Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

[anonymt]

Jag och min partner har nu gjort slut efter 4 år tillsammans. Det var mitt beslut, han ville fortsätta. Jag har känt väldigt länge att jag ville vara ensam och singel, var så ung när vi träffades och känner att jag vill prova på att vara själv.

Att vi har gjort slut är en sak, det är nog jobbigt det. För mig också men framförallt för honom. Men till råga på allt har jag umgåtts och haft kontakt med en annan kille just efter (alltså typ dagar) att vi gjort slut, vilket gör så ont i honom och det gör att det gör ont i mig. När jag gjorde det tyckte jag inte att jag gjorde något fel, egentligen. Vi hade ju gjort slut. Men pojkvännen, eller nu exet, tycker att det var sjukt respektlöst mot det vi hade att så fort efteråt kunna vara med någon annan. Jag har ljugit för honom om det för att skydda honom från det. För att jag vet precis hur ont det skulle göra för honom att veta det. Men då gick han in på min Facebook och såg konversationen. Och då bröt helvetet lös. Nu har jag av någon anledning lovat att inte umgås med den här andre tills det har lagt sig lite. Men jag vill ju. Jag tycker om honom och kan inte göra något åt det. Det råkar dessutom vara en gemensam arbetskompis till mig och exet vilket förstås gör allt sju resor värre.

Vet inte vad jag vill. Är så vilse. Vill bara att någon ska säga att jag inte alls gjort något fel. Men jag har väl det. Borde kanske ha väntat med det. Men vet inte hur jag hade kunnat hålla mig. Jag vill ju umgås med honom. Få kramar från någon som vet vad jag går igenom, som inte känner mitt ex och således inte behöver välja sida som det lätt blir med gemensamma vänner. Veta att jag är omtyckt och uppskattad. Inte sitta och gråta över det här för då tar jag mig fan inte vidare.

Säg nåt?

 

[Modest]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Jag förstår inte riktigt vad den här nya killen är för något.
Rebound? Förälskelse? Vänskap?

Att du inte vill sitta och gråta över ditt förhållande och istället distraherar dig med någon annan tror jag inte gagnar dig i längden. För din egen skull alltså.

 

[Stallmannen]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Eftersom det var du som beslutade att göra slut, så har det kanske varit slut för dig under en längre tid redan?

Om man tänker på det sättet, så är det inte ens konstigt att du springer på någon annan "så fort".
Om du kan kommunicera med ditt ex, så kan det kanske vara bra att förklara det för honom också. Just att han och du inte är i samma fas av "göra slut" cirkusen kan vara viktigt för honom att veta.

Efter vad du skrivit, så har du iafl inte gjort något fel i min mening. Dock, så ta det försiktig med den nya killen. Jag säger inte att det är så, men använd inte honom för att fylla något tillfälligt hål i ditt liv, eller använd honom som en krycka tills du kommit över separationen helt själv, för det är inte schysst mot honom om han inte vet hur läget ligger..

 

[Lejonelle]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Man får så mycket känslor i en separation. Om det går för fort för partnern att hitta någon ny kanske man börjar tro att det förhållandet var på gång redan innan det tog slut. Tycker Stallmannen gav dig ett mycket bra svar, och jag vill lägga till att du skrev i inlägget att du ville stå på egna ben och leva själv ett tag. Bestäm dig för att göra det av respekt för alla inblandade inklusive dig själv. Du behöver också sörja.

 

[anonymt]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Mulberry: Jag vet inte heller. En förälskelse tror jag. Vi har pratat och sedan har det lett till att vi umgåtts och myst och tittat film, typ. Tycker om honom även om jag verkligen inte är ute efter något nytt förhållande. Men jag känner mig inte så sorgsen över att mitt och exets förhållande har tagit slut egentligen. Skulle han inte bry sig så mycket skulle jag nog mest vara lättad och glad att det är över. Mår dåligt för att jag vet att han mår dåligt - inte för att jag inte får ha honom.

