Samsovningsfundering

[Mitten]

Ja, nu vete tusan. Jag har alltid velat samsova med Elina, men hon har ju inte gillat det - alls - sen hon var liten bebis. Hon kunde inte sova, jag kunde inte sova, vi väckte varann och hon sov sött och länge i sin egen säng (i eget rum, men bara dörren intill).

Hon har inte somnat i famnen på kvällarna ens. MEN. Nu. När hon är 12,5 månader, så har hon börjat mysa i famnen och somna där på kvällen ibland. Jag tycker det är mysigt och sitter gärna så en stund ... På natten sover hon lite oroligare igen, och nu har jag börjat plocka över henne till vår säng, och ibland har det fungerat, hon har somnat hos oss och sovit gott. Jag tycker det är mysigt
MEN - gör jag oss alla en björntjänst? När hon är van att sova i sin säng nu, skall jag liksom 'förstöra' det? Vi tycker att det är mysigt (just nu speciellt för hon är förkyld ). Jag undrar om jag gör henne otrygg med sin säng nu, när hon då trivts så bra där? Skall jag envisas med den även när hon sover lite oroligt?
Nu har jag beslutsångest, känns som jag gör lite olika varje natt beroende på humör och det är ju inte heller bra ...

 

[TinyWiny]

Sv: Samsovningsfundering

Det finns inget rätt och fel, gör som ditt hjärta säger.

 

[mino]

Sv: Samsovningsfundering

Jag tycker att det är rätt att bejaka små barns behov av närhet. Så länge både föräldrar och barn kan sova ser jag inget problem med samsovning. När min dotter var runt två och det var dags för syskonet då ville vi att hon skulle börja sova i annan säng för att det inte skulle bli för trångt och det skiftet gick utmärkt, så hon hade inte alls gjort den kopplingen som många tycks tro att om barnet får sova i mammas och pappas säng så tolkar det detta som att den egna sängen är farlig.

Men om samsovning ger dålig sömn för någon, då ryker samsovningen. Att alla får sova ordentligt går före allt annat.

 

[Sol]

Sv: Samsovningsfundering

Lita på dig själv och gör det som känns bäst.

 

[Ela]

Sv: Samsovningsfundering

Våra barn (tre st) har alltid fått sova i våran säng. Den yngsta (2) sover fortfarande i våran säng men de stora (5 och 6) sover oftast i egen säng men ibland vill de också sova hos inne hos oss och för oss är det självklart att låta dem göra det.

Jag anser att närhet är jätteviktigt för barn och det gör dem trygga. Både jag och min sambo har gärna barnen i sängen så länge de själva vill, det är verkilgen jättemysigt En dag vill de inte längre... och den dagen kommer oftast fortare än vad man kan ana. Tiden går så fort.

 

[Mitten]

Sv: Samsovningsfundering

Våra barn (tre st) har alltid fått sova i våran säng. Den yngsta (2) sover fortfarande i våran säng men de stora (5 och 6) sover oftast i egen säng men ibland vill de också sova hos inne hos oss och för oss är det självklart att låta dem göra det.

Jag anser att närhet är jätteviktigt för barn och det gör dem trygga. Både jag och min sambo har gärna barnen i sängen så länge de själva vill, det är verkilgen jättemysigt En dag vill de inte längre... och den dagen kommer oftast fortare än vad man kan ana. Tiden går så fort.

Ni säger alla väldigt bra saker Jag håller absolut med om det här - vill de ha närhet skall de få det. Och jag hade gärna samsovit hela tiden, men jag har bara aldrig hört att någon annan haft ett barn som INTE ville samsova först men ändrar sig efter ett helt år Och hon har svårt att komma till ro hos oss, vill mest röja. Men det är ju en vanesak nu känner jag, får hon sova hos oss ett tag kommer hon att somna i vår säng också.

Jag och min sambo tycker lite olika varje dag, vi ändrar oss båda två - ibland i fas och ibland i ofas Men senaste veckan har det lutat åt att plocka in henne i vår säng. Kanske att hon får somna i sin, men när hon vaknar (för det gör hon) får hon komma över till oss. Det tråkiga blir ju att hon kommer väckas när någon av oss går till jobbet då, och missa en eller två timmars sömn extra på morgonen ... men hon kanske vänjer sig vid att somna om


Jag är larvigt lycklig över att hon ÄNTLIGEN blivit kelig... mammas närhetsbehov har hittills varit större än hennes

 

[nevin]

Sv: Samsovningsfundering

Du har redan fått så bra svar, men jag vill gärna vara med i den här tråden så jag svarar lite med.

Vi samsover med våra två barn, den ena är 19 månader och den andra 4 månader. Jag anser precis som ni andra att närheten är så oerhört viktig och dessutom blir det enklare på natten när lillen vill äta om han är i närheten. Så småningom kommer de sova i egen säng och man får be om en kram istället för att få dem oreserverat hela dagen .

Så, gör som du känner är rätt, sov med henne när hon vill det, du kommer tids nog få sängen för dig själv igen

 

[taccotad]

Sv: Samsovningsfundering

vår store gosse (2.5 år) sov i egen säng fram till han blev 2 år. Då började han komma in till oss och har gjort det sen dess. Vissa nätter sover han i sin säng hela tiden och ibland kommer han redan vid 1-tiden. Lille gossen (5 veckor) har sin spjälsäng ihopakopplad med vår säng men oftast sover han intill mig eftersom han ändå äter stup i kvarten.

Jag är lite kluven i detta. Jag tycker det är grymt mysigt att ha dom där. Men samtidigt vill jag ha sängen för mig själv...eller ja sambon ka väl få vara där

Alla tycker så olika, vissa tycker det är helt fel medans vissa tycker det är en självklarhet att ge de små liven närheten de är ute efter. Ni har ju lyssnat på henne, först ville hon sova själv och då fick hon det. Nu visar hon ett större behov av närhet och då får hon det.

 

[Mitten]

Sv: Samsovningsfundering

Ni har ju lyssnat på henne, först ville hon sova själv och då fick hon det. Nu visar hon ett större behov av närhet och då får hon det.

Ja det är så jag försöker se det också
Jag är generellt inte alls negativ till samsovningen, det enda är ju just att hon faktiskt sovit så bra i sin egen säng och jag är rädd att 'förstöra' det, men å andra sidan, om vi alla VILL sova ihop så kan det ju inte vara att förstöra, så vad gnäller jag om egentligen