Skämmas för sitt ursprung

[Mitten]

Ja, jag har lite problem med en sak som gnager i mig. Det här kan bli lite långt, hoppas ni hänger med .

Jag är tråkigt svensk, har inget märkvärdigt bak i släkten. Maken däremot har en väldigt intressant bakgrund och släkt i Europa. Hans farfar var fransman och kom hit när han flydde från tyskarna i kriget. Hans farmor var svensk och från en fin familj, och familjen har både byggnader och vägar uppkallade efter sig och massa sånt. Jag är inte så jätteintresserad av sånt där, men svärmor är noga med att ge oss information och texte och foton.

Det som gnager i mig är att svärmor (som är den som mest trycker på det franska och svenska adliga arvet) själv är serb. Och det är ju dotterns farmor, och alltså är dottern 1/4 serb. Problemet är att farmor verkar skämmas lite för sitt eget ursprung (I Sverige var ju serberna 'de onda' under kriget). Hon kom hit innan kriget, hon flyttade pga kärleken till svärfar, så hon var inte med om kriget personligen, men hennes familj drabbades ju. Hela hennes familj bor kvar där nere, och jag har försökt med att hon, jag och dottern skall åka ner och hälsa på dem, men det vill hon inte. Det är så fattigt och kriminellt där, säger hon, så dit får inte barnbarnet åka. Hon vill inte berätta sin historia, trots att hon trycker så mycket på det andra arvet.

Jag vill att min dotter skall vara stolt över all sin släkt, jag ville göra en bok åt henne med släktträd och all info vi har, men då vill svärmor inte att hennes sida skall vara med. Hon vill inte ens säga att hon är serb, hon säger att hon är från Jugoslavien bara. Min man vet inte heller mycket om den släkten, han pratar inget annat språk än svenska och har heller ingen information.

Skall jag släppa det? Är det inte min sak att bry mig om? Det stör mig lite att svärmor skäms, för det gör ju indirekt att min dotter skall ha något att skämmas över? Jag vill inte att det här skall färga av sig på henne. Det hade nog inte gjort mig lika mycket om det inte var ett evigt tjat om den 'fina' sidan...

 

[Petruska]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Jag tycker att det låter helt tragiskt med en kvinna som skryter över sin mans släkt och skäms över sin egen. Om familjehistorien är spännande eller inte, beror ju minst lika mycket på hur man berättar om den, om du frågar mig.

Jag hade släppt det i dina kläder, men däremot pratat med barnet om hela grejen (Balkan, serber, skammen kvinnan troligen känner osv) när det faller sig naturligt. Nu vet jag inte hur gammal din dotter är, men från ca treårsåldern tror jag att sådana samtal hade kommit upp om det hade varit i min familj.

 

[Mitten]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Ja men det är precis vad jag också känner. Dottern är två och ett halvt, så än så länge förstår hon nog inte riktigt, men jag tror ändå det 'smittar', den där skammen, tidigt.

Jag skall ta reda på allt jag kan så att jag kan prata om henne med det sedan .

 

[Scata]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Går det inte på något sätt att förklara för svärmor att du inte skäms över henne på något sätt och att du vill att din dotter ska få vara stolt över hela sin släkt?
På så sätt kanske du kan lirka ur henne lite historia.

Om nu svärmor inte vill bli kallad serb utan jugoslav - fine, kalla henne och henne släkt för jugoslaver.
Jag tror (obs vet ej alls, men kan förstå genom bekanta) att många i jugoslavien inte ville bli uppdelade alls, dom ville helt enkelt inte vara med om en delning av landet och absolut inte ett krig . Dom hamnade mitt emellan och dessutom blev "the bad guys" av all media..... och hur kul är det??

Bara tankar från mig... hoppas att hon någon gång förstår att hon är värdefull "som hon är" med sin bakgrund

 

[Calazirya]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Anledningen till att vissa ser serber som the bad guys är Slobodan Milosevic utrensning på albaner i Kosovo. Under den perioden var mediabevakningen enorm och kriget var under all kritik..

Jag har förståelse för att svärmor "skäms" även om hon som civil inte har anledning att skämmas, hon var bara född på "fel sida".

 

[Snurrfian]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Du kan inte be svärmor berätta om sin uppväxt, det behöver ju inte handla om att hon är serb utan mer hur det var att växa upp i jugoslavien osv. Det kanske är lättare för henne att ha den infall vinkeln istället för faktavinkeln på landet om du förstår hur jag menar?

 

[Petruska]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Det som gnager i mig är att svärmor (som är den som mest trycker på det franska och svenska adliga arvet) själv är serb. Och det är ju dotterns farmor, och alltså är dottern 1/4 serb. Problemet är att farmor verkar skämmas lite för sitt eget ursprung (I Sverige var ju serberna 'de onda' under kriget). Hon kom hit innan kriget

Jag tänkte lite till. Jag undrar varför/om du tycker att det är viktigt att farmor är serb? Personligen tycker jag tex att det är helt likgiltigt vilket landskap man kommer från, och jag identifierar mig heller inte med något landskap eller liknande lokal anknytning. (Och jag skulle bli irriterad om någon ville knyta mig kulturellt till det landskap där jag växte upp, för jag känner mig inte hemma där och har aldrig gjort.)

Farmor kom vad jag förstår till Sverige medan det hette Jugoslavien, så det är ju inget felaktigt i att hon kallar sig jugoslav. Varför vill du "göra" henne till serb när hon inte vill det själv?

Hennes historia är ju den jugoslaviska historien, inte historien om kriget och bilden av serber.

Sen håller jag ju ändå med om att det är tråkigt om hon skäms, och tråkigt om din dotter tar över en sådan skam. Men din dotter kan väl få vara 1/4-dels jugoslav? Varför måste hon se sitt påbrå som serbiskt?

Sen tycker jag personligen att känslan av att vara stolt över sin släkt är lika missriktad som skammen din farmor känner, men säkert roligare att bära. Varför ska man vara stolt över sådant man öht inte kan påverka, tex sin släkt?

 

[Mitten]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Alltså, mig kvittar det egentligen också vem jag är släkt med och allt det här. Jag har inte tänkt på sådant förut. Det som stör mig att det är ett ensidigt jublande över ena sidan och någon slags skam över den andra. Och jag har alltid sagt jugoslav, jag bryr mig inte vilken del de är från, men faktum kvarstår att hon har en stor levande släkt där nere, som jag gärna ser att hon känner till. Jag vet att min man också säger att han har jugoslaviskt påbrå, inte serbiskt, och jag säger aldrig något annat heller. Men jag antar att det är just för att de hörde till den serbiska sidan som gör det jobbigt. Nu är dessutom farmorsmor österrikiska (men hon lever i jugoslavien idag, liksom min mans 5 mostrar och hans farbror).

 

[Mitten]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Anledningen till att vissa ser serber som the bad guys är Slobodan Milosevic utrensning på albaner i Kosovo. Under den perioden var mediabevakningen enorm och kriget var under all kritik..

Jag har förståelse för att svärmor "skäms" även om hon som civil inte har anledning att skämmas, hon var bara född på "fel sida".

Nu var ingen av sidorna några duvungar, men visst var det hemskt alltihop. Delar av familjen hade ju blandäktenskap dessutom. En av bröderna var gift med en från 'andra sidan' så hans grannar kom, drog ut honom i skogen och sköt honom, bland annat i huvudet. Men han klarade sig mirakulöst nog. Han blev bara av med ett ben.

Dessutom hade svärmor redan flyttat ifrån landet och hade bara svenska mediabevakningen att se. Inte jättekul.

 

[Mitten]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Sen tycker jag personligen att känslan av att vara stolt över sin släkt är lika missriktad som skammen din farmor känner, men säkert roligare att bära. Varför ska man vara stolt över sådant man öht inte kan påverka, tex sin släkt?

Lite OT, den här diskussionen har vi haft hemma ett par gånger, jag håller med. Vad har jag med att göra om någon långt bak i släkten gjorde något märkvärdigt? Dessutom reser jag lite ragg när adlighet kommer på tal och blir lite anti, kanske är det svenska jantelagen, vad vet jag, men jag tycker DET tjatet också är jobbigt. Svärföräldrarna är klassiska knegare som på något sätt pratar om det här 'fina' som något väldigt speciellt.

Det är därför jag efterlyser lite balans, man kan ju få tycka att det är kul med så spretiga rötter, och speciellt som man har jämnåriga släktingar på flera platser i Europa, det kan ju bli jättekul att hälsa på och skapa kontakter i världen sedan.

