Släktträff, gå eller inte gå?

[Smulu]

Jag bor med familj man och två barn i skolpliktsålder i Göteborg, träffen är i Dalarna en lördag i september. Med kalas så lär bli sent = jag kommer inte kunna köra/ åka tåg därifrån förrän nån gång efter lunch på söndagen Mest troligt är det bara jag i min familj som har något som helst intresse av att gå.
Det är mina kusiner, Moster, tremänningar, kanske en och annan fyrmänning också. Mammas faster, kusiner, deras barn Människor jag i vissa fall inte träffat på sisådär 20+ år. Flera av de som sannolikt kommer är gamla 70-80+, så mest sannolikt sista chansen många i min ålder kring 40. Flera som jag hade roligt med som barn, så det vore absolut roligt att träffa dem och inte så stor chans det blir fler sådana här träffar. Jag har även flera gånger ångrat att jag inte var med och firade när mammas farmor fyllde 90.

Till saken hör att vi pratat lite löst om att åka till Oslo samma helg med mannens moster och mamma (de är kring 70 )(som vi träffar åtminstone några gånger / år.

Hur skulle ni ha gjort och hur skulle ni motiverat det för dels er själva och dels er familj.

Familjen följer med
Åka själv, resten av familjen gör vad de känner för, åker till Oslo stannar hemma, vad de vill.
Följa med till Oslo, för att ni ju pratat om det.

Annat alternativ, finns det något sådant?

 

[Enya]

Ta med familjen till Dalarna, kan ju vara kul för barnen också kanske. Vill inte det utan hellre vara hemma eller åka till Oslo kan de väl göra det, men tycker inte du ska skippa släktträffen om du vill gå.

 

[cirkus]

Jag hade hoppats på att få med familjen på släktträffen och styrt om Oslo till en annan helg

 

[Snowball]

Men till Oslo kan ni väl åka en annan helg?

 

[escodobe]

Jag bor med familj man och två barn i skolpliktsålder i Göteborg, träffen är i Dalarna en lördag i september. Med kalas så lär bli sent = jag kommer inte kunna köra/ åka tåg därifrån förrän nån gång efter lunch på söndagen Mest troligt är det bara jag i min familj som har något som helst intresse av att gå.
Det är mina kusiner, Moster, tremänningar, kanske en och annan fyrmänning också. Mammas faster, kusiner, deras barn Människor jag i vissa fall inte träffat på sisådär 20+ år. Flera av de som sannolikt kommer är gamla 70-80+, så mest sannolikt sista chansen många i min ålder kring 40. Flera som jag hade roligt med som barn, så det vore absolut roligt att träffa dem och inte så stor chans det blir fler sådana här träffar. Jag har även flera gånger ångrat att jag inte var med och firade när mammas farmor fyllde 90.

Till saken hör att vi pratat lite löst om att åka till Oslo samma helg med mannens moster och mamma (de är kring 70 )(som vi träffar åtminstone några gånger / år.

Hur skulle ni ha gjort och hur skulle ni motiverat det för dels er själva och dels er familj.

Familjen följer med
Åka själv, resten av familjen gör vad de känner för, åker till Oslo stannar hemma, vad de vill.
Följa med till Oslo, för att ni ju pratat om det.

Annat alternativ, finns det något sådant?

Men varför i hela friden skulle du missa att åka på ett event som du ångrat att du missat tidigare för att ni "lite löst pratat om att åka till Oslo?". Oslo lär ju finnas kvar i några hundra år till om inte något riktigt dramatiskt inträffar.
Det är helt enkelt en nobrainer för mig.

 

[Masqueradee]

Jag hade nog prioriterat släktträffen helt klart, framförallt eftersom Oslo finns kvar och att du träffar mannens moster och mamma jämförelsevis ofta. Svårt att uttala mig om barnen, men det hade kanske varit kul att låta de träffa släkten liksom?

 

[Görel]

Jag skulle absolut prioritera släktträffen. Särskilt med tanke på att det kan vara den sista möjligheten någonsin att träffa dem.
Om barnen har något utbyte av träffen skulle jag ta med dem annars skulle jag åkt ensam.

 

[Smulu]

Svarar flera. Ja det hade ju det, varit roligt alltså att träffas. Tror jag skulle gräma mig om jag inte är med i varje fall om anledningen skulle vara en resa till Oslo, som precis som många av er skriver ju finns kvar.

 

[Smulu]

Jag skulle absolut prioritera släktträffen. Särskilt med tanke på att det kan vara den sista möjligheten någonsin att träffa dem.
Om barnen har något utbyte av träffen skulle jag ta med dem annars skulle jag åkt ensam.

Det här är framförallt människor jag träffade och umgicks med som barn.
Så ne tror inte de skulle ha så stort utbyte av en den här släktträffen.

 

[stjarnhimmel]

Vad är det som gör att du funderar på att inte åka? För det låter som du vill åka.
Du frågar hur man ska motivera det? Men räcker det inte bara med att du vill åka? Varför behöver du motivera det mer?

 

[jeennnnyy]

Jag bor med familj man och två barn i skolpliktsålder i Göteborg, träffen är i Dalarna en lördag i september. Med kalas så lär bli sent = jag kommer inte kunna köra/ åka tåg därifrån förrän nån gång efter lunch på söndagen Mest troligt är det bara jag i min familj som har något som helst intresse av att gå.
Det är mina kusiner, Moster, tremänningar, kanske en och annan fyrmänning också. Mammas faster, kusiner, deras barn Människor jag i vissa fall inte träffat på sisådär 20+ år. Flera av de som sannolikt kommer är gamla 70-80+, så mest sannolikt sista chansen många i min ålder kring 40. Flera som jag hade roligt med som barn, så det vore absolut roligt att träffa dem och inte så stor chans det blir fler sådana här träffar. Jag har även flera gånger ångrat att jag inte var med och firade när mammas farmor fyllde 90.

Till saken hör att vi pratat lite löst om att åka till Oslo samma helg med mannens moster och mamma (de är kring 70 )(som vi träffar åtminstone några gånger / år.

Hur skulle ni ha gjort och hur skulle ni motiverat det för dels er själva och dels er familj.

Familjen följer med
Åka själv, resten av familjen gör vad de känner för, åker till Oslo stannar hemma, vad de vill.
Följa med till Oslo, för att ni ju pratat om det.

Annat alternativ, finns det något sådant?

Jag förstår faktiskt inte riktigt varför du och familjen inte skulle åka på släktträff? Låter väl jättekul! Även för övriga familjen även om de inte träffat alla tidigare.

 

[Trott]

Mer motivering än "jag vill åka och träffa släktingar jag kanske aldrig mer kommer träffa" behövs väl inte? Kommer det finnas barn i någorlunda ålder som dina hade jag tagit med dom på träffen, men är alla 40+ hade jag tagit med dom och partnern men varit helt med på att dom åker och gör nått annat skoj istället om dom önskade.

 

[Enya]

Det här är framförallt människor jag träffade och umgicks med som barn.
Så ne tror inte de skulle ha så stort utbyte av en den här släktträffen.

Men de precis som du har väl partner och barn? Vore inte det kul för dem att träffas ändå? Eller har de sagt att de inte vill?

 

[hastflicka]

Det här är framförallt människor jag träffade och umgicks med som barn.
Så ne tror inte de skulle ha så stort utbyte av en den här släktträffen.

I min familj har partner och barn fatt folja med pa sadana slakttraffar vare sig de vill eller inte. Vissa saker gor man for att det skulle gora partner/en foralder glad. Val dar kan barn och partner hitta pa nagot kul/aka och bada/eller vad de vill ... men sjalvklart staller man upp for varandra och ar artig och trevlig mot foralders/partners familj/slakt/vanner.

 

[Ramona]

Jag hade tagit med barnen ifall det finns andra barn där, annars hade jag inte tagit med dem. Däremot hade jag gärna tagit med min man. Om det finns någonstans barnen kan vara. Jag hade absolut kunnat tänka mig att åka själv också.

Oslo kan vänta någon annan helg.

 

[Smulu]

Jag hade tagit med barnen ifall det finns andra barn där, annars hade jag inte tagit med dem. Däremot hade jag gärna tagit med min man. Om det finns någonstans barnen kan vara. Jag hade absolut kunnat tänka mig att åka själv också.

Oslo kan vänta någon annan helg.

Andra barn kommer finnas men jag har ingen koll på ifall det kommer finnas någon att direkt umgås med för min 15 åring, eller ifall de äldsta barnen är i 11 årsåldern.

 

[Bulldoozer]

Andra barn kommer finnas men jag har ingen koll på ifall det kommer finnas någon att direkt umgås med för min 15 åring, eller ifall de äldsta barnen är i 11 årsåldern.

Fast hänger inte en 15 åring med rätt bra med vuxna?
Min dotter hade inga problem med att umgås med vuxna i den ålder, det var antagligen att föredra framför att bli hoptussad med random jämnårig.. Hon hade ju i efterhand antagligen uppskattat att träffa släktingar hon annars inte haft chansen att träffa.

 

[Görel]

I min familj har partner och barn fatt folja med pa sadana slakttraffar vare sig de vill eller inte. Vissa saker gor man for att det skulle gora partner/en foralder glad. Val dar kan barn och partner hitta pa nagot kul/aka och bada/eller vad de vill ... men sjalvklart staller man upp for varandra och ar artig och trevlig mot foralders/partners familj/slakt/vanner.

Frågan är väl om det gör personen glad eller inte. Har både som barn och vuxen deltagit i sådana tillställningar där barn eller partner uttryckt sådant missnöje med att behöva närvara så att det påverkat andra negativt. Och den som är på träffen har blivit stressad och inte varit kvar så länge som man velat.

Sen håller jag med om att man kan förvänta sig av partner och hyfsat stora barn att de beter sig artigt och trevligt.

 

[Lingon]

Jag förstår faktiskt inte riktigt varför du och familjen inte skulle åka på släktträff? Låter väl jättekul! Även för övriga familjen även om de inte träffat alla tidigare.

Varför skulle det per automatik vara roligt för resten av familjen att träffa folk de inte träffat innan och troligtvis aldrig kommer träffa igen? Det beror väl på familjen och de de skulle träffa. Mitt barn hade inte tyckt att det var roligt att träffa en bunt äldre släktingar (som inte är mor-/farföräldrar) som hon aldrig träffat innan och aldrig kommer träffa igen.

 

[Lingon]

Jag hade åkt på släktträffen ensam eller tagit med mig min man om vi kunde få barnvakt. Sen hade jag bett min man prata med sin mamma och höra om det går bra att flytta Oslorresan till en annan helg. Annars hade han och barnen åkt till Oslo och jag fått bestämma mig om jag ville till släktträffen eller till Oslo. Jag sitter ju inte ihop med min man och mina barn.