Spinoff på ”förskoletider”

[sjoberga]

Fast jag med min deltid gör ju mycket mer av "markservicen" hemma. Jag handlar, lagar mat, städar, tvättar. Men det är ju den dealen vi har och jag är väldigt nöjd med! Jag avskyr att vara hemifrån och jobba men älskar där i mot att pyssla hemma även fast det gäller tvätt. Dessutom drar ju min man in mer ekonomiskt, betalar mer räkningar. Så jag förstår verkligen inte vart det sorgliga ligger? Jag tycker snarare att det är orättvist åt andra hållet. Att jag får vara hemma så mycket och pyssla i lugn och ro medans han får jobba långa dagar med ett slitit jobb för att dra in pengar till våran gemensamma ekonomi. När vi båda jobbade heltid så delade vi givetvis på alla sysslor.

En av de sorgliga bitarna är att du är kvinna och han är man.

 

[MiniLi]

Lite sådär nyfiket filosofiskt undrar jag om det är Mamman eller Pappan du mest har i åtanke när du skriver detta? Sannolikt halvt omedvetet men ändå. Jag inbillar mig att många tänker som du beskriver det här, men jag undrar hur många som då tänker att pappan ska ner i tid. (Detta är ingen kritik alls av ditt inlägg!)



Jag vet inte det jag. Sånt kan vara det som hindrar en från att vandra in i väggen, om det är ett upplägg hon själv valt och mår bra av. Nu kanske din poäng är att mannen inte gör sådant så hon måste ta ledigt för att fixa det, och det vore ju vedervärdigt förstås. Men jag kan själv känna att hade jag haft en ledig dag i veckan och kunnat fixa av vardagsbestyr och ha fritt resten av veckan så vore det lite skönt ändå.. Kunna få göra ärenden i min takt, städa utan att barnet illvrålar lagom till att man börjat skura, slippa springa på Maxi vid 21.45 för att det är först då barnet sover och man själv hunnit duscha och ta på sig annat än pyjamas.. Så i det liv jag lever just nu låter det ganska trevligt ändå.
/Lenis vars vardagslyx är sitta kvar i bilen på parkeringen utanför Ikea för att bara kunna vila fem minuter innan det är fortsatt bebisvardag

Mer sorgligt än stört, tycker jag. Om man har noll avlastning så kan jag ändå förstå att man väljer att göra sysslor den tid man kan göra dem i lugn och ro, för att minska stressen resten av tiden. Det är ju dock inte så konstruktivt på lång sikt och där ligger det sorgliga för mig.

Jag menade såklart att det är stört att hon går ner i tid och tappar inkomst bara för att ensam sköta tunga delar i hemmet när mannen jobbar heltid.

 

[_Zacke_]

En av de sorgliga bitarna är att du är kvinna och han är man.

Motsatsen hade alltså inte varit sorglig? Men jag VILL ju det här, det är ju helt självvalt? Får jag inte tycka om att vara hemma och pyssla om hemmet för att jag är kvinna?

 

[sjoberga]

Motsatsen hade alltså inte varit sorglig? Men jag VILL ju det här, det är ju helt självvalt? Får jag inte tycka om att vara hemma och pyssla om hemmet för att jag är kvinna?

Självklart är det frivilligt. Likväl är det sorgligt i det patriarkat vi lever i, att bejaka och förstärka de starka orättvisor som finns.

 

[Mabuse]

Motsatsen hade alltså inte varit sorglig? Men jag VILL ju det här, det är ju helt självvalt? Får jag inte tycka om att vara hemma och pyssla om hemmet för att jag är kvinna?

Det är klart det är frivilligt, det är så normer funkar. Vi internaliserar dem och gör dem till våra egna åsikter. Så man väljer frivilligt att göra som normen föreskriver - dvs, mannen tjänar pengar i den stora världen, kvinnan sköter om hemmet i den lilla världen. Det är en idé om manligt och kvinnligt med rötter från 1800-talet, och längre ändå: https://en.wikipedia.org/wiki/Separate_spheres
Ert frivilliga val att dela upp sysslorna på det sättet är helt enkelt ett sätt att uttrycka, och därigenom förstärka, den normen.

