Sorgen efter mina hundar.

[russinbulle]

Siv som gick bort mycket oväntat och hastigt lämnade oss i augusti. I oktober hämtade vi en valp.
Vi hade då vår hane ensam kvar efter Siv.
När Siv gick bort dog jag inombords. Hon var bara nio år och full av liv. Det var en chock. Scoody var jag beredd på eftersom hon var gammal och dålig på slutet. Sorgen är tung och svart.
Att köpa valpen Äster gör att man lever lite igen så för mig hjälpte det att skaffa en ny individ och se vår hane Seke leva upp och bli glad igen.

Tack för era ord. De hjälper mer än vad ni tror.

Det bästa med att ha fler hundar (eller husdjur) är att man måste gå vidare och dom ger så mycket kärlek och glädje att det dämpar sorgen lite - även om man givetvis är oerhört ledsen ändå. Men kvarvarande kompisar hjälper massor

 

[vallhund]

 

[Unafraid]

Jag fick ta bort våran fantastiska hund i våras, 13 år gammal. Han kommer aldrig gå att ersätta. Men livet går vidare och det blir lättare.

 

[Narcissa]

Här är Siv
Min fina. Mitt hjärta. Min älskade.

 

[Narcissa]

Här är Scoody
Min fina. Mitt hjärta. Min älskade.

Jag saknar dem så.

 

[BornAgain]

När jag ser bilderna på dina älsklingar kramar jag min Pyssling lite extra och skänker en tanke till min Schäferprinsessa. Varje dag med dem vi älskar är en gåva (jag måste tro att det väger upp smärtan att mista dem)