Mitten
Trådstartare
Ja, jag har lite problem med en sak som gnager i mig. Det här kan bli lite långt, hoppas ni hänger med
.
Jag är tråkigt svensk, har inget märkvärdigt bak i släkten. Maken däremot har en väldigt intressant bakgrund och släkt i Europa. Hans farfar var fransman och kom hit när han flydde från tyskarna i kriget. Hans farmor var svensk och från en fin familj, och familjen har både byggnader och vägar uppkallade efter sig och massa sånt. Jag är inte så jätteintresserad av sånt där, men svärmor är noga med att ge oss information och texte och foton.
Det som gnager i mig är att svärmor (som är den som mest trycker på det franska och svenska adliga arvet) själv är serb. Och det är ju dotterns farmor, och alltså är dottern 1/4 serb. Problemet är att farmor verkar skämmas lite för sitt eget ursprung (I Sverige var ju serberna 'de onda' under kriget). Hon kom hit innan kriget, hon flyttade pga kärleken till svärfar, så hon var inte med om kriget personligen, men hennes familj drabbades ju. Hela hennes familj bor kvar där nere, och jag har försökt med att hon, jag och dottern skall åka ner och hälsa på dem, men det vill hon inte. Det är så fattigt och kriminellt där, säger hon, så dit får inte barnbarnet åka. Hon vill inte berätta sin historia, trots att hon trycker så mycket på det andra arvet.
Jag vill att min dotter skall vara stolt över all sin släkt, jag ville göra en bok åt henne med släktträd och all info vi har, men då vill svärmor inte att hennes sida skall vara med. Hon vill inte ens säga att hon är serb, hon säger att hon är från Jugoslavien bara. Min man vet inte heller mycket om den släkten, han pratar inget annat språk än svenska och har heller ingen information.
Skall jag släppa det? Är det inte min sak att bry mig om? Det stör mig lite att svärmor skäms, för det gör ju indirekt att min dotter skall ha något att skämmas över? Jag vill inte att det här skall färga av sig på henne. Det hade nog inte gjort mig lika mycket om det inte var ett evigt tjat om den 'fina' sidan...
Jag är tråkigt svensk, har inget märkvärdigt bak i släkten. Maken däremot har en väldigt intressant bakgrund och släkt i Europa. Hans farfar var fransman och kom hit när han flydde från tyskarna i kriget. Hans farmor var svensk och från en fin familj, och familjen har både byggnader och vägar uppkallade efter sig och massa sånt. Jag är inte så jätteintresserad av sånt där, men svärmor är noga med att ge oss information och texte och foton.
Det som gnager i mig är att svärmor (som är den som mest trycker på det franska och svenska adliga arvet) själv är serb. Och det är ju dotterns farmor, och alltså är dottern 1/4 serb. Problemet är att farmor verkar skämmas lite för sitt eget ursprung (I Sverige var ju serberna 'de onda' under kriget). Hon kom hit innan kriget, hon flyttade pga kärleken till svärfar, så hon var inte med om kriget personligen, men hennes familj drabbades ju. Hela hennes familj bor kvar där nere, och jag har försökt med att hon, jag och dottern skall åka ner och hälsa på dem, men det vill hon inte. Det är så fattigt och kriminellt där, säger hon, så dit får inte barnbarnet åka. Hon vill inte berätta sin historia, trots att hon trycker så mycket på det andra arvet.
Jag vill att min dotter skall vara stolt över all sin släkt, jag ville göra en bok åt henne med släktträd och all info vi har, men då vill svärmor inte att hennes sida skall vara med. Hon vill inte ens säga att hon är serb, hon säger att hon är från Jugoslavien bara. Min man vet inte heller mycket om den släkten, han pratar inget annat språk än svenska och har heller ingen information.
Skall jag släppa det? Är det inte min sak att bry mig om? Det stör mig lite att svärmor skäms, för det gör ju indirekt att min dotter skall ha något att skämmas över? Jag vill inte att det här skall färga av sig på henne. Det hade nog inte gjort mig lika mycket om det inte var ett evigt tjat om den 'fina' sidan...