 

[cirkus]

Fast jag med min deltid gör ju mycket mer av "markservicen" hemma. Jag handlar, lagar mat, städar, tvättar. Men det är ju den dealen vi har och jag är väldigt nöjd med! Jag avskyr att vara hemifrån och jobba men älskar där i mot att pyssla hemma även fast det gäller tvätt. Dessutom drar ju min man in mer ekonomiskt, betalar mer räkningar. Så jag förstår verkligen inte vart det sorgliga ligger? Jag tycker snarare att det är orättvist åt andra hållet. Att jag får vara hemma så mycket och pyssla i lugn och ro medans han får jobba långa dagar med ett slitit jobb för att dra in pengar till våran gemensamma ekonomi. När vi båda jobbade heltid så delade vi givetvis på alla sysslor.

Så länge som din pension ingår i er gemensamma ekonomi (dvs han stöttar även där) så är fördelningen ganska rimlig tycker jag

 

[_Zacke_]

Det är klart det är frivilligt, det är så normer funkar. Vi internaliserar dem och gör dem till våra egna åsikter. Så man väljer frivilligt att göra som normen föreskriver - dvs, mannen tjänar pengar i den stora världen, kvinnan sköter om hemmet i den lilla världen. Det är en idé om manligt och kvinnligt med rötter från 1800-talet, och längre ändå: https://en.wikipedia.org/wiki/Separate_spheres
Ert frivilliga val att dela upp sysslorna på det sättet är helt enkelt ett sätt att uttrycka, och därigenom förstärka, den normen.

Tydligen mår jag bra av att leva den normen och tänker inte leva mitt liv igenom på ett sätt jag inte mår bra av bara för att bryta nån norm.

 

[_Zacke_]

Så länge som din pension ingår i er gemensamma ekonomi (dvs han stöttar även där) så är fördelningen ganska rimlig tycker jag

Absolut! Och har min pension tryggat på annat sätt om det skulle hända honom något.

 

[Mabuse]

Tydligen mår jag bra av att leva den normen och tänker inte leva mitt liv igenom på ett sätt jag inte mår bra av bara för att bryta nån norm.

Jag tänker att det inte skadar att veta vad ens livsval grundar sig i.

 

[AlinaT]

Det är så hemskt att anklaga människor som väljer att jobba heltid båda två, men nåde de kvinnor som vill och har valt att vara hemma med eventuellt större ansvar hemma, fy fan för dom.

Varför är det okej att anklaga åt andra hållet?

Och varför ska man lägga upp det på annat sätt för att andra vill det?
Om man har möjlighet att en jobbar mindre, och väljer att göra det till förmån för sitt eller sina barn, ska man inte göra det då för att det är kvinnan som vill eller har möjlighet att göra det? Då är det bättre att ha barnen på heltid på dagis för så säger minsann alla att man ska inte ta skit från sin man, minsann!
Jag tycker verkligen att man oavsett kön ska tjäna samma för samma arbete, men det är fel väg att gå att anklaga kvinnor som väljer att vara hemma med sina barn för att de vill. Tryck på arbetsgivarna istället. Arbetstagarna skall ha samma rättigheter och möjligheter oavsett kön.

Det finns de som inte ligger på dödsbädden och är jäkligt nöjda med hur mycket det jobbat i sitt liv. Jag kommer vara grymt nöjd med hur vi båda bidragit till att barnen kunnat vara hemma mycket under sina första år och veta att de kommit i första hand. Sen i vilken procent vem varit hemma är totalt ointressant. Man är en familj. Alla bidrar på olika sätt. Och jag utgår i detta fall att man har en kommunikation där man ser till att alla har möjlighet till bra relationer till varandra, är någon av parterna missnöjd, ja, då får något ändras. Är alla nöjda, varför ändra på ett fungerande koncept?

Och ni som älskar era jobb och prioriterar det högt, ja, varsågod. Men tala inte om för andra hur bakåtsträvande man är för att man väljer annorlunda, norm eller icke norm.

För en liknelse i resonemang enligt ovan,
Snart är det bara accepterat att vara homosexuell eller dyl, men är man hetero får man baskemej tänka på homosexuellas förtryck och se till att inte dejta nån av andra könet, för det gör man bara för att det är norm. Är det det vi ska sträva efter??
Jag skiter högaktningsfullt i om någon är icke heterosexuell, utan något annat, för att klargöra det.

