Sommarföräldrar 2020

[Cicci]

Herregud, ja dessa drömmar! Jag är så sjukt känslig över lag, fick kommentaren av en kvinnlig granne igår när jag hämtade sonen på dagis att "du lobbar dig fram", som att jag rultade fram som en flodhäst. Har god lust att kontra med nåt elakt, men biter mig i tungan, egentligen vet jag ju att de inte menar nåt illa men jag blir sur ändå. Är glad att jag till 99% umgås med män om dagarna, de är väl informerade om att de ska hålla käft om jag inte uttryckligen ber om deras åsikt ifall de vill fortsätta ha mat på bordet.

Folks kommentarer är verkligen inte genomtänkta ibland

En positiv sak som jag har tänkt på med dagens läge är att man slipper främlingar som går fram och tar en på magen i alla fall. Har hört många historier om att en gravidmage ses som allmän egendom och att vissa tror att det är helt okej att kasta sig fram och börja klappa utan att fråga innan. Nu är det min första graviditet så jag vet inte hur det "brukar" vara men folk är väldigt duktiga på att hålla avstånd just nu i alla fall. Förutom syrran då...

 

[SummerOfJoy]

Herregud, ja dessa drömmar! Jag är så sjukt känslig över lag, fick kommentaren av en kvinnlig granne igår när jag hämtade sonen på dagis att "du lobbar dig fram", som att jag rultade fram som en flodhäst. Har god lust att kontra med nåt elakt, men biter mig i tungan, egentligen vet jag ju att de inte menar nåt illa men jag blir sur ändå. Är glad att jag till 99% umgås med män om dagarna, de är väl informerade om att de ska hålla käft om jag inte uttryckligen ber om deras åsikt ifall de vill fortsätta ha mat på bordet.

Känner så igen mig, och jag upplever att det är mest 50+ kvinnor som kommer med kommentarer. Jag har haft jättejobbig kroppsliga komplex i min ungdom, och alla de jobbiga känslorna väcks till liv av alla kommentarer om min storlek på kroppen och min vikt
Men tack och lov för min arbetsplats där det bara är män, där får jag inga kommentarer

 

[Fritidsryttare]

Känner så igen mig, och jag upplever att det är mest 50+ kvinnor som kommer med kommentarer. Jag har haft jättejobbig kroppsliga komplex i min ungdom, och alla de jobbiga känslorna väcks till liv av alla kommentarer om min storlek på kroppen och min vikt
Men tack och lov för min arbetsplats där det bara är män, där får jag inga kommentarer

Ja och jag har nästan enbart fått från jämnåriga tjejkompisar, som klasskompisen förra veckan som utbrast "fan vad stor du börjar bli"! som första kommentar när vi sågs. Höll på att vända på klacken. Aldrig hört nån kille faktiskt som uttryckt sig så, de jag umgås med är alla väldigt snälla och bara "jo, du är ju större nu än innan, men du är ju gravid", när jag själv fört det på tal. Det stör mig med, varför folk ska snacka om jag inte ber om en åsikt... Nä, jag är riktigt less på det faktiskt.

 

[Fritidsryttare]

Snart v 33 här nu och det rullar på. Jag försöker hålla igång. Igår körde jag iväg ponnyn på betäckning och träffade gamla vänner, blev en körning på 30+ mil iaf men det gick fint. Jag försöker gå så mycket jag kan, runt milen vill jag gärna komma upp i så jag drar med mig grannen och hans hundar nästan dagligen. Han är tröttare än mig när vi kommer hem. Jag hoppas kunna hålla igång fram till förlossningen, än så länge är magen hyfsat liten och behändig men det kanske ändrar sig.

Hur går det för er andra?

 

[rosapantern]

Snart v 33 här nu och det rullar på. Jag försöker hålla igång. Igår körde jag iväg ponnyn på betäckning och träffade gamla vänner, blev en körning på 30+ mil iaf men det gick fint. Jag försöker gå så mycket jag kan, runt milen vill jag gärna komma upp i så jag drar med mig grannen och hans hundar nästan dagligen. Han är tröttare än mig när vi kommer hem. Jag hoppas kunna hålla igång fram till förlossningen, än så länge är magen hyfsat liten och behändig men det kanske ändrar sig.

Hur går det för er andra?

Wow, härligt att du kan hålla igång så!

V. 33 här, känner mig höggravid tung och otymplig, bebisen sparkar massor och hårt, växlar mellan att ligga rätt och i säte.
Var på tillväxtultraljud idag, den visade på 21% över medelkurvan i storlek, ska till bm imon så får se vad hon säger om det.

Kroppsligt känns det som jag skulle kunna föda närsom, men inte mentalt. Har fått lite panik sista tiden över hur jag ska räcka till, till båda ungarna. Storebror fyller 1 imorgon. Samtidigt längtar jag ihjäl mig efter att få se och gosa med vår nya familjemedlem

 

[Blomsterkrans]

Snart v 33 här nu och det rullar på. Jag försöker hålla igång. Igår körde jag iväg ponnyn på betäckning och träffade gamla vänner, blev en körning på 30+ mil iaf men det gick fint. Jag försöker gå så mycket jag kan, runt milen vill jag gärna komma upp i så jag drar med mig grannen och hans hundar nästan dagligen. Han är tröttare än mig när vi kommer hem. Jag hoppas kunna hålla igång fram till förlossningen, än så länge är magen hyfsat liten och behändig men det kanske ändrar sig.

Hur går det för er andra?

Så långt som en mil har jag inte gått på många månader Har haft alldeles för mycket foglossning för att ens tänka på att gå en promenad frivilligt.. Men nu har bäbis lagt sig med huvudet ner i bäckenet, så det gör inte alls lika ont att gå längre! Men istället så har magen blivit större så jag vaggar fram, så att folk har börjat kommentera att nu börjar jag verkligen se gravid ut

Jag har fått info från BM att jag och mannen måste jobba hemifrån och kraftigt begränsa alla sociala kontakter från 4 veckor innan BF. Så helt plötsligt har jag bara ca 2 veckor kvar på jobbet! Ska bli både skönt och lite jobbigt. Är lite rädd att sista veckorna kommer kännas oändligt långa, när man är mestadels hemma i 4-6 veckor och inte kunna göra så himla mycket pga begränsad fysik och inte bör träffa folk i onödan. Har ni fått några restriktioner än eller hur lever ni?

 

[Blomsterkrans]

Wow, härligt att du kan hålla igång så!

V. 33 här, känner mig höggravid tung och otymplig, bebisen sparkar massor och hårt, växlar mellan att ligga rätt och i säte.
Var på tillväxtultraljud idag, den visade på 21% över medelkurvan i storlek, ska till bm imon så får se vad hon säger om det.

Haha jag känner igen mig mer i din beskrivning, jag är i vecka 34 nu och känner mig väldigt gravid. Innan tyckte jag att det var mysigt när det rörde sig i magen, men nu är det ett himla bufflande, nån som tar spjärn mot ett revben eller knådar på blåsan, inte alls så mysigt alltid

Det låter intensivt med mysigt med två såpass små Du kommer lösa det fint, man klarar mer än vad man tror, men kanske får bli andra grejer som får väljas bort istället.

 

[rosapantern]

Haha jag känner igen mig mer i din beskrivning, jag är i vecka 34 nu och känner mig väldigt gravid. Innan tyckte jag att det var mysigt när det rörde sig i magen, men nu är det ett himla bufflande, nån som tar spjärn mot ett revben eller knådar på blåsan, inte alls så mysigt alltid

Det låter intensivt med mysigt med två såpass små Du kommer lösa det fint, man klarar mer än vad man tror, men kanske får bli andra grejer som får väljas bort istället.

Precis så! Kommer kännas väldigt tomt när bebisen är ute sedan och det blir lugnt i magen

Ja det går nog bra, det är väl mest tankespöken. Har ju förmånen att pappan ska vara föräldraledig året ut from midsommar, så jag är inte ensam i kaoset funderar mest på nätterna, då samsovning är det enda som funkar med storebror, helst på min arm bara. Jag får hoppas att nästa unge vill sova i spjälsäng, eller får vi köpa till en säng så vi får plats alla 4

Angående restriktioner har vi inte fått några än, får se om hon säger något imorgon. Vi handlar online och träffar bara närmsta familjen just nu, och jag har sagt att en månad innan bf tar jag avstånd från alla typ vi har alltid mycket att göra hemma så tror inte tiden kommer gå sakta för oss iaf! Även om vi redan nu saknar mycket av det sociala förstås.

 

[Blomsterkrans]

Ja det går nog bra, det är väl mest tankespöken. Har ju förmånen att pappan ska vara föräldraledig året ut from midsommar, så jag är inte ensam i kaoset funderar mest på nätterna, då samsovning är det enda som funkar med storebror, helst på min arm bara. Jag får hoppas att nästa unge vill sova i spjälsäng, eller får vi köpa till en säng så vi får plats alla 4

Så skönt att ni ska vara lediga båda två, då kommer ni fixa det galant!
Här kommer pappan vara hemma några månader i början också, fast att vi bara ska ha ett barn. Känns fantastiskt lyxigt att vara hemma och mysa tillsammans med nya familjen ett par månader

 

[Cicci]

Snart v 33 här nu och det rullar på. Jag försöker hålla igång. Igår körde jag iväg ponnyn på betäckning och träffade gamla vänner, blev en körning på 30+ mil iaf men det gick fint. Jag försöker gå så mycket jag kan, runt milen vill jag gärna komma upp i så jag drar med mig grannen och hans hundar nästan dagligen. Han är tröttare än mig när vi kommer hem. Jag hoppas kunna hålla igång fram till förlossningen, än så länge är magen hyfsat liten och behändig men det kanske ändrar sig.

Hur går det för er andra?

Jag är i vecka 31 nu och försöker promenera varje dag trotts foglossning. I normala fall gillar jag att gå relativt raskt men nu har jag fått lära om och försöker gå lugnt med korta steg. Mina vanliga rundor tar nu nästan dubelt så lång tid att gå runt .

Magen växer och blir mer och mer ivägen. Visst är det mysigt när bebisen rör på sig och storleken verkar göra att sambon början inse att det faktiskt bor någon därinne men det är jobbigt att inte känna igen sin egen kropp. Jag fick dessutom höra från min mamma i helgen att jag minsan var på väg att bli lika stor/tjock som hon när hon väntade min lillebror

 

[SummerOfJoy]

Jag är i vecka 31 nu och försöker promenera varje dag trotts foglossning. I normala fall gillar jag att gå relativt raskt men nu har jag fått lära om och försöker gå lugnt med korta steg. Mina vanliga rundor tar nu nästan dubelt så lång tid att gå runt .

Magen växer och blir mer och mer ivägen. Visst är det mysigt när bebisen rör på sig och storleken verkar göra att sambon början inse att det faktiskt bor någon därinne men det är jobbigt att inte känna igen sin egen kropp. Jag fick dessutom höra från min mamma i helgen att jag minsan var på väg att bli lika stor/tjock som hon när hon väntade min lillebror

Känner igen mig i det där med att inte känna sig bekväm i sin kropp, och det hjälper ju inte heller att folk hela tiden ska kommentera och fråga hur mycket man gått upp i vikt

Jag har precis gått in i vecka 32, och det känns så oändligt lång tid kvar. Jag trivs verkligen inte alls med att vara gravid... Är dock väldigt tacksam att jag fortfarande klarar av att rida 3 ggr/vecka.

 

[MalanMjöl]

Jag är 28+3 idag, var också på första tillväxtultraljudet igår och han var ca 19 % under genomsnittet i vikt men innanför alla normalkurvor. Får ett extra ultraljud den 11 juni så att de kan kontrollera så att han följer sin kurva. Känner mig också större än med storasyster, men tror han ligger längre ner än henne generellt. Rider också fortfarande 2-3 gånger i veckan men det är ju inte så super effektivt längre..
Har svårt att hinna med att träna och börjar tyvärr känna av framfogen ibland om jag går i raskt tempo.
Jobbar denna veckan och 5 veckor till så det börjar närma sig iaf!

 

[Cicci]

Känner igen mig i det där med att inte känna sig bekväm i sin kropp, och det hjälper ju inte heller att folk hela tiden ska kommentera och fråga hur mycket man gått upp i vikt

Jag har precis gått in i vecka 32, och det känns så oändligt lång tid kvar. Jag trivs verkligen inte alls med att vara gravid... Är dock väldigt tacksam att jag fortfarande klarar av att rida 3 ggr/vecka.

Jag har börjat svara "jag vet inte" på frågan hur mycket jag har gått upp i vikt. Tänkte också sluta väga mig hos barnmorskan. Sist blev jag bara ledsen och mådde dåligt efteråt.

Åh vad härligt att du fortfarande kan rida . Jag slutade efter en avramling i januari. Det var faktiskt en lättnad till en början när jag pendlade långt till jobbet varje dag, då slapp jag det dåliga samvetet att jag inte hann med som jag borde. Men nu med hemjobb och att våren har kommit på riktigt så känner jag att det hade varit så mysigt att komma ut i skogen på en hästrygg igen.

 

[Fritidsryttare]

Jag var hos bm igår för en check. V, 33 nu och hbt hade sjunkit från 118 till 114, så det blir niferex varenda dag nu... Känner mig piggare än förra veckan. Vågen står på 15 kg upp sen i somras men jaja, vem bryr sig, så länge jag känner mig ok i kroppen får det vara.

Lillan har fixerat sig med huvudet neråt och min BM trodde inte att hon skulle flytta sig nåt mer. Vi diskuterade lite kring TUL och hon visade mig SF-kurvan där hon ligger precis under mittenkurvan så jag förstår verkligen ifall de skulle idiotförklara henne om hon skickar mig på UL i dagsläget. Vi får hoppas att hon fortsätter hålla sig "liten" tiden ut, det är verkligen min skräck att få en megababy igen.

Jag har faktiskt unnat mig gravidkläder från Boob som jag plockade ut igår, kände att det var läge när högsommarvärmen dök upp här i veckan. Bland annat hade jag beställt en onesie som jag kommer leva i fram till förlossningen minst.

 

[rosapantern]

Jag var hos bm igår för en check. V, 33 nu och hbt hade sjunkit från 118 till 114, så det blir niferex varenda dag nu... Känner mig piggare än förra veckan. Vågen står på 15 kg upp sen i somras men jaja, vem bryr sig, så länge jag känner mig ok i kroppen får det vara.

Lillan har fixerat sig med huvudet neråt och min BM trodde inte att hon skulle flytta sig nåt mer. Vi diskuterade lite kring TUL och hon visade mig SF-kurvan där hon ligger precis under mittenkurvan så jag förstår verkligen ifall de skulle idiotförklara henne om hon skickar mig på UL i dagsläget. Vi får hoppas att hon fortsätter hålla sig "liten" tiden ut, det är verkligen min skräck att få en megababy igen.

Jag har faktiskt unnat mig gravidkläder från Boob som jag plockade ut igår, kände att det var läge när högsommarvärmen dök upp här i veckan. Bland annat hade jag beställt en onesie som jag kommer leva i fram till förlossningen minst.

Hur stor var bebis förra gången, och på vilket vis är det en skräck för dig? Du behöver inte svara om du inte vill, och du kanske nämnt det innan. Undrar eftersom min ser stor ut så funderar jag mycket på förlossningen..

 

[Fritidsryttare]

Hur stor var bebis förra gången, och på vilket vis är det en skräck för dig? Du behöver inte svara om du inte vill, och du kanske nämnt det innan. Undrar eftersom min ser stor ut så funderar jag mycket på förlossningen..

Alltså det ska du inte vara orolig för så, allt beror ju på hur du själv är konstruerad med mått på bäcken osv. Min var 55 cm lång och vägde nästan 4500 g och med huvudomfång på 37 cm. Som min Bm sa, stor men inte "onormalt stor" och han kom på 11 dagars övertid. Däremot är ju jag väldigt petite med mina 163 cm och rätt späd så i jämförelse med det så var han stor för att vara första barnet. Det var riktigt tungt för mig både i slutet av graviditeten, jag var sängliggande sista veckan men även under förlossningen var jag medtagen och trött så de fick bromsa förloppet med värkstillande och glukosdropp bland annat. Men det var inget extremt egentligen, och varje förlossning är unik, du kan ju få en kanonupplevelse oavsett storlek på barnet, och vice versa.

 

[rosapantern]

Alltså det ska du inte vara orolig för så, allt beror ju på hur du själv är konstruerad med mått på bäcken osv. Min var 55 cm lång och vägde nästan 4500 g och med huvudomfång på 37 cm. Som min Bm sa, stor men inte "onormalt stor" och han kom på 11 dagars övertid. Däremot är ju jag väldigt petite med mina 163 cm och rätt späd så i jämförelse med det så var han stor för att vara första barnet. Det var riktigt tungt för mig både i slutet av graviditeten, jag var sängliggande sista veckan men även under förlossningen var jag medtagen och trött så de fick bromsa förloppet med värkstillande och glukosdropp bland annat. Men det var inget extremt egentligen, och varje förlossning är unik, du kan ju få en kanonupplevelse oavsett storlek på barnet, och vice versa.

Tack för svaret! Då förstår jag att det var kämpigt. Visst kan det gå hur som helst, men känns bra att få höra hur det varit för andra med stora barn, då alla jag känner har fått barn åt det mindre hållet.

 

[MalanMjöl]

Hade vi inte några juni bebisar i tråden som är på väg ut?
Jag har åkt på en dunderförkylning och testade mig för Corona igår då en av mina kunder från i fredags också blivit sjuk i helgen. Är dock relativt säker på att det här är en vanlig förkylning.

Hur går det för er andra? Jag är omotiverad som tusan till jobbet just nu och längtar till semester och mammaledighet...

 

[Fritidsryttare]

Här rullar det på. Högsommarvärme och graviditet är ingen höjdare. De kommer och installerar A/C imorgon tack och lov. Jag har inga hästar hemma i dagsläget av olika anledningar, och de räknas inte komma hem förrän tidigast augusti heller. Jag är så uttråkad så jag kan dö när jag bara går hemma. Nu är det så klart pyssel ändå med lillkillen, men är man van att ha fullt upp så är detta döden mentalt. Sambon renoverar som en galning medan jag sitter och tittar på i princip, dels är jag extremt ohändig och sen är det svårt att lyfta och böja sig, jag börjar bli stel i ryggen.

 

[Cicci]

Jag räknar ner antalet dagar som är kvar att jobba. Är också sjukt omotiverad och inte blir det bättre av att jag har jobbat ensam hemifrån sedan mars utan tillräckligt med arbetsuppgifter för att fylla upp tiden 100 % men jag måste ändå vara tillgänglig via mail så svårt att göra annat än uggla inomhus framför skärmen under dagarna. Men nu är det bara 9 arbetsdagar kvar innan semester och sedan kommer förhoppningsvis bebis

För första gången på drygt 20 år sitter jag utan hästar på gården. Det är en omställning. Ena är utlånad till ridskolan och den andra har varit iväg på inkörning under våren och är nu på betäckning. Första språnget i fredags så om det tog sig så kommar jag i alla fall få andas lite häst under juli innan det är dags att skicka iväg henne igen på förberedelse inför 3-års premiering. Med bf 3 augusti tror jag att det är lite väl optimistiskt att tro att jag själv kommer att vara i form att visa henne den 15 augusti