Studsig vid ridning

Relmar

Trådstartare
Jag har ganska nyligen börjat rida en (medryttar)häst som har "en räv bakom varje öra". Han är helt enkelt opålitlig vid ridning, både på bana och vid uteritt.

Med opålitlig menar jag att han studsar till mest hela tiden för tigrar i buskar (:rofl:), eller om man rider kan han helt plötsligt kasta sig åt andra hållet. Jag vill inte erkänna det för mig själv, men jag håller på att bli rädd för att rida. Jag vågar inte galoppera på den här hästen, trots att jag har ridit i flera år och inte alls sett mig själv som en "nybörjare" förut.

När jag ska försöka rida ett pass på banan och främst jobbar med att få honom lösgjord så lägger han bara huvudet på sned och drar iväg när det blir för jobbigt. Han känns helt ofokuserad på mig och vårt gemensamma arbete när jag jobbar honom, det är jättetråkigt för jag vill ju verkligen utvecklas med hästen.

Jag får honom att gå förbi alla "spöken" trots protester och fyra hovar i luften istället för på marken, så jag klarar ju av honom. Men för varje gång han blir "rädd" känner jag att jag tappar mitt självförtroende på min ridning mer och mer. Ursäkta för luddigt inlägg, men har ni några tips på vad jag kan göra för att få honom mer fokuserad på mig och inte kolla på allt runt om? Och kanske några tips för hur jag kan stärka mitt eget självförtroende? Ha i åtanke att jag inte har möjlighet att ändra hästens utrustning eller foder!
 
Du behöver ta tränarhjälp så att du lär dig att rida hästen på ett bra sätt. Annars är risken stor att problemen bara blir värre och värre ju osäkrare du blir.
 
Jag håller med @Sirap . Det kan vara så många olika saker som är fel så det behövs nog en tränare som hjälper till att se vad det är och som kan coacha dig rätt.
 
Undrar dock om inte ägare och medryttare har en dialog om sånt här ?
Det borde man ha men det är i den kultur som råder inom många delar av hästvärlden extremt skämmigt att erkänna att man inte reder ut hästen. Hästfolk fixar ju allt och vi hoppar utan minsta problem upp igen och igen oavsett vad som hänt... eller inte. Jag ser så många som är mer eller mindre rädda för den häst de rider, inkl jag och min 5-åring (det erkänner jag dock vitt och brett men så är jag numera vrång 40+ kärring).
 
Jag har ganska nyligen börjat rida en (medryttar)häst som har "en räv bakom varje öra". Han är helt enkelt opålitlig vid ridning, både på bana och vid uteritt.

Med opålitlig menar jag att han studsar till mest hela tiden för tigrar i buskar (:rofl:), eller om man rider kan han helt plötsligt kasta sig åt andra hållet. Jag vill inte erkänna det för mig själv, men jag håller på att bli rädd för att rida. Jag vågar inte galoppera på den här hästen, trots att jag har ridit i flera år och inte alls sett mig själv som en "nybörjare" förut.

När jag ska försöka rida ett pass på banan och främst jobbar med att få honom lösgjord så lägger han bara huvudet på sned och drar iväg när det blir för jobbigt. Han känns helt ofokuserad på mig och vårt gemensamma arbete när jag jobbar honom, det är jättetråkigt för jag vill ju verkligen utvecklas med hästen.

Jag får honom att gå förbi alla "spöken" trots protester och fyra hovar i luften istället för på marken, så jag klarar ju av honom. Men för varje gång han blir "rädd" känner jag att jag tappar mitt självförtroende på min ridning mer och mer. Ursäkta för luddigt inlägg, men har ni några tips på vad jag kan göra för att få honom mer fokuserad på mig och inte kolla på allt runt om? Och kanske några tips för hur jag kan stärka mitt eget självförtroende? Ha i åtanke att jag inte har möjlighet att ändra hästens utrustning eller foder!

Du behöver vara ärlig med ägaren hur du känner ang hästen . Du gör ingen en tjänst - inte dig själv, inte hästen, och inte ägaren, med att inte adressera problemen och känslan du har med ägaren.
En seriös ägare vill definitivt veta om detta för att kunna ta ställning .
 
Jag har ganska nyligen börjat rida en (medryttar)häst som har "en räv bakom varje öra". Han är helt enkelt opålitlig vid ridning, både på bana och vid uteritt.

Med opålitlig menar jag att han studsar till mest hela tiden för tigrar i buskar (:rofl:), eller om man rider kan han helt plötsligt kasta sig åt andra hållet. Jag vill inte erkänna det för mig själv, men jag håller på att bli rädd för att rida. Jag vågar inte galoppera på den här hästen, trots att jag har ridit i flera år och inte alls sett mig själv som en "nybörjare" förut.

När jag ska försöka rida ett pass på banan och främst jobbar med att få honom lösgjord så lägger han bara huvudet på sned och drar iväg när det blir för jobbigt. Han känns helt ofokuserad på mig och vårt gemensamma arbete när jag jobbar honom, det är jättetråkigt för jag vill ju verkligen utvecklas med hästen.

Jag får honom att gå förbi alla "spöken" trots protester och fyra hovar i luften istället för på marken, så jag klarar ju av honom. Men för varje gång han blir "rädd" känner jag att jag tappar mitt självförtroende på min ridning mer och mer. Ursäkta för luddigt inlägg, men har ni några tips på vad jag kan göra för att få honom mer fokuserad på mig och inte kolla på allt runt om? Och kanske några tips för hur jag kan stärka mitt eget självförtroende? Ha i åtanke att jag inte har möjlighet att ändra hästens utrustning eller foder!
Hur länge har du ridit hästen? Är den likadan med ägaren? Kan det vara så att den testar dig eller känner sig osäker med dig? Håller oavsett med de andra som har svarat att ta upp det med ägaren eller fundera på om du verkligen vill rida den hästen. Inte kul att bli rädd för att rida, då är det bättre att byta medryttarhäst.
 
Min har ju ganska många rävar bakom öronen och är lättstörd, ffa om det händer saker långt bort. Jag har en silence-luva och jobbar med att han ska vara framme för skänkeln. Är han framme så lyssnar han på mig och inte så mkt annat. Men prata med ägaren och fråga om du får hjälp, och kanske träna för en tränare?
 
Jag har ganska nyligen börjat rida en (medryttar)häst som har "en räv bakom varje öra". Han är helt enkelt opålitlig vid ridning, både på bana och vid uteritt.

Med opålitlig menar jag att han studsar till mest hela tiden för tigrar i buskar (:rofl:), eller om man rider kan han helt plötsligt kasta sig åt andra hållet. Jag vill inte erkänna det för mig själv, men jag håller på att bli rädd för att rida. Jag vågar inte galoppera på den här hästen, trots att jag har ridit i flera år och inte alls sett mig själv som en "nybörjare" förut.

När jag ska försöka rida ett pass på banan och främst jobbar med att få honom lösgjord så lägger han bara huvudet på sned och drar iväg när det blir för jobbigt. Han känns helt ofokuserad på mig och vårt gemensamma arbete när jag jobbar honom, det är jättetråkigt för jag vill ju verkligen utvecklas med hästen.

Jag får honom att gå förbi alla "spöken" trots protester och fyra hovar i luften istället för på marken, så jag klarar ju av honom. Men för varje gång han blir "rädd" känner jag att jag tappar mitt självförtroende på min ridning mer och mer. Ursäkta för luddigt inlägg, men har ni några tips på vad jag kan göra för att få honom mer fokuserad på mig och inte kolla på allt runt om? Och kanske några tips för hur jag kan stärka mitt eget självförtroende? Ha i åtanke att jag inte har möjlighet att ändra hästens utrustning eller foder!


Be om hjälp från ägaren som kan vara med och stötta dig.

Ju längre du håller på sådär desto mer förstärker du hästens beteende med dig i sadeln. Något i er kommunikation funkar uppenbarligen inte.

Bara skritt, och öka / läng steglängden. Klapp på halsen. När det går mjukt och fint (kanske tar en-två ridtillfällen) så testa trav-skritt övergångar. Lugnt fint. Ge dig inte på något mer innan ni är stabila i gångartsbyten och tempoväxlingar i skritt och trav.
 
Jag har en studsig häst. När denne blir spänd pch studsig ger jag den uppgifter. En tränare tipsade en gång om sidoflyttande rörelser. Dels tappar hästen naturligt fart dels får den annat att tänka på. Är du rädd för hästen kanske du inte borde rida den mer.
 
Jag red en häst för ganska många år sedan som var väldigt "mycket häst". Stor, ung, studsig (men inte rädd för saker, utan bara bestämde sig för att inte vilja gå till exempel). Nu var kanske det största problemet med just denna häst att ägaren inte riktigt redde ut den (jag var, precis som du, medryttare), men det som funkade för mig var dels att trycka fram och kräva arbete snarare än att bromsa när studsandet började, och dels att rida ut i skogen i relativt obanad terräng/mindre skogsstigar där han fick lyfta på fötterna och TÄNKA snarare än att bara rusa på eller hitta på dumheter. Det sistnämnda var det som funkade allra bäst - efter 10-15 min skritt i skogen var han sedan MYCKET mer ridbar i andra gångarter på grusväg eller bana. Just denna hästen krävde ju mest en lugn, bestämd ryttare som inte gav sig (jodå, man kan spela lugn och bestämd även om man tycker studsandet är lite läskigt!) och lite att tänka på, kan ju hoppas att detsamma gäller "din" häst!
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Så, nu har jag gjort det! Bokat in mig på privatlektioner, börjar den 29/1. Känns pirrigt... Men som jag längtar, jag har längtat i...
Svar
19
· Visningar
1 772
Senast: Solstig
·
Hästhantering För cirka 5 månader sen köpte vi dotterns första ponny, "världens tryggaste och snällaste barnponny". Provridningen gick ok, dottern var...
Svar
13
· Visningar
3 117
Senast: Mabuse
·
Träning Min häst är egentligen allt jag drömt om - brukar säga (eller iaf tänka) att han är precis den hästen jag fantiserade om när jag var 10...
2
Svar
20
· Visningar
2 848
Senast: Roheryn
·
Ridning Jag red som ung, men slutade i tonåren efter en olycka där jag skadade mig ganska allvarligt. Tog några år att bli helt återställd och...
2
Svar
22
· Visningar
3 104
Senast: Sesca
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Vildkattungar
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp