Jag har sagt det förr och jag säger det igen; Bomvidden mäts inte i tum!
För att krångla till det lite så är det faktiskt så att man även mäter vidden fram, i just tum. Det gäller bladsadlar, t.ex. Hector eller W-sadlar. Man har ett mått på bredden i fronten som mäts i tum. Även höjden i fronten mäts, också i tum.
Anledningen är att om en häst är t.ex. 100 grader över manken så passar ändå inte alla sadlar som är 100 grader. Vinkeln mellan bladen (anliggningsytan fram) kan vara 100 grader både om bladen är nära varandra eller långt ifrån varandra.
Man måste veta dels vilken vinkel hästen har, dels hur bred hästen är där vinkeln tas. Man måste alltså först bestämma sig för var man vill att sadeln skall ligga.
För att trassla till det ytterligare så vill man veta hur "hängmattig" hästen är, detta för att välja blad med rätt "sway", alltså rätt bågform. En sadel med för mycket sway kommer att ligga och gunga på hästen även om både grader och bredd i fronten stämmer.
Det finns många mått att ta hänsyn till, t.ex. bladlängd, bladyta, ryttarens vikt, flare, sitsstorlek, höjdutrymme fram, hästens horisontella lutning, och förstås hur sadeln sedan skall se ut och vad den skall användas till.
Horisontell lutning kan man kompensera dels med att bygga sätet i en viss vinkel mot bladen, dels genom att lägga sadeln bredare eller smalare fram, just därför finns även ett breddmått fram på sadlar. Väljer man olika breddmått på hästen så påverkar det både vinkel och sway.
Det finns naturligtvis gränser för spelutrymmet. Engelska bommar borde ha samma problem men jag håller inte på med sådana.
När man nu äntligen har skaffat sig den här perfekta sadeln så går pållen naturligtvis och musklar på sig, då får man börja om på nytt igen