Skaffa barn vid 40

Då är det bara att bestämma sig då.. Är så svårt då inställningen har varit under flera år att jag inte vill ha flera, och även när jag plussade, men så helt plötsligt så börjar tankarna...
så svårt 😣
Det är väl självklart att du fixar att ha ett barn nu. Men vill du? Jag hade aldrig fullföljt en graviditet och börjat om i 40årsåldern. Inte sova tillräckligt, läxläsning, planera vardagen efter lov o fritidssysselsättningar. Nä, aldrig igen.
 
Min mamma fick mig när hon var 40, hade sedan innan två barn som hon fick som ung. Jag kan ju förstås bara tala om hur min uppväxt var men jag tyckte att jag hade en väldigt trygg uppväxt med tanke på att hon hade ett stabilt jobb och det mesta klart för sig. Så det kändes som en stor fördel för mig och är fortfarande det då jag haft/har lite svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Hon och jag står väldigt nära varandra. Min syster (som är 20 år äldre än mig) satt även mycket barnvakt åt mig så hon hade en fördel där också med en redo barnvakt närsomhelst :D

(Min pappa var däremot i 60 årsåldern, och nu när jag närmar mig 30 så är han i 90 årsåldern. Det kändes inte ett dugg jobbigt som ung då han var pigg länge men nu är det tyvärr jobbigt. Fast det är väl det alltid oavsett hur gammal man än är.)

Jag vill även tillägga att det inte var så ovanligt bland mina klasskamraters föräldrar (under grundskolan) med hennes ålder utan den kändes mera som i det lite övre spannet då det fanns en eller två i samma ålder. Jag har svårt att tänka mig att det har förändrats åt det andra hållet idag, det känns mera som att det blivit vanligare med lite äldre föräldrar.
 
Det är väl självklart att du fixar att ha ett barn nu. Men vill du? Jag hade aldrig fullföljt en graviditet och börjat om i 40årsåldern. Inte sova tillräckligt, läxläsning, planera vardagen efter lov o fritidssysselsättningar. Nä, aldrig igen.
Ja det är det jag inte riktigt vet. Jag har varit så inställd på absolut inte så känns nästan outhärdligt att behöva bestämma mig nu på så kort tid.
Men ju mer jag funderar så måste jag erkänna att jag känner mig väldigt sugen. Och då kommer tankarna ’vilken värld sätter jag ett barn till osv’ :nailbiting:
Min son hade inte den bästa uppväxten, jag var ung och väldigt omogen, han har dock vuxit upp till en väldigt fin och trygg ung man nu, jag mognade väl med uppgiften men inte snabbt nog måste jag erkänna :down:
Skulle vara så underbart med ett barn nu när man är vuxen, ordnad ekonomi och ett så tryggt liv. Ikväll ska vi prata ordentligt.
 
Ja det är det jag inte riktigt vet. Jag har varit så inställd på absolut inte så känns nästan outhärdligt att behöva bestämma mig nu på så kort tid.
Men ju mer jag funderar så måste jag erkänna att jag känner mig väldigt sugen. Och då kommer tankarna ’vilken värld sätter jag ett barn till osv’ :nailbiting:
Min son hade inte den bästa uppväxten, jag var ung och väldigt omogen, han har dock vuxit upp till en väldigt fin och trygg ung man nu, jag mognade väl med uppgiften men inte snabbt nog måste jag erkänna :down:
Skulle vara så underbart med ett barn nu när man är vuxen, ordnad ekonomi och ett så tryggt liv. Ikväll ska vi prata ordentligt.
Sugen på vad? Nu leker jag djävulens advokat. Gå på föräldramöten, sälja tandborstar, vara orolig för mobbing, droger.
 
Sugen på vad? Nu leker jag djävulens advokat. Gå på föräldramöten, sälja tandborstar, vara orolig för mobbing, droger.
Du får vara negativ så jag inte drömmer mig bort allt för mkt :p
Oroa mig för mobbing och droger ser jag inte fram emot (vem gör det?) däremot ser jag fram emot ngt nytt i livet, jag saknar att engagera mig i saker som jag gjorde med mitt barn innan han blev vuxen och nu arbetar 40 h/veckor o klarar sig själv.
Jag känner väl att jag aldrig kommer ångra ett barn, men man kan ju ångra att man inte skaffade ett till?
 
Du får vara negativ så jag inte drömmer mig bort allt för mkt :p
Oroa mig för mobbing och droger ser jag inte fram emot (vem gör det?) däremot ser jag fram emot ngt nytt i livet, jag saknar att engagera mig i saker som jag gjorde med mitt barn innan han blev vuxen och nu arbetar 40 h/veckor o klarar sig själv.
Jag känner väl att jag aldrig kommer ångra ett barn, men man kan ju ångra att man inte skaffade ett till?
Det börjar låta som att du verkar ha bestämt dig :D
 
Det här svaret tillför egentligen ingenting för dig, men jag som är i småbarnssvängen nu vid dryga 30 kan bli lite avundsjuk för möjligheten till en sladdis 😆 Sen förstår jag att det är chockartat och ett väldigt svårt beslut ❤ Lycka till oavsett ❤
 
Om du blir så mycket äldre än de andra föräldrarna beror på var du bor. Medelåldern för förstagångsföderskorna i hela landet är nästan 30 år, vilket betyder att vissa delar är medelåldern högre. Då borde mammorna vara ca 35 år när barn nr 2 kommer och då är du bara 5 år äldre än alla andra tvåbarnsmammorna.
 
