mian1
Trådstartare
Makens lille ponny har alltid varit en snäll och godmodig liten häst, i alla fall i de tre åren vi haft honom. Han är 20 år och dubbelt så gammal som sin hästkompis - alltså är hon obestritt boss i hagen. Det har aldrig förekommit några bråk. Han är äldst och ranghög, stoet är yngre och har alltid varit väldigt ranglåg i alla stall hon stått i.
Nu är valacken sur, jättesur. Stoet får knappt titta på honom utan att han lägger öronen bakåt och markerar mot henne. På ridturerna är han hopplös. Tidigare har stoet gått först, hon är mycket större och snabbare. Valacken har inte brytt sig och de har kunnat gå hur nära varann som helst och stoet har kunnat gå om ifall hon hamnat bakom. Nu är han vansinnig om hon skulle gå om och han skrämmer henne så att hon inte vågar gå först. Kommer hon i närheten av honom slår han efter henne och hugger i luften.
Och hon gör honom faktiskt inget, är inte det minsta kaxig eller utmanande. Nu går de i var sin del av hagen, han vill inte veta av henne och hon blir så olycklig. Det är bara de två, det finns inga andra hästar här.
När vi är med uppför han sig inte så här, han är aldrig sur eller elak mot oss och är jag med i hagen vågar han inte vara dum mot stoet. Däremot då vi rider, då är han desto dummare. Han är även nonchalent och tjurig mot medryttartjejen. Vägrar att gå ibland och då hon ska sitta upp vägrar han att stå stilla.
Varför har han blivit såhär? Att han bråkar med medryttaren beror helt klart på att han har bristande respekt för henne. Men hon är tuff så det klarar de nog ut själva. Men detta dumma bråk mot hästkompisen? I tre år har de ju varit bästisar och inte bråkat alls.
Ont har han inte och har verkar vara i bättre skick, piggare, friskare och bättre kondition, än han haft tidigare. Men varför så sur?
Enda förändringen som skett är att de rids oftare än förut och att min man slutat rida och överlåtit ridningen till en yngre och lättare ryttare. Annars är allt detsamma!
Nu är valacken sur, jättesur. Stoet får knappt titta på honom utan att han lägger öronen bakåt och markerar mot henne. På ridturerna är han hopplös. Tidigare har stoet gått först, hon är mycket större och snabbare. Valacken har inte brytt sig och de har kunnat gå hur nära varann som helst och stoet har kunnat gå om ifall hon hamnat bakom. Nu är han vansinnig om hon skulle gå om och han skrämmer henne så att hon inte vågar gå först. Kommer hon i närheten av honom slår han efter henne och hugger i luften.
Och hon gör honom faktiskt inget, är inte det minsta kaxig eller utmanande. Nu går de i var sin del av hagen, han vill inte veta av henne och hon blir så olycklig. Det är bara de två, det finns inga andra hästar här.
När vi är med uppför han sig inte så här, han är aldrig sur eller elak mot oss och är jag med i hagen vågar han inte vara dum mot stoet. Däremot då vi rider, då är han desto dummare. Han är även nonchalent och tjurig mot medryttartjejen. Vägrar att gå ibland och då hon ska sitta upp vägrar han att stå stilla.
Varför har han blivit såhär? Att han bråkar med medryttaren beror helt klart på att han har bristande respekt för henne. Men hon är tuff så det klarar de nog ut själva. Men detta dumma bråk mot hästkompisen? I tre år har de ju varit bästisar och inte bråkat alls.
Ont har han inte och har verkar vara i bättre skick, piggare, friskare och bättre kondition, än han haft tidigare. Men varför så sur?
Enda förändringen som skett är att de rids oftare än förut och att min man slutat rida och överlåtit ridningen till en yngre och lättare ryttare. Annars är allt detsamma!