 

[Scata]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Anledningen till att vissa ser serber som the bad guys är Slobodan Milosevic utrensning på albaner i Kosovo. Under den perioden var mediabevakningen enorm och kriget var under all kritik..

Jag har förståelse för att svärmor "skäms" även om hon som civil inte har anledning att skämmas, hon var bara född på "fel sida".

vad menar du när du skriver detta till mig?
Jag tyckte att jag skrev samma sak som du skriver

 

[Calazirya]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Nej nej jag menade absolut inte att man kan hålla civilbefolkningen skyldig för vad Slobodan Milosevic gjorde, i krig är det sällan fritt från några sidor. Men han drev det fruktansvärt långt och jag kan förstå att man skäms lite fast man inte "behöver", förstår du vad jag menar?

Scata: Haha jag tycker det är rätt uppenbart att jag tryckt fel knapp eftersom vi skriver om ungefär samma sak, mitt svar var alltså menat till Mitten =).

 

[Petruska]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Det är därför jag efterlyser lite balans, man kan ju få tycka att det är kul med så spretiga rötter, och speciellt som man har jämnåriga släktingar på flera platser i Europa, det kan ju bli jättekul att hälsa på och skapa kontakter i världen sedan.

Ja, spretiga rötter är kul, tycker jag! Min familj är spretig på det viset, och det roar mig.

Det där "fina" hade jag också irriterat mig på, som du beskriver det. Det känns som att typ alla när de släktforskar kommer fram till att de är släkt med någon kunglighet el dyl. Och, liksom?

Jag tycker att det både ur identitetssynpunkt och allmänbildning vore dumt att undanhålla ditt barn det jugoslaviska arvet, och den jugoslaviska nutiden. Har din man någon kontakt med de släktingarna?

Jag tänkte på den här tråden idag när jag satte på radion i bilen och den första meningen som kom var just något om kriminalitet i Serbien. Men till skillnad från din svärmor ser jag inte det som ett skäl att förtiga det arvet, däremot kan det ju finnas mer eller mindre lämpliga tidpunkter att resa dit och mer eller mindre lämpliga resmål. Men klarar sig era släktingar som bor där, så lär ju ni klara enstaka besök.

 

[Mabuse]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Min mamma är krigsflykting, och en reflektion när jag läser ditt inlägg är att man kanske inte måste tolka svärmors ointresse att åka tillbaka som skam. Varken min mamma eller vi barn har någonsin varit tillbaka där hon föddes, eller där hon växte upp. Anledningen är helt enkelt att det inte går att åka tillbaka. Det vill säga, man kan givetvis åka till de orterna, men de är högst troligt så förändrade av allt som hänt att de inte riktigt är samma ställen längre. Det som min mamma växte upp i finns inte längre, annat än i hennes minne. Och hon har hellre kvar sina minnen av hur det var då, än vet hur det ser ut idag. Det som har varit har varit, det var bra då, men nu är något annat. Man kan inte resa tillbaka i tiden.

Angående att vara stolt över sin familj tycker jag visst man kan vara det. Och det är roligt att veta lite om sin familj, tycker jag.

Vad säger din man då, vet hsn heller inget om sin mammas familj? Hur ser han på det? Om farmor har berättat för honomkan ju han berätta för dottern,det måste ju inte vara farmor som berättar. Om han inte heller vet, men skulle vilja veta, så vore det kanske läge för honom att prata med sin mamma?

 

[Mitten]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Nej, ointresset att åka tillbaka är kanske inte konstigt, det har du rätt i. Hon har som sagt en massa systrar där, och de pratar i telefon och håller kontakten, så det är inte så att hon klippt med familjen, jag var lite otydlig där. Min man har dock ingen kontakt med dem för de pratar inte samma språk. De kan inte engelska heller, möjligen någon av den yngre generationen. Vi skickar ibland foton till dem på dottern och på vårt bröllop och sådant. Jag gjorde en fotobok med dottern och skickade dit.

När dottern föddes fick hon ett franskt mellannamn, som vi tyckte om (det var faktiskt svärmors förslag och det var jättefint). I namnfunderingarna tog jag fram massa namn på äldre släktingar för inspiration, och frågade då lite om namnen på svärmors sida, men hon ville inte säga något. Hon ville bara dela med sig av svärfars sida och alla 'fina' namn. Sedan slumpade det sig så att dotterns namn och en av svärmors systrars namn skiljer sig åt med en bokstav .