 

[kamomillo]

Måste allt värderas i pengar?
Mina år hemma med min son är mycket mera värt än alla pengar i världen!
Jag vet ju inte ens om jag lever till pension, jag lever hellre här och nu, än funderar på hur det EVENTUELLT kan bli i en framtid.
Vår uppdelning är både gammaldags och traditionell, men jag har gjort de jag varit bäst på, skött hus och hem.
Min man har jobbat mycket, och gjort de "manliga" sysslorna.
Visst, jag kan köra traktor och byta däck, men min man är bättre på det. Alltså, vi gör det vi kan bäst, och använder den tid vi har att umgås.
Mitt mål är att leva med min man till vi blir gammal och grå, inte kalkylerar jag med att vi ska skiljas, och jag ska stå på bar backe?
Skulle vi skiljas/dö, ja... då får vi väl ta den katastrofen då? Förmodligen har vi större problem då, än vem som vabbade mest när vår son va liten?

* Jenny *

 

[sjoberga]

Det är så hemskt att anklaga människor som väljer att jobba heltid båda två, men nåde de kvinnor som vill och har valt att vara hemma med eventuellt större ansvar hemma, fy fan för dom.

Varför är det okej att anklaga åt andra hållet?

Och varför ska man lägga upp det på annat sätt för att andra vill det?
Om man har möjlighet att en jobbar mindre, och väljer att göra det till förmån för sitt eller sina barn, ska man inte göra det då för att det är kvinnan som vill eller har möjlighet att göra det? Då är det bättre att ha barnen på heltid på dagis för så säger minsann alla att man ska inte ta skit från sin man, minsann!
Jag tycker verkligen att man oavsett kön ska tjäna samma för samma arbete, men det är fel väg att gå att anklaga kvinnor som väljer att vara hemma med sina barn för att de vill. Tryck på arbetsgivarna istället. Arbetstagarna skall ha samma rättigheter och möjligheter oavsett kön.

Det finns de som inte ligger på dödsbädden och är jäkligt nöjda med hur mycket det jobbat i sitt liv. Jag kommer vara grymt nöjd med hur vi båda bidragit till att barnen kunnat vara hemma mycket under sina första år och veta att de kommit i första hand. Sen i vilken procent vem varit hemma är totalt ointressant. Man är en familj. Alla bidrar på olika sätt. Och jag utgår i detta fall att man har en kommunikation där man ser till att alla har möjlighet till bra relationer till varandra, är någon av parterna missnöjd, ja, då får något ändras. Är alla nöjda, varför ändra på ett fungerande koncept?

Och ni som älskar era jobb och prioriterar det högt, ja, varsågod. Men tala inte om för andra hur bakåtsträvande man är för att man väljer annorlunda, norm eller icke norm.

För en liknelse i resonemang enligt ovan,
Snart är det bara accepterat att vara homosexuell eller dyl, men är man hetero får man baskemej tänka på homosexuellas förtryck och se till att inte dejta nån av andra könet, för det gör man bara för att det är norm. Är det det vi ska sträva efter??
Jag skiter högaktningsfullt i om någon är icke heterosexuell, utan något annat, för att klargöra det.

Jag tycker att det är förjävligt att kvinnor är så orättvist behandlade att jag tycker att varje val som människor gör som förstärker och bidrar till den normen är sorgligt.

För att förtydliga, jag anklagar ingen.

 

[sjoberga]

Måste allt värderas i pengar?
Mina år hemma med min son är mycket mera värt än alla pengar i världen!
Jag vet ju inte ens om jag lever till pension, jag lever hellre här och nu, än funderar på hur det EVENTUELLT kan bli i en framtid.
Vår uppdelning är både gammaldags och traditionell, men jag har gjort de jag varit bäst på, skött hus och hem.
Min man har jobbat mycket, och gjort de "manliga" sysslorna.
Visst, jag kan köra traktor och byta däck, men min man är bättre på det. Alltså, vi gör det vi kan bäst, och använder den tid vi har att umgås.
Mitt mål är att leva med min man till vi blir gammal och grå, inte kalkylerar jag med att vi ska skiljas, och jag ska stå på bar backe?
Skulle vi skiljas/dö, ja... då får vi väl ta den katastrofen då? Förmodligen har vi större problem då, än vem som vabbade mest när vår son va liten?

* Jenny *

Pengar? Vem pratar pengar?

 

[kamomillo]

Pengar? Vem pratar pengar?

Pension????
Är inte det pengar?

* Jenny *

 

[sjoberga]

Pension????
Är inte det pengar?