Stallmannen: Ja, det känns så. Som att jag gått vidare långt innan vi gjorde slut. Första gången jag pratade med mina vänner om det här och om att jag funderade på att göra slut var för 9 månader sedan. Så det känns verkligen som att vi är i två helt olika faser jag och exet.

Jag har försökt förklara det för honom, att jag redan börjat bearbeta allt medans vi fortfarande var tillsammans. Men han tycker det är så respektlöst att jag ändå inte kunde vänta. Det var ju därför jag dolt det för honom men då var han ju in på min Facebook och såg grejer han inte skulle se.

Jag vet inte om jag känner att jag har något hål i mitt liv. Vi gjorde slut på en torsdag och hela helgen umgicks jag med mina kompisar och han var på sitt håll med kompisar och det var bara lättnad och glädje jag kände. Kände mig lycklig på ett sätt som jag inte gjort på länge. Men när jag umgås med honom och ser honom gråta hela tiden, då blir jag ledsen. "Den nya" vet om att jag inte är ute efter något seriöst. Vill bara umgås. Han säger att han vill detsamma. Men jag vet inte. Han kanske bara säger så. Hur ska man veta?

Lejonelle: Ja, han tror väl det. Vi hade ju som blivit kompisar innan jag och exet gjorde slut. Men sedan ledde det direkt till nåt annat. Ja, jag vill verkligen leva själv och vara själv ett tag. Borde kanske sörja men vet inte hur jag ska göra det. Det enda jag mår dåligt över är att exet är helt förkrossad och allt praktiskt som ska fixas. När jag tänker på framtiden, på när exet samlat sig lite och gått vidare en bit i alla fall, på när allt praktiskt är fixat, då ser jag bara ljus.

 

[Modest]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Mulberry: Jag vet inte heller. En förälskelse tror jag. Vi har pratat och sedan har det lett till att vi umgåtts och myst och tittat film, typ. Tycker om honom även om jag verkligen inte är ute efter något nytt förhållande. Men jag känner mig inte så sorgsen över att mitt och exets förhållande har tagit slut egentligen. Skulle han inte bry sig så mycket skulle jag nog mest vara lättad och glad att det är över. Mår dåligt för att jag vet att han mår dåligt - inte för att jag inte får ha honom.

Att göra slut med någon är ju jobbigt, även om man själv känt och vetat en längre tid vart saker och ting är på väg. Det är lätt att trilla tillbaka men jag tror att du ska lyssna på dig själv - att det känns skönt att det är över, även om det såklart är jobbigt på samma gång.
Att ditt ex mår sämre är ju inte så konstigt, men även det lägger sig med tiden. Sedan är det ju självklart asjobbigt för honom att veta att du har en "ny någon", det skulle vem som helst tycka.

Ge det tid. Både dig själv, exet och relationen med den nya grabben.
Nu säger jag inte att du inte ska umgås med honom, men det är lätt att blanda ihop gamla och nya känslor. Även om det var du som gjorde slut så är det ju ändå 4 år att sörja och smälta.

 

[Stallmannen]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

"Den nya" vet om att jag inte är ute efter något seriöst. Vill bara umgås. Han säger att han vill detsamma. Men jag vet inte. Han kanske bara säger så. Hur ska man veta?

Ja du, det är inte lätt att ge råd i den frågan utan lite mer information om honom och dig. Hur gamla är ni? Hur många förhållanden har han bakom sig? Hur länge sedan var det han var i ett långvarigt förhållande? Hur är hans personlighet? Väldigt givmild och tillmötesgående? Etc...

 

[FannyN]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Du har inte gjort det minsta fel och det är sorgligt tycker jag att du ens känner så. När två personer inleder en relation vet de att de riskerar att bli sårade. Den andre är ju fri att avsluta när den vill och alla vet att även bland de mest renhåriga människor förekommer det att avslut eller nystarter inte alltid är så fina som man skulle önska.
Men om man gör slut så har man väl ingen karantän!! Det är ju du och din nyas relation som avgör hur snabbt ni vill gå. Och exet mår förstås skit. Det är nog många som har den tröjan och att gå på den som dumpat med skuld eller bråk är väldigt väldigt fult gjort. Att sen kolla din facebook och avkräva dig löften att inte träffa den nya skulle få mig med min erfarenhet att väldigt bestämt säga att jag inte vill ha någon som helst kontakt framledes.
Han vill tydligen inte ditt bästa utan ser sin egen sorg som ERT bekymmer!mom han vill sitta och luska i när ni pussats eller knullat och om det var innan eller efter du dumpade så låt någon annan ta del av hans slutsatser. Säg att det intresserar dig inte. Ju mer du försöker lindra hans smärta ju längre varar den, ju mer skuldbelagd blir du.

 

[Hyacinth]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Jag håller med dig, man är olika och det kan vara hur rätt som helst att gå vidare bums.
Jag brukar vara så klar när en relation tar slut, så att slicka såren har jag inget behov av.

 

[morgaine]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Mulberry: Jag vet inte heller. En förälskelse tror jag. Vi har pratat och sedan har det lett till att vi umgåtts och myst och tittat film, typ. Tycker om honom även om jag verkligen inte är ute efter något nytt förhållande. Men jag känner mig inte så sorgsen över att mitt och exets förhållande har tagit slut egentligen. Skulle han inte bry sig så mycket skulle jag nog mest vara lättad och glad att det är över. Mår dåligt för att jag vet att han mår dåligt - inte för att jag inte får ha honom.

Stallmannen: Ja, det känns så. Som att jag gått vidare långt innan vi gjorde slut. Första gången jag pratade med mina vänner om det här och om att jag funderade på att göra slut var för 9 månader sedan. Så det känns verkligen som att vi är i två helt olika faser jag och exet.

Jag har försökt förklara det för honom, att jag redan börjat bearbeta allt medans vi fortfarande var tillsammans. Men han tycker det är så respektlöst att jag ändå inte kunde vänta. Det var ju därför jag dolt det för honom men då var han ju in på min Facebook och såg grejer han inte skulle se.

Jag vet inte om jag känner att jag har något hål i mitt liv. Vi gjorde slut på en torsdag och hela helgen umgicks jag med mina kompisar och han var på sitt håll med kompisar och det var bara lättnad och glädje jag kände. Kände mig lycklig på ett sätt som jag inte gjort på länge. Men när jag umgås med honom och ser honom gråta hela tiden, då blir jag ledsen. "Den nya" vet om att jag inte är ute efter något seriöst. Vill bara umgås. Han säger att han vill detsamma. Men jag vet inte. Han kanske bara säger så. Hur ska man veta?

Lejonelle: Ja, han tror väl det. Vi hade ju som blivit kompisar innan jag och exet gjorde slut. Men sedan ledde det direkt till nåt annat. Ja, jag vill verkligen leva själv och vara själv ett tag. Borde kanske sörja men vet inte hur jag ska göra det. Det enda jag mår dåligt över är att exet är helt förkrossad och allt praktiskt som ska fixas. När jag tänker på framtiden, på när exet samlat sig lite och gått vidare en bit i alla fall, på när allt praktiskt är fixat, då ser jag bara ljus.

Du har nog sörjt förhållandet redan låter det som. Jag har känt precis som du när jag gjorde slut med mitt ex. Jag var mentalt färdig med förhållandet, men när jag såg honom var det jobbigt eftersom det var mitt fel att han mådde dåligt. Med honom ur sikte kände jag mig glad och fri.
Jag var absolut redo att träffa nya eftersom jag redan sörjt mitt förhållande och vetat länge att det var dödsdömt.
Men ett tips från en erfaren kvinna är att inte gå in i ett förhållande på ett par år eftersom du känt att du inte fått festa och dansa eftersom ni träffades så tidigt.
Det är jobbigt att bryta, var singel ett tag och ha kul med kompisarna!

