Nu gäller det ju ett i högsta grad offentligt verk. Att ge ut låtar, eller annan kultur, är ju att exponera sig för både ris och ros. Vi måste ju kunna prata om konst och kultur!
Jag känner ingen
@sjoberga personligen, men vågar gissa att han inte skulle säga till en privatperson som sjöng lite att det är dåligt, eller att personens skor är fula.
Det finns en kontext här som du nog inte är medveten om.
Säg att det är en jättestor hoppturnering där Peder Fredricson överraskar alla genom att rida barbacka. (Dressyren hade passat bättre som jämförelse, men den är så deppig att tänka på)
I en lång och engagerande tråd om tävlingen tycker en del att PF red toppen, andra tycker sådär eller dåligt, en person, bukefalist X, skriver en rad inlägg i svepande och nedlåtande ordalag att PF:s ritt var ponnyleknivå. Trots upprepade frågor svarar BX aldrig på vad det var som var dåligt, det var bara dåligt. Ritten stämde inte med BX:s smak.
Sen går det kanonbra för PF i den stora europeiska tävlingen vilket leder till en ny rad av inlägg av BX, på samma tema.
Några månader senare sommarpratar PF på olika teman när den stora tävlingen är ett, han beskriver hur han gick från tippad jumbo pga sin barbackaritt till att sluta i toppen. När sommarpratet diskuteras så gillade BX det faktiskt, men kan inte låta bli att hänvisa till den mindre bra barbackaridningen. Då är det inte jättejättekonstigt för mig att någon också reagerar på just det.
KL
Jag älskade Axel Åhmans prat. Roligt, upplysande, varmt.
Lyssnar sällan på sommarpraten, i år har det bara blivit:
Petra Mede - normalt en favorit hos mig men här halkade jag ur, det var inte intressant nog
Johan Flodérus - inte lika engagerande som jag väntat mig, det kändes lite ... förväntat?
Tess Olofsson (hette fotbollsdomaren så) - halkade ur efter tio minuter. Alldeles för monotont och känslolöst berättande.
Edward af Sillén - småroligt och fint, näst bäst efter Åhman.
r och ha något kvar)