Är det någon som gjort det? Varit minst 40 år när barnet föds.
Hur var det? Hur såg omgivningen på det? Känner man sig som en farmor på föräldramöten? :laugh:
Hur klarade du graviditeten/förlossning?
Jag har plussat precis, är 41 och hade inte tänkt mig flera barn. Har sambo sen många år, ett barn på 20 år.
Vet inte hur jag ska göra.
Orkar inte vara anonym, men vet du vem jag är så håll det för dig själv gärna :)
Jag tycker 40 varken är exeptionellt sent eller ovanligt eller så lever jag i nån konstig bubbla (?) Fick mitt första barn när jag var 33 och mitt andra när jag var 36 - jag upplever inte att jag är bland de äldre föräldrarna på förskolan etc., snarare tvärtom. Så ålderns hade inte fått mig att tveka, ibland leker jag med tanken att vi skulle försöka få ett tredje barn och då skulle jag troligtvis hinna fylla 40 innan det barnet föddes (om vi nu skulle kunna få ett barn till..).
 
Nu är jag inte 40, men fick mitt första vid 35 och andra när jag var 37. Här, "ute på landet" kände jag mig gammal som förstagångsmamma.
Nu, med två, känns det inte på samma vis. Dessutom har vi fått vänner i samma ålder som vi och med barn i samma ålder som våra.
 
Detta är så otroligt individuellt, så jag tycker inte att det är "rätt" av utomstående att ha åsikter i denna högst personliga fråga. Men en sak är småbarnsåren. En helt annan sak är hur det blir när barnet blir större. Även en 15, 16, 17-åring och äldre än så, kan behöva mycket stöd och hjälp. Om man föder i 40-årsåldern, närmar man sig 60 när denna tid i barnets liv inträder. Hur mycket kan, vill och orkar man då ägna åt nattvandring eller annat stöd åt en strulande tonåring?
 
Detta är så otroligt individuellt, så jag tycker inte att det är "rätt" av utomstående att ha åsikter i denna högst personliga fråga. Men en sak är småbarnsåren. En helt annan sak är hur det blir när barnet blir större. Även en 15, 16, 17-åring och äldre än så, kan behöva mycket stöd och hjälp. Om man föder i 40-årsåldern, närmar man sig 60 när denna tid i barnets liv inträder. Hur mycket kan, vill och orkar man då ägna åt nattvandring eller annat stöd åt en strulande tonåring?
Ja det är ju omöjligt att veta i förväg, men jag hoppas ju och tror att jag fortfarande är väldigt pigg och aktiv när jag är 55 :) Man gör väl det man måste tänker jag, ingen vill väl jaga tonåring på nätterna tänker jag men ibland måste man.
 
Ja det är ju omöjligt att veta i förväg, men jag hoppas ju och tror att jag fortfarande är väldigt pigg och aktiv när jag är 55 :) Man gör väl det man måste tänker jag, ingen vill väl jaga tonåring på nätterna tänker jag men ibland måste man.
En ytligt bekant jagar sitt yngsta barn i trettioårsåldern fortfarande...
 
Jag känner väl att jag aldrig kommer ångra ett barn, men man kan ju ångra att man inte skaffade ett till?
Det där är ju väldigt svårt att sia om. Jag tror dessutom att man rationaliserar sina beslut så man inte ångrar någonting när man väl tagit beslutet, så länge beslutet inte togs pga rädsla.

Tyvärr känner jag ett par stycken som ångrar sina barn. Speciellt de som skaffade fler än 1-2 st. De tycker såhär i efterhand att det kanske hade räckt med de två första. Å andra sidan känner jag personer som skaffade sladdisar som är betydligt bättre föräldrar till sladdisen än vad de var till sina tidigare barn. Det har i och för sig skapat konflikter syskonen emellan då de äldre syskonen tyckt att sladdisen är favoriserad.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ni som skaffat barn säg runt 40, och alltså var 50 när barnet var 10 år. Hur tycker ni det var att skaffa barn lite senare? Tycker ni...
2
Svar
25
· Visningar
3 812
Övr. Barn Just nu arbetar jag 85% (utan att fylla upp med föräldrapenning), men skulle ju vid en ev ny graviditet egentligen vilja jöja min SGI...
2
Svar
25
· Visningar
1 180
Senast: Manji
·
Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 297
Senast: Milosari
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
28 491
Senast: Elendil
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp