Släktträff, gå eller inte gå?

Så din man och barn skulle följa med för att roa dig på resan dit och tillbaka samt för att visas upp för släkten även om de inte känner att de är så sugna på att följa med? Och dessutom en resa som börjar när de slutar skolan/jobb på fredag eftermiddag och slutar på söndag kväll? TS har ju sagt att det inte kommer finnas tid för något annat den helgen är släktträffen. Så andra resmål hinns inte med.

Min man har släkt norröver (vi bor i Skåne) och hade de haft släktträff hade jag naturligtvis följt med om det var viktigt för honom. Men jag hade helst sluppit faktiskt. Hade det varit här i trakten så absolut. Men inte resa iväg hela helgen någonstans dit jag inte kommer ladda batterierna. De behöver jag till jobbveckan. Det är ju en sak att åka iväg någonstans dit man man vill åka och att följa med till en släktträff man inte vill gå på egentligen. Det ena laddar batterierna och det andra dränerar dem. Iaf för mig.
Jag tänker att resan är en del av målet - ser man det så hinns ju annat med. Jag ser det inte som att familjen är med för att roa mig, det är väl ett vansinnigt deppigt sätt att se på tid tillsammans? Min familj brukar ha kul när vi åker någonstans tillsammans, några timmar på en släktträff skulle troligtvis inte ändra det.
Vi verkar ha olika behov av återhämtning och tankar om hur man bäst prioriterar sin tid. Säger inte att ditt sätt är fel, men för mig hade det varit självklart att följa med (det hade det varit för min man också..)
 
Jag tänker att resan är en del av målet - ser man det så hinns ju annat med. Jag ser det inte som att familjen är med för att roa mig, det är väl ett vansinnigt deppigt sätt att se på tid tillsammans? Min familj brukar ha kul när vi åker någonstans tillsammans, några timmar på en släktträff skulle troligtvis inte ändra det.
Vi verkar ha olika behov av återhämtning och tankar om hur man bäst prioriterar sin tid. Säger inte att ditt sätt är fel, men för mig hade det varit självklart att följa med (det hade det varit för min man också..)

Visst är det roligt att umgås med familjen. Men ännu roligare att göra det någonstans där alla vill vara än på en plats dit bara en vill och de andra följer med för att vara snälla.
 
Så är det ju 😁
Vi är två väldigt självständiga individer som satsar på kvalité istället för kvantitet när det gäller att umgås med varandra. Det fungerar utmärkt för oss och vi trivs väldigt bra i vår relation utan gnäll och gnabb ❤️
Känner inte att varken jag eller min man är osjälvständiga, det är liksom inte det som det handlar om. Jag KAN så klart göra saker själv, men tycker livet blir skojigare och rikare av att vara i många sociala sammanhang. Blir ju automatiskt fler och jag tycker även roligare om min man känner många av (från början) mina vänner och vise versa.
 
Känner inte att varken jag eller min man är osjälvständiga, det är liksom inte det som det handlar om. Jag KAN så klart göra saker själv, men tycker livet blir skojigare och rikare av att vara i många sociala sammanhang. Blir ju automatiskt fler och jag tycker även roligare om min man känner många av (från början) mina vänner och vise versa.

Vi har som sagt egna intressen som tar tid samt att vi är bägge introverta och inte särskilt intresserade av sociala sammanhang som vi inte valt själva 😆
Därför vi inte har barn, ingen vill ta hand om det 😂
Jag har mina vänner, han har sina, det passar bäst för oss.
Ni är en en bra match och vi är en bra match, alla nöjda, alla glada 😁
 
Min man säger att han så klart följer med om jag vill men att han nog skulle tycka det var rätt tråkigt. Han är rätt introvert. Han säger också att jag ska åka om jag vill.
Jag tycker att du frågar barnen vad de skulle tycka om att följa med. I början av tonåren började jag uppskatta släktträffar och blev ledsen när jag inte blev tillfrågad om jag ville följa med, att det förutsågs att jag inte var intresserad. Om bara en vill följa med kan din man göra något med den andra.
 
Alltså rent tidsmässigt så tar det ca 7-8 timmar i bilen d v s åker vi klockan ca 1530 1600 på fredagen Barnen har båda skola, så är vi framme vid 2330 2400 på fredag kvällen.

Fått lite mer info nu också om att min syster hade annat inbokat och att de andra ”barnen” var betydligt äldre än mina.

