Sv: Skaffa hund!
Generalen - du tar inte illa upp väl?
Självklart inte! Här förskönas ingenting, jag kan helt ärligt säga att de första 6 månaderna med mitt lilla as var ett helvete och bestod av blod, svett och tårar. Bokstavligt talat. Det är det fortfarande, om än inte lika ofta.
TS: det är svårt att hitta bra boxrar. Rejäla bruksboxrar kräver ofta mer än vad ni verkar vilja erbjuda men har å andra sidan ofta en väldigt trevlig mentalitet. Men det gäller att veta vad man ger sig in på, en boxer kräver att ägaren är jävligt konsekvent, jävligt envis och med en jävla humor.
Min lilla är efter "utställnings-föräldrar", men har tjänstehundar bakom sig så jag vet vad hon är kapabel till. Hon är envis som synden, påhittig, flamsig och med energi som skulle ge hela Afrika en årsförbrukning på el. Hon är även väldigt vaktig och jagar gärna, vill man inte ha detta så gäller det att sätta stopp tidigt. Det är viktigt om ni vill ha hunden med er på ridturer t ex. Jag kan ha min lös med andra hundar, men ensam har jag inte vågat än.
Fördelarna då? Jag kan ärligt säga att jag aldrig skrattat så mycket i hela mitt liv. Varje dag bjuder hon mig på leenden och skratt, och jag har nog aldrig haft så roligt tillsammans med en hund förut. Hon är även knähund size XL - på både gott och ont. Jag har aldrig mött en så gosig hund, och jag som älskar närhet njuter ju av det. Dock inte alla gånger, som när hennes 23 kilo ska ligga raklångt över mig när vi sover, eller när hennes tjocka klor borras in i mina lår när hon vill upp i knät... något som kan vara irriterande är också att hon ska ha närkontakt med
allt. Hon är alltså ofta ivägen.
Något annat är övergladheten. Hon blir eld och lågor om en människor bara tittar på henne, och kommer de närmare än fem meter är hon svår att stoppa. Hon SKA upp i knät helt enkelt! Det är inte många som uppskattar det och det krävs rejäl konsekvent träning av en boxer om de ska "hälsa fint". Av den anledningen får hon inte hälsa på barn, trots att hon älskar dem. Hon är för klumpig, helt enkelt.
Aveln är tyvärr inte mycket att hänga i granen av flera anledningar, bland annat har man använt PNP-bärare och förra våren blev en utländsk hane med föräldrar som båda har HD 2 omåttligt populär. Det känns som om man inte riktigt har koll, helt enkelt. Eksem och allergier florerar mycket också.
När Arwen var yngre ångrade jag mitt rasval många gånger, men nu när hon bara är ett par veckor från sin 1-årsdag så gör hon mig hel. Det är hon och jag, helt enkelt. Hon är min bästa vän trots våra dagliga småtjafs, och jag har aldrig mött en hund tidigare som kan jämföras med henne.
Och så en klassiker:
Nu är min dam ung ännu, så det ska bli intressant att se hur hon utvecklas i mentalitet och temperament. Än kan hon inte hålla koncentrationen särskilt länge och hon är inte lättmotiverad. Hittar hon något som är roligare än matte, ja, då skiter hon i matte helt enkelt!