Spinoff på ”förskoletider”

[stjarnhimmel]

@Mabuse

Men om du tänker på det, hur känns det att förskolepersonalen träffar era barn mer än ni själva gör?

Fast det är ju ingen tävling där den som har barnen minst på förskola vinner.
Det viktiga är ju vad barn och familj mår bra av och vad som funkar för dem. Jag tror inte det automatiskt är de barn med kortast tid på förskola som mår bäst.

 

[Thera]

Fast det är ju ingen tävling där den som har barnen minst på förskola vinner.
Det viktiga är ju vad barn och familj mår bra av och vad som funkar för dem. Jag tror inte det automatiskt är de barn med kortast tid på förskola som mår bäst.

Det har ingen påstått. Men jag tror och hoppas att de flesta vill träffa sina barn lite mer än vad många gör idag.
Man hämtar på förskolan vid 17, sen är det middag, bad och godnatt, på sin höjd kanske tre timmar.
Dessutom i vissa fall bara varannan kväll, annars kommer man hem när barnen redan sover.
Barnen gör mer än en heltid på förskolan i många fall. Är det värt det?

 

[stjarnhimmel]

Det har ingen påstått. Men jag tror och hoppas att de flesta vill träffa sina barn lite mer än vad många gör idag.
Man hämtar på förskolan vid 17, sen är det middag, bad och godnatt, på sin höjd kanske tre timmar.
Dessutom i vissa fall bara varannan kväll, annars kommer man hem när barnen redan sover.
Barnen gör mer än en heltid på förskolan i många fall. Är det värt det?

De som friviligt väljer det tycker ju uppenbarlgen det är värt det för annars hade de valt att leva annorlunda.

 

[LadyCovergirl]

Det har ingen påstått. Men jag tror och hoppas att de flesta vill träffa sina barn lite mer än vad många gör idag.
Man hämtar på förskolan vid 17, sen är det middag, bad och godnatt, på sin höjd kanske tre timmar.
Dessutom i vissa fall bara varannan kväll, annars kommer man hem när barnen redan sover.
Barnen gör mer än en heltid på förskolan i många fall. Är det värt det?

Nu förutsätter du t.ex. att barnen går och lägger sig senast klockan 20 och att det enbart är nattningsrutiner efter skolan/dagis.
@Mabuse har barn som lägger sig senare än så. Jag har barn som lägger sig senare än så.
En vanlig skol-/arbetsdag för oss innebär hämtning ca 17.15. Sen åker vi till stallet och är där ett par timmar. Kommer hem och kanske lagar mat eller värmer redan tillagad matlåda, pratar om dagen som har varit (det som inte avhandlats i stallet), kollar på något TV-program som vi båda är intresserade av osv. Sen lägger hon sig kanske vid 21-21.30-tiden. Är det ledig dag kommande dag får hon vara vaken längre än så.
Men visst, döm mig gärna efter dina ramar när jag hämtar min dotter efter klockan 17.

 

[Mabuse]

@Mabuse

Men om du tänker på det, hur känns det att förskolepersonalen träffar era barn mer än ni själva gör i veckorna?

För jag antar att de går på förskolan 40-50 timmar i veckan och ni bara träffar dem några timmar varannan kväll fram till läggdags?

Det kommer ju en tid när barnen är stora där du kan förverkliga dig själv yrkesmässigt och vara i stallet jämt om du vill.

Varför väljer man att missa så mycket av en så kort period i livet?

Hur det känns att arbeta fler timmar än jag är ledig med familjen på vardagar? Jo tack, det känns bra. Hur känns det att vara barn till föräldrar som levt likadant? Jo tack, det känns också bra. Så både ur barn- och föräldraperspektiv tycker jag det känns fint.

Hur det känns att fortsätta rida? Det känns jättebra, jag är glad att jag inte har behövt ge upp ridningen. Min familj också, för jag blir folkilsk och får väldigt ont om jag inte tränar. Men när barnen var yngre red jag mindre, rätt länge. Det är egentligen först senaste året jag kunnat rida såpass mycket. Jag har valt bort egen häst t ex, för barnens skull. Men ge upp ridningen helt vill jag inte.

Mina barn klarar sig utmärkt med andra vuxna än jag när jag inte är där. Jag är inte den enda i deras liv. Så för deras skull behöver jag inte vara hemma mer. Återstår då att vara hemma mer för min egen skull, för att förverkliga mig själv som mamma.

För övrigt är ditt inlägg ett jättebra exempel på det skuldbeläggande jag tidigare i tråden påpekade att man översköljs av som heltidsarbetande mamma. Hur kan du?!?

Hur kan jag? Tja, det är faktiskt inga problem.

 

[Thera]

Nu förutsätter du t.ex. att barnen går och lägger sig senast klockan 20 och att det enbart är nattningsrutiner efter skolan/dagis.
@Mabuse har barn som lägger sig senare än så. Jag har barn som lägger sig senare än så.
En vanlig skol-/arbetsdag för oss innebär hämtning ca 17.15. Sen åker vi till stallet och är där ett par timmar. Kommer hem och kanske lagar mat eller värmer redan tillagad matlåda, pratar om dagen som har varit (det som inte avhandlats i stallet), kollar på något TV-program som vi båda är intresserade av osv. Sen lägger hon sig kanske vid 21-21.30-tiden. Är det ledig dag kommande dag får hon vara vaken längre än så.
Men visst, döm mig gärna efter dina ramar när jag hämtar min dotter efter klockan 17.

Jag dömer ingen och definitivt inte när man måste jobba heltid för att få det att gå runt och kanske är ensamstående dessutom.

Det jag har svårt att förstå är de som aktivt väljer att jobba mer än heltid, samt träna/rida/whatever på grund av nåt självförverkligande eller karriär.

Barnen är små en så kort period att jag har svårt att förstå hur man frivilligt bara vill vara med dem typ några timmar varje dag, när de är på förskolan 50 timmar i veckan.

 

[Brandgul]

@Brandgul
De flesta barn som har tandställning borde vara stora nog att själva ta sig till tandläkaren.
Fästingvaccin har jag aldrig sysslat med men oavsett tilläggen du nämnde så handlar det ju inte om mer än 10-12 tillfällen per år. Dessutom tycks många i den här tråden vara två vuxna vilket ytterligare borde minska arbetsinsatsen.

Nä för den ena föräldern ska ju jobba och träna till 20-21. Så du ska ju rodda runt allt med alla barn själv.

Det var ju det som var poängen med att två vuxna vill hem hyfsat tidigt för att hinna med. För att slippa ta med alla barn direkt något ska göras. Du missade nog poängen.

 

[cirkus]

Jag dömer ingen och definitivt inte när man måste jobba heltid för att få det att gå runt och kanske är ensamstående dessutom.

Det jag har svårt att förstå är de som aktivt väljer att jobba mer än heltid, samt träna/rida/whatever på grund av nåt självförverkligande eller karriär.

Barnen är små en så kort period att jag har svårt att förstå hur man frivilligt bara vill vara med dem typ några timmar varje dag, när de är på förskolan 50 timmar i veckan.

Tror det är svårt att komma med en förklaring som duger eftersom det handlar om att man är olika.

 

[Petruska]

Det har ingen påstått. Men jag tror och hoppas att de flesta vill träffa sina barn lite mer än vad många gör idag.
Man hämtar på förskolan vid 17, sen är det middag, bad och godnatt, på sin höjd kanske tre timmar.
Dessutom i vissa fall bara varannan kväll, annars kommer man hem när barnen redan sover.
Barnen gör mer än en heltid på förskolan i många fall. Är det värt det?

Hur tänker du här?

Förutom det skuldbeläggande i ditt inlägg, vad menar du med "är det värt det"? Vad är värt vad?

 

[MiniLi]

Jag dömer ingen och definitivt inte när man måste jobba heltid för att få det att gå runt och kanske är ensamstående dessutom.

Det jag har svårt att förstå är de som aktivt väljer att jobba mer än heltid, samt träna/rida/whatever på grund av nåt självförverkligande eller karriär.

Barnen är små en så kort period att jag har svårt att förstå hur man frivilligt bara vill vara med dem typ några timmar varje dag, när de är på förskolan 50 timmar i veckan.

Nu har jag kanske missat ngt men har det ens stått att barnen är på förskola 50h/vecka?
De har ju dessutom ett upplägg där barnen är med båda föräldrarna omväxlande, till skillnad från många många andra här där barnet mest träffar en förälder medan den andra jobbar massor.

Förskolan kan ju vara en jättebra plats för barn! Själv var jag det barnet som alltid blev hämtad sist på förskolan när jag var liten och jag minns det som enbart roligt.

 

[Thera]

För övrigt är ditt inlägg ett jättebra exempel på det skuldbeläggande jag tidigare i tråden påpekade att man översköljs av som heltidsarbetande mamma. Hur kan du?!?

Skuldbeläggande? Nej, jag undrar av ren nyfikenhet hur man resonerar.
Vi är alla olika, men många glömmer barnperspektivet i sin strävan att göra karriär.

Jag tror inte att många har vistats 50 timmar i en småbarnsgrupp under en vecka, då hade nog de flesta resonerat annorlunda.

 

[sjoberga]

Jag dömer ingen och definitivt inte när man måste jobba heltid för att få det att gå runt och kanske är ensamstående dessutom.

Det jag har svårt att förstå är de som aktivt väljer att jobba mer än heltid, samt träna/rida/whatever på grund av nåt självförverkligande eller karriär.

Barnen är små en så kort period att jag har svårt att förstå hur man frivilligt bara vill vara med dem typ några timmar varje dag, när de är på förskolan 50 timmar i veckan.

Och jag har svårt att förstå dem, flest kvinnor, som ger upp sina yrkeskarriärer fullständigt så fort det pratas om barn. Från att ha en framgångsrik karriär där man bidrar starkt till en bättre värld för alla, är det plötsligt bara viktigt att hand om sin egen avkomma. (Och ja, det finns en kort period i början där det naturligt blir så, men den är faktiskt ganska kort.)

