Söka nytt jobb - dåligt samvete

[oviktig]

Ska försöka dra det lite kort.

Jag utbildade mig, fick ett superbra jobb som passade mig perfekt. Men i "fel" stad långt från mitt "hem" och jag hade väldig hemlängtan.
Sökte och fick ett jobb i närheten av mitt hem. Men jobbet visade sig inte alls vara vad jag trodde. Det är nya saker som jag inte kan. Jag har ingen på jobbet att fråga, har tillgång till konsult som ska kunna hjälpa mig, men det är ganska nytt för dem också. Får alltså ingen klockren hjälp. Och de finns ju inte på plats, så kan ta lite väl lång tid innan de har tid med mig.
Har varit på "nya" jobbet i ett år nu. Jag har lärt mig otroligt mkt, men det är fortfarande svårt. Men framför allt så tycker jag inte att det är kul .
Sen säger jag till mig själv, att det kommer bli kul när jag kan mer. Men det har gått så lång tid nu, jag tror att jag har tröttnat, tröttnat på att inte kunna, tröttnat på att alltid stöta på bekymmer och försöka ta sig över tröskel efter tröskel. Aldrig något flyt, även om jag tror att jag har lösningen, men då är det alltid något nytt som sätter käppar i hjulet.

Samtidigt som jag känner mig helt värdelös, så känner jag ett ansvar. Och jag vill inte ge upp, vill inte inse att det kanske var att ta vatten över huvudet att tacka ja till det här jobbet. Det känns som att mina kollegor (som pysslar med helt andra saker och knappt vet vad jag gör) bara skulle skratta åt mig. Håna mig att jag inte lyckats. Jag skulle skämmas.

Jag håller med dem, det händer inget, jag presterar inget. Jag blir aldrig klar med mitt "lilla" uppdrag. Jag försöker, men det är hela tiden bekymmer som jag inte begriper mig på. Jag testar saker om och om igen, även att det inte funkade sist, så kanske det gör det nu?!? Jag kommer ingen stans.

De har skickat mig på två utbildningar, de ger mig tid, de försöker att inte pressa mig, men undrar ju alltid när det blir klart. Och visst, det är "halvklart", det fungerar, men det är mkt detaljer kvar för att det ska kunna användas.

Om jag ska få ett sånt där bra jobb igen, så måste jag flytta tillbaka till "storstan". Jag som vill bo på landet. Men jag kanske får jobba med det som jag tycker är roligt. Och nu, ju längre tiden går, ju mer glömmer jag ju bort av min kunskap. Snart är det för sent att kunna jobba med det.

Hur ska jag göra egentligen? Hur ska jag tänka?
Ska jag bo kvar där jag bor nu (och trivs mkt bra) och kämpa på på jobbet?
Eller ska jag söka jobb i storstan, och då flytta in i storstan där jag trivs sämre, men få ett kul jobb?
Usch, hur ska jag göra. Mår dåligt bara jag tänker på det...

Kände väl bara att jag behövde få ur mig lite tankar....

 

[Cilva]

Nu är jag inte helt säker på om du jobbar med något som har med din utbildning att göra eller inte men som kollega skulle jag absolut inte tycka att någon nyanställd var värdelös bara för att det gick sakta eller dåligt i början. Jag skulle inte heller tycka sämre om personen i fråga bara för att han eller hon ventilerade sina tankar om jobbet. Men då är jag lärare och det kan vara chockartat i början även om man gjort mycket VFU/praktig under utbildningen, det är liksom ingen som tycker att en som är ny på jobbet ska klara av det med bravur första året. Vi ser det nog mer som så att den som stannar kvar efter första året har gjort det bra

I övrigt kan jag nog bara tipsa om att göra listor över dina olika alternativ och se vilket som får mest plus och köra på det. För mig är jobbet viktigt men lärarjobb finns både på landet och i storstan så jag behöver egentligen bara bestämma var jag vill bo och söka jobb utifrån det.