Samvetsproblem gällande middag

[Problematisk]

@Vallmo

För mig känns det viktigt att inte bryta kontakten helt. Ibland "försvinner hon", slutar höra av sig, svarar inte på messenger eller telefon och då vet jag att hon förmodligen mår extremt dåligt. Jag vill hellre ha lite kontakt så jag vet att hon är "okej" eller iallfall lever. Därför är jag rädd för att hon ska skjuta mig ifrån sig helt och bryta kontakten.

Ser att tråden är några veckor nu och att bjudningen varit (hoppas det gick bra!) men måste bara säga att du verkar vara en jättefin vän!
Jag har också varit den där som satt med ett glas vatten/lightläsk när alla andra åt. Jag tappade i stort sett alla vänner då, och har inte fått tillbaka dem. Det hade varit guld med en vän som du.

 

[tornblomma]

Ser att tråden är några veckor nu och att bjudningen varit (hoppas det gick bra!) men måste bara säga att du verkar vara en jättefin vän!
Jag har också varit den där som satt med ett glas vatten/lightläsk när alla andra åt. Jag tappade i stort sett alla vänner då, och har inte fått tillbaka dem. Det hade varit guld med en vän som du.

Tack snälla!
Bjudningen gick bra, vännen valde att ansluta senare. Hon sa att hon gärna åt efterrätt med oss, men valde när hon kom att inte göra det vilket jag accepterade. Hon hade med sig mineralvatten som hon drack.

 

[Qelina]

e

 

[Qelina]

Tack snälla!
Bjudningen gick bra, vännen valde att ansluta senare. Hon sa att hon gärna åt efterrätt med oss, men valde när hon kom att inte göra det vilket jag accepterade. Hon hade med sig mineralvatten som hon drack.

Låter ända som ett stort steg för henne. Jag kan tycka det är jobbit att äta med andra men vill ändå ha ett sorts rutin så jag klarar av det och som inte kanske innehåller extra svält och promenader efteråt, dit har jag inte kommit än, att kan äta obehindrat. Det gick bättre någon gång runt våren/sommaren 2017.

 

[Alexandra_W]

Var säkert otydlig trots min långa text. Jag vill inte utsätta henne för ångesten och vill såklart alla alla gäster ska må bra av att vara tillsammans. Men är rädd för att såra mer om jag inte bjuder henne.
Sen skulle jag också på ngt sätt vilja kunna prata med henne, men vet inte hur.

Hon har ju möjlighet att tacka nej om hon tycker det är för ångestfyllt. Ofta är det mer ångest för omgivningen när någon inte äter än för personen själv...

Kan vara bra ha med sig framöver med tänker jag

/fd anorektiker