Skilsmässobarn

nyttnick

Trådstartare
Hej, jag tittar in hos er ungdomar, fast jag är senior själv. Jag skulle vilja höra med er skilsmässobarn/barn med separerade föräldrar, hur ni har upplevt allting runt detta. Min sambo och barnens pappa har valt att lämna mig och jag vill verkligen att det här ska bli så bra som möjligt för mina barn. Berätta gärna fritt om era upplevelser, men svara även gärna på följande:

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?

Jättetacksam för svar.
 
Sv: Skilsmässobarn

Jag var 13 respektive 15 när de separerade, och jag har väl bara ett stort råd på vad jag tycker föräldrar ska tänka på för barnens skull:
Stötta umgänget med den andra föräldern

Min mamma gjorde inte det. Hon snackade skit om min pappa och ville inte att jag skulle åka dit, gjorde jag det blev det alltid bråk och skuldbeläggande. Man är väldigt känslig för sånt även som tonåring, det är inte bara små barn som är det... Hur som helst resulterade det i att jag tappade all kontakt med min pappa och nu knappt ens vet om han lever eller är död. Så det är väl egentligen det viktigaste: Stötta umgänget, snacka inte skit om den andra föräldern, visa inte missnöje eller avund när barnet/barnen varit där.
 
Sv: Skilsmässobarn

halvt Off topic

jag hade flyttat hemifrån när mina föräldrar delade på sig. Men jag tror jag va 13-14 när jag började hoppas att dom skulle göra det. Jag såg min mamma ta så mycket skit för att få vår familj hålla samman och jag kände aldrig att det skulle vara bättre på något sätt. Jag saknade min starka, roliga och påhittiga mamma och jag kan även idag bli ledsen över det faktum att hon stod ut för barnens skull (lämnade honom när min lillebror blev 17) trots att det åtminstone för mig hade varit bättre om hon gjort det tidigare
 
Sv: Skilsmässobarn

Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?

15 år, min syster var 11 och min bror 19.

Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?

Mycket sporadiskt, jag bodde kvar hos mamma tills jag flyttade hemifrån vid 18 års ålder. Pappa bodde i en liten lägenhet första åren så det fungerade ju inte att bo hos honom; han hade dock som förslag att han och min mamma skulle dela huset och bo varannan vecka där med barnen och bo varannan vecka i lägenheten. Mamma gick inte med på detta. Jag hade dock dålig kontakt med min pappa redan under tiden mina föräldrar bodde tillsammans, den blev successivt bättre efter han flyttade och framförallt när jag flyttade hemifrån och blev äldre. Idag har vi dock mycket gles kontakt men jag tror ingen av oss bryr sig särskilt mycket; han har sitt och jag har mitt...

Efter några år flyttade min pappa ihop med en ny i ett stort hus, och då började min syster bo ungefär varannan vecka tror jag (kunde variera dock och var inte bestämt exakt) men jag hade i princip flyttat hemifrån då.

Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?

Hon upplevde det som jobbigt att flänga mellan två olika hem (främst på grund av att släpa all packning fram och tillbaka, hon ville inte lämna saker hos någon riktigt) men jag kan tänka mig att det blev lite rörigt med kompisar, fritidsaktiviteter o.s.v. också men mina föräldrar bor väldigt nära varandra. Framförallt kände min syster skuldkänslor å mammas vägnar som lämnades ensam under tiden hon bodde hos pappa. Jag tycker båda mina föräldrar har lite tendens att "snacka skit" om varandra, inte rakt ut men subtilt. Vilket såklart fångades upp av min syster/oss barn, och man hamnar mitt emellan.

Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?

Svårt att säga. Det enda jag kan känna är att de helt och hållet skulle lämnat barnen utanför alla känslomässiga aspekter (åtminstone de negativa) kring den andra föräldern. Man uppfattar tydligt suckar, blickar, kroppsspråk kring den andra föräldern och påverkas mycket av detta. Eller när den ena föräldern muttrar "Varför skjutsar inte hen lika mycket som jag gör..." - jag tycker man ska lämna barnen utanför och ta ev missnöje enskilt med varandra!
 
Sv: Skilsmässobarn

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?
10.

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?
I början bodde vi bara hos mamma, för att pappas lägenhet var för liten. Vi var där och hälsade på ibland och sov över. Sedan flyttade pappa ihop med sin nya, då bodde vi där varannan helg och delade rum med den nyas barn. Fungerade inte alls, tycker jag. Tror det är jätteviktigt att man som barn får sin egna plats i ett nytt hem, oavsett om det så skulle vara bara en liten skrubb, där man kan få boa in sig och göra till sitt eget. Att få sova på bäddsoffa känns liksom inte jättevälkommet...

Sedan (när pappa separerat från sin nya) började mamma och pappa flytta på sig istället för vi barn. Dom hade en tvåa som dom bodde i varannan vecka. Minns inte så mycket vad jag tyckte om det, mer än att jag tyckte synd om mamma som tvingades flytta på sig när det faktiskt var pappa som lämnat henne.

Senare träffade min pappa ytterligare en ny (som han nu är gift med) där vi också bodde varannan helg. I den sista lägenheten vi bodde i delade jag och min lillebror rum. Fungerade aldrig speciellt bra, tillslut tyckte inte pappa vi skulle komma och bo där varannan helg (vi var då ganska gamla, runt 18 och 15) så vi bodde bara hos mamma sedan. Relationen till pappa blev väl då bättre, men jag tycker fortfarande man avskriver sig en del ansvar om man gör så. Mamma fick ju aldrig vara barnfri, så att säga, medans pappa var det jämt.

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?
Jag bytte ju aldrig skola eller så, så på det sättet var det inga problem. Men jag gillade absolut inte att flytta runt, mest för att på pappas ställen kändes det aldrig som hemma. Samtidigt ville jag att mamma också skulle få vara ensam ibland, så det var ärligt talat väldigt mycket ångest i det där.

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?
Pratat mer på djupet med oss barn. Jag grät aldrig, eller visade speciellt mycket känslor kring det hela så därför tolkade alla det som att jag tog separationen jättebra, och jag var så duktig. Det är först i efterhand som jag insett hur dåligt jag faktiskt mådde under den tiden, men alla sa ju att jag var så duktig.

Sen är det superviktigt att man får känna sig hemma i det nya hemmet, där man eventuellt ska bo ibland. Man ska ha sina egna saker, sitt egna rum och inte behöva ha med sig en resväska varje gång. För mig hade det nog helt klart gjort skillnad. Jag förstår helt klart att man inte alltid har råd, men det fungerar ju alldeles utmärkt att dela av ett rum, till exempel. Det blir kanske trångt men man har i alla fall något eget.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?
Ärligt talat så tror jag inte det. Mina föräldrar bråkade aldrig, men det kändes ändå inte bra någonstans. Jag har väldigt många känslor kring separationen, men jag talar aldrig om det. Jag kom aldrig överens med min pappa nya, vilket gör många svåra saker svårare. Kanske är det lättare om man inte på en gång behöver introduceras för en ny människa, som ska ta en så stor plats i ens liv.

Massa svamel blev det, hoppas det gav dig någonting i alla fall. :)
 
Sv: Skilsmässobarn

[
Massa svamel blev det, hoppas det gav dig någonting i alla fall. :)

Jag svarar er allihop: Korta eller långa svar, svammel eller inte, det spelar ingen roll. Jag läser och är tacksam för allt. Jag vet inte hur barnen kommer att reagera, så alla erfarenheter är bra och kommer att kunna hjälpa mig i min relation med barnen framöver.

Jag kommer absolut aldrig att snacka skit om barnens pappa, men jag kan ju bara agera för mig själv. Vad han gör vet jag inte och det kan jag inte påverka heller.
 
Sv: Skilsmässobarn

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?

Jag var endast 3 år och uppfattade inte mycket av själva skilsmässan just då.

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?

Eftersom pappa är skiftarbetare så bodde jag den första tiden 2 veckor hos mamma och sen 1 vecka hos pappa osv. Men ju mer jag kunde klara mig själv, cykla till skolan, värma mat i micron osv så började jag bo varannan vecka för att några år senare bosätta mig helt hos mamma och bara bo hos pappa någon helg ibland.

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?

Jag kunde cykla från skolan själv oavsett om jag var hos mamma eller pappa. Skolan låg ungefär mittemellan mina föräldrar. MEN alla kompisar bodde åt mammas håll och när jag var hos mamma fick jag sällskap till och från skolan och det var lättare att umgås med dom spontant. Därför var jag inte lika mycket med kompisar när jag var hos pappa.
Fritidsintressena har inte påverkats alls då båda föräldrarna har varit väldigt hjälpsamma och ställt upp otroligt mycket.

