Såå besviken

[_Eulalia_]

Sv: Såå besviken

Tidigare i höstas var jag i exakt samma situation som dig!! Jag pluggar på distans, perfekt läge. Men han(som jätte gärna vill ha hund) sa tvärnej... Men tro det eller ej, nu sitter jag här med en 12veckors och hussen i huset är nöjd och glad

 

[Celija]

Sv: Såå besviken

Han har nu tagit en helt ny vändning och vill tydligen absolut inte ha hund.
'Det känns inte rätt just nu' och så argumentet att ifall vi båda står utan jobb
om några år är det ytterligare en mun att mätta sas. Givetvis måste man tänka framåt
men ska man tänka så kan vi ju inte heller skaffa barn eller egentligen någonting. Blir så frustrerad.

Visade honom tråden och han läste de två första posterna, sen ville han inte
läsa mer. Nu är han ute på promenad. Jag har nämligen 'förbjudit' datorspel.
Han är en stor gamer och spelar datorspel flera timmar om dagen, inte mig emot men jag är
så pass barnslig att jag tänker ta det ifrån honom nu, med förhoppning om att han ska inse
att man inte kan diktera andras liv.

Vet inte alls hur jag ska göra nu. Älskar honom av hela mitt hjärta och jag vet att det är honom
jag ska spendera resten av mitt liv och vill inte alls flytta, speciellt inte pga något sånt här.
Han säger själv att han känner sig nedprioriterad om jag tänker flytta för att jag inte får en hund
och jag får dåligt samvete och känner mig som en usel flickvän, men samtidigt vill jag
flytta av rent och skärt principskäl. Man kan fan inte diktera andras liv såhär och om han
inte vill ha djur (tydligen gillar han inte katterna heller, det var något nytt) så tänker jag inte tvinga honom,
men då får han bo själv. Och det är där vi står nu. Känner mig som en dålig partner som tänker
flytta, även om det är nästan ett år fram i tiden, men ska jag istället inte ha djur?

Ni är djurmänniskor, ni fattar att det är som att ta bort en bit av sig själv, det gör inte han.

 

[Celija]

Sv: Såå besviken

Hur gjorde du?

 

[Amk]

Sv: Såå besviken

Ni verkar ju köra på samma nivå... hur kan man förbjuda en partner att göra någonting överhuvudtaget? Hur uttrycker man sig då? Varför vill du leva i en relation där du blir sådan?

 

[Celija]

Sv: Såå besviken

Fast det är inte på blodigt allvar som jag 'förbjudit' honom att spela, utan nu är stämningen här hemma ganska sur och jag tycker att han kan minsann sluta spela, han säger att javisst kan jag det, eftersom han ska visa att han inte bryr sig om jag säger vad han får eller inte får göra.

Vi har ett riktigt bra förhållande, och det är väldigt sällsynt att vi hamnar i luven på varandra, och ingen av oss är särskilt svartsjuka eller säger vad den andra ska, får eller inte får göra, tills nu då.

 

[Meanwhile]

Sv: Såå besviken

Han säger själv att han känner sig nedprioriterad om jag tänker flytta för att jag inte får en hund

Ni är djurmänniskor, ni fattar att det är som att ta bort en bit av sig själv, det gör inte han.

Han känner sig nedprioriterad för att du säger vad du behöver och att du vill leva ditt liv som dig själv, en djurmänniska?

I alla förhållanden handlar det om att ge och ta, vad som är viktigt som livet och vad man kan kompromissa med. Bara ni två kan ju veta vad som är viktigt, riktigt viktigt, för er. För mig var det riktigt viktigt att leva med djur. För min man var det riktigt viktigt med en del andra saker. I vårt förhållande ger vi plats för det som är riktigt viktigt för den andre, oavsett vad vi själva tycker. Därför har jag haft djur i alla år. Men det är mina djur. Jag tar hand om dem. Jag dumpar dem inte på mannen och inbillar mig inte att han nog kommer smälta om vi bara får hem det lilla pyret. Jag vet att det är jag som sköter allt. Så förvånar han mig ibland genom att hjälpa till vilket jag alltid uppskattar jättemycket och aldrig tar för givet.

Jag å andra sidan ger honom plats för sitt. Gnäller aldrig när han vill åka bort pga sin sport, inte ens när han åker utomlands på tävling och inte hör av sig på en vecka. "Självklart ska du åka", säger jag. "Ta med dig ordentligt med pengar så ni kan gå ut och ha roligt". Jag vet att de andra spelarna i laget får gliringar ibland av sina fruar och att de inte kan åka på tävling när de vill, men min gubbe behöver aldrig oroa sig för det. Jag vet att han lever för de där tävlingarna och då är det självklart OK.

Så fungerar det mellan oss trots att vi har jätteolika intressen. Genom att vi accepterar varann och inte försöker ändra på varann. Klart det hade varit enklare för mig om min partner hade varit hund- häst- och musikfreak istället för en tondöv hästallergiker. Men det var ju honom jag blev kär i!

 

[_Eulalia_]

Sv: Såå besviken

Hur gjorde du?

Jag körde med "men vi kan ju åka och kolla i alla fall" så fort han hade klivit in och träffat valparna och dom vuxna hundarna så var han fast och vi behövde inte ens prata om det mer

 

[Celija]

Sv: Såå besviken

Idag informerade jag honom om att jag kommer köpa en hund och den kommer vara mitt ansvar helt och hållet, take it or leave it men så är det. Och visst var han inte glad över det, och jag tycker inte heller det är optimalt att vara 'ensamstående' med hund. Men hellre det än ingen. Så jaa

Kommer dock få skjuta på hundköpet lite då jag vill spara ihop större buffert
än vad jag har nu men under tiden kommer jag vara dagmatte för att lindra
abstinensen lite och även få erfarenhet av rasen.

 

[hastflicka]

Sv: Såå besviken

Good for you! Det ar nagot att alltid tanka pa i ett forhallande ... forst maste du vara trogen mot dig sjalv, vara den person du ar och vill vara ... forst da kan du vara en bra partner.

 

[Blueberry]

Sv: Såå besviken

Jag körde med "men vi kan ju åka och kolla i alla fall" så fort han hade klivit in och träffat valparna och dom vuxna hundarna så var han fast och vi behövde inte ens prata om det mer

Det bästa tricket ever
Vi skulle också "bara åka och titta lite" och hade tingat en valp efter att ha spenderat ynka 20 minuter på uppfödarens köksgolv.