*Snyft*

[Boyen_oboy]

Hejsan.
Min katt som heter Lizzie
har dött för några dagar sen.
Hon föddes här av en svart
katt som hette Maja, henne
hittade mamma utanför en
pizza butik me ungar i magen.
Aldeles mager, hon fick 5
kattungar hos oss och vi kunde
inte behålla nån.
Den fulaste vid den åldern
var en vit och randig katt som
var aldeles knotig och hade
antagligen mask. Det var den
ända honan. Det blev bara
hon över eftersom alla verkade
vilja ha hanar. Lizzie blev hennes
namn, och ju mera hon växte
ju vackrare blev hon. Tillslut
var hon 1 år och mycket vacker
syn. Maja försvan plötsligt spårlöst
undan och Lizzie blev ensam kvar.
Hela dagarna sprang hon omkring
och letade (Jamade) efter Maja.
Så vi köpte en kattunge till.
Snoddas. Men snoddas och Lizzie
tyckte inte alls om varandra dom
bråkade jämt. Men tillslut så
vande dom sig vid varandra.
Snoddas som är en riktig liten
bråkstake hoppade på Lizzie hela
tiden och retade gall febern på henne.
Stackars katt
Men så kom den dagen, mormor var
här (eftersom hon bor en dag ifrån mig
så är det väldigt ovanligt) och hopn skulle
ut och ge katterna mat, det var natt.
Men Lizzie kom aldrig inte heller nästa
dag på morgonen, så vi började undra
vart var hon? På kvällen kom hon inte
heller. Nästa dag så åkte pappa och jag
och min syrra för en shopping dag med
min moster, och på vägen för att hämta oss
såg pappa att det låt en katt vid sidan om
vägen så han stannade bilden för han
tyckte att det såg ut som Lizzie, och
det var hon. Hon får vila där i snön.
Jag saknar henne så mycket. På
somrarna så när jag gick till baksidan
för att hoppa på våran stutsmatta så
kom hon altid efter mig och hoppade upp
i mitt knä då jag satt på studsmattan, det
är ganska högt upp så det var ganska svårt
för henne också.
Det fanns ingen finare katt än hon.
Min bästa vän kan man väll säga.
Vart är hon nu? I himlen? Kanske. Jag kan
ju altid tro på det eller? Som en tröst.
Nu blev det för mycket täxt antagligen
kommer ingen att orka läsa allt det här,
men jag behövde bara få ut mig det här,
vare sig någon läser det eller ej så har
det hjälpt mycket, bara så ni vet.

Lizzie:
http://i34.photobucket.com/albums/d138/Boyen_oboy/Lizzie.jpg

Snoddas:
http://i34.photobucket.com/albums/d138/Boyen_oboy/Snodden2.jpg

 

[BusenPento]

Sv: *Snyft*

Nee vad sorgligt att du förlorat din katt, men hon har det säkert bra där hon är nu ska du se.

 

[Boyen_oboy]

Sv: *Snyft*

Tack, har du katt?

 

[Sotis]

Sv: *Snyft*

Fint du skrivit om dina kissar och det var så gulliga bilder. Vet hur det känns att mista sin käraste kissevän, i början är man jätteledsen men för varje dag går det lite lättare och tills sist är sorgen borta och bara de fina minnena finns kvar Skickar många varma tröstkramar till dig.

 

[BusenPento]

Sv: *Snyft*

Japp jag har fyra huskatter, men har haft tur så dem är hela och friska. Var lite kritiskt förra sommaren då en av dem vart ormbiten, men det slutade lyckligt.

 

[Heulwen]

Sv: *Snyft*


Vilken fin text du har skrivit, märks att du älskar/älskade henne!
Hon verkar ha varit en mycket fin kisse.

 

[Glaesir fra Skumstödum]

Sv: *Snyft*

Åh, vad fint du har skrivit, blir alldeles tårögd. Vilka fina kissar på fina bilder!
Jag kan inte ens tänka mig hur ont det skulle göra, har själv bestämt att mina kissar ska leva för alltid..
Massor med tröstkramar från mig!

 

[indian-charlie]

Sv: *Snyft*

Oh jag vet precis hur jobbigt det är..Jag fick ta bort min katt Zara i höstas - då var hon 19 år.....hon föddes 3 augusti 1986 och jag skaffade henne när jag var 18 så hon har ju funnits i mer än halva mitt liv....varit med om alla mina tre barn och ett antal flyttar...jag saknar henne jättemycket och " ser " henne fortfarande under köksbordet eller smygande ute...

 

[Boyen_oboy]

Sv: *Snyft*

Tack allihopa.
Jag miste desutom
min/familjens katt som
hette torsten, honom
har jag ingen bild på
datan men han blev 15år.
I slutet fick han ryck
som om han fick hjärt
attack. Det var inge
kul alls.