 

[morgaine]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Du har inte gjort det minsta fel och det är sorgligt tycker jag att du ens känner så. När två personer inleder en relation vet de att de riskerar att bli sårade. Den andre är ju fri att avsluta när den vill och alla vet att även bland de mest renhåriga människor förekommer det att avslut eller nystarter inte alltid är så fina som man skulle önska.
Men om man gör slut så har man väl ingen karantän!! Det är ju du och din nyas relation som avgör hur snabbt ni vill gå. Och exet mår förstås skit. Det är nog många som har den tröjan och att gå på den som dumpat med skuld eller bråk är väldigt väldigt fult gjort. Att sen kolla din facebook och avkräva dig löften att inte träffa den nya skulle få mig med min erfarenhet att väldigt bestämt säga att jag inte vill ha någon som helst kontakt framledes.
Han vill tydligen inte ditt bästa utan ser sin egen sorg som ERT bekymmer!mom han vill sitta och luska i när ni pussats eller knullat och om det var innan eller efter du dumpade så låt någon annan ta del av hans slutsatser. Säg att det intresserar dig inte. Ju mer du försöker lindra hans smärta ju längre varar den, ju mer skuldbelagd blir du.

Håller helt med!
Nej, man har ingen karantän även om den dumpade kanske skulle vilja det. Det skulle väl hjälpa ett krossat hjärta att tro att den andre också sörjer lika mycket, att vägen tillbaka kanske inte är stängd. Plus att man inte behöver fundera på om den andra hade påbörjat något innan han/hon gjorde slut.
Men snokar han får han väl skylla sig själv...
TS, varför har han ditt fb-lösen? Ändra det så fort du kan. Du kan ju även göra så att han inte ser din vägg och dina bilder om du vill. Det kan ju vara ett alternativ till att ta bort honom som vän.
Jag föredrar att inte ha något ex som vän på fb, så slipper de se vad jag gör nu.

 

[Houdinie]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Du skrev att du längtade efter att få "vara ensam och singel", och jag tycker att du ska ge dig själv den chansen nu. Inte för din fd pojkväns skull, utan för din egen. Om den nya killen är en bra person kommer han att förstå om du ber honom vänta ett par månader eller mer medan du kommer i balans efter upbrottet från ditt ex och hittar dig själv igen.

 

[anonymt]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Mulberry: Du har så rätt i det du säger.

Stallmannen: Jag är 21, "nya" är 24, "gamla" är 28. Jag och exet har ju börjat med varandra när jag var 16 och han var 23. Han hade då ett 7 år långt förhållande bakom sig och jag hade aldrig varit med någon annan, så det hade kanske varit svårt att få det att hålla. Jag har ju för tusan vuxit upp med honom! Nya har just lämnat ett 8 år långt förhållande bakom sig, så han är ju nästan i precis samma sits. Men jag har sagt att jag inte vill ha något seriöst utan vill vara singel, och det säger han att han också vill. Vilket jag tror på efter ett långt förhållande som varit lite sisådär. Jag vet inte vad jag mer kan göra än att säga vad JAG vill. Om han tror på det och menar det HAN säger kan jag ju inte veta. Jag måste väl tro på det.

FannyN: Åh, du förstår inte hur skönt det där är att höra. Jag agerade som jag gjorde för att jag inte tyckte det var fel, men antar att han och omgivningen påverkat mig och fått mig att känna att jag kanske gjort fel. Jag hade inte gjort det om jag vetat att det kommit ut, av den enkla anledningen att jag inte ville göra saker värre för honom. Men jag har ju gjort mitt bästa för att dölja allt, inte gjort något inför någon och inte sagt till honom vad jag gör. Han tog ju reda på det själv, på ett fult sätt dessutom, genom att snoka.

Han tycker att jag hade kunnat vänta en månad eller två. För att han skulle få smälta det här lite först. Han är väl egoistisk antar jag. Blev förbannad som fan när jag fick reda på att han gått in och läst min Facebook, men nu är jag mest ledsen för att han är så ledsen. Har i princip lovat att inte vara med den andre för att det får honom att må så dåligt. Men jag vill ju vara det. Om man tycker om någon så gör man ju det. Vet inte om jag ens hade kunnat hålla mig två veckor.

