Säga upp sig pga mobbning, slippa karens?

Pratade med HR idag. De ville absolut inte att jag skulle få ut ett intyg från företags psykologen att jag gått dit pga jag varit utstött/mobbad då hon sa att det faktist har haft planer att göra något åt saken nu. Men jag har jobbat här i 8 månader och pratat med chefen ett x antal gånger och ingenting har blivit bättre. Så antar att jag får helt enkelt stå ut med att inte få lön på 2 mån.
Komplett hårresande.

Självklart ska du få be om de intyg du behöver! :mad:
 
Jag har skrivit ut ett papper och skrivit gårdagens datum, då han inte var här så kunde jag inte prata med honom då. Men har möte med HR imorgon så jag kommer kräva jag ska sluta den 7 oktober. Tror att han har panik för vi är underbemannade och redan går på knäna och de kommer en ny den 1 oktober som ska läras upp. Han vill nog jag ska vänta med att berätta tills han kommit på en plan eller fått tillstånd av ledningen att anställa någon ny på mitt kontrakt. För han vet att de övriga anställda kommer bli rasande då de kommer ha så mycket mer att göra, då vi redan knappt nu hinner med och de ska ta över mina ärenden.

Tror min chef tycker det är skönt endå att behöva slippa försöka lösa problemet. Så han verka inte direkt ledsen över att jag ville sluta.
Det lär ju bita honom helt i svansen eftersom personerna som är problemet är kvar.
 
Pratade med HR idag. De ville absolut inte att jag skulle få ut ett intyg från företags psykologen att jag gått dit pga jag varit utstött/mobbad då hon sa att det faktist har haft planer att göra något åt saken nu. Men jag har jobbat här i 8 månader och pratat med chefen ett x antal gånger och ingenting har blivit bättre. Så antar att jag får helt enkelt stå ut med att inte få lön på 2 mån.
Jag förstår om du inte har energi att strida - men det där är inte okej. De har planer NU, det är för sent och du har påtalat problemet länge. De vill helt enkelt sopa skiten under mattan och iom att du sagt upp dig så behöver de inte ta i saken. Fy så arg jag blir

Jag säger som andra - gå till facket!
 
Ska ringa facket imorgon tänkte jag. Men HR anser att de gör något åt problemet nu då det inte fått veta något innan. Men jag tycker de är min chefs ansvar att berätta detta för HR, och inte att jag ska behöva ta de så långt. Min chefs chef visste heller ingenting och hon tog mig åt sidan och frågade om jag ville hon skulle prata med han som jag anser är problemet i gruppen. Eller att vi tre skulle ha möte ihop. Sa just då att de inte var nödvändigt då jag ville själv ta upp de på ett gemensamt möte när alla var med, vilket jag gjorde. Att jag gärna ville ha feedback om jag gjort fel och inte få höra de bakom ryggen. Han förnekade självklart att han sagt något sådant och pratade bort de. Där borde chefen öppnat munnen tycker man och sagt att de inte accepterar skitsnack på arbetsplatsen men sen kändes de som att de inte togs på allvar just för att han förnekade de hela..
 
Komplett hårresande.

Självklart ska du få be om de intyg du behöver! :mad:

Problemet i just det här fallet är väl att det är chefen som godkänner vad FHV gör och inte - huruvida det betalas.
Och att chefen skulle godkänna att FHV utfärdar ett intyg (ingår normalt sett inte i FHV uppdrag) i det här läget lär vara en högoddsare.

En privat psykoterapeut - eventuellt en annan femma.
Men FHV är betalda av arbetsgivaren, det är arbetsgivaren och inte patienten som är uppdragsgivare.
 
Problemet i just det här fallet är väl att det är chefen som godkänner vad FHV gör och inte - huruvida det betalas.
Och att chefen skulle godkänna att FHV utfärdar ett intyg (ingår normalt sett inte i FHV uppdrag) i det här läget lär vara en högoddsare.

En privat psykoterapeut - eventuellt en annan femma.
Men FHV är betalda av arbetsgivaren, det är arbetsgivaren och inte patienten som är uppdragsgivare.

Ja ett sånt intyg skulle kosta de 1400 sa Hr och de vill inte att jag ska få ut ett intyg att jag är mobbad/utfryst på arbetsplatsen. Då de faktist har en åtgärdsplan nu ... enligt de.. sen sa hon men jag kan skriva att du gått dit för du mått dåligt..
 
Jag vet inte men det verkar ju väldigt rimligt tycker jag. Det verkar ju helt rubbat att nämna att det finns en plan om den det gäller inte får ta del av den

Det verkar väldigt måna om att detta inte ska komma ut och frågar mig vad jag ska med detta till när jag ville ha papper från företags psykologen. Sa som de var att de va till akassan för att slippa karensdagar. Då sa hon jag känner mig inte bekväm att skriva ett sånt intyg. Då vi faktist har gjort åtgärder.
 
Det verkar väldigt måna om att detta inte ska komma ut och frågar mig vad jag ska med detta till när jag ville ha papper från företags psykologen. Sa som de var att de va till akassan för att slippa karensdagar. Då sa hon jag känner mig inte bekväm att skriva ett sånt intyg. Då vi faktist har gjort åtgärder.

Jag tycker att du ska kräva att få veta vilka åtgärderna är.
 
Jag menar att man kan agera pragmatiskt i stället för principiellet.
Och nu syftar jag inte specifikt på TS.
Om det är så att man mår dåligt på sitt jobb så är det klokt - och pragmatiskt - att titta på situationen, tänka "kommer situationen att förändra sig?".
Om svaret på frågan är nej, så är den kloka åtgärden att byta jobb.
Så som TS har gjort - utmärkt.
Och jo, jag hade läst att TS skaffat nytt jobb vilket ju är utmärkt.

Jag vände mig "bara" mot uppfattningen att det ska bli sjukvårdens ansvar när någon mår dåligt av jobbet.
Jag ser det snarare som ett arbetsgivarproblem.
Många gånger är det dålig ledning som är orsaken, både till mobbing och till stressymtom.
Ledningen som blundar för mobbing.
Ledningen som lägger på de anställda för mycket arbetsuppgifter eller ansvar.
Det är problematiskt om vi ska göra ett arbetsgivarproblem och/eller ett ledningsproblem hos arbetsgivare, i knät på sjukvården.
Det är lämpligare att problemet hamnar tillbaka i knät hos arbetsgivaren som ska ta ansvar för situationen.
Med ny arbetsmiljölagstiftningen är det tydligt att arbetsgivaren har ansvar för den psykosociala, lika väl som den fysiska, arbetsmiljön.

Nej, det är inte TS fel att TS är mobbad på arbetsplatsen.
Likväl kan det ju vara TS som blir så illa tvungen att ta beslutet (som TS har gjort) att byta jobb.
Därför att ingen annan kanske kan göra den viktiga åtgärden för TS psykiska hälsa.
Arbetsgivaren BORDE ha gjort det.
Sjukvårdens uppgift BORDE det verkligen inte bli.
Det är inte sjukvårdens problem att någon mobbas, men det är sjukvårdens problem om personen till följd av mobbningen blir sjuk.
 
Det är inte sjukvårdens problem att någon mobbas, men det är sjukvårdens problem om personen till följd av mobbningen blir sjuk.

Ja och det bästa vore om ansvar togs inom arbetslivet INNAN människor blir sjuka.
Sjukvården är nämligen, generellt sett, inte bra på att behandla arbetslivssjukdomar.
 
Ja och det bästa vore om ansvar togs inom arbetslivet INNAN människor blir sjuka.
Sjukvården är nämligen, generellt sett, inte bra på att behandla arbetslivssjukdomar.
Då behövs förbättringar från båda hållen. Att en person upplever sig bli mobbad är inte det samma som den blir det objektivt (om man nu kan vara objektiv) och i de fallen är det svårt att agera från arbetslivet. Jag syftar absolut inte på TS här.
 
Då behövs förbättringar från båda hållen. Att en person upplever sig bli mobbad är inte det samma som den blir det objektivt (om man nu kan vara objektiv) och i de fallen är det svårt att agera från arbetslivet. Jag syftar absolut inte på TS här.

Nej, och jag syftar heller absolut inte på TS just nu utan skriver helt generellt.
Många människor söker vården på grund av arbetsrelaterade stress-symtom och arbetsrelaterade psykiska symtom.
Man söker för att man önskar bli sjukskriven.
Att byta jobb ligger för många personer i den situationen väldigt långt ner på listan över tänkbara åtgärder - och många gånger borde att byta jobb ha legat så högt upp på listan att man inte ens skulle hamnat i situationen att söka vård för sjukskrivning.
"vi" är så tröga i Sverige på att ta ansvar för oss själva och vår hälsa; vi väntar liksom på att vården ska agera i stället för att inse att "på den här arbetsplatsen mår jag inte bra, jag måste byta".
Delvis tror jag att det handlar om en ekonomisk rädsla, förstås, men man har liksom inte insett att kostnaden i både tid, eget lidande och egen ekonomi blir betydligt större om man väntar på att få så mycket symtom att man ser sjukskrivning som lösning.
Sjukskrivning är för övrigt väldigt sällan en lösning på grundproblemet: om eller när man ska avsluta sin sjukskrivning är det troligt att orsaken till stress-symtomen är kvar och så blir det ingen förändring på riktigt.
Och så ska man tillbaka till vården för sjukskrivning...
Inte så bra.
 
Prata med facket. De vet vad du har rätt till och inte. Och om inte annat bör De ha rätt att ta del av ev. åtgärdsplan.
Ni har inget fackombud på din arbetsplats?
Eller skyddsombud/arbetsmiljöombud?
Egentligen är det ju inom skyddsombudet uppdrag att försöka få företaget att ta fram åtgärder. Mobbing är ju en en fråga om psykosocial arbetsmiljö.

Nu har du ju redan sagt upp dig, men även om du inte lyckas "vinna något" själv på att koppla in facket så kanske någon annan har nytta av att de har ögonen på.sig.

Men vilken rutten chef eller HR-personal. Om du tagit upp det, klargjort hur allvarligt det är och inget görs så borde man inte arbeta med anställda under sig vars arbetsmiljö man ansvarar för.
 
Ringde facket och de sa att jag SKA ha ett intyg ifrån arbetspsykologen. Om de inte vill betala för de så ska arbetsgivaren skriva ett intyg om varför jag har sagt upp mig. Vilket jag har sagt är pågrund av utfrysning och att jag inte känner mig accepterad i gruppen. Han sa att jag ska ta ett snack med HR igen, att de inte kan ge ut detta så ska jag ha rätt till åtgärdsplanen. Om de inte vill ge något av detta så ska jag kontakta min kontakt person på facket igen så ordnar dem de till mig.. Han sa självklart ska jag slippa karens på akassan om min uppsägning beror på detta.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp