Spinoff på ”förskoletider”

[Mia_R]

Jupp, fyra när de är sju.

Inte konstigt att stressen kryper ner i åldrarna och att många ungar mår dåligt.

 

[LadyCovergirl]

Nä om det gick bussar oftare än en gång om dygnet såklart

@sjoberga
Det är väl ganska självklart? Däremot är jag helt övertygad om att långtifrån alla ungdomar med tandställning bor utan fungerande kollektivtrafik.

 

[LadyCovergirl]

Jag hade min första tandställning i låg- eller mellanstadiet, med tandläkaren en mil från skolan och hemmet. Det tycker inte jag är rimligt att så små barn ska fixa själv. Men sen när jag vid arton års ålder fick nästa fixade jag självklart allt själv.

Jag har tyvärr ingen statistik på det men jag tror att det är ganska vanligt att tandställning sätts in när de permanenta tänderna är på plats. Det borde innebära mellan- och högstadiet i de flesta fall.
Om vi då bortser från svårigheter med transport så tycker jag nog att många ungdomar bör klara det själva.

 

[Petruska]

Snarare att jag gillar att natta, jag tycker det är mysigt. Före åtta är barnen mest upptagna med att leka med varandra efter att ha varit från varandra hela dagen.

Alltså, inte är vårt schema särskilt extremt? Finns ju en massa folk här med gård, två-tre egna hästar, hund, heltidsjobb, tre barn och en man som inte lyfter ett finger hemma - det tycker jag verkar stressigt. Vårt liv är ju rätt soft.

En sak vi iofs aldrig gör är att sitta och titta på tv tillsammans allihop. Barnen tittar tillsammans, men de har också lite mer lika smak. Men om man tittar på tv tillsammans varje dag går ju en del tid där.

Nu har jag ju inte barn hemma längre, och när jag hade små barn hade jag inte egen häst. Men jag tänker nog att så som ni gör, det är så man gör, om man hjälps åt (vilket så vitt jag kan se många inte gör). Partner och jag hade vanligen en uppdelning så att den ena fixade barn och hushåll tex tisdag och torsdag, den andra måndag och onsdag. Den som då inte hade barn- och hushållsansvar jobbade sent, red eller tränade dessa dagar. Fredag kväll samt lördag-söndag var ju inte lika tydligt schemalagda, men stora delar av lördagen kunde ju gå åt till att städa, handla, köpa kläder till växande barn etc. Förskoletiden blev väl ungefär 8.30-17 eller så.

Utan barn hemma känns schemat trängre än det gjorde med barn. Med barn måste man ju ändå hem rätt ofta och hänga i hemmet med barn och mat och läggning. Nu går jag hemifrån ungefär kl 8 och kommer från stallet ungefär kl 21, då jättehungrig, och har enbart hunnit jobb och häst under de 13 timmarna.

 

[Mabuse]

Jag tycker nog det låter rätt extremt och stressigt men vårt liv kanske låter extremt åt andra hållet? Huvudsaken är ju att det passar för just den familjen och ni verkar ju trivas utmärkt med er variant. Jag tror att det jag reagerar på som känns annorlunda jämfört med min egen bekantskapskrets är att jag uppfattar det som att ni föräldrar egentligen lever era egna liv exakt som innan barnen och turas om att vara med barnen för att satsa på egna aktiviteter och intressen. Vilket i slutändan ger rätt få timmar barntid per förälder och ännu mindre av familjetid där hela familjen är samlad. Till skillnad från att det blir många timmar familjeliv där hela familjen är samlad och man utgår från gemensamma aktiviteter och barnaktiviteter och så blir föräldrarnas ev. aktiviter mer "extra" och inte fullt lika prioriterade. Men jag kan ju ha missförstått.

Ja, det tror jag. Eller vilken sorts gemensam familjeaktiviteter menar du att ni drar igång tillsammans på vardagskvällarna? Bland mina bekanta så gör de flesta ungefär samma sak på vardagarna: hämtar barn (ev följer en kompis med hem, eller ens eget barn följer med en kompis), lagar middag, barnen läser läxor/leker, större barn kanske går till en aktivitet, sen läggdags. Typ göra en utflykt hela familjen efter jobb och skola, det händer inte. Vad är det för typ av gemensamma familjeaktiviteter du tänker på?

Utflykter etc gör vi på helgerna, inte till vardags. Till vardags kanske man går till en lekpark eller går ut och cyklar efter hämtning den ljusa tiden på året, men det är ju inte precis en familjeaktivitet. Det är en barnaktivitet där en vuxen behöver följa med för att ha koll.

Men absolut är det så att alla i familjen har intressen och aktiviteter, inte bara barnen. Sen har ju vi föräldrar fått anpassa en del, såklart, vi lever absolut inte som innan vi fick barn. Då gick vi inte omlott hälften så mycket, utan red och tränade tillsammans t ex. Och en del intressen som kräver att man är hemifrån har fått stryka på foten. Men så är det ju när man får barn.

 

[Mabuse]

Nu har jag ju inte barn hemma längre, och när jag hade små barn hade jag inte egen häst. Men jag tänker nog att så som ni gör, det är så man gör, om man hjälps åt (vilket så vitt jag kan se många inte gör). Partner och jag hade vanligen en uppdelning så att den ena fixade barn och hushåll tex tisdag och torsdag, den andra måndag och onsdag. Den som då inte hade barn- och hushållsansvar jobbade sent, red eller tränade dessa dagar. Fredag kväll samt lördag-söndag var ju inte lika tydligt schemalagda, men stora delar av lördagen kunde ju gå åt till att städa, handla, köpa kläder till växande barn etc. Förskoletiden blev väl ungefär 8.30-17 eller så.

Utan barn hemma känns schemat trängre än det gjorde med barn. Med barn måste man ju ändå hem rätt ofta och hänga i hemmet med barn och mat och läggning. Nu går jag hemifrån ungefär kl 8 och kommer från stallet ungefär kl 21, då jättehungrig, och har enbart hunnit jobb och häst under de 13 timmarna.

Ja, exakt så. Den som hämtar har huvudansvaret för kvällen. Den som inte hämtar kan jobba sent, träna, träffa vänner, eller komma hem. Men man har liksom inte jouren, utan är ledig. När man väl är hemma hjälps man åt med det som behövs göras. Rätt vanlig uppdelning hos oss om båda är hemma är t ex att jag hämtar, maken handlar på vägen hem, jag lagar mat, maken dukar, hjälps åt att duka av, maken sätter på pyjamas och borstar tänderna, jag nattar. Ev pysslar han med tvätten eller plockar undan medan jag nattar, beroende på hur trött han är. Handla, hämta, laga mat, fixa med tvätten, hjälpa med läxa, plocka undan, sätta på pyjamas, natta - det är väl de sysslor som finns att göra för oss vuxna hemma på kvällarna. Båda fixar utan problem att göra alla själv, eller första halvan, så tar den andra några av grejorna när den kommer hem.

 

[sjoberga]

Fast så skulle jag tänka att jag inte kan bo om jag vill ha barn, eftersom det skulle innebära att barnen och jag behöver åka bil överallt. Och att barnen alltså behöver skjuts så snart de ska nånstans.

Och vi tycker att det är en bra plats för barn och för en familj att vara och verka i. Prioriteringarna är olika och individuella. Det fungerar bra, men det fungerar inte att lägga över transportansvaret till en icke-körkortsinnehavare till till exempel tandläkare.

 

[athena]

@sjoberga
Det är väl ganska självklart? Däremot är jag helt övertygad om att långtifrån alla ungdomar med tandställning bor utan fungerande kollektivtrafik.

Många barn till oss som hänger här har nog iaf inte den möjligheten.

 

[Mabuse]

Och vi tycker att det är en bra plats för barn och för en familj att vara och verka i. Prioriteringarna är olika och individuella. Det fungerar bra, men det fungerar inte att lägga över transportansvaret till en icke-körkortsinnehavare till till exempel tandläkare.

Fast att vardagen funkar utan att kvällarna läggs på att skjutsa barn beror ju delvis på att vi bor så att man inte behöver skjuts överallt. Och det finns tid till intressen för de vuxna eftersom vi bor i lägenhet och har städhjälp och fullservice på bilen, så tiden vi vuxna behöver lägga på städning, hus- och trädgårdsskötsel samt bilunderhåll är minimal. Skulle vi bo som er så skulle det vara slut med ridning, träning, vänner och intressen utanför hemmet för oss vuxna, men det är ju en konsekvens av bostadsvalet. Bor man som vi gör behöver man inte välja mellan barnens intressen och sina egna, det finns möjlighet för båda. Men då hinner man inte också med att sköta hus, trädgård och bilar, plus skjutsa överallt med bilen.

 

[Petruska]

Många barn till oss som hänger här har nog iaf inte den möjligheten.

85% av Sveriges befolkning bor i städer, eller i alla fall tätorter.

På buke kan man få intrycket att stadsliv är något slags extremt undantag.

Jag får verkligen inte ihop det.

 

[sjoberga]

Fast att vardagen funkar utan att kvällarna läggs på att skjutsa barn beror ju delvis på att vi bor så att man inte behöver skjuts överallt. Och det finns tid till intressen för de vuxna eftersom vi bor i lägenhet och har städhjälp och fullservice på bilen, så tiden vi vuxna behöver lägga på städning, hus- och trädgårdsskötsel samt bilunderhåll är minimal. Skulle vi bo som er så skulle det vara slut med ridning, träning, vänner och intressen utanför hemmet för oss vuxna, men det är ju en konsekvens av bostadsvalet. Bor man som vi gör behöver man inte välja mellan barnens intressen och sina egna, det finns möjlighet för båda. Men då hinner man inte också med att sköta hus, trädgård och bilar, plus skjutsa överallt med bilen.

Ridning och träning är inga problem att göra hemma. För skötsel av hus, trädgård och bilar sätter man själv ambitionsnivån, och om man vill göra själv eller leja ut. Precis som er städning och fullservice på bilen.

Vi behöver inte heller välja, så det är absolut inte en direkt konsekvens av bostadsvalet - det handlar om så många mer parametrar.

 

[Mabuse]

Ridning och träning är inga problem att göra hemma. För skötsel av hus, trädgård och bilar sätter man själv ambitionsnivån, och om man vill göra själv eller leja ut. Precis som er städning och fullservice på bilen.

Vi behöver inte heller välja, så det är absolut inte en direkt konsekvens av bostadsvalet - det handlar om så många mer parametrar.

Du menar att du har hästarna hemma? Tar det inte lite tid?

 

[sjoberga]

85% av Sveriges befolkning bor i städer, eller i alla fall tätorter.

På buke kan man få intrycket att stadsliv är något slags extremt undantag.

Jag får verkligen inte ihop det.

Tja, jag får intrycket av att förståelsen för annat än villkoren för de där 85% ibland brister ganska starkt - men det kanske gäller generaliseringar av typen "en 15-åring borde kunna ta sig till tandläkaren på egen hand" i mer allmänhet. Och det är hyfsat olika levnadsvillkor, både för barn och vuxna.

 

[sjoberga]

Du menar att du har hästarna hemma? Tar det inte lite tid?

Jo, 50-100% förvärvsarbete, beroende på säsong.

 

[LadyCovergirl]

Tja, jag får intrycket av att förståelsen för annat än villkoren för de där 85% ibland brister ganska starkt - men det kanske gäller generaliseringar av typen "en 15-åring borde kunna ta sig till tandläkaren på egen hand" i mer allmänhet. Och det är hyfsat olika levnadsvillkor, både för barn och vuxna.

Om nu 85 procent av befolkningen bor i tätort så ser jag inte alls problemet med en generalisering av den typen, tvärtom.
Dessutom kan vi ju lägga till det faktum att även om ungdomarna är bosatta utan kollektivtrafik så går många i skola i en tätort. Vi kan dessutom anta att tandläkare kan tänkas finnas i sagda tätort. Då borde det definitivt inte vara omöjligt att ungdomen i samband med skolgång besöker tandläkaren i samma kommun.

 

[LadyCovergirl]

Många barn till oss som hänger här har nog iaf inte den möjligheten.

Jag har ingen statistik på det men nog får jag uppfattningen att många på Buke bor i tätort, om än inte i storstad.

 

[MiniLi]

Jag tänker också på det där med hur man väljer att lägga upp sitt liv, utöver arbete. Hur man väljer att bo har ju stora konsekvenser på livet på många sätt och iallfall för mig är det en solklar parameter som jag måste ta hänsyn till.
Jag bor nära jobb och slipper pendlingstid. Om jag ska ha barn kommer jag vilja bo så att det finns förskola/skola nära. Jag har kommit fram till att jag hellre bor i lägenhet än i hus eftersom jag inte vill lägga tid på sånt som kommer på köpet med just hus. Bor jag på landet måste jag räkna med att skjutsa på ev barn överallt och självklart tar det mer tid än att barnen, när de är stora nog, kan ta sig fram själva alternativt att ha många vänner i närområdet som barnen kan samåka med.

Så hur mycket tid man får till umgänge med sin familj, hur belastande det blir att jobba heltid och hur mycket fritidsintressen man hinner med beror ju på många olika saker som man generellt har stor möjlighet att påverka.

 

[sjoberga]

Om nu 85 procent av befolkningen bor i tätort så ser jag inte alls problemet med en generalisering av den typen, tvärtom.
Dessutom kan vi ju lägga till det faktum att även om ungdomarna är bosatta utan kollektivtrafik så går många i skola i en tätort. Vi kan dessutom anta att tandläkare kan tänkas finnas i sagda tätort. Då borde det definitivt inte vara omöjligt att ungdomen i samband med skolgång besöker tandläkaren i samma kommun.

Visst finns det lösningar! Jag ville mest påpeka att det för en signifikant del ofta inte går att lösa 100% på egen hand, utan inblandning alls av föräldrar. Det som många tar för självklart, är inte det för alla.

Mina äldre barn besöker tandläkare själva, men ofta innebär det att de till exempel missar skolbussen hem och därmed uppstår ett transportbehov som vederbörande inte kan lösa helt på egen hand. Eller rättare sagt, inte lämnas ansvaret att lösa på egen hand. Ibland gör de det ändå, genom andra snälla människor som ställer upp.

 

[Thera]

@Mabuse

Men om du tänker på det, hur känns det att förskolepersonalen träffar era barn mer än ni själva gör i veckorna?

För jag antar att de går på förskolan 40-50 timmar i veckan och ni bara träffar dem några timmar varannan kväll fram till läggdags?

Det kommer ju en tid när barnen är stora där du kan förverkliga dig själv yrkesmässigt och vara i stallet jämt om du vill.

Varför väljer man att missa så mycket av en så kort period i livet?

 

[LadyCovergirl]

Visst finns det lösningar! Jag ville mest påpeka att det för en signifikant del ofta inte går att lösa 100% på egen hand, utan inblandning alls av föräldrar. Det som många tar för självklart, är inte det för alla.

Mina äldre barn besöker tandläkare själva, men ofta innebär det att de till exempel missar skolbussen hem och därmed uppstår ett transportbehov som vederbörande inte kan lösa helt på egen hand. Eller rättare sagt, inte lämnas ansvaret att lösa på egen hand. Ibland gör de det ändå, genom andra snälla människor som ställer upp.

Men om det nu är så att det de facto handlar om praktiska skäl och inte om duttande så borde inte uttrycket "De flesta" innebära annat än att tyst konstatera "De flesta men tyvärr inte just min avkomma".
Ibland går saker inte att lösa utan vuxna men jag är helt övertygad om att det inte är det aktuella fallet för majoriteten av tandställningsbärande ungdomar.