* Jenny *

Sorry, läste lite snett.

Tänk bara på att det finns många frånskilda äldre kvinnor som är bittra över sina val när de får leva fattiga efter pension.

Men just den detaljen är ju hyfsat enkel att fixa genom att maken sätter in 3-6000 per månad i pensionssparande åt den hemmavarande.

 

[_Zacke_]

Jag tänker att det inte skadar att veta vad ens livsval grundar sig i.

Va? Jag är hemmakär, trivs inte bland folk och avskyr stress. Därför har jag valt att jobba mindre?

 

[Mabuse]

Va? Jag är hemmakär, trivs inte bland folk och avskyr stress. Därför har jag valt att jobba mindre?

Ja, menar du att det gör dig immun mot normpåverkan?

 

[kamomillo]

Sorry, läste lite snett.

Tänk bara på att det finns många frånskilda äldre kvinnor som är bittra över sina val när de får leva fattiga efter pension.

Men just den detaljen är ju hyfsat enkel att fixa genom att maken sätter in 3-6000 per månad i pensionssparande åt den hemmavarande.

Även om jag skulle få leva på nudlar mina sista år, så kommer jag ALDRIG att ångra att jag hade många fina timmar ihop med mina son.
Och att vi som familj hade TID att umgås.
Jag är inte den bittra typen, så jag får väl stå mitt kast, den dagen de ev. blir aktuellt!
Vi är gifta, och får dela på hemmanet den dagen vi vill skiljas... OM de nu skulle bli så.
Än älskar vi varandra, efter typ 34 år.

* Jenny *

 

[Mabuse]

Det är så hemskt att anklaga människor som väljer att jobba heltid båda två, men nåde de kvinnor som vill och har valt att vara hemma med eventuellt större ansvar hemma, fy fan för dom.

Varför är det okej att anklaga åt andra hållet?

Och varför ska man lägga upp det på annat sätt för att andra vill det?
Om man har möjlighet att en jobbar mindre, och väljer att göra det till förmån för sitt eller sina barn, ska man inte göra det då för att det är kvinnan som vill eller har möjlighet att göra det? Då är det bättre att ha barnen på heltid på dagis för så säger minsann alla att man ska inte ta skit från sin man, minsann!
Jag tycker verkligen att man oavsett kön ska tjäna samma för samma arbete, men det är fel väg att gå att anklaga kvinnor som väljer att vara hemma med sina barn för att de vill. Tryck på arbetsgivarna istället. Arbetstagarna skall ha samma rättigheter och möjligheter oavsett kön.

Det finns de som inte ligger på dödsbädden och är jäkligt nöjda med hur mycket det jobbat i sitt liv. Jag kommer vara grymt nöjd med hur vi båda bidragit till att barnen kunnat vara hemma mycket under sina första år och veta att de kommit i första hand. Sen i vilken procent vem varit hemma är totalt ointressant. Man är en familj. Alla bidrar på olika sätt. Och jag utgår i detta fall att man har en kommunikation där man ser till att alla har möjlighet till bra relationer till varandra, är någon av parterna missnöjd, ja, då får något ändras. Är alla nöjda, varför ändra på ett fungerande koncept?

Och ni som älskar era jobb och prioriterar det högt, ja, varsågod. Men tala inte om för andra hur bakåtsträvande man är för att man väljer annorlunda, norm eller icke norm.

För en liknelse i resonemang enligt ovan,
Snart är det bara accepterat att vara homosexuell eller dyl, men är man hetero får man baskemej tänka på homosexuellas förtryck och se till att inte dejta nån av andra könet, för det gör man bara för att det är norm. Är det det vi ska sträva efter??
Jag skiter högaktningsfullt i om någon är icke heterosexuell, utan något annat, för att klargöra det.

Vem anklagar och säger ”nåde de kvinnor som valt att vara hemma, fy fan för dem!”?

Ingen har skrivit något sånt i tråden, vad är det du syftar på?

 

[grodan21]

Jag funderar på att gå ner i tid, men det är endast pga min egen hälsa. Men det är något jag har funderat väldigt mycket på. Inget jag skulle göra pga normer. Det är endast för att jag ska få mer återhämtning. Jag skulle klara mig utan sambon även med en lägre lön plus att jag har ett långsiktigt sparande till pensionen.

Jag arbetar hellre färre procent nu än riskerar att bli sjukpensionär.