What to do.. såhär ligger det till: jag har haft hund och/eller häst hela mitt liv, men lämnade min leonberger hemma med familjen när jag flyttade upp till sthlm nu i höstas. Hon är van vid vår familj (stort, bullrigt, alltid massa action) vår trädgård hon får kuta runt lös i varje dag, stort hus.. Detta, plus att hennes kroniska magsjukdom gör det lättare att hon är nära sina veterinärer som har koll på hennes problem (hon har sälsynt jobbiga magproblem med m,assa tester hit & dit) har gjort att hon fick stanna. Mitt hjärta brister varje gång jag åker ifrån henne.. men det är för hennes skull
Sen dess har jag känt mig så ensam, har perfekta hundvägar här, kurser går i närheten, etc etc. Bra dag-hundvakt har jag hittat precis i närheten (jag pluggar ju & har dagar jag måste vara på skolan). Har pratat med en kennelägare på en kanonfin kennel och tänkt boka valp där, men nu har de fått ett återbud så valpen är "klar" inom några veckor!! En hanne som de tror kanonmkt på! Låter ju underbart men jag fick megaångest ikväll & därför skriver jag..
Jag läser här varje dag & det finns så många som gör sig av med hundarna, inte får tid (det är klart saker kan hända, en hund lever ju länge), inte har råd längre etc etc. Så fick jag helt enkelt panik á la "Jag kommer inte fixa det!! Jag kommer misslyckas, inte ha ett liv, det kommer gå åt skogen med pojkvännen eftersom jag lägger all tid på hunden! Jag kommer få ekonomisk kris & behöva ge tillbaka den!"
Detta från en tjej som haft hund, häst, pojkvän & 2 jobb & fixat det.. Jag som längtat så efter hund igen, känt mig ensammast i världen, så freakar jag ur. Är jag helt dum i skallen? Har jag läst för många gråt-trådar på buke?
Behövde skriva av mig lite, om nån känner för att va Dr Phil så e ni välkomna
Typiskt typiskt mig att vilja ha nåt jättemycket & sen bli störd när jag har det inom räckhåll..
Sen dess har jag känt mig så ensam, har perfekta hundvägar här, kurser går i närheten, etc etc. Bra dag-hundvakt har jag hittat precis i närheten (jag pluggar ju & har dagar jag måste vara på skolan). Har pratat med en kennelägare på en kanonfin kennel och tänkt boka valp där, men nu har de fått ett återbud så valpen är "klar" inom några veckor!! En hanne som de tror kanonmkt på! Låter ju underbart men jag fick megaångest ikväll & därför skriver jag..
Jag läser här varje dag & det finns så många som gör sig av med hundarna, inte får tid (det är klart saker kan hända, en hund lever ju länge), inte har råd längre etc etc. Så fick jag helt enkelt panik á la "Jag kommer inte fixa det!! Jag kommer misslyckas, inte ha ett liv, det kommer gå åt skogen med pojkvännen eftersom jag lägger all tid på hunden! Jag kommer få ekonomisk kris & behöva ge tillbaka den!"
Detta från en tjej som haft hund, häst, pojkvän & 2 jobb & fixat det.. Jag som längtat så efter hund igen, känt mig ensammast i världen, så freakar jag ur. Är jag helt dum i skallen? Har jag läst för många gråt-trådar på buke?
Behövde skriva av mig lite, om nån känner för att va Dr Phil så e ni välkomna