Men jag förstår också att andra kan ha helt andra värderingar, eller där normer och grupptryck spelar stor roll. Eller där jobbet var så trist, så att skrota hemma med barn, hund och tvättmaskin känns mer utvecklande.

Det är därför jag tycker det är så sinnrikt att var och en får välja att utforma sina egna liv, helt utan att behöva ha förståelse från min sida, att jag skulle kunna tänka mig göra likadant.

 

[Petruska]

Jag dömer ingen och definitivt inte när man måste jobba heltid för att få det att gå runt och kanske är ensamstående dessutom.

Det jag har svårt att förstå är de som aktivt väljer att jobba mer än heltid, samt träna/rida/whatever på grund av nåt självförverkligande eller karriär.

Barnen är små en så kort period att jag har svårt att förstå hur man frivilligt bara vill vara med dem typ några timmar varje dag, när de är på förskolan 50 timmar i veckan.

Men jösses som du går an! Att ha två föräldrar som har engagerande jobb som de gillar ser jag som en fördel för barn. De ser att vuxenlivet är roligt och kan hysa framtidstro.

 

[MiniLi]

Skuldbeläggande? Nej, jag undrar av ren nyfikenhet hur man resonerar.
Vi är alla olika, men många glömmer barnperspektivet i sin strävan att göra karriär.

Jag tror inte att många har vistats 50 timmar i en småbarnsgrupp under en vecka, då hade nog de flesta resonerat annorlunda.

Oavsett vad du menade så skrev du ett (flera) skuldbeläggande inlägg.
Du bara fortsätter dessutom, om att barnperspektiv saknas och att folk vill "göra karriär".

Jag tror du behöver vidga ditt perspektiv.

 

[sjoberga]

Men jösses som du går an! Att ha två föräldrar som har engagerande jobb som de gillar ser jag som en fördel för barn. De ser att vuxenlivet är roligt och kan hysa framtidstro.

Och dessutom att kvinnor faktiskt kan vara framgångsrika i sina yrken, trots att de också kan vara framgångsrika i att fostra sina barn och umgås med dem. Det signalvärdet är otroligt mycket värt, anser jag.

Signalvärdet i en kvinna som ger upp sin yrkeskarriär i massor av år för att ta hand om barnen samtidigt som maken inte alls gör likadant är BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH!.

 

[Wysiwyg]

Vi är alla olika, men många glömmer barnperspektivet i sin strävan att göra karriär.

Vad bra att du då kan påminna folk!

 

[Petruska]

Och dessutom att kvinnor faktiskt kan vara framgångsrika i sina yrken, trots att de också kan vara framgångsrika i att fostra sina barn och umgås med dem. Det signalvärdet är otroligt mycket värt, anser jag.

Absolut! Och det gäller för både söner och döttrar, fast på lite olika vis.

 

[Petruska]

Och jag har svårt att förstå dem, flest kvinnor, som ger upp sina yrkeskarriärer fullständigt så fort det pratas om barn. Från att ha en framgångsrik karriär där man bidrar starkt till en bättre värld för alla, är det plötsligt bara viktigt att hand om sin egen avkomma. (Och ja, det finns en kort period i början där det naturligt blir så, men den är faktiskt ganska kort.)

Men jag förstår också att andra kan ha helt andra värderingar, eller där normer och grupptryck spelar stor roll. Eller där jobbet var så trist, så att skrota hemma med barn, hund och tvättmaskin känns mer utvecklande.

Det är därför jag tycker det är så sinnrikt att var och en får välja att utforma sina egna liv, helt utan att behöva ha förståelse från min sida, att jag skulle kunna tänka mig göra likadant.

Jag har lite svårt att förstå hur passningen av de två, tre barn de flesta av oss har kan ses som ett fullt dagsverke för en vuxen frisk person. Jag tycker att det är rimligt att kräva mer än så av sig själv.

Förutom då fördelarna för barnen med att de får fler referenspunkter i livet.

 

[Mabuse]

Skuldbeläggande? Nej, jag undrar av ren nyfikenhet hur man resonerar.
Vi är alla olika, men många glömmer barnperspektivet i sin strävan att göra karriär.

Jag tror inte att många har vistats 50 timmar i en småbarnsgrupp under en vecka, då hade nog de flesta resonerat annorlunda.

Det har jag gjort, i åratal. Det var helt ok.

Vad menar du med ”karriär” egentligen? Att ha ett kvalificerat arbete?

Jag tänker att ett sånt arbete är något du aldrig upplevt, eftersom du tänker dig att man pausar alltihop lite snyggt i tio år, utan att det händer något med ens yrkeskunnande under tiden.

 

[Mabuse]

Absolut! Och det gäller för både söner och döttrar, fast på lite olika vis.

Definitivt. Min man är uppvuxen med en heltidsjobbande, kvällsarbetande mamma. Det är ju lite skillnad i hur fullvärdig förälder han är, jämfört med många män som vuxit upp med mer konservativ arbetsfördelning i hemmet. Som förälder skapar man ju ett mönster också.