Önskar att jag kunde vara stark och säga att vi inte ska ha någon kontakt, och att vi inte kan hålla på och diskutera det här för all framtid. Men det är så jävla svårt, jag tycker ju fortfarande om honom!

Hyacinth: Jag känner också så. Jag vill inte sitta och grubbla över vad vi haft och att det är slut med det. Jag gråter inte ens mer än när han gråter. Den största tyngden för mig just nu är som sagt att han mår dåligt och det praktiska - inte att jag är singel och inte får ha honom. Jag vill umgås med mina vänner och göra vad jag vill, inte sitta och tänka på allt som varit. Känns inte som att jag flyr från något, vill bara komma vidare liksom.

Morgaine: Ja just nu känns ett förhållande inte alls lockande. Vill vara ensam, göra vad jag vill med vem jag vill och inte vara bunden. Det är så jag känt mig så himla länge.

Jag tror exet hoppas att det ska bli vi igen någon gång, det kanske är därför han försöker skuldbelägga mig. För att jag ska linda in allt och säga att det kanske finns hopp någon gång men jag vill inte säga det. Jag tycker om honom och kanske blir det vi igen i framtiden om det är menat, men jag vill bara säga åt honom att det är över och att han måste gå vidare. Känns bara så hemskt då han är så ensam och alltid bara haft mig att prata med. Och nu kan han inte prata med mig, då sitter han ensam och instängd och grubblar bara. Det gör så ont att veta att han inte har vänner som hjälper honom igenom det här, vad hade jag gjort utan mina!?

 

[anonymt]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Du skrev att du längtade efter att få "vara ensam och singel", och jag tycker att du ska ge dig själv den chansen nu. Inte för din fd pojkväns skull, utan för din egen. Om den nya killen är en bra person kommer han att förstå om du ber honom vänta ett par månader eller mer medan du kommer i balans efter upbrottet från ditt ex och hittar dig själv igen.

Jag kände ju så när jag var med exet. Att jag vill vara singel. Nu när jag väl är singel vill jag umgås med den nya. Inte vara tillsammans, men umgås. Kommer det gå åt helvete? Är bara så lätt att umgås med en vän som inte är gemensam med exet (har i princip bara sådana). Jag har aldrig varit en sådan som kan gå på krogen och träffa folk och ha mig, men just att vara ensam har jag ju längtat efter.

 

[anonymt]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Förresten så har exet inte mitt lösen till Facebook, eller något annat för den delen heller. Jag hade inte loggat ut från datorn och då gick han och läste massa grejer...

 

[Houdinie]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Då är det ju verkligen dags för dig att skaffa egna vänner! Passa på!

 

[engill]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Nej jag tycker inte att du gjorde fel. Det är ju inte helt ovanligt att man börjar spana och hittar en "ny" trots att man precis separerat. Dessutom ännu vanligare om man "bestämt sig" för så pass länge sedan som du har gjort. Sen förstår jag ditt ex att hans värld måste rasa samma när han dessutom ser att du har en "ny" men det är bara en period. Han kommer över det. Tycker inte du ska ha dåligt samvete.

 

[Calazirya]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Till skillnad på Houdinie tycker inte jag att det finns någon anledning att låta "den nya" vänta på dig några månader. Mår du bra av att umgås med honom på en icke relationsnivå så varför sluta?

 

[Stallmannen]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Från vad du nu berättat om dig, exet och den nya, så känns det som allt är okej. Om den nya killen kommer från "samma ställe" som dig, dvs en längre relation, så lär han ha pejling på vad som gäller, och är inte någon kärlekskrank liten hundvalp.

Jag tycker att du ska köra på och lita på dina känslor. Visst, det är säkert synd om exet på någon nivå, men inte ska du leva annorlunda på grund av det. Visst, du kanske inte ska gnida det i ansiktet på honom (säger inte att du gjort det), men jag tycker du ska följa dina känslor och leva ditt eget liv.

 

[Houdinie]

Sv: Sjukt smärtsam separation - vad ska jag göra?

Jag menade inte att de skulle sluta umgås, bara att de kanske kan vänta med en relation ett tag så att TS får landa.