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?

Det är nog väldigt svårt att få till en riktigt bra tillvaro för skilsmässobarn, helt ärligt. Jag tror inte det någonsin blir så bra som man kunde ha fått om man hade en hel (och fungerande) familj.
Jag var väldigt länge besviken och bitter på min pappa att hans nya fru kom och tog min glada pappa ifrån mig. Som kom och styrde och ställde och trängde in pappa i ett hörn och han fick inte bestämma över oss barn och ha dom regler han alltid haft. Önskar att han hade prioriterat oss mer och inte varit sådan toffel mot sin nya fru.

Mamma är jag besviken på att hon flyttade ihop med en man som tidigare hade barn som jag inte kom överrens med och inte trivdes med. Att mamma sedan skyllde allt på mig att "vi kan ju inte åka på familjesemester så ofta som vi vill eftersom att det är några som inte kommer överrens....." gjorde inte saken bättre. Önskar att hon hade sett mer till mina behov och försökt få det bra för oss barn. Det hade kanske varit bättre att vara särbo med den nya till barnen hade växt upp.
Att mamma dessutom hotade att skicka mig till pappa när jag var "dum" gjorde ju att jag tillslut inte ville åka till pappa alls eftersom jag ansåg det vara ett straff och kunde därför inte vara glad och trivas där.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?

Det dom båda gjorde bra var att dom uppmuntrade till umgänge med den andre föräldern och överlämnandet när jag bodde varannan vecka var aldrig dramatiskt. Dom har alltid kunnat diskuterat i normal ton och det har inte varit något bråk och tjafs.
 
Senast ändrad:
Sv: Skilsmässobarn

Mycket beror på barnens ålder och hur det är mellan dig och barnens pappa idag, men lite allmänt.

  • Bli ingen mellanhand och förmedlare mellan barnen och pappan
  • Gör inte dina barn eller barnens pappa till en mellanhand och förmedlare
  • Låt dina barn och pappan sköta sin relation själva
  • Ha en neutral och praktiskt relation till pappan och dra streck över gammalt gräl
  • Sköt era tjafs utanför barnens värld
  • Prata inte skit om pappan
  • Lyssna och prata med dina barn
  • Stressa inte med en ny partner
  • Vid en ny partner, prata med dina barn om det och fråga om deras tankar, känslor och åsikter
  • Ha egen tid med dina barn
  • Prioritera alltid dina barn
  • Ha en positivt inställning till dina barns kontakt med sin pappa
  • Bearbeta och prata om dina känslor och tankar med en vän eller en psykolog
  • Gå vidare och försök göra det så bra för din familj (du och dina barn) som möjligt
  • Acceptera att barnen har två familjer, en med dig och en med deras pappa, och du kan bara påverka den ena.

Älska, prata och lyssna på dina barn. Ha en öppen och varm relation och sköt kontakten med deras pappa snyggt och praktiskt.

Tillägg; är skilsmässobarn från en väldigt skitig skilsmässa när jag var 12
 
Senast ändrad:
Sv: Skilsmässobarn

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?
Har inget minne av att dom någonsin bott ihop

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?
Jag har redan från att jag var liten varit hos pappa varannan helg. Antar att det kunde bli lite ändringar i semestertider, men det är inget jag lagt på minnet. När jag blev äldre fick jag dock börja bestämma mer själv när/om jag skulle åka dit

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?
Eftersom jag bara var hos pappa på helger så spelade det ingen roll för skolan. Ägnade mig åt ridning på vardagar, så det blev heller ingen skillnad. Fick med mig ombyteskläder i en påse, hämtades av pappa/hans sambo hos min mormor, spenderade helgen hos pappa och blev lämnad hos mormor igen på söndag. Att det var just hos mormor berodde nog bara på att det var enklast så, eftersom hon bodde mitt emellan (hade väl ca 5 mil mellan mamma och pappa).

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?
Att pappa spenderat mer tid med mig på sina helger. Istället för att jag fick spendera tiden med hans sambo och mina två halvsyskon, medan han var i garaget och skruvade på bilar. Av den anledningen känns det mer som om han är en person jag känner till, än en person jag känner.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?
Jag har aldrig hört något skitsnack från den ena om den andra, det tycker jag är riktigt skönt. Även om dom inte är bästa vänner så är dom inte ovänner, det var därför inga problem alls vid studentmottagningen eller när jag firat födelsedag i egen lägenhet. Så begrav eventuella stridsyxor, ni tjänar ingenting på att bråka och barnen kommer må mycket bättre om klimatet är neutralt.