Tveksamt om någon annan än mig tycker det är värt det.
Det här är alltså släktingar som härstammar från min morsfarmor.

Vi gör absolut saker tillsammans i familjen och ställer upp för varandra när det behövs. Och det finns tillfällen då det är nödvändigt att delta, detta är inte ett sådant. + För att vara aningen egoistisk så har jag roligare utan barn och man där.
 
Frågan är väl om det gör personen glad eller inte. Har både som barn och vuxen deltagit i sådana tillställningar där barn eller partner uttryckt sådant missnöje med att behöva närvara så att det påverkat andra negativt. Och den som är på träffen har blivit stressad och inte varit kvar så länge som man velat.

Sen håller jag med om att man kan förvänta sig av partner och hyfsat stora barn att de beter sig artigt och trevligt.

Och vi gör saker båda tycker är roligt. Gå på släktkalas är inte ett dugg kul enligt mig så vill min sambo göra det så får han göra det själv. Samma om jag vill göra något som min sambo inte tycker är roligt, då gör jag det själv.

Så hade jag varit Ts och velat åka så hade jag gjort det själv.
Oslo kan vänta till en annan helg.

Bade jag och Maken, och darfor ocksa vara barn, har under alla ar varit med i manga "official" samanhang for den andras skull. Precis som att jag kanske inte tyckt att det varit varldens roligaste att vara med ute i oknen och campa med hela arskurs 3 och halla reda pa bada mitt och andras barn sa gjorde jag det med glad min och "sag till" att jag hade humoret uppe och pratade om det possitiva vi alla upplevde. (Numera minns jag inte alls annat an possitiva handelser, men vet att det fanns en del negativa handelser ocksa.)

Pa samma satt forvantade jag mig alltid att mina barn stallde upp pa "official" tillstallningar och var trevliga och artiga och focuserade pa det som var roligt och trevligt.

Maken har alltid haft massor med tillstallningar (som jag ofta ordnat) med dignitarer bade innom och utom foretaget dar jag ingatt ... ofta som vardinna och jag har hafft massor av tillstallningar med larar kollegor dar han ofta ingatt.
Lika sa har vi ocksa alltid gjort mycket sjalva utan ovriga familjen, men en sadan helg som TS beskriver skulle jag nog hellst ha haft familjen med och da hade de stallt upp utan kommentarer eller "vibbar" och aven efterat pratat om "gamligar" som var sa himla trevliga eller kul eller likande.
 
Alltså rent tidsmässigt så tar det ca 7-8 timmar i bilen d v s åker vi klockan ca 1530 1600 på fredagen Barnen har båda skola, så är vi framme vid 2330 2400 på fredag kvällen.

Fått lite mer info nu också om att min syster hade annat inbokat och att de andra ”barnen” var betydligt äldre än mina.

Tveksamt om någon annan än mig tycker det är värt det.
Det här är alltså släktingar som härstammar från min morsfarmor.

Vi gör absolut saker tillsammans i familjen och ställer upp för varandra när det behövs. Och det finns tillfällen då det är nödvändigt att delta, detta är inte ett sådant. + För att vara aningen egoistisk så har jag roligare utan barn och man där.
Åk!
 
Alltså rent tidsmässigt så tar det ca 7-8 timmar i bilen d v s åker vi klockan ca 1530 1600 på fredagen Barnen har båda skola, så är vi framme vid 2330 2400 på fredag kvällen.

Fått lite mer info nu också om att min syster hade annat inbokat och att de andra ”barnen” var betydligt äldre än mina.

Tveksamt om någon annan än mig tycker det är värt det.
Det här är alltså släktingar som härstammar från min morsfarmor.

Vi gör absolut saker tillsammans i familjen och ställer upp för varandra när det behövs. Och det finns tillfällen då det är nödvändigt att delta, detta är inte ett sådant. + För att vara aningen egoistisk så har jag roligare utan barn och man där.

Då åker du själv 😁
 
Alltså rent tidsmässigt så tar det ca 7-8 timmar i bilen d v s åker vi klockan ca 1530 1600 på fredagen Barnen har båda skola, så är vi framme vid 2330 2400 på fredag kvällen.

Fått lite mer info nu också om att min syster hade annat inbokat och att de andra ”barnen” var betydligt äldre än mina.