Maken stör sig lite på sin mammas 'skam' också, och jag märker att han ärvt en del av den. Han är mycket piggare på att prata om de franska sidorna också (där har han också en massa släkt, däremot har han ingen släkt alls i Sverige mer än föräldrarna). Den svenska historien kommer också på tal, det är ju lite kul att vara släkt med Årsta frun och sånt, så det kommer ju upp ibland. Han skulle också gärna känna sig 'närmare' jugoslaviensidan, och han inser att han också har lite problem med den. Han har uttryckt att det känns som en skamfull hemlighet på något sätt. Han har ju dock insikt och vet varför det känns så. Och jag vill inte att dottern skall ha den konflikten i sig.

Det är jättesvårt, jag vill visa för svärmor att vi tycker att det är spännande och kul med hennes släkt, och få henne stolt över den. Fast det bästa är kanske att sälla sig till skaran och bara inte prata om det alls.

 

[Mabuse]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Fast det bästa är kanske att sälla sig till skaran och bara inte prata om det alls.

Det tycker jag inte - som du säger lär ju dottern märka av det också. Vad säger din man om det hela, kan inte han fråga sin mamma och sen berätta för dottern? Finns det något kulturarv kvar i familjen, t ex vaggvisor, jugoslavisk mat, något annat?

 

[Mitten]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Jag har en skiva med barnsånger från jugoslavien. Plus att svärmor kommer med 'juggekorv' på julen . Men generellt är det inte den maten som gäller. Men det finns ju bitar här och där. Jag försöker fånga upp dem och uppmuntra, som den där korven till exempel, jag brukar försöka med att fråga vad de äter mer, och att den är så god och finns det annan jugoslavisk mat som vi kan testa, lite sådant.

 

[Tarzan]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Jag tycker att du verkar lite överambitiös.

Sluta fokusera på svärmor och om du nu är angelägen om att skriva ner en släkthistoria så börja med din egen. Även om du nu anser att den är så "ospännande" (vilket svärmor kanske anser om sin egen också och därför inte vill prata om den).

Om nu svärmor vill ge sin variant av SIN historia så låt barnen prata med henne om det - det behöver väl inte gå genom dig eller genom vad du skrivit. När barnen blir äldre kan ni i så fall skriva den tillsammans med dem.

Mina reflektioner...

 

[Mitten]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Problemet är egentligen inte ett behov av att skriva ner historian, det var mest ett sidospår för att förklara situationen - jag har lite lagt ner det projektet. Kärnan är ju just att det är så snett med vad man 'ska' vara stolt över, eller vad man säger. Och att det är så snefördelat.

Egentligen är kanske hela saken ett icke-problem för mig/min dotter, utan kanske för att jag får såna sympatier och tycker så synd om svärmor? (Mina egna reflektioner såhär i feberyran?)
Jag önskar att hon inte skulle behöva leva via sin makes historia, det känns så konstigt och sorgligt. Jag vill nog hjälpa henne lite på traven genom att visa att VI är stolta och intresserade av henne och hennes familj. Kanske.

 

[Tarzan]

Sv: Skämmas för sitt ursprung

Ok. Jag fick uppfattningen att du upplevde svärmor som trängd. Och min reflektion är att det i så fall kan bero på att du omedvetet trängt in henne i ett hörn för att du varit så angelägen att få fram fakta kring hennes bakgrund.

För mig tar inte historiska släktband sådan plats när jag träffar min familj och det lät som att det var typ det största samtalsämnet ni har just nu.

Då vrider jag lite på det... Om svärmor och du har svårt att komma vidare just kring hennes bakgrund så släpp det då. Försök att visa din stolthet inom andra områden där ni lättare kan hitta den gemensamt: hon kanske är bra på att koka soppa på en spik, kanske duktig i sitt yrke, en utmärkt shoppare, kanske fantastiskt närvarande med barn, kanske en väldigt god lyssnare... Så småningom när dina barn kommer med egna frågor kring hennes bakgrund kanske ni har en annan gemensam plattform (genom att du bekräftat henne i andra områden) som leder er närmre hennes släkt.