Smalhetsidealet och dess historia (utbruten från Viktstabilitet - kostar det?)

[Fruentimber]

Och du svarade på 0% av mina motfrågor jag läste hela inlägget och försökte bemöta det du skrivit.

Om du läser inlägget igen så har jag ju indirekt redan svarat på frågorna.
Jag förstår inte varför jag ska behöva upprepa mig - svaret blir ju detsamma.
Är det något specifikt du vill att jag ska utveckla så får du gärna peka på vilket.

 

[Unafraid]

Om du läser inlägget igen så har jag ju indirekt redan svarat på frågorna.
Jag förstår inte varför jag ska behöva upprepa mig - svaret blir ju detsamma.
Är det något specifikt du vill att jag ska utveckla så får du gärna peka på vilket.

Du vill uppenbarligen inte fortsätta diskussionen, det behöver du inte heller göra. Jag tänker inte ta över tråden med tjafs om ingenting då du väljer att inte svara på frågorna, utan hellre påstå att du redan svarat på dom. Jag skulle inte fråga igen om svaret var tydligt? Men, då jag inte är överviktig har jag såklart fel i allt jag säger och får inte vara orolig över övervikt hos mina nära vänner. Exakt allt annat kan jag dock vara orolig över, även om jag själv inte röker eller sover för lite. Har jag förstått dig rätt?

 

[Voeux]

Lika mycket som att jag uttrycker oro kring rökning/stress/andra vanor.

Det låter som att du oroar dig mycket så det kanske skulle vara gott att fundera på om det verkligen är befogat. Jag har två vänner jag oroar mig för, den ene är suicidal och får vård så att poängtera att jag är orolig är liksom onödigt. Det är vi alla, såklart. Jag stöttar på andra sätt, personen behöver inte min oro på sitt samvete. Den andre dricker lite mycket och där bevakar jag på håll just nu och funderar på hur jag ska hantera det på bästa sätt. Men de är nog de två, under mitt vuxna liv. En del stressar mycket i perioder, sover dåligt i perioder, röker i perioder men det där brukar ordna upp sig. Jag känner inte att jag behöver peta i folks liv. Själv dricker jag lite mycket i perioder men det brukar vara kortvarigt och det ordnar också upp sig. Vi är ju inte perfekta, vi människor. Sen vet ju inte jag hur ditt umgänge ser ut och om din oro är befogad eller inte, men något att fundera på.

 

[Voeux]

Jag förstår det. Jag skulle aldrig ens komma på tanken att ta upp det med en kollega/"ytligt bekant". Jag utgår hela tiden ifrån att det är en närstående. Jag uttrycker inte oro för någon jag inte känner angående några andra vanor heller.

Det framgår kanske inte riktigt i text, men det är inte direkt så att jag ser en överviktig person på stan och går fram och ifrågasätter om personen verkligen ska fika. Jag struntar fullständigt i hur folk som inte är mina vänner gör. Jag utgår från genuin oro för mina anhöriga i denna diskussion.

Å eftersom ingen genuin oro för övervikt hos anhörig finns hos dig så är det ju egentligen en icke-fråga

 

[Fruentimber]

Du vill uppenbarligen inte fortsätta diskussionen, det behöver du inte heller göra. Jag tänker inte ta över tråden med tjafs om ingenting då du väljer att inte svara på frågorna, utan hellre påstå att du redan svarat på dom. Jag skulle inte fråga igen om svaret var tydligt? Men, då jag inte är överviktig har jag såklart fel i allt jag säger och får inte vara orolig över övervikt hos mina nära vänner. Exakt allt annat kan jag dock vara orolig över, även om jag själv inte röker eller sover för lite. Har jag förstått dig rätt?

Du frågar varför du inte får vara orolig - jag har svarat utförligt vad för skada din s k "oro" utgör och och redogjort för de skillnader som finns för de exempel som du tog upp, dvs rökning/stress vs övervikt/fetma. Du valde att inte svara på något av det utan fortsätter istället mala vidare kring din egen oro och din rätt att få uttrycka den.

Din passivt aggressiva ton kring vem som har rätt att uttrycka sig kring övervikt lämnar jag därhän. Det blir bara tramsigt.

 

[Fruentimber]

Man är inte förtryckt som rökare. Man är inte förtryckt för att man stressar mycket, eller sover för lite. Man får inte sämre vård för att man sover fem timmar istället för åtta. Man väljs inte bort vid arbetsintervjuer för att man springer sju dagar i veckan. Man representeras inte mindre i medier för att man har ett paket Marlboro i jackfickan. Ens klädstorleks existens i butiker påverkas inte av att man dygnat två nätter i rad.

Givetvis är det väl skillnad?
Hur svårt ska det egentligen vara att inte kommentera andras kroppar?
Varför anser du dig ha större rätt till att "uttrycka din omsorg" än att andra ska få ha sina kroppar ifred?

Att kommentera andras kroppar gör skada. Att kommentera andras vikt gör skada.
Vi överviktiga vet att vi är överviktiga. Vi behöver inte våra smala vänners "omsorg" för att inse det.

@Unafraid Det här ovan svarade du ju inte överhuvudtaget på, vilket liksom var kärnpoängen i mitt inlägg.

 

[Unafraid]

Det låter som att du oroar dig mycket så det kanske skulle vara gott att fundera på om det verkligen är befogat. Jag har två vänner jag oroar mig för, den ene är suicidal och får vård så att poängtera att jag är orolig är liksom onödigt. Det är vi alla, såklart. Jag stöttar på andra sätt, personen behöver inte min oro på sitt samvete. Den andre dricker lite mycket och där bevakar jag på håll just nu och funderar på hur jag ska hantera det på bästa sätt. Men de är nog de två, under mitt vuxna liv. En del stressar mycket i perioder, sover dåligt i perioder, röker i perioder men det där brukar ordna upp sig. Jag känner inte att jag behöver peta i folks liv. Själv dricker jag lite mycket i perioder men det brukar vara kortvarigt och det ordnar också upp sig. Vi är ju inte perfekta, vi människor. Sen vet ju inte jag hur ditt umgänge ser ut och om din oro är befogad eller inte, men något att fundera på.

Jag har väl just nu en person som stressar mycket/sover för lite som jag har pratat med detta om. Mycket av mina exempel är dock utspritt över 15-20 år. Men jag vet vad som kan hända med för mycket stress/dålig sömn, tex utbrändhet och vill verkligen inte att det drabbar min nära vän. Jag hade blivit mycket tacksam om någon av mina vänner hade uttryckt oro, då hade jag kanske reflekterat mer över min egen situation tidigare.

Sen har man bättre/sämre perioder i livet, absolut! Mig själv inkluderad. Men det är skillnad på att ha en stressig period några månader på jobbet och hamna i en ond spiral.

Det är inte många personer under dessa år som jag allvarligt har pratat med sånt här om. Dels var det personen som levde med en kille som inte var snäll (samma person som jag nämnde med ätstörningar, men det hängde nog ihop med killen..). Dels några som har stressat för mycket. Rökning är en fråga jag tar upp tidigt, säkert överdrivet ofta, då jag har en nära anhörig som rökning har bidragit till en kraftig försämrad livskvalitet.

 

[Matt]

Framför allt så fascinerar det mig att just övervikt leder till ett så stort engagemang hos normalviktiga. Om det nu ens skulle vara en så stor bov för hälsan så hör jag sällan samma personer mässa om andra hälsofaror. Stress, depression, extremsport, sport, alkohol, trafik.. som top of mind på andra risker för människor. Det blir sällan långa trådar om detta.

Vi som inte är överviktiga måste ha insikt nog att förstå att vårt avståndstagande från just övervikt har med andra saker att göra än att det är en hälsorisk. Vi har blivit matade med fettförakt hela våra liv vilket gör att vi absolut inte vill vara i den gruppen som föraktas, hånas, så vi skjuter den ifrån oss. Så långt som det bara går, och det är förståeligt med tanke på hur samhället ser ut men vi kan väl åtminstone vara ärliga med vad det här handlar om så att det kan få ett slut.

Nästa gång samma person påstår att det är en risk för mig att springa maraton eller dricka vin på helgerna, så kommer jag tro på att det är av genuin omsorg. Men den dagen lär inte komma.

Jag håller med om att man inte ska säga till feta personligen att det är farligt med övervikt.

Anledningen till att det inte blir diskussion i de andra ämnena på samma sätt beror på att det inte finns någon längre som hävdar att rökning är ofarligt eller att alkohol är ofarligt. Däremot finns det fortfarande de som hävdar att övervikt är ofarligt, trots att forskningen klart visar allvarliga negativa konsekvenser på såväl kropp som hjärna.

 

[Unafraid]

Du frågar varför du inte får vara orolig - jag har svarat utförligt vad för skada din s k "oro" utgör och och redogjort för de skillnader som finns för de exempel som du tog upp, dvs rökning/stress vs övervikt/fetma. Du valde att inte svara på något av det utan fortsätter istället mala vidare kring din egen oro och din rätt att få uttrycka den.

Din passivt aggressiva ton kring vem som har rätt att uttrycka sig kring övervikt lämnar jag därhän. Det blir bara tramsigt.

+ Ditt andra inlägg.

Du kallar mig smal. Du uttrycker något om min kropp. Var det inte det man absolut inte skulle göra? Speciellt när du inte har någon aning? Baserar du uttalandet på en många år gammal profilbild? (Mest troligt är jag bara tramsig nu?)

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att jag inte har kommenterat någons övervikt, vilket du hela tiden kommer tillbaka till?

 

[Saeta]

Härligt att du känner att du kan prata för 99,9% av alla tjocka där ute i världen. Det är inte lätt att se alltid när man går upp i vikt, inte heller alltid när man går ner i vikt.

Nej, om du pratar om 2-3kg så är det såklart inte alltid lätt att se det.

 

[Voeux]

Jag håller med om att man inte ska säga till feta personligen att det är farligt med övervikt.

Anledningen till att det inte blir diskussion i de andra ämnena på samma sätt beror på att det inte finns någon längre som hävdar att rökning är ofarligt eller att alkohol är ofarligt. Däremot finns det fortfarande de som hävdar att övervikt är ofarligt, trots att forskningen klart visar allvarliga negativa konsekvenser på såväl kropp som hjärna.

Jag är inte insatt i forskningen så jag kan inte uttala mig om den tyvärr. Men spontant tänker jag att hälsa är både komplext och individuellt, oavsett vad forskning pekar på i generella termer.

 

[Grazing]

+ Ditt andra inlägg.

Du kallar mig smal. Du uttrycker något om min kropp. Var det inte det man absolut inte skulle göra? Speciellt när du inte har någon aning? Baserar du uttalandet på en många år gammal profilbild? (Mest troligt är jag bara tramsig nu?)

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att jag inte har kommenterat någons övervikt, vilket du hela tiden kommer tillbaka till?

Fast det där verkar bara gå åt ett håll, överviktiga verkar utan större problem få ha åsikter om dom smalas kroppar och deras ickeproblem i livet.

 

[Fruentimber]

+ Ditt andra inlägg.

Du kallar mig smal. Du uttrycker något om min kropp. Var det inte det man absolut inte skulle göra? Speciellt när du inte har någon aning? Baserar du uttalandet på en många år gammal profilbild? (Mest troligt är jag bara tramsig nu?)

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att jag inte har kommenterat någons övervikt, vilket du hela tiden kommer tillbaka till?

Så nu svarar du på det jag skriver genom att det istället ska handla om dig som person? Du skriver att du är normalviktig så ja, då använder jag smal som term. Uppenbarligen är det viktigare för dig att bli kränkt över det faktumet än att överhuvudtaget reflektera ett enda uns kring det jag skriver.

Jag har inte skrivit att du har kommenterat någons övervikt. Jag undrar fortfarande varför du anser dig ha rätten att få göra det för att det skulle vara "samma sak" (vilket det inte är) som med rökning och stress. Eller för all del, varför du vill ha den rätten. Speciellt när jag, för cirka trettiotusende gången, redan påpekat att det inte är samma sak och att vi överviktiga vet att vi är överviktiga.

 

[Fruentimber]

Men hörrni, varför blir det alltid såhär?

Varför slutar dessa trådar alltid i att vissa användare trycker på hur viktigt det är att få tala om för överviktiga hur ohälsosamma de är? Hur det minsann bara går åt "ett håll" och därmed fullständigt struntar i de förtryckande strukturer som drabbar överviktiga personer (och som ni nu också är med och reproducerar genom att fortsätta trycka på er rätt att få tala om för överviktiga hur ohälsosamma det är?)? Och "DET ÄR JU FAKTISKT OHÄLSOSAMT!!".

Det är ju nästan ett skämt, detta.
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.

 

[Unafraid]

Så nu svarar du på det jag skriver genom att det istället ska handla om dig som person? Du skriver att du är normalviktig så ja, då använder jag smal som term. Uppenbarligen är det viktigare för dig att bli kränkt över det faktumet än att överhuvudtaget reflektera ett enda uns kring det jag skriver.

Jag har inte skrivit att du har kommenterat någons övervikt. Jag undrar fortfarande varför du anser dig ha rätten att få göra det för att det skulle vara "samma sak" (vilket det inte är) som med rökning och stress. Eller för all del, varför du vill ha den rätten. Speciellt när jag, för cirka trettiotusende gången, redan påpekat att det inte är samma sak och att vi överviktiga vet att vi är överviktiga.

Jag reflekterar över allt du skriver. Du skriver att jag "försvarar min rätt att kommentera". Jag försöker diskutera fenomenet. I och med att jag aldrig har kommenterat övervikt hos någon förstår jag inte varför det är din fokus? Du kallar mig smal och jag ifrågasätter det. Då är jag kränkt?

En rökare vet väl också att de är rökare? Och att det är farligt?

 

[Voeux]

Fast det där verkar bara gå åt ett håll, överviktiga verkar utan större problem få ha åsikter om dom smalas kroppar och deras ickeproblem i livet.

Du hårddrar det, och det är väl ingen som kommenterar varandras kroppar i den här tråden. Men generellt så är det så det funkar, strukturellt förtryckta grupper har förtur att uttala sig om sin sak ja.

 

[Grazing]

Nej, om du pratar om 2-3kg så är det såklart inte alltid lätt att se det.

Nej, även rejält överviktiga har ibland faktiskt inte sett det själva utan det har krupit sig på, känner två faktiskt som fortfarande har svårt att se att dom gått upp i vikt och fortfarande köper alldeles för små kläder hela tiden då dom "alltid haft" den storleken. Den ena av dom fick en rejäl ögonöppnare när vi hade en fotodag och faktiskt blev förvånad över skillnaden. Och tack vare den fotodagen så gick hon och sökte för det då det var mycket vikt på kortare tid, visade sig för övrigt vara ett problem som gick att bota med medicin så nu är vikten påväg neråt igen. Men ingen av dom två ser sig som tjocka, när dom ser sig i spegeln så ser dom sig som dom gjorde när dom var smala.

Så att det där "alla tjocka vet att dom är tjocka" stämmer inte.

 

[Saeta]

Nej, även rejält överviktiga har ibland faktiskt inte sett det själva utan det har krupit sig på, känner två faktiskt som fortfarande har svårt att se att dom gått upp i vikt och fortfarande köper alldeles för små kläder hela tiden då dom "alltid haft" den storleken. Den ena av dom fick en rejäl ögonöppnare när vi hade en fotodag och faktiskt blev förvånad över skillnaden. Och tack vare den fotodagen så gick hon och sökte för det då det var mycket vikt på kortare tid, visade sig för övrigt vara ett problem som gick att bota med medicin så nu är vikten påväg neråt igen.

Så att det där "alla tjocka vet att dom är tjocka" stämmer inte.

Förlåt mig, #inteallatjocka

 

[Fruentimber]

Jag reflekterar över allt du skriver. Du skriver att jag "försvarar min rätt att kommentera". Jag försöker diskutera fenomenet. I och med att jag aldrig har kommenterat övervikt hos någon förstår jag inte varför det är din fokus?

Gör du? För mig framstår det som att du har ett enda fokus och det är din rätt att få "vara orolig" (och därmed kommentera) över överviktiga kroppar i din närhet. Det jag skrivit om förtryck och strukturer lämnar du ju fullständigt därhän. Du verkar inte heller reflektera över skillnaderna i dina exempel. Du fortsätter ju ta upp dom.

 

[Fruentimber]

@Unafraid Det spelar alltså ingen roll om du har kommenterat kroppar eller ej. Du vill ju göra det, och söker vår bekräftelse på att det skulle vara okej. Så du behöver inte fokusera så hårt på att jag skulle ha påstått att du har kommenterat någon - det är din vilja att få göra det, som jag ifrågasätter.