TheRedLightning
Trådstartare
Jag har reflekterat över vissa saker på sistone, dels för att jag fått höra några hur jag upplevs och då fått mig att börja tänka på det.
Jag har ett dilemma när det gäller den sociala biten, jag är både social och samtidigt väldigt (vad ska man säga) ensamvarg?
På jobbet är jag väldigt social och trevlig, även när jag är i väg på andra ställen.
Däremot när jag är hemma, verkar jag vara nojjig. Vill helst inte gå ut om någon av grannarna är ute och stänger in mig i huset, å bänkar mig framför datorn.
Jag får helt enkelt inte ihop ekvationen, varför jag är social när jag är borta och typ antisocial när jag är hemma?
Det är inget fel på grannarna, för när jag väl pratar med dom är jag social och trevlig, men det är något med att helst undvika kontakt? Är jag rädd för något? Vad kan det vara i så fall?
Jag blir inte klok på det själv. Kanske har jag missat att tänka på något?
Jag har ett dilemma när det gäller den sociala biten, jag är både social och samtidigt väldigt (vad ska man säga) ensamvarg?
På jobbet är jag väldigt social och trevlig, även när jag är i väg på andra ställen.
Däremot när jag är hemma, verkar jag vara nojjig. Vill helst inte gå ut om någon av grannarna är ute och stänger in mig i huset, å bänkar mig framför datorn.
Jag får helt enkelt inte ihop ekvationen, varför jag är social när jag är borta och typ antisocial när jag är hemma?
Det är inget fel på grannarna, för när jag väl pratar med dom är jag social och trevlig, men det är något med att helst undvika kontakt? Är jag rädd för något? Vad kan det vara i så fall?
Jag blir inte klok på det själv. Kanske har jag missat att tänka på något?