sambons liv med.
Om han vill att dom ska åka iväg och göra ngt, men inte kan det pga ingen hundvakt eller ngn annan orsak som gör att man inte bör lämna ifrån sig hunden. Tex, matte har varit borta en del av dagen och redan fått ha hundvakt dom timmarna trots sambon har varit hemma. Att då lömna bort den igen för en kväll med bio eller vad man nu vill göra är ju rätt så olämpligt. Då påverkar det ju sambon genom att han inte får ngn trevlig kväll med sin tjej. Även om hunden trivs hos hundakt så skulle jag personligen inte tycka om att min hund fick vara här och där så att säga. Nu verkar ju inte läget vara så att hundvakt behövs ofta som NULÄGET är. Men saker och ting kan ändras fort utan att man har minsta tanke på att det kommer göra det.

Alla är vi olika. Men att skaffa en familjemedlem som inte är lika välkommen av alla i familjen är för mig ett stort nej.

 

[Calazirya]

Sv: Såå besviken

Jag skrev att hunden inte behöver bli lidande. Vi pratar förhoppningsvis om vuxna människor och då kanske man kan ha den där trevliga kvällen i morgon eller någon annan dag om hunden har varit ensam mycket redan under dagen. Jag ser inte alls att sambon lider i ordalag faktiskt, är han barnslig så ställer han givetvis till med en scen. Livet kan ändras för samtliga som har hund, så med den meningen sagd borde väl kanske ingen skaffa hund?

Jag tycker du ser problem som inte alls behöver finnas. Ja vi ser nog olika på det här, hunden blir ju inte en familjehund den är TS hund och det är fullgott för hunden.

 

[hastflicka]

Sv: Såå besviken

Det kan visst fungera, sarskilt om en vill trana och inte den andra.

Min man ville inte att jag skulle skaffa hund nar jag gjorde det, men eftersom han jobbar och bor utomlands fanns det inte mycket han kunde saga utan han fick ge sig. Han ville inte heller ha en rottis ... men det fanns inte mycket han kunde saga dar heller eftersom han var hemma sa lite, sa min tjej kom. Han avgudar Mandy och hon honom ... men det ar min hund.
Forra vintern var maken diagnostiserad med cancer. Det innebar att han plotsligt tillbringade over ett halvar hemma. Han klappar och myser med Mandy men skulle inte komma pa tanken att lyfta rumpan ur soffan om hon behover nagot ... da ropar han pa mig. Hon ar min hund.

Skillanden med TS ar nog att min man vaxte upp med hundar och alltid hade hund tills han var over 30 ar sa han vet mycket val hur det ar och han tycker om hundar. Men han ar sa 'avstangd' och har en sa stark position att hon ar min hund och ansvar att han, nar hon inte ens lyfte pa huvudet for att titta pa honom nar han ropade, sa till mig att jag "maste gora nagot" (Jag tokskratted sa har men hon har blivit battre aven om han inte har en inkallning som skulle fungera nagonstans annat an hemma ... dar det ar mest tur nar det funkar. lol)

 

[Aslan]

Sv: Såå besviken

Om min sambo skulle ha lika dåliga och intetsägande argument skulle jag fullkomligt skita i honom. Mina hundar är mitt liv och delar av mig. Vill han inte ha oss får han gå.

Min sambo var inte särskilt sugen när jag skaffade hund nr 2, men när det gäller mitt hunderi så vet han att det inte är lönt att opponera sig. Det är mig och mina hundar eller inget. Däremot så tog jag en pyttegnutta hänsyn till min sambo när det gällde att välja individ. Han har mycket stor nytta av honom i dagsläget och dom trivs super ihop.