Bukefalos 28 år!

Snart ger jag upp:(

Dingelass

Trådstartare
För ca 6 månader sedan tog jag över en amstaff/pitbull tik på 3år.
Fd. ägaren ville inte tala om varför han inte kunde ha henne kvar då det var för personligt, men jag tror han helt enkelt gav upp då hon är uppfostrad HELT FEL.

Hon är snäll på alla vis, kan alla grundläggande komandom o vill alltid vara till lags.

Problemen är att hon har hemsk separationsångest, det funkar bra att lämna henne själv hemma då tar hon det lugnt men är jag hemma och hon ska va i ett annat rum så sitter hon o gnäller, eller om jag har henne med nånstans o behöver lämna henne.

Får jag besök och hon inte får vara med i rummet så kissar hon på golvet,biter sönder saker, jag vet inte om det är i protest eller av nervositet.

I bilen sitter hon o ylar konstant, det går bättre, nästan bra om jag är själv i bilen med henne men så fort någon annan är med så är det kört.

Kan inte ha henne med i stallet för hon blir i extas och inte kontaktbar.

Hon har lätt för att gå upp i varv, ex. om vi får besök, om hon har nån leksak, när hon gör sånt hon tycker är roligt...ibland har det gått så långt att hon inte längre är kontaktbar.Alla "förändringar" av rutiner ex. då besök får henne att gå upp i varv.

Situationen är nu ohållbar, hon har gjort Stora framsteg i sina beteenden sedan jag hämtade henne men är långt ifrån "normal" och jag börjar tappa orken o lusten nu när vi stått still så länge...

Detta har jag försökt med henne för att bryta beteendena:
*Jag försöker bryta INNAN hon går upp i varv och undviker nu helt de saker som jag vet gör henne icke kontaktbar ex. bitande o lek med pinnar,bollar.

*Har henne med i bilen så fort jag bara kan just för att hon ska få ut o åka, (hon hade inte åkt bil innan) undviker att ge henne någon form av uppmärksamhet då hon gnäller/ylar/skäller.
Hon ogillar inte att åka bil för hon är alltid först in o glad ända tills jag inte har fokus på henne längre.

*Mkt motion och weightpull-träning.

Är det för sent att få henne att funka "normalt"? Är det bara grymt?

Hos sin förra ägare var hon i centrum jämt, hans älskling, sov i sängen,satt med i soffan osv. jag säger ingenting om det, en del trivs med att ha sina hundar så men inte jag...mina hundar ska vara på golvet o har sina egna sängar att sova i, kunna vara med överallt utan att bete sej illa...

Överväger avlivning då det känns hopplöst...
 
Sv: Snart ger jag upp:(

Jag är absolut ingen expert på problemhundar så jag vill inte ge några direkta råd. Har du provat att ta hjälp av en renommerad problemhundsutredare eller hundpsykolog? Eftersom det har blivit bättre känns det ju som att ni är på rätt väg, men det kanske finns några saker som du inte ser själv eller inte har provat.

En tanke som jag får är att hunden kanske skulle må bra av mer mental stimulans. Jag vet ju inte hur du aktiverar och berikar i vardagen eftersom det inte framgår, men du beskriver att det är mycket motion och weight pulling. Det kan ju vara problematiskt att utveckla hundens fysik väldigt mycket och inte erbjuda motsvarande mental träning. Vet inte alls om det kan ha någon inverkan på just de problem som du beskriver dock.
 
Sv: Snart ger jag upp:(

Jag har inte mycket erfarenhet och vill helst överlåta tipsandet till någon mer erfaren, men jag kan ju försöka spåna lite åt dig..

Kanske du borde försöka passivitetsträna henne litegrann? Jag tycker det har gjort mycket för att min hund ska "hitta lugnet" i många situationer. Hunden belönas inte förrän den är passiv - lär sig att det lönar sig att lägga av, med vad än den nu gör. Min hund får inte några som helst belöningar förrän han är lugn, oavsett det handlar om godis, att få gå ut, hälsa eller mysa.

Får han fnatt här inne när han vill gå ut väntar jag tills han blivit lugn, då går vi ut. Vill han hälsa på folk genom att hoppa och skälla väntar jag tills han är lugn, då får han hälsa. Hoppar han på mig när jag kommer hem för att få uppmärksamhet ignorerar jag honom tills han gått ned i varv, då sätter sig matte ned och säger hej.

Jag har även tränat genom att sätta mig på golvet med en godis i handen liggandes på mitt ben. I början bet han i handen, gnagde, nafsade mig överallt (inkl. ansiktet...), sprang omkring, hoppade osv. för att få tag i godisen. Han fick inte ett gensvar från mig - inte en blick, inte en rörelse, inte ett ord, förrän han satte sig ned och tittade på mig. Då öppnades handen och han fick en godis.

Han har även fått sitta mellan mina knän, medans jag slängt ut en jättegod godis framför honom. I början försökte han hoppa sig lös ur mitt grepp, bitas osv och göra allt för att få sin godis, men inte förrän han satt lugnt och fint fick han springa och ta godisen. Samma när vi är ute och går, då sätter jag mig ofta i skogen på en stubbe eller sten och bara vilar. När min hund vilar han också så fortsätter vi.

Jag tycker det har hjälpt mig mycket i alla situationer, oavsett det är hos kompisar och jag vill att han ska slappna av, när vi åker bil, när han ska sitta i bur eller vad som helst. Han förstår att det lönar sig inte att jaga upp sig - då får man ingen uppmärksamhet av matte. I början när vi åkte bil förvandlades 5-minuters turer till 45-minuters turer bara för att han satt och ylade/skällde/gnällde. Så fort han la sig till rätta stannade jag bilen och han fick komma ut. Numer somnar han så fort jag sätter honom i bilen och vaknar sällan innan vi är framme, oavsett det är 2 km vi kör eller 20 mil.

Jag tycker Eva Bodfäldt har massor av nyttiga tips, kan tipsa om hennes senaste bok (googla). Har även varit på en kurs med henne som handlade om just passivitetsträning och tycker hon är väldigt vettig i mycket hon säger.

Jag vet som sagt inte alls om det här skulle hjälpa dig och din hund, men att lära hunden att vara passiv är väl hjälpsamt oavsett. Du kanske också måste aktivera henne mentalt mer? Du fokuserar mycket på motion och weightpulling så kroppen får säkert vad den behöver, men får huvudet det också? Det är viktigt att lägga ned tid på hjärngympa!
 
Sv: Snart ger jag upp:(

Jag är lite nyfiken på vad som fick dig att ta över denna hund.
En amstaffblandning på 3 år med såna problem att ägaren ej kan ha kvar den. Men ägaren vill inte berätta om vad problemen är.

Det är uppenbart att det är en "problemhund" av något slag. Hade du förväntat dig andra problem som du känner att du skulle veta bättre hur du skulle hantera?
 
Sv: Snart ger jag upp:(

Sex månader är inte så lång tid för att för en omplacering att anpassa sig. Är det dessutom en hund med problem så kan det ta ännu längre tid. Du säger att hon har gjort stora framsteg och det är JÄTTEBRA! Fokusera på framstegen och fortsätt jobba på problemen.

Sedan tycker jag att du ska göra som Grålly skriver och öva mycket på passitivitet (först hemma, sedan i bilen, i stallet). Det viktiga - tror jag - är att det blir fråga om rena träningstillfällen så att du inte övar medan du är i stallet för att ta hand om hunden. Efterhand bygger du på med störningar. Bädda för att hon ska lyckas!
 
Sv: Snart ger jag upp:(

Min omplacering tog ca ett år innan han lugnade sig,under den tiden tuggade han sönder dörrfoder,gnagde hål i ytterdörren,och kissade inne i protest. Han är fortfarande väldigt sresskänslig,så visst har vi fått anpassa oss en hel del,men det funkar bra för oss nu. Han skulle aldrig få för sig att förstöra något,men han vankar fram och tillbaka och surar ihop om det har uppstått en situation som gjort han stressad,tex om mamma varit hundvakt åt han och vi kommer dit,då börjar han vandra och vandra,och när vi går till hallen så sitter han med ena tassen i luften och bara flåsar,och snurrar runt runt,och kan visa tänderna åt mammas hund. Trots att han älskar att vara hos mamma,och skiter fullständigt i oss när vi ska säga hejdå,så är han orolig att inte få följa med hem när vi ska hämta han. Lika att binda fast han ute,det går inte,han bara skriker! Band han en gång utanför stallet,efter nån minut kom han farandes,hade tuggat av kopplet. Han har väldig separationsångest om man binder fast han ute,så det undviker vi helt,i stallet får han sitta i en box i stället om han inte är med lös.

Annars så fungerar det hur bra som helst,han är en glad och lycklig hund.

Nu har min varit med om många människor i livet innan han kom hem till mig,från uppfödare,första ägare,jourhem,omplaceringshem,andra ägaren,omplaceringshem,sen hem till mig,och jag tog han när han var 9 MÅNADER,så hela hans uppväxt var ett enda kaos. Nu firar vi snart 7 år tillsammans,och vilken tid det varit,en hel del blod,svett och tårar,men OJ så många skratt och mycket glädje! Hade han inte hamnat här så hade han avlivats pga redan så många flyttar han gjort,så jag var sista chansen,och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom,han har lärt mig så himla mycket,och gett mig så mycket glädje! :love:
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Eftersom jag är både en klant och ganska godtrogen blev jag pålurad en omplaceringshund som har orsakat mig mycket bekymmer. Det är...
Svar
19
· Visningar
2 291
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
7 510
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
28 845
Senast: Snurrfian
·
Hundträning Hej. Jag har en liten chihuahua på 9 veckor imorgon. Jag har 3 saker jag vill ha lite tips och råd för :) Han har varit hos mig en vecka...
Svar
15
· Visningar
3 291
Senast: Tiger tok
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp