Spinoff på ”förskoletider”

Men ingen säger att just mamman ska gå ner i tid? Det kvittar väl fullständigt vem som gör det, jag har bara svårt att se barnens bästa i att träffa sina föräldrar i bästa fall 2-3 timmar om dagen, medan man är från 7-17 med sin förskolepersonal.

Du har rätt i att man skapar mönster som förälder, det är ni ju ett tydligt exempel på själva. Men vem säger att det är ett bra mönster?
Jag skulle också, som @sjoberga , säga att det är att föredra om pappan går ner i tid. Särskilt i det fall han redan är den som tjänar mest.

Att det inte kvittar överhuvudtaget generellt sett, tycker jag framgår av att det så överväldigande ofta är mamman som går ner i tid.
 
Men ingen säger att just mamman ska gå ner i tid? Det kvittar väl fullständigt vem som gör det, jag har bara svårt att se barnens bästa i att träffa sina föräldrar i bästa fall 2-3 timmar om dagen, medan man är från 7-17 med sin förskolepersonal.

Du har rätt i att man skapar mönster som förälder, det är ni ju ett tydligt exempel på själva. Men vem säger att det är ett bra mönster?
Men har någon sagt något om 7-17?

Om man turas om att lämna och hämta, och går lite omlott med arbetstiderna, så skulle jag gissa att man inte behöver lämna så tidigt som klockan 7.
 
Men har någon sagt något om 7-17?

Om man turas om att lämna och hämta, och går lite omlott med arbetstiderna, så skulle jag gissa att man inte behöver lämna så tidigt som klockan 7.

Förr om åren när både jag och partnern jobbade 100% som anställda, så var sällan barnen mer än 9-15 i skolan, dvs 6 timmar. Jag kunde börja senare och partner kunde sluta tidigare, inkl en andel förtroendetid. Så 7-17 är nog ovanligt, trots heltid.
 
Vi måste vara två för att punktmarkera min snart 9-åring som annars slår sina syskon i stressaffekt. Man kan vara själv men då pallar man kanske bara två morgnar sen är man färdig för inläggning...
Men det är ju enorm skillnad om man har barn med autism. Tre nära vänner till mig har varsitt barn med autism. Ingen av dem jobbar heltid, ett autistiskt barn kräver otroligt mycket mer.
 
Men ingen säger att just mamman ska gå ner i tid? Det kvittar väl fullständigt vem som gör det, jag har bara svårt att se barnens bästa i att träffa sina föräldrar i bästa fall 2-3 timmar om dagen, medan man är från 7-17 med sin förskolepersonal.

Du har rätt i att man skapar mönster som förälder, det är ni ju ett tydligt exempel på själva. Men vem säger att det är ett bra mönster?
Vem som säger att det är ett bra mönster? Jag. Jag är som vuxen evigt tacksam att ha haft en yrkesarbetande, motionerande mamma som förebild när jag växte upp. Det har jag haft enorm fördel av hela livet. Jag har aldrig tvekat på om jag ska kunna ha ambitioner med mitt arbete, eller om jag skulle klara ett avancerat jobb. Jag har aldrig tvekat på om jag kan ta lika mycket plats och ha samma inkomster och yrkesambitioner som manliga kollegor. Den i min ungdom flitigt motionerande mamman är nu, snart åttio, frisk som en nötkärna, pigg och rörlig. Det gör inte bara mig glad, utan också mina barn, som ofta kan åka till mormor på landet några dagar. Och då orkar mormor flyga drake, cykla, simma och gå i skogen med dem. Eftersom hon hela livet har sett till att hålla sig igång fysiskt, och ta sig tid till det även under åren när vi barn bodde hemma.
 
Förr om åren när både jag och partnern jobbade 100% som anställda, så var sällan barnen mer än 9-15 i skolan, dvs 6 timmar. Jag kunde börja senare och partner kunde sluta tidigare, inkl en andel förtroendetid. Så 7-17 är nog ovanligt, trots heltid.
Jag tror också det är ovanligt. Av de femtio barnen på vår förskola är det ingen som har de tiderna. Likadant på gamla förskolan, där var det 85 barn, ingen gick 7-17. På båda ställena vet jag att det var många som jobbade heltid. Men barnen gick inte 7-17 för det,
 
Jag blev ganska störd av antalet timmar när jag lämnade in barnets schema i början av hösten - jag tror vi landade på 42 h per vecka. Då lämnar vi 7:30 varje morgon för att hon ska hinna äta frukost där och hämtar mellan 15:15 och 17:30. Dagen hon har tid till 17:30 hämtar farmor kanske varannan vecka och då går hon oftast till någonstans mellan 13 till 14.

Men samvetsgnagandet till trots har det gått väldigt bra. Hon är normalt sett pigg och glad när vi hämtar och har energi att leka innan vi åker hem, och att pyssla och greja när vi kommit hem. Det är vi föräldrar som är trötta, men för min del beror det på alltför hög arbetsbörda senaste ca två månaderna och ett hem som konstant ser ut som ett bombnedslag. Det är inget väloljat maskineri hos oss heller utan varje dag är en kamp mot röran och stöket. Hade vi haft ett normalt hushåll hade troligtvis mina ca 50-55 jobbtimmar per vecka inte märkts av alls lika mycket och jag hade kanske haft ork till träning och t.o.m. ridning på ridskola en dag i veckan.
 
Vår son började med aktivitet nr 2 i september (blir 3 i december). han har haft 1 sedan 3 månaders ålder.

Dottern började med aktivitet nr1 när hon var 3 månader (6 månader idag)

Aktivitet 1 är simning
I den åldern (3 mån) bestod mina barns aktiviteter huvudsakligen av att amma och typ lära sig att fokusera blicken, lyfta huvudet, och vad nu annars bebisar sysslar med. Simundervisning fanns inte riktigt på kartan för vår del, i den åldern. Förra våren gick båda på simskola, det var lagom för sexåringen, men lite tidigt för fyraåringen. Att börja simskola som tremånaders bebis hade varit alldeles för tidigt för våra barn.
 
@Mabuse Jag är tämligen säker på att det är babysim som avses, inte simskola.
Men barnet var ju tre nu och hade tränat simning sedan tre månaders ålder, då kan det väl inte vara fråga om babysim? Är inte det bara för bebisar? Babysim är ju inte precis simning heller, snarare bassängbad.
 
Jag dömer ingen och definitivt inte när man måste jobba heltid för att få det att gå runt och kanske är ensamstående dessutom.

Det jag har svårt att förstå är de som aktivt väljer att jobba mer än heltid, samt träna/rida/whatever på grund av nåt självförverkligande eller karriär.

Barnen är små en så kort period att jag har svårt att förstå hur man frivilligt bara vill vara med dem typ några timmar varje dag, när de är på förskolan 50 timmar i veckan.

Men om man jobbar heltid för att det är fantastiskt roligt och utvecklande så kan du döma?
Dina inlägg ÄR dömande. Bara så du vet.
 
Nä för den ena föräldern ska ju jobba och träna till 20-21. Så du ska ju rodda runt allt med alla barn själv.

Det var ju det som var poängen med att två vuxna vill hem hyfsat tidigt för att hinna med. För att slippa ta med alla barn direkt något ska göras. Du missade nog poängen.

Men bortsett från småbarn så förstår jag inte varför alla barn ska med på ärenden. Jag är alltid ensam med barn. Jag tar inte med henne överallt.
 
Mina barn måste laga hål, snittar på tre gånger per termin. Vaccinationer i skolan måste föräldrar vara med på, annars blir det ingen vaccination, en gång per läsår. Sen har mina barn astma dvs x antal vårdbesök per termin. Mina barn klarar inte att hålla reda på läxor och gympakläder och allt annat som ska med till skolan....så det är ju olika för olika barn. Du har helt haft tur.

Om dina barn har en problematik så är ju en delförklaring. Majoriteten av barn har inte en sådan problematik. Kanske har jag inte tur utan ni har otur?
 
Ja fy Fabian för det moraliserandet, gör mig galen stundtals. Men det gäller ju också bullbakande, halvfabrikaten, lingonsylten från Bob med mera med mera. Kattennizze-som just köpte sylt på tub i stället för att som God Mor ha plockat bären med barnen efter kl 15 och göra egen sylt...

När jag läser mångas svar i tråden, och speciellt den här, så inser jag ändå att vi ”sticker ut” från normen många gånger, inte alla dock, sambon lagar tex bilen men så jobbar han också som mekniker. Men det är även han som plockar bären och gör saft o sylt :p skulle aldrig falla mig in att göra sånt när man kan köpa det på affären :p
 
Jag tycker egentligen de är mest skrämmande att alla har så himla mycket åsikter om allt.
Tycker det har blivit ännu mer tydligt sen man fick barn.
Vem har rätten att bestämma vad som är rätt eller fel?

Så länge hela familjen trivs med det livet som man valt så borde det i den bästa av världar vara gott nog? Sen om det är heltidsjobb med skidsemestrar om vintern och sol/ bad på sommaren, en uppväxt på en bondgård eller deltidsjobb med friluftsliv och tält spelar det egentligen någon roll?

Var och en är förhoppningsvis lycklig i sin egen övertygelse :)
 
Jag tycker egentligen de är mest skrämmande att alla har så himla mycket åsikter om allt.
Tycker det har blivit ännu mer tydligt sen man fick barn.
Vem har rätten att bestämma vad som är rätt eller fel?

Så länge hela familjen trivs med det livet som man valt så borde det i den bästa av världar vara gott nog? Sen om det är heltidsjobb med skidsemestrar om vintern och sol/ bad på sommaren, en uppväxt på en bondgård eller deltidsjobb med friluftsliv och tält spelar det egentligen någon roll?

Var och en är förhoppningsvis lycklig i sin egen övertygelse :)

Visst är det viktigt att trivas själv men jag tycker ändå att man ska se lite bredare än så på tillvaron. Hur påverkar mina val mig om 40 år? Hur påverkar det mina barn? Hur påverkar det samhället?
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på... 2 3 4
Svar
74
· Visningar
27 534
Senast: alazzi
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Ni som vet vem jag är IRL får gärna hålla det för er själva. Skiter i att ha nåt anonymt nick, jag har ju ändå redan ältat allt detta i... 2
Svar
36
· Visningar
8 737
Senast: _Taggis_
·
Relationer Jag vet egentligen inte om jag borde skriva ner och posta det här men jag är verklige rådvill. Efter en turbulent vår med flera stora... 2 3 4
Svar
62
· Visningar
8 789
Senast: Loons
·
Övr. Barn Hej, Väljer att vara anonym då jag inte vill hänga ut folk här. Annars är jag en ganska frekvent användare. Jag blev ihop med min... 2 3 4
Svar
68
· Visningar
8 434

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp