Jag har haft det mycket lättare med detta sen jag började klickerträna min häst. Det är inte klickern i sig som haft betydelse, utan snarare att jag haft honom i stallgången, föst honom hit och dit, backat och gått framåt, så han blivit van vid det.
Först hade jag honom i grimskaft som jag höll i, men numera lägger jag grimskaftet över ryggen på honom istället. På så sätt finns det något jag kan ta tag i, men jag behöver inte hålla fast honom. Jag har också sett till att det inte finns något intressant ställe att gå till - boxdörren är t ex alltid stängd, så han inte kan gå in där och leta efter mat. Dessutom har jag börjat öva efter ridpassen när han är mindre rastlös, istället för när vi är på väg ut, allt för att få in som vana att han ska stå still när han blir pysslad med. Efterhand har det börjat kännas mer och mer naturligt att han står lös.
Visst händer det att han vänder sig eller går iväg, men jag gör inte så stor affär av det; jag vänder mest bara tillbaks honom innan det hinner hända något roligt (som att han hittar någon smula mat), återigen så han inte ska få någon belöning av att gå iväg, men också så han inte ska bli stirrig av att jag skäller, utan fortsätta vara lugn.
Och så småprat med honom när han står still och är duktig, förstås; det är det viktigaste. Han måste veta när han gör rätt också, inte bara när han gör fel.