Kommer även ihåg att det var väldigt roligt att få "fylla år" två gånger per år, en gång hos mamma och en gång hos pappa, samma sak med julafton.
Känns dessutom som en fördel att vara van att ha "hemma" på flera platser och liksom ha "sett mer av världen" redan från början. Till skillnad från klasskamraterna som bara kände till huset de alltid bott i och området runtomkring, jag är inte alls lika bunden till en plats p.g.a. minnen och sådant, har inga problem alls med att flytta runt.
 
Sv: Skilsmässobarn

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?

Ca 1 år när mina föräldrar gick isär och ca 11 när min styvpappa flyttade ut efter ca 8 år som sambo med min mamma.

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?

I början var det mer 50/50. Jag ville ju helst bo hos mamma sen så det blev mer och mer att jag bodde där, ett tag sov jag aldrig hos pappa alls utan var bara där dagtid, det berodde mest på att jag hade sömnsvårigheter som barn och hade svårt att sova borta men säkert också på att relationen med mamma var bättre.

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?

Som barn fungerade det bättre men det blev jobbigare sen. Jag var ju mycket i stallet också där min pappa aldrig satte sin fot så det kändes som att jag var tvungen att avsätta tid för att vara med min pappa när jag ibland behövde plugga/ville umgås med kompisar etc. Dessutom jobbade min pappa ofta när jag var där så vi umgicks inte så mycket. Mamma var jag ju med "ändå" eftersom hon var med i stallet och en del i min vardag på ett helt annat sätt. Hon var också närvarande mentalt på ett helt annat sätt. Om båda mina föräldrar varit lika intresserade av mina fritidssysselsättningar och av mig som person hade det varit mycket enklare och jag hade nog varit mer hos min pappa.

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?

Inte pratat illa om varandra, lägga in värderingar i hur den andra föräldern skötte sitt föräldraskap, inte försöka mobilisera mig mot den andra föräldern genom att be mig tjata om pengar etc och skälla på mig när jag inte gjort det, det var väldigt jobbigt som barn! Även små kommentarer som "Det där har du fått från X", "Ibland är du precis som Y" etc. Nu låter det som att det var så hela tiden, det var det inte utan i perioder, men jag vet att jag hade haft en bättre relation med båda mina föräldrar om jag sluppit det.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?

Alltså, att ha skilda föräldrar i sig är ingen nackdel tycker jag. Det viktigaste är ju att de kommer överens/håller ev tjaffs borta från barnens öron. Mina föräldrar är extremt olika som personer och värderar helt olika saker vilket gör att jag känner att jag fått uppleva olika saker och olika perspektiv både som barn och vuxen. Jag fick nog ganska tidigt lära mig att tänka själv, bli en egen person och inse att det finns olika sätt att leva, för om min pappa sa A så sa mamma alltid B och tvärtom, så det har varit en fördel. Jag tycker också det är viktigt att ha en bra relation till sina styvföräldrar, de är inte föräldrar och ska inte ta på sig den rollen men de måste engagera sig lite och vara intresserade av att bli en viktig person för barnen. Kanske egentid med styvföräldrar ibland? Inte när de är nyintroducerade direkt men efter ett tag. Och även egentid med föräldrarna så inte styvföräldrar/halv- eller styvsyskon är med hela tiden. . Någon form av rättvisa mellan eventuella halvsyskon/styvsyskon är viktigt också även om det behöver vara på millimetern, men om två syskon t ex önskar sig en dator i julklapp så ska båda ha möjlighet att få det också, eller ingen utav dem tycker jag. Precis som att tiden för syskonen inte får vara allt för skevt fördelat.
 
Sv: Skilsmässobarn

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?
3-4 år tror jag

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?
Bodde varannan vecka hos vardera förälder, sen när jag började närma mig tonåren flyttade min pappa närmare min mamma så jag och min bror kunde cykla mellan dem. Sedan högstadiet ungefär har jag bott hos vilken förälder jag vill och vill när jag vill.

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?
När jag var liten och min pappa bodde på andra sidan stan var det nog lite jobbigt. Det blev som två olika liv. Behövde bli körd överallt - till skola, kompisar, stallet. Sen hade jag svårt att be om saker och åka iväg och träffa kompisar när jag bodde hos min pappa för att jag som liten tyckte synd om honom som bodde ensam. Men enda sen min pappa flyttade inom cykelavstånd till allt har jag trivts jättebra, speciellt när han träffade sin nya tjej. Underlättade jättemycket.

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?
Ingenting, egentligen. Möjligtvis kunde min mamma ha valt en trevligare ny kille, istället för den hon har. Min pappa kunde ha visat lite mer intresse för mig och mina intressen när jag var yngre och bodde på andra sidan stan. Hans bristande intresse fick mig bara att sakna min mamma mer. Men i stort sett har jag inget att klaga på. Älskar att mina föräldrar är separerade, och att kunna bo ett tag hos den ena när jag är trött på den andra.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?
Behåll en god kontakt för barnens skull. Har aldrig sett eller hört mina föräldrar bråka, eller ens tjafsa med varandra. Mina föräldrar har umgåtts under hela min uppväxt så vitt jag kan minnas - möjligtvis inte i början av separationen. Vad jag har förstått var pappa lite smått dum i huvudet under den tiden men mamma valde väl att se bort från det för min och min brors skull. Men alla födelsedagar firas ihop - inte bara min och min brors utan mina föräldrars, deras nya sambos, och mina småsyskons som bara är mammas och inte pappas. Båda släkter kommer bra överens, min farmor och farfar älskar mina småsyskon fastän de inte är släkt och vi åker ofta dit allihopa och äter middag. Min pappa och hans tjej är ofta hos mamma och firar midsommar, nyår, kommer och grillar o.s.v. Kunde inte ha varit bättre!
 
Sv: Skilsmässobarn

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?

Jag var 14. Min yngre bror var 11.

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?

Mina föräldrar smygintroducerade varannan-vecka systemet flera år innan de verkligen särade på sig (ändå kom beskedet som en total chock) och det blev kvar så under resten av tiden jag bodde hemma. Båda mina föräldrar fick, relativt snart efter separationen, nya partners som också hade barn på sitt håll. Jag skulle nog hellre ha velat ha två veckors intervaller men det gick inte att lösa praktiskt. Däremot var det aldrig speciellt strikt med exakt antal dagar på varje ställe.

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?

Som sagt, jag (som tonåring) skulle mycket hellre ha sett ett längre tidsintervall. Varje flytt blir ett stressmoment även om man har dubbelt av allt och hjälpsamma föräldrar. Det var också för mig oerhört viktigt att vara lika mycket hos båda. Men de bor på cykelavstånd till varandra och jag var tillräckligt stor för att kunna ta mig runt själv utan större problem.

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?

Jag tror nog jag har haft en av de skonsammare upplevelserna man kan ha. Ändå fick jag sätta ner foten ett flertal gånger och säga att jag inte vill höra "skitsnack" dem emellan. Även saker som jag egentligen höll med den ena föräldern om blev jättekänsligt.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?

Ha allt klart innan ni berättar för barnen. Sörj färdigt så mycket det bara går, ha bostad etc klart, tänk igenom hur ni vill ha det. Ge barnen ett så färdigt paket som möjligt så att det finns svar på alla frågor redan från början. Mina föräldrar gick tre år i parterapi innan de verkligen flyttade isär, helt utan att vi barn märkte någonting öht. De var klara med sitt vid själva separationen och kunde lägga fullt fokus på oss barn.

Och håll alla diskussioner och missnöjen borta från ungarna!
 
Sv: Skilsmässobarn

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?
9 år

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen?
Först varannan tors-söndag, senare varannan vecka.

Har det ändrats med tiden?
Se ovan, nu bor jag inte hemma längre dock.

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka?
Det har funkat. Visst, lite jobbigt ibland (resväg främst och att jag hade djur hos mamma). Nån gång under tonåren har jag väl försökt vända det mot dem (usch, hemskt :p) men överlag har jag inte mått dåligt över mina föräldrars skilsmässa. Fick mycket bättre kontakt med min pappa bla.

Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?
Ja. Skolväg har inte varit några problem, inte heller aktiviteter mer än att de hade lite olika åsikter om vad som var"nödvändigt".
Kompisar har funkat, men vi (min bror är 2 år yngre) var ofta i mammas område på eftermiddagarna även när vi bodde hos pappa, mycket pga vänner som bodde i närheten och det var ofta vi som fick åka och inte kompisarna (som inte orkade). Från början bodde de ca 10 min promenad ifrån varandra, semare nån halvtimme kommunalt.

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?
Säg inget negativt om den andra föräldern och låt inte barnen hälsa saker om pengaskulder osv.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?
Överlag har de varit sams och vi har alltid varit välkomna hem oavsett vilken vecka det är och även fått styra själva över vårt boende.
 
Sv: Skilsmässobarn

Kan tillägga att olika rutiner aldrig var ett problem som jag minns det (även om mamma ansåg/oroade sig för det) och att styvsyskon och styvmor under uppväxten mest varit positivt.

Nä, det är inte skilsmässan som fått mig att må dåligt under min uppväxt. Sem vet man ju iof inte hur allt annat hade blivit. Jag har inga minnen av att de hade ett dåligt förhållande som gifta, men hade egentligen inte så mycket emot att pappa föyttade ut (skäms för att säga det) och fick som sagt mycket bättre relation med honom senare, förmodligen för att han fick ta mer ansvar för oss (tror jag).
 
Sv: Skilsmässobarn

Prata inte skit om den andra föräldern.
Uppmuntra till umgänge med den andra föräldern.
Försök själv att ha en bra relation till ditt ex. Det är bra för barnen och även för er.
 
Sv: Skilsmässobarn

Jag har ganska nyligen fyllt senior, men jag smyger in och fyller i här ändå ;)

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?
2 år, så jag har inget minne av mamma och pappa som en enhet.

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?
Jag har, fram tills jag började på gymnasiet och flyttade till internat, bott mån-tis samt var 3e helg hos pappa.

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?
För min del har det funkat smärtfritt. Både mamma och pappa delar mitt hästintresse, vilket förstås underlättat fritidsdelen. Annars har jag gjort olika saker med de båda, jag och pappa var tex ofta hos farmor och jag var med ut och körde (åkte) skoter och jagade. Med mamma var det mer vardag men det var också med henne jag har åkt på semester oftast.
Båda har bott nära skolan och sen flyttat längre bort när jag var lite äldre, men det har heller aldrig varit något problem.

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?
Jag kan faktiskt inte komma på något. De har aldrig pratat skit om varandra, eventuella nya respektive har introducerats på ett vettigt sätt och varit trevliga. Det har aldrig varit något problem på sådant som skolavslutning etc. utan de har alltid haft en rätt så lättsam relation.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?
Se ovan!
 
Sv: Skilsmässobarn

Är fortsatt jättetacksam för att ni alla orkar dela med er. Väldigt olika lösningar och upplevelser, men det gemensamma verkar vara att allt löser sig om inte föräldrarna öppet är osams.

Snälla, fortsätt att dela med er av tankar och upplevelser. Det är jättenyttigt för mig att få höra från er "barn" hur allt upplevs/har upplevts. Mina barn är för små för att fråga ännu.
 
Sv: Skilsmässobarn

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?
5, jag minns inte själva skilsmässan.

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?
Pappa varannan helg, de gjorde så eftersom de ville att jag skulle ha det lättare med skolan och kompisar. Skolan låg nära mamma och alla mina vänner var där också, jag tycker det passade bra. När jag blev äldre fick jag bestämma själv.

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?
Jag har aldrig upplevt att jag flyttar fram och tillbaka, det har varit så självklart för mig att varannan helg kommer pappa och hämtar mig och sedan åker jag tillbaka på söndag igen. Eftersom det bara var varannan helg påverkades inte skolan, kompisarna eller frititsintressen. Det enda jag vet att jag kände mig obehaglig med under en period på kanske ett halvår var alla barn som frågade i skolan. Det var absolut inga illa menade frågor utan mer "var är din pappa?" tror att det var jag själv som var lite osäker och trodde att de andra skulle tycka att det var konstigt och så, men med tiden försvann den osäkerheten. De flesta tyckte ju inte det var konstigt alls!


-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?
Det enda jag kan komma på är att jag gärna hade sluppit alla de långa nätterna då de bråkade om pappahelgerna, har för mig att det mest var det att pappa ville ha mig till kvällen på söndagar för att få mer tid med mig men mamma ville att jag skulle skjutsas hem efter lunch för att jag skulle hinna "landa" hemma hos mamma och gå och lägga mig i tid osv. De bråkade över telefonen och jag vaknade oftast av det, låg och lyssnade. Minns att jag var ledsen över det först men att det snart gick över i ilska över hur idiotiska de var... sedan likgiltighet. Telefonbråken mitt i nätterna slutade dock efter ett tag.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?
Mina föräldrar snackade aldrig skit om varandra, visst kanske mamma gjorde det någon enstaka gång under min uppväxt men inte mer än så.
Sedan var det aldrig något gnäll eller knussel när jag skulle hämtas/lämnas. Pappa gnällde aldrig på långa bilresor åt helt fel håll för att hämta mig, och när pappa och mamma möttes för att lämna över mig så höll de god ton.
När jag åkte med pappa i bilen brukade vi alltid planera lite vad vi skulle göra i helgen, jag fick oftast bestämma, och därför blev det alltid lite äventyrligt att åka till pappa (även om äventyret bara var en promenad på naturskyddsområdet) Sedan tog sig pappa mycket tid för mig, men förstod att lämna mig i fred när jag ville leka i mitt rum. På så sätt blev jag aldrig ensam och saknade mina vänner, för jag visste ju att pappa alltid hade tid för mig.
 
Sv: Skilsmässobarn

-Hur gammal var du när dina föräldrar gick isär?
Jag var väl ungefär 5-6 år.

-Hur har boendet/umgänget sett ut efter skilsmässan/separationen? Har det ändrats med tiden?
Fram tills ca 13-årsåldern bodde jag varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Det ändrades senare till varannan helg hos mamma och resten hos pappa.

-Hur har du upplevt att (ev.) behöva flytta fram och tillbaka? Har det fungerat bra med skola/kompisar/fritidsintressen?
Jag tyckte det var jobbigt. Jag kanske hade kläder, leksaker osv. hos den ene som jag ville leka med/ha på mig och jag kunde ju inte släpa runt allt hela tiden... Nu bodde mina föräldrar ca 15 minuter från varandra med bil så skolan, kompisar osv fungerade bra för det var i princip "samma kompisar" jag lekte med oavsett om jag var hos mamma eller pappa. Vid ett tillfälle bodde de i samma hus (inte samma "del", det var ett hus med separat lägenhet). DET var käckt! Att kunna gå mellan föräldrarna. Sen även att om en släkting på pappas sida skulle ha kalas på mammas helg, så ville inte mamma jag skulle gå osv och det blev förhandlingar med att dagar skulle bytas ut och det var lite jobbigt.

-Vad skulle du vilja att dina föräldrar hade gjort annorlunda?
Lite mer frihet hos båda föräldrarna - det blir så himla koncentrerat att "nu är det min vecka nu ska du vara med MIG" och den här vardagsföräldern försvinner lite. Man hinner kanske inte umgås med sina kompisar som man vill eller vara för sig själv som man vill osv, som om man hade föräldrar som var tillsammans.

-Har du något tips på vägen, något som dina föräldrar gjorde bra?
Ja, de skiljde sig innan de började bråka för mycket. De har alltid haft en bra relation och kan fortfarande umgås utan problem men passade inte som partners. Det var guld värt att inte behöva grämas att föräldrarna ska träffas (typ föräldramöten). Vill du och din f.d. sambo bråka så se verkligen till att inget sker framför barnen. Jag har sällan haft dåligt samvete över att åka till den andra föräldern och mina föräldrar har alltid kunnat hjälpa varann med saker, typ att flytta och så. Det värsta som finns för alla barn tror jag är när föräldrarna bråkar, och det tenderar att hända ofta för skiljsmässobarn. Ibland känner man sig ganska ensam så det är viktigt att man pratar som saker.
En stor fördel jag sett är att jag fått lära känna mina föräldrar en och en. Fram tills pappa gifte om sig hade vi många myskvällar bara jag och han och man får en väldigt intim och mysig relation när man verkligen umgås med bara en förälder. Mamma och jag har haft samma sak och har fortfarande. Ta vara på att umgås med dina barn men var inte för "på"! :)
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 718
Senast: lundsbo
·
Skola & Jobb Jag står inför den spännande och inte så lite skrämmande utmaningen att hitta ett nytt jobb, då jag blir arbetslös inom några månader...
Svar
13
· Visningar
1 461
Senast: nowayout
·
Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
24 132
Senast: alazzi
·
Relationer Jag skulle behöva lite råd. Jag är sedan ca 20 år tillbaka tillsammans med en man. Vi blev sambos för 7 år sedan och har två barn med...
2
Svar
24
· Visningar
5 623

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp