Snart ger jag upp!

[supergladis]

Jag har nyligen skaffat ny häst. En super snäll läromästare.
Men han är så "tittig" och jag har väldiga problem så fort jag ska rida ut. Han är helt trafiksäker och är snäll att rida ensam men han tittar på allt och stannar. Många gånger är han så rädd att han skakar.

Jag tyckte det viktigaste när jag köpte häst var att den absolut inte var "tittig"! Vad ska jag göra?
Snart ger jag upp! Kommer han att vänja sig eller blir det aldrig bra!

Vill nu helst bara slippa eländet. Jag rider bara runt i ridhuset eller på ridbanan för att det inte fungerar.

Är det enda sättet att sälja honom och leta efter en stabilare häst?

 

[Iccic]

Sv: Snart ger jag upp!

Han kanske inte känner dig så bra att han vågar lita på ditt omdöme och din förmåga att skilja livsfarliga, hästätande papperskorgar från helt ofarliga grävmaskiner .

Är han likadan om du promenerar med honom? Om ni rider tillsammans med någon? Annars kan du testa att göra det tills han är van vid både dig och omgivningarna.

 

[moonlightgarden]

Sv: Snart ger jag upp!

Vad menar du med tittig å rädd så han skakar?
Om han sedan går förbi utan att hoppa runt å studsa kring å dona å greja så är det ingen större sak tycker jag.
Jag skulle tro att det blir bättre när han får mer förtoende för dig å vet om att du inte skulle tvinga honom gå förbi något som är farligt.

När jag köpte min så var hon inte direkt tittig, men hon vägrade gå framåt elelr över vissa saker. Bara tvärnit å vägrade gå framåt elelr över något. Första gången stog vi i 40 minuter vid en björkpinne som låg över stigen som den andra hästen lungt gick över. Min vägrade, det var ren mulåsna då. Å det gick att få bort, men jag fick oxå jobba på det en del. Men sedan gick hon över och förbi saker med lätt övertalning i mindre än 5 minuter å det har aldrig då varit något som störde utan en kul grej bara för att hon ska dryga sig lite. Så man får skratta lite åt hennes stobeteende.

 

[supergladis]

Sv: Snart ger jag upp!

Han kanske inte känner dig så bra att han vågar lita på ditt omdöme och din förmåga att skilja livsfarliga, hästätande papperskorgar från helt ofarliga grävmaskiner .

Är han likadan om du promenerar med honom? Om ni rider tillsammans med någon? Annars kan du testa att göra det tills han är van vid både dig och omgivningarna.

Nej han vågar nog inte lita på mitt omdömme.

Jo han är lika tittig när jag leder honom. Stannar och ibland skakar han även när jag leder honom.

Jag rider mest ensam eftersom jag är i stallet på för middagarna och det är ganska folk tomt vid den tiden.
Jag ska prova att rida ut med nån stabilare häst med lugn ryttare så kanske det går bättre.

Jag flyttade honom från ett annat stall eftersom jag bara kunde rida på en väg jag vant honom vid i 1 månads tid. Då gick det jätte bra men jag flyttade till stall med ridhus för det gick inte att göra någonting på slutet förutom att vara på den väl invanda vägen.

 

[supergladis]

Sv: Snart ger jag upp!

Vad menar du med tittig å rädd så han skakar?
Om han sedan går förbi utan att hoppa runt å studsa kring å dona å greja så är det ingen större sak tycker jag.
Jag skulle tro att det blir bättre när han får mer förtoende för dig å vet om att du inte skulle tvinga honom gå förbi något som är farligt.

När jag köpte min så var hon inte direkt tittig, men hon vägrade gå framåt elelr över vissa saker. Bara tvärnit å vägrade gå framåt elelr över något. Första gången stog vi i 40 minuter vid en björkpinne som låg över stigen som den andra hästen lungt gick över. Min vägrade, det var ren mulåsna då. Å det gick att få bort, men jag fick oxå jobba på det en del. Men sedan gick hon över och förbi saker med lätt övertalning i mindre än 5 minuter å det har aldrig då varit något som störde utan en kul grej bara för att hon ska dryga sig lite. Så man får skratta lite åt hennes stobeteende.

Jo det blir nog bättre när han lärt känna mig mer.
Han stannar som sagt hela tiden men snurrar inte runt eller rester sig. När jag får fram honom mot det farliga händer det att han är så rädd för det nya att hela hästen skakar av rädsla.

Hur lång tid tog det innan din häst vande sig vid den nya miljön och dig?

 

[supergladis]

Sv: Snart ger jag upp!

Gud vad jag ångrar att jag inte köpte den första hästen jag provade (jag tänkte första hästen jag provar kan jag väl inte köpa för då köper jag väl inte rätt)!

Jag ville absolut inte ha en "tittig" häst. Jag kan nöja mig med en fulare häst med sämre meriter och ordinär gång bara den inte är "tittig".

Jag har finast häst på hela anläggningen men vill bara gråta!

 

[moonlightgarden]

Sv: Snart ger jag upp!

Oh bra fråga. Då måste jag börja med att poängtera att jag köpte min från ridskola där hon inte trivdes. men den förra ridskolechefen vägrade sälja så jag fick vänta tills dom fick ny ridskolechef. med andra ord hanteringen var inte kannon.

Det tog 3 månader med daglig hantering för att få henne att inte springa ifrån mig i hagen när jag kom å skulle ta in henne. Det tog lika lång tid att få henne att stå still på stallgången å inte mosa mig när jag stog på hennes vänstra sida.

Det tog 4-5 månader innan jag började rida ut själv, men som sagt ridskolehäst. inte van vid uteritter å defenitift inte själv. Så efter jag började rida ut själv tog det kanske 1 månad innan hon slutade försöka vända med mig om än det var bara första gången hon höll på i en haltimme, sedan minskade tiden hela tiden.

Under första våren så fick jag börja med att tvinga över henne över vattepölar elelr ännu värre igenom När våren var slut så gick hon över utan problem å igenom mindre utan problem, större kräver mer övertalning å jag har inte försökt få ner henne i ett bad. Det skulle jag nog aldrig försöka heller. vattenhinder skulle dock vara kul

Så svårt att säga resten för jag försökte inte med allt på en gång. Utan tog det som krävdes. första gången vid ett järnvägsövergångsställ så gav jag upp, sedan nästa gång jag försökte komma över så gick det. när min kompis sedan red å vi skulle över vanlig järnväg alltså mitt i skogen ungefär så fick hon inte över henne. när jag provade seddan så gick hon över på fem minuter. En bro försökte jag få henne över första våren det gick inte, fast inte för att jag slutade försöka utan en annan tjej i stallet tyckte vi skulle rida hem. Sedan försökte jag igen ett halvår senare å då gick hon rakt över. Hon som vägrade ens nudda den gången innan.

Jag skulle tro att när du har jobbat dig igenom dom 2-3 första månaderna. Så kommer det gå bättre å bättre efter det. Det är då det är mest testning å förtoendet börjar byggas upp. men det är viktigt att du jobbar med det varje vecka. Ta en kort snabbis ut bland saker å ting efter träning på bannan, skritta av därute istället för inne i bannan. Då slipper du tragöa med det hela i en hel timme eller två utan i bara 20 minuter. Å det behöver ju inte vara alla gånger du rider som du gör så.

 

[moonlightgarden]

Sv: Snart ger jag upp!

Tittig heten kommer försvinna, å då kommer du vara glad det kan jag lova dig. Du ska veta hur mycket jag svor över min häst det första halvåret.

vi gick från den mest ouppfostrade hästen i stallet till den mest enligt stallägaren, mig själv med fler: Den mest vällupfostrade å bästa hästen i hela stallet. hade stallägaren son ridit å tyckt om hästar så skulle hon ha köpt min.

 

[nyponros]

Sv: Snart ger jag upp!

Blir DU rädd när han är tittig?
Det är ju egentlgien då du har ett problem. Hästen tvekar för någonting, blir rädd och står och skakar, om sedan du blir nervös över hans otrygghet bekräftar det ju bara faran i hans ögon.

Var han likadan i sällskap?
Annars tycker jag du ska försöka rida ut i sällskap såhär i början, för att först få honom att vänja sig vid dig som ryttare.
Samtidigt kan du öva lite ledarskapsövningar i ridhuset/paddocken för att han sla lita på sig och känna sig trygg i ditt sällskap.

Min häst var precis sådär första månaderna jag ägde honom. uteritter ensam kunde vara en mardröm, och det blev inte bättre av att jag var nervös.
Han frös till is, kändes helt okontaktbar och man kände hjärtat bulta hårt under sadeln.
Ibland tvärvände han och försökte sticka hemåt, och ibland var det bara att vänta ut honom. I mitt fall var jag nästan säker hela tiden på att det handlade om testning från hans sida.
men jag tog det bara lugnt (om man inte hamnade i farliga situationer), och försökte att inte bli upprörd. varje litet steg framåt var jättemkt beröm.
Nuförtiden är han jättetrevlig att rida ensam på för det mesta, det är bara när han ska gå igenom läskiga gårdar med mkt ljud och buller han tvekar och fjantar sig. Men oftast litar han på mig.

men du får tänka på att det egentligen inte är någon konstig reaktion, om han är väldigt ny hos dig och varken känner dig eller miljön. ge dig inte nu, för blir du låst i ridhuset på en gång tror jag att det tar längre tid att komma ur detta.
Det finns hästar som är tittiga av naturen, men man ska ju kunna genomföra en ridtur iallafall.

Lycka till!

 

[supergladis]

Sv: Snart ger jag upp!

Tittig heten kommer försvinna, å då kommer du vara glad det kan jag lova dig. Du ska veta hur mycket jag svor över min häst det första halvåret.

vi gick från den mest ouppfostrade hästen i stallet till den mest enligt stallägaren, mig själv med fler: Den mest vällupfostrade å bästa hästen i hela stallet. hade stallägaren son ridit å tyckt om hästar så skulle hon ha köpt min.

Tack så mycket! Det känns mycket bättre när jag vet att andra har lyckats får ordning på samma problem.
I början sprang han över mig. Fick bröstkorgen nästan krossad mellan väggen och hästen. Han stog inte still vid uppsittningen.
Dom sakerna är helt bra nu.

Jag ska nog försöka göra som du säger och bara kämpa mig igenom de första månaderna.

 

[supergladis]

Sv: Snart ger jag upp!

Ja visst är jag rädd och det förvärrar juh saken bara.

Men du har nog rätt i att jag behöver ta tag i det direkt annars blir det bara värre.
Jag ska prova att rida ut en liten sväng efter jag ridit i ridhuset för då är han mer avspännd. Jag ska även prata med ridläraren så hon kanske kan hjälpa mig.

Roligt att höra att det kan bli bra bara jag inte ger mig!

Problemet är juh om jag säljer honom så måste jag leta efter en mer avtrubbad häst som den första jag prova. Den brydde sig inte om nått inte heller om den rev ner alla hinder för den brydde sig inte och ganska okänslig och tung riden i dressyren. Helt sinnesslö bara. Det är inte roligt i längden det heller.

 

[moonlightgarden]

Sv: Snart ger jag upp!

Kan förstå det. Så kände jag oxå. Ibland känns det som att jag har haft värsta hästen utav alla här på buke (inte för att det är så). I början alltså.

Har haft bra många andra dyster med min oxå, så om du vill ha mer peppning så kan du ju PM:a när du vill

Hemskt att han sprang över dig. Måste varit tufft.
Bara för att få dig på ännu bättre humör så ska jag berätta ännu mera saker om min i början
Min var rädd för bommar å hinder av alla dess slag när hon kom till mig. Med andra ord inte iriden i hoppning utan bara tvingad över med sporrar å spö. Så det har jag jobbar otroligt mycket med.
Hon vände upp röven i boxen ett par gånger (så skrämde man ungarna på ridskolan).
Hon stog inte heller still vid uppsittning.
inte när man bad om det vid ridning heller.
Hon kunnde ställa sig å tvärvägra göra dressyrövningar man bad henne om. Det fick jag bort fort, men sedan så hoppade jag upp barbacka å då tyckte den envisa åsnan som hon är: trodde du det eller? Inte en chans Det tog lång tid att få bort det värsta å hon bråkar fortfarande vid dressyrövningar barbacka, det är som om att hon vet att hon har större fördel när jag rider utan sadel.
Hon vände över en vid intag å urtag med hage å liknande å det var verkligen över. Hon har även ställt sig med broddar å vridit runt hoven på min fot, alltså med en brodd på min ena sena till ena tån *det gjorde ont*.

tror det kommer bli jätte bra när ni fått upp förtoendet

 

[nyponros]

Sv: Snart ger jag upp!

Nej, jag tror nog att du kommer vara mer nöjd med den hästen du har bara du kommer till rätta med det här problemet.
En vaken häst är ju roligare att rida än en slö, bara det inte går över gränsen för vad som är trevligt.

jag tror det är jättebra att ta en liten runda efter ridhuspassen, och då kankse samma runda till att börja med så hästen känner sig trygg på den och vet vad han har att vänta sig.

Det gäller bara att hitta lugnet själv, glömma bort att de är så stora och starka eftersom de ofta är ganska små inuti

 

[tretjak]

Sv: Snart ger jag upp!

Känner igen delar av problemet... Och jag tror inte som många andra här att det är så enkelt att jobba bort. Min erfarenhet av tittiga hästar är att de behöver en självsäker ryttare, de förlitar sig på dina reaktioner och om man då är osäker så kommer hans tittighet bara att öka ytterligare. Jag har själv en tittig häst, dvs han är tittig när jag rider inte när vissa andra rider, han läser av varje ryttare.

Det du, och jag, säkert skulle behöva och må bättre av är en häst som inte hela tiden är så beroende av hur ryttaren "mår" och det har inte alltid med hästens ålder att göra heller. Jag har haft 3 åringar som varit betydligt mindre tittiga och känsliga än min nuvarande 6 åring.

Mitt tips är att, visst kan man kämpa på ett tag eftersom du nyligen köpt hästen men håll inte på för länge, eller känn prestige utan byt häst om det inte funkar! Ridning ska vara roligt!

 

[oopsie]

Sv: Snart ger jag upp!

Gud vad jag ångrar att jag inte köpte den första hästen jag provade (jag tänkte första hästen jag provar kan jag väl inte köpa för då köper jag väl inte rätt)!

Jag ville absolut inte ha en "tittig" häst. Jag kan nöja mig med en fulare häst med sämre meriter och ordinär gång bara den inte är "tittig".

Jag har finast häst på hela anläggningen men vill bara gråta!

Eftersom du var så rädd för tittig häst: Är det du som gör den rädd och tittig?

Vilken häst som helst kan bli sån, det handlar ävenom ryttaren. Kanske hade den första blivit det också om den hade fått känna av din rädsla ett tag. En häst är inte på ett visst sätt en gång för alla, de kan ändras utifrån ägare, stall, hantering, mm.

Om du blir tryggare kanske hästen slutar vara tittig. Hur ska du bli det? Genom att rida med andra och ha trevligt, så att du glömmer att tänka på "tittigheten". Genom att försöka andas lugnt och bara driva förbi det han tittar på. Inte hetsa upp dej utan bara lugnt säga att nu går vi.

Att den är så rädd att den skakar har jag svårt att tänka mej. Menar du att den blåser upp sej och andas häftigt? En häst som är flyktberedd blir lite "ryckig" , kanske uppfattar du det som skakar?

Försök att slappna av själv, men för att återfå självförtroendet så rid med andra ett tag.

Och idén du har med att först rida i ridhuset och sen gå en liten sväng som ni klarar är bra.

Jag hoppas du inte tar illa upp nu, men det låter som om du är ganska oerfaren själv och du behöver mycket hjälp av andra mer erfarna för att inte fastna i onda cirklar som kanske mer handlar om att du är oerfaren än att hästen är på ett visst sätt.

Den hästen du önskar att du köpt istället kunde har varit ännu värre idag om du köpt den, det vet du inte.

Jag hoppas du har bra kunniga personer som kan hjälpa dej, främst tränare. Du måste känna att du har kommandot och styr, inte hästen. Börjar du bli lite rädd mår varken du eller hästen bra.

Lär känna hästen ordentligt, så att du verkligen kan tycka om den, inte sakna något du inte köpte. Tillbringa mycket tid med den.
Låt någon annan rida ut om du har svårt, men en duktig ryttare då, så att inte hästen fastnar i ovanor med att inte gå fram.

 

[oopsie]

Sv: Snart ger jag upp!

Det finns hästar som är tittiga av naturen, men man ska ju kunna genomföra en ridtur iallafall.

Ja mina har varit lite mer eller mindre tittiga, bla nuvarande. Men hon får titta och blåsa i näsan om hon har lust när hon ser nya saker, bara hon går förbi.
Hästar är flyktdjur och självklart lite mer eller mindre tittiga på det som ser konstigt ut.

Som du säger, bara man själv behåller lugnet och inte jagar upp sej så kan de känna förtroende att gå i alla fall.

 

[shampiz]

Sv: Snart ger jag upp!

Min ena arab var tidigare också jättetittig, jag tog bort all havre och ersatt med annat foder och det blev världens lugnaste och coolaste häst. Kanske värt att prova då många hästar blir tittiga av havre. Det tog knappt 2 veckor innan jag märkte stor skillnad.

 

[karini]

Sv: Snart ger jag upp!

Jag känner igen mig precis, även om det i mitt fall handlar om olika medryttarhästar.

När hästen blir rädd, vad gör han då? Står han kvar och skakar och går förbi efter ett tag, eller känns det som han vill vända och skena hem?

Jag hade en medryttarhäst som det kändes som han direkt skulle vända och skena hem med mig, jag ramlade också av två gånger inom kort tid och insåg då att jag inte hade tillräckligt självförtroende att rida en sån häst.

Mina två senaste medryttarhästar har testat en hel del de också men där har det känts helt annorlunda jag har hela tiden litat på dem och det har aldrig känts som de skulle försöka slänga av mig eller skena hem, det är det jag är rädd för och som gör mig till en osäker ryttare på vissa hästar.

Fundera på vad det är som gör dig rädd? Du kan ju se om han beter sig lika dant om en erfaren ryttare rider ut.

Tror det kommer gå jättebra för dig om du ger det lite tid och tar hjälp av andra och får sällskap ut i skogen.

 

[axel]

Sv: Snart ger jag upp!

Om du VET att sakerna inte är farliga så måste du övertyga hästen om dito.
Det krävs träning o tålamod.

Är du rädd för att hästen ska sticka med dig eller varför är du rädd?

Låt hästen / tvinga hästen att undersöka allt som den är rädd för o du ska låtsas som om det regnar

Jag hade en häst för 25 år sen som trodde att den var det enda djuret i skogen.
Vi började att "jaga" rådjur o Älg o sen blev den skittuff

Annars kan jag rekommendera att ta med hunden.
Hästen blir då van att det brakar till i buskarna o man kan skicka hunden förbi det läskiga o då går hästen oxå.

 

[oopsie]

Sv: Snart ger jag upp!

Jag hade en häst för 25 år sen som trodde att den var det enda djuret i skogen.
Vi började att "jaga" rådjur o Älg o sen blev den skittuff

Annars kan jag rekommendera att ta med hunden.
Hästen blir då van att det brakar till i buskarna o man kan skicka hunden förbi det läskiga o då går hästen oxå.

Ha ha, jag har också jagat älgar Ett fullblod jag hade och jag blev jagade av en ilsken älg, (tillsammans med några andra ryttare)Jag var oförberedd och hästen tvärvände upp mot älgen istället för att försöka fly och jag lät honom göra det (dödsföraktande ) Då stannade älgen och blev paff och sen sparng den åt andra hållet. så jag lät hästen "jaga"Efter det tyckte han det var skitkul att "jaga älg" Grannens kor körde han också ut när de kom in i vår hage en gång

Har haft flera hundar med genom åren. Mkt allsidig träning ska jag säga, samt sällskap, för hästen. Faktiskt.