Tveksamt om någon annan än mig tycker det är värt det.
Det här är alltså släktingar som härstammar från min morsfarmor.

Vi gör absolut saker tillsammans i familjen och ställer upp för varandra när det behövs. Och det finns tillfällen då det är nödvändigt att delta, detta är inte ett sådant. + För att vara aningen egoistisk så har jag roligare utan barn och man där.

Jag tycker du ska åka själv och så får resten av familjen roa sig på egen hand hemma - oavsett om de åker till Oslo eller väljer att skjuta upp det till ett annat tillfälle :)
 
Bade jag och Maken, och darfor ocksa vara barn, har under alla ar varit med i manga "official" samanhang for den andras skull. Precis som att jag kanske inte tyckt att det varit varldens roligaste att vara med ute i oknen och campa med hela arskurs 3 och halla reda pa bada mitt och andras barn sa gjorde jag det med glad min och "sag till" att jag hade humoret uppe och pratade om det possitiva vi alla upplevde. (Numera minns jag inte alls annat an possitiva handelser, men vet att det fanns en del negativa handelser ocksa.)

Pa samma satt forvantade jag mig alltid att mina barn stallde upp pa "official" tillstallningar och var trevliga och artiga och focuserade pa det som var roligt och trevligt.

Maken har alltid haft massor med tillstallningar (som jag ofta ordnat) med dignitarer bade innom och utom foretaget dar jag ingatt ... ofta som vardinna och jag har hafft massor av tillstallningar med larar kollegor dar han ofta ingatt.
Lika sa har vi ocksa alltid gjort mycket sjalva utan ovriga familjen, men en sadan helg som TS beskriver skulle jag nog hellst ha haft familjen med och da hade de stallt upp utan kommentarer eller "vibbar" och aven efterat pratat om "gamligar" som var sa himla trevliga eller kul eller likande.
Det beror självklart på vilken sorts familj man har, är de utåtriktade och blir lätt bekväma i andras sällskap oavsett hur väl de känner de, eller inte. Är man blyg, introvert, har svårt med nya människor och så vidare blir det något annat. För dem blir det en plåga, det handlar inte om ifall man vill ställa upp på någon annan eller inte.
 
Alltså - jag fattar inte ens varför en sån här sak blir en fråga? Det är liksom så främmande för mig att det INTE skulle vara självklart att du prioriterar något som händer extremt sällan/nästan aldrig för att ni " lite löst pratat om att åka till Oslo" ?
Det är liksom självklart att särskilda event trumfar något som inte ens är seriöst planerat.

Gällande vilka som ska följa med så tänker jag att det naturliga är föräldrarna kollar av med varandra först om den andra vill följa med eller ej och om en inte vill så kan man kolla med barnen om de vill följa med eller vara med den andra föräldern. Vill bägge föräldrarna gå så får väl ungarna hänga på vare sig dom vill det eller inte. De kan få sitta ett hörn med fri skärmtid och godis om de får tråkig eller om de är tillräckligt gamla att ta hand om sig själv - vilket jag räknar en normalt funtad 15 åring är dumpas av på något kul ställe som bio, badhus eller vad de nu gillar ett par timmar.
 
Och att barnen har skola på fredagen, det är väl bara att meddela att dom behöver vara lediga? En dag hit eller dit lär ju knappast störa skolgången och ni kan åka hemifrån kl 8 och vara framme strax efter lunch...
Det känns nästan som att du försöker komma på ursäkter för att inte åka men jag kanske missuppfattar det hela.
 
I vår familj hade nog den det berör åkt själv/frågat oss ungar om vi ville följa med. Jag hade i alla fall som barn/tonåring inte haft något utbyte av en drös främlingar för dagen efter sådär åtta timmars bilresa dagen innan. :)
Jag tycker fråga ungarna och om de inte vill skule jag åkt själv. Kan ju vara himla skönt med ensamtid före och efter träffen, alternativt kanske någon man stöter samman med vill fika eller träffas utöver också.
 
Som barn, yngre än TS barn men ändå ganska stor, så var det tradition att vi åkte till min mormors syster för en släktträff varje år. Ett år var det VM i hoppning. Jag bönade och bad och grät att jag ville stanna hemma. Men fick vackert hänga med.

Nu är jag otroligt tacksam att mamma 'tvingade' mig dit så jag fick träffa släkten så länge den äldre generationen levde, bl.a min mormors äldsta bror som dog kort därefter. Plus diverse kusiner och sysslingar i samma ålder.

Edit: Frågan jag tycker man ska ställa sig är om man om tio år skulle ångra att man stannade hemma eller att man åkte.
 
Det beror självklart på vilken sorts familj man har, är de utåtriktade och blir lätt bekväma i andras sällskap oavsett hur väl de känner de, eller inte. Är man blyg, introvert, har svårt med nya människor och så vidare blir det något annat. För dem blir det en plåga, det handlar inte om ifall man vill ställa upp på någon annan eller inte.

Det ar klart at det ar svarare for nagon som ar riktigt introvert, men aven de kan trana sig att sta ut for andras skull da och da.

I min familj har vi bade och ... och aven de som ar introverta har tranat for att kunna vara med pa en hel del mer formella tillstallningar. Nar nagon bad resten av familjen att folja med pa grejor som egentligen inte alls berorde dem, sa var det aldrig nagon som bad att fa slippa och for nagon som ar introvert ar det ju en trygghet att ha familjen runt sig.

A andra sidan stallde jag och Maken upp pa allt tokigt och lett barnen holl pa med ocksa ... och jag maste ha spenderat manader pa baseball arenor, basang sidor, basket ball laktare, conserter, och allt det var, om man raknar ihop tiden.
 
Och att barnen har skola på fredagen, det är väl bara att meddela att dom behöver vara lediga? En dag hit eller dit lär ju knappast störa skolgången och ni kan åka hemifrån kl 8 och vara framme strax efter lunch...
Det känns nästan som att du försöker komma på ursäkter för att inte åka men jag kanske missuppfattar det hela.
Intressant hur saker och ting kan missuppfattas. Det var endast en information eftersom att ifall vi redan hade varit i Dalarna så klart hade åkt på träffen ett par timmar. Kanske också om den varit i anslutning till ett lov.
Och ang det där en dag hit eller dig, Nej det stör kanske inte i de flesta fall. Men ta det inte som en självklarhet att det alltid är så.

Jag vill alltså åka och har tackat ja för egen del. Men det var inte för mig 100% självklart av olika anledningar vi inte behöver gå in på här.
Men tack för din kommentar.


Så i allafall ett stort tack till alla ni som ( Trott också ) som delgett era tankar och åsikter.

Nu ska jag strax köra för att hämta sonen uppe hos mormor och morfar :)
 
Det ar klart at det ar svarare for nagon som ar riktigt introvert, men aven de kan trana sig att sta ut for andras skull da och da.

I min familj har vi bade och ... och aven de som ar introverta har tranat for att kunna vara med pa en hel del mer formella tillstallningar. Nar nagon bad resten av familjen att folja med pa grejor som egentligen inte alls berorde dem, sa var det aldrig nagon som bad att fa slippa och for nagon som ar introvert ar det ju en trygghet att ha familjen runt sig.

A andra sidan stallde jag och Maken upp pa allt tokigt och lett barnen holl pa med ocksa ... och jag maste ha spenderat manader pa baseball arenor, basang sidor, basket ball laktare, conserter, och allt det var, om man raknar ihop tiden.
Det tycker inte jag att man ska behöva. Jag förstår verkligen inte varför man ska tvingas till sånt man verkligen inte vill bara för att ”göra någon annan glad ”. Jag blir inte glad av att se någon plåga sig själv.

Jag själv är väldigt social men har en förälder som absolut inte är det och jag har förstått hur oerhört påfrestande denne tyckt det varit i vissa situationer.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Vi försöker hjälpa en vän till min mamma som nyss än en gång blivit katastrofdåligt bemött av vården, jag är så arg att jag kokar varje...
Svar
19
· Visningar
2 618
Senast: Saigon
·
Kropp & Själ Jag är sedan en tid tillbaka sjukskriven på grund av utmattningssyndrom, och har från flera håll fått höra att jag ska "ge mig själv tid...
7 8 9
Svar
161
· Visningar
11 250
Senast: MML
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 851
Senast: jemeni
·
Övr. Barn Jag är lite rådvill... dottern vill ju ha ett husdjur, och jag har tittat på massor av olika djur som kanske kunde funka men jag vet...
2 3
Svar
41
· Visningar
2 972

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Akvarietråden IV
  • Kattsnack 10
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp