Socialt Dilemma

[athena_arabians]

@Amha: Alltså... jag har stor tomt men visst kan ena grannen se in igenom ett par av mina fönster (från sin gård, inte från sitt hus). Skulle ALDRIG falla mig in att INTE gå näck inne i mitt eget hus. Antingen får de titta bort eller svimma av fettvalkarna

 

[TheRedLightning]

Ta en flyttbar vägg, som du kan bära omkring på själv utan att förankra någonstans. Finns några på bygghandeln, eller sätt fötter på nämnda plywoodskivan.

Har en granne, supertrevlig, som varje gång hen kommer hem kollar in i ett av mina fönster för att se om jag sitter där och vinkar om så är fallet. Jag trodde det var oskriven regel att om man ser någon i fönstret låtsas man att man tittar på nåt annat kan ju såklart prata med personen men jag har mest roat mig åt det. Vinkar inte tillbaka dock. Det roliga är att jag går definitivt inte alltid klädd i mitt hem. Jag kan gå helt topless i rum man ser från gatan, särskilt mitt i natten efter vuxengympa, typ in i köket och hinka vatte med tänd lampa, och inte tänka mer på det. En granne råkade se mig vid ett tillfälle när jag gjorde nåt iklädd trosor och stod som förstenad och jag har inte ens tänkt tanken på att folk faktiskt reflekterar över vad jag gör hemma förrän långt efter det snart har jag väl hela kvarteret stående med kikare i fönstret. Det fick vi reda på på omvägar när jag var liten. En granne hade fått i uppdrag av en på sitt jobb att spionera på en annan granne byhålor...

Sådana har jag för mig mamma har till sommarstugan, de sitter permanent och är fastsatta med ståltråd. I och för sig plockas de bort när de ska olja altanen osv.

Jag har aldrig riktigt kunnat gå omkring naken i mitt eget hem, får alltid en känsla av att någon eller något står och spionerar in genom fönstern. Så kan springa omkring naken men ha handen för brösten typ, men inget för att skydda därnere. Ja, jag är knäpp.

 

[_FiA_]

Jag har reflekterat över vissa saker på sistone, dels för att jag fått höra några hur jag upplevs och då fått mig att börja tänka på det.

Jag har ett dilemma när det gäller den sociala biten, jag är både social och samtidigt väldigt (vad ska man säga) ensamvarg?

På jobbet är jag väldigt social och trevlig, även när jag är i väg på andra ställen.

Däremot när jag är hemma, verkar jag vara nojjig. Vill helst inte gå ut om någon av grannarna är ute och stänger in mig i huset, å bänkar mig framför datorn.

Jag får helt enkelt inte ihop ekvationen, varför jag är social när jag är borta och typ antisocial när jag är hemma?
Det är inget fel på grannarna, för när jag väl pratar med dom är jag social och trevlig, men det är något med att helst undvika kontakt? Är jag rädd för något? Vad kan det vara i så fall?

Jag blir inte klok på det själv. Kanske har jag missat att tänka på något?

Jag är precis likadan, och det har att göra med att jag egentligen är en rätt osocial människa, men jag har ett socialt jobb. På jobbet så är jag social och går in i min jobbroll. Eftersom jag egenligen är osocial så kommer det inte naturligt för mig utan det krävs så himla mycket mer av min energi, än vad det hade gjort för någon annan människa som är mer social av naturen.

När jag sedan kommer hem så är jag alltså mer mig själv och är dessutom "trött" av att ha varit social på jobbet.

Dock så är det idag väldigt viktigt att vara social i dom flesta aspekterna av livet eftersom samhället är uppbyggt så, och därför så fortsätter jag jobba på att vara mer social. För jag tror även att man faktiskt kan lära sig till viss del.

 

[TheRedLightning]

@Amha: Alltså... jag har stor tomt men visst kan ena grannen se in igenom ett par av mina fönster (från sin gård, inte från sitt hus). Skulle ALDRIG falla mig in att INTE gå näck inne i mitt eget hus. Antingen får de titta bort eller svimma av fettvalkarna

Hos mig vetter ett av mina fönster rakt mot grannens hus och de kan se hela min hall, så när det är mörkt och jag har hallen tänd så ser de om jag springer naken från duschen till sovrummet. Jag brukar ofta lämna toadörren rakt ut från toan för att "skymma" sikten.

 

[athena_arabians]

Hos mig vetter ett av mina fönster rakt mot grannens hus och de kan se hela min hall, så när det är mörkt och jag har hallen tänd så ser de om jag springer naken från duschen till sovrummet. Jag brukar ofta lämna toadörren rakt ut från toan för att "skymma" sikten.

Jag skyller på att jag härstammar från ett gäng naturister lite underligt för jag har ju rejäla kroppskomplex (fet, ful etc) men inte när jag är naken. Mysko, men mysko går också i släkten

 

[TheRedLightning]

Jag är precis likadan, och det har att göra med att jag egentligen är en rätt osocial människa, men jag har ett socialt jobb. På jobbet så är jag social och går in i min jobbroll. Eftersom jag egenligen är osocial så kommer det inte naturligt för mig utan det krävs så himla mycket mer av min energi, än vad det hade gjort för någon annan människa som är mer social av naturen.

När jag sedan kommer hem så är jag alltså mer mig själv och är dessutom "trött" av att ha varit social på jobbet.

Dock så är det idag väldigt viktigt att vara social i dom flesta aspekterna av livet eftersom samhället är uppbyggt så, och därför så fortsätter jag jobba på att vara mer social. För jag tror även att man faktiskt kan lära sig till viss del.

Om jag hade varit osocial hade jag kunnat köpa det, men nu är jag mer en social prick. Knivigt värre.

 

[TheRedLightning]

Jag skyller på att jag härstammar från ett gäng naturister lite underligt för jag har ju rejäla kroppskomplex (fet, ful etc) men inte när jag är naken. Mysko, men mysko går också i släkten

Det kan inte jag skylla på, kroppskomplex har jag nog i någon form (ful).

 

[Amha]

@Amha: Alltså... jag har stor tomt men visst kan ena grannen se in igenom ett par av mina fönster (från sin gård, inte från sitt hus). Skulle ALDRIG falla mig in att INTE gå näck inne i mitt eget hus. Antingen får de titta bort eller svimma av fettvalkarna

Haha! Men om de varken tittar bort eller svimmar kan det ju vara en liten självförtroendeboost jag är inte särskilt blyg av mig så jag bryr mig inte så noga trots att jag bor tätt. Var likadan när jag bodde i lägenhet. Nu har jag ju dessutom en v.40+0-kista med lagom mycket bristningar så nu är det väl extra mycket att se på gissar jag. Hualigen kanske skulle tutta upp mig lite extra nu när jag går näck och dricker vatten och faktiskt vinka åt min publik när jag ser dem uuuuhhh, kolla in milfen! Sambon är också lite road av det där. Tur han inte är sotis.

 

[ptr]

Tror det blir vad man vänjer sig med.

Inte så att man ska göra våld på sig själv och sitta ute näck om man nu har svårt för att gå ett par enstaka steg där en liten flukt i fönstret skulle kunna inträffa.

Sätt dig ute och fika, så får du lite sol på dig ändå. Flytta fokus lite. Det kan funka.

 

[Squie]

TS, jag tänker på HSP-personlighet när jag läser dina ord. Googla, om du har lust.

 

[TheRedLightning]

TS, jag tänker på HSP-personlighet när jag läser dina ord. Googla, om du har lust.

Enligt testerna är jag inte HSP.

Det enda jag kände igen delvis i mig själv var:

• Är väldigt medveten om detaljer, nyanser och små kontraster.
• Vill överväga alla detaljer och möjliga konsekvenser innan man handlar. "Gör det en gång och gör det rätt." Detta medför att man som HSP fattar beslut långsammare än många andra, är mer medveten om risker och möjligheter, och anses långsam men korrekt eller rent av perfektionistisk.
• Åsamkas ofta större lidande p.g.a. dåliga uppväxtförhållanden än vad andra gör, men kan också ha vunnit mer än andra om man har vuxit upp under goda förhållanden.
• Är begåvad, är konstnärlig eller har en passion för att ta del av olika konstformer.
• Tycker att naturen har en särskilt helande och lugnande effekt, eller att man oftare än andra blir rörd av dess skönhet. Förtjust i djur, växter och att vara nära eller i vatten.

 

[Aionee]

Jag är en HSP person (och introvert) och har känt igen mig i det du säger. Jag brukade ha social ångest/fobi och därför hade jag svårt att lämna hemmet. Det blev värre ju mindre jag gick ut och fick mer och mer ångest på t.ex långa helger eller lov.
Sen började jag utmana mig själv mer, gå ut mer trots att det tog emot och jobba med ångesten. Första steget var att förstå att det faktiskt var ångest jag kände och förstå varför jag kände så. Sen var det bara att sätta mig själv därute.

Nu föredrar jag att vara just ensam och osocial hemma, men det är något jag aktivt väljer. Det är inte längre ett problem, utan jag mår bra av att vara hemma och mår bra av att gå ut. Men precis som du är jag även väldigt social när situationen kräver, t.ex. på service-jobb, i stallet och bland människor i allmänhet. Men jag måste ha min ensamtid för att "ladda om" mitt energi-batteri typ. Annars blir jag grinig, gråtfärdig och bara sluuuut på allt och alla. Ingen rolig syn.

Men sen angående HSP saken, jag har haft STORA problem med mina känslor. Att jag är alldeles för känslig och vet inte riktigt hur jag ska hantera känslorna (även fast det inte syns på utsidan, men det är kaos inuti). Då började jag gå till en jättebra person som lär mig skilja på tankar och känslor, att man kan göra något åt tankarna men när känslorna kommer får man bara acceptera det. Och att man måste skilja på de dåliga tankarna, inte falla för trösttankar osv. Äsch, kan inte ta det allt här men herregud vad tacksam jag är för att jag hittat denna man att prata om det med. Ibland är det guld värt att be om hjälp.

 

[Lampan]

Det är inte konstigt alls att du vill sätta upp ett skydd där dina grannar inte kan se dig när du ligger och solar
Om jag sitter ute och fikar så sitter jag där jag slipper se grannarna
Jag har aldrig tänkt att det skulle vara något konstigt
Det är skönt att bara kunna vara sig själv, pilla ut ludd ur naveln om man vill det, utan att någon ser.
Det kallas integritet,

 

[ptr]

Fast ett visst mått av att kunna pilla ur det där luddet i naveln även om omgivningen ser kan med vara sunt.

Det ena utesluter inte det andra.

 

[ptr]

Det där HSP var intressant!

 

[Lampan]

Fast ett visst mått av att kunna pilla ur det där luddet i naveln även om omgivningen ser kan med vara sunt.

Det ena utesluter inte det andra.

Ja visst kan man pilla ludd när någon ser på.

Egentligen är det ganska konstigt att om jag är på stranden så känner jag inte att jag har behöva av att vara ifred, där kan jag ligga bland hundratals andra utan att det stör mig alls
Är jag däremot hemma då vill jag ha insynsskydd och ligger helst inte i tomtgräns eller vid vägen

 

[Squie]

Det där HSP var intressant!

Det påstås vara ungefär 20% som är HSP-personlighet och som jag har förstått det så finns det olika "grader" av hur mkt man är. Det har översatts till högkänslighet eller stark/svag på svenska.

 

[TheRedLightning]

Det är inte konstigt alls att du vill sätta upp ett skydd där dina grannar inte kan se dig när du ligger och solar
Om jag sitter ute och fikar så sitter jag där jag slipper se grannarna
Jag har aldrig tänkt att det skulle vara något konstigt
Det är skönt att bara kunna vara sig själv, pilla ut ludd ur naveln om man vill det, utan att någon ser.
Det kallas integritet,

Aha, det där har jag inte tänkt på, men logiskt nu när du säger det. Jag trodde jag var konstig som inte ville att de skulle se mig.

 

[Lampan]

Aha, det där har jag inte tänkt på, men logiskt nu när du säger det. Jag trodde jag var konstig som inte ville att de skulle se mig.

Nej det är verkligen inte konstigt alls
Acceptera hur du är, alla människor är olika
Sluta leta fel på dig själv

 

[TheRedLightning]

Nej det är verkligen inte konstigt alls
Acceptera hur du är, alla människor är olika
Sluta leta fel på dig själv

Jo, jag vet. Mamma brukar säga att den största kritikern är en själv och att man ofta är väldigt hård mot sig själv. Varför man är hård mot sig själv ja det är en annan femma.