Svårt att prata när jag har ångest

[Fruentimber]

Ja jag skriver listor med allt jag vill säga och lär mig det utantill så då måste jag säga allt i rad som om man läser i en bok om jag pratar med någon viktig person men om personen avbryter mig så blir det helt fel och det blir ännu svårare och som nu blev det platt fall då hon sa att det inte går att förstå mig och hon avslutade samtalet och sa att hon ska smsa mig istället för att ringa igen. Kändes så pinsamt och förnedrande att inte ens fixa det här.

Men det är väl jättebra om hon kan sms:a istället? Då uppfattade hon ju din problematik, även om du tycker det är pinsamt.

 

[Lillefrun]

Vad jobbigt att du inte fick nån hjälp med det i skolan heller
Och känner igen mig SÅÅÅ mycket! Både att jag är också så ingen får röra mig liksom. Men nu vet typ alla det men förut var det jätte jobbigt så ifall nån gjorde det så fick jag som ännu mera panik och allt blev skit dåligt bara.
Och det med att springa iväg också så nu är det oftast inte så för mig för nu kan jag iallafall vara ifred i mitt rum. Men innan så var jag inlagd på bup och då blev det ganska ofta som att jag ville komma bort bara men kunde inte förklara det heller så försökte jag springa iväg liksom tillexempel om jag hade permison. Men blev också så jag gjorde jätte dåliga saker då.
Men vet inte om det skulle fungera för dig men ifall dom du är mest med visste att det blev så ibland om du kunde ha typ nån signal eller nåt så kunde du säga att det blev som sådär låst fast utan att man behöver säga det. Så kanske det går att bestämma innan att du tillexempel behöver få vara ifred i ett tag och dom inte ska röra dig eller försöka prata eller nåt?
Men somsagt fattar att det kanske inte funkar så bra om det är kanske på jobb eller nåt sånt.

Super bra tips! Jag har inte vågat ta upp med någon hur extremt jobbigt det är psykiskt för mig med pratandet men tog upp det med mamma idag. Hon tog igår som exempel när hon trodde att jag överdoserat mina mediciner fast jag inte hade gjort det. Jag var alltså lika svår att kommunicera med som om jag hade tagit väldigt mycket tabletter och var helt borta huvudet pga det. Fast jag var helt med i huvudet och hade inte tagit några tabletter, kunde bara inte förmedla det jag vill.

Jag måste våga prata mer om det här med mina nära, dom vet att jag behöver mycket egentid och inte orkar så mycket socialt pga autismen men en signal som säger att jag vill att dom tar bort pressen på mig vore så skönt. Även om det är mitt i att jag försöker förklara något och inte orkar mer.

Måste försöka våga berätta om allt så dom förstår. Och hitta ett tecken. Har du bra tips på ett sånt tecken?

 

[Luff]

Om mänskligheten bara kunde släppa allt som är bestämt om hur en ska kommunicera. Känns som det är i skolan där alla SKULLE läsa högt, det kändes som lärarnas hela prestige hängde på att tvinga små barn att göra något som är svårt och ibland omöjligt. Om text fungerar bra för dig just nu så slappna av och kommunicera med sköterskan i textform. Ett steg i taget.

 

[Lillefrun]

Men det är väl jättebra om hon kan sms:a istället? Då uppfattade hon ju din problematik, även om du tycker det är pinsamt.

Ja, det var ju bra på det sättet, att jag slipper ett samtal till men det känns bara fel att inte kunna prata förståeligt. Men just nu löstes ju situationen men jag vill i det stora hela känna att jag klarar att prata i alla situationer.

 

[Lillefrun]

Om mänskligheten bara kunde släppa allt som är bestämt om hur en ska kommunicera. Känns som det är i skolan där alla SKULLE läsa högt, det kändes som lärarnas hela prestige hängde på att tvinga små barn att göra något som är svårt och ibland omöjligt. Om text fungerar bra för dig just nu så slappna av och kommunicera med sköterskan i textform. Ett steg i taget.

Jag fick svar eftersnack liten tid. Dom har ändrat min hjärtmedicin för jag har den pga hjärtarytmi (Takykardi) med alldeles för hög puls och medicinen gjorde istället att jag fick för låg puls.

Nu ska jag få remiss till hjärtmottagningen på sjukhuset. Det är fel på ALLT med mig. Blir så frustrerad.

 

[LiviaFilippa]

Super bra tips! Jag har inte vågat ta upp med någon hur extremt jobbigt det är psykiskt för mig med pratandet men tog upp det med mamma idag. Hon tog igår som exempel när hon trodde att jag överdoserat mina mediciner fast jag inte hade gjort det. Jag var alltså lika svår att kommunicera med som om jag hade tagit väldigt mycket tabletter och var helt borta huvudet pga det. Fast jag var helt med i huvudet och hade inte tagit några tabletter, kunde bara inte förmedla det jag vill.

Jag måste våga prata mer om det här med mina nära, dom vet att jag behöver mycket egentid och inte orkar så mycket socialt pga autismen men en signal som säger att jag vill att dom tar bort pressen på mig vore så skönt. Även om det är mitt i att jag försöker förklara något och inte orkar mer.

Måste försöka våga berätta om allt så dom förstår. Och hitta ett tecken. Har du bra tips på ett sånt tecken?

Fattar att det säkert är mycket svårare för dig ifall du måste berätta allt för dom så dom vet hur det är. För jag har ju inte behövt berätta för nån själv liksom men fattar att det är svårt.
Och om tecken så jag vet inte nåt jätte bra tips kanske men ifall jag ska säga hur jag har så förut messade jag väldigt mycket med pappa och då hade vi som olika emojisar så betyder dom olika saker. Så man kanske kan ha att man skickar till nån men det kanske inte går ifall det är mitt i när man försöker prata.
Men ja nu så har jag som en pärm typ med bilder så kan jag ha den som stöd liksom eller ifall det inte går alls att prata så kan man ändå komunicera med det. Och då är det en som är stopp liksom så det är ifall jag kanske vill stoppa det man pratar om justdå men det kanske inte går att säga. Så kan man ta som en paus.
Eller så kan man ju ha kanske att man kan hålla upp en hand eller nåt men jag tycker oftast det är svårt att visa nåt med kroppen också så såna funkar inte så bra för mig men kanske skulle funka för dig.
Men sen också så ifall jag vet att jag kommer prata om nåt svårt eller jobbigt liksom med min kontakt person så är hunden med och då märker kontakt personen ifall det börjar som låsa sig för då liksom riktar jag mig mera mot hunden men det är inte att jag tänker på det utan det bara blir så. Men är ju ändå lite som ett tecken på ett sätt.

 

[Lillefrun]

Fattar att det säkert är mycket svårare för dig ifall du måste berätta allt för dom så dom vet hur det är. För jag har ju inte behövt berätta för nån själv liksom men fattar att det är svårt.
Och om tecken så jag vet inte nåt jätte bra tips kanske men ifall jag ska säga hur jag har så förut messade jag väldigt mycket med pappa och då hade vi som olika emojisar så betyder dom olika saker. Så man kanske kan ha att man skickar till nån men det kanske inte går ifall det är mitt i när man försöker prata.
Men ja nu så har jag som en pärm typ med bilder så kan jag ha den som stöd liksom eller ifall det inte går alls att prata så kan man ändå komunicera med det. Och då är det en som är stopp liksom så det är ifall jag kanske vill stoppa det man pratar om justdå men det kanske inte går att säga. Så kan man ta som en paus.
Eller så kan man ju ha kanske att man kan hålla upp en hand eller nåt men jag tycker oftast det är svårt att visa nåt med kroppen också så såna funkar inte så bra för mig men kanske skulle funka för dig.
Men sen också så ifall jag vet att jag kommer prata om nåt svårt eller jobbigt liksom med min kontakt person så är hunden med och då märker kontakt personen ifall det börjar som låsa sig för då liksom riktar jag mig mera mot hunden men det är inte att jag tänker på det utan det bara blir så. Men är ju ändå lite som ett tecken på ett sätt.

Jag ska ta dina tecken som inspiration. Måste våga använda det bara.

 

[Lillefrun]

Idag kommer det bli problem. Jag ska träffa min bror och hans sambo idag och jag kan knappt inte prata med dom fast jag älskar dom enormt. Men det är av någon anledning svårt att prata med dom. Dom är båda så självsäkra och jag blir nervös och känner mig otillräcklig och börjar spänna mig och sen är det kört. Jag kan få fram ord men det tar emot mellan orden och jag pratar snabbt och säger fel ord.

Vi ska hälsa på farfar och jag försöker prata med honom 5-7 dagar i veckan men jag klarar inte av att prata så högt och sakta som han behöver, så det blir mest 2 -3 frågor som jag får säga gång på gång och så försöker vi förstå varandra så gott det går. Men jag vet att farfar uppskattar våra samtal men ibland får jag sån ångest om han ringer för att det tar sån energi att lyckas förmedla mig. Känns som jag skriker extremt högt men ändå är det som att jag viskar och jag tycker jag pratar i snigeltempo men alla säger att jag pratar super snabbt.

 

[Luff]

Idag kommer det bli problem. Jag ska träffa min bror och hans sambo idag och jag kan knappt inte prata med dom fast jag älskar dom enormt. Men det är av någon anledning svårt att prata med dom. Dom är båda så självsäkra och jag blir nervös och känner mig otillräcklig och börjar spänna mig och sen är det kört. Jag kan få fram ord men det tar emot mellan orden och jag pratar snabbt och säger fel ord.

Vi ska hälsa på farfar och jag försöker prata med honom 5-7 dagar i veckan men jag klarar inte av att prata så högt och sakta som han behöver, så det blir mest 2 -3 frågor som jag får säga gång på gång och så försöker vi förstå varandra så gott det går. Men jag vet att farfar uppskattar våra samtal men ibland får jag sån ångest om han ringer för att det tar sån energi att lyckas förmedla mig. Känns som jag skriker extremt högt men ändå är det som att jag viskar och jag tycker jag pratar i snigeltempo men alla säger att jag pratar super snabbt.

Jättekonstig fråga kanske men har du medicinerat för din nervositet?

 

[Lillefrun]

Jättekonstig fråga kanske men har du medicinerat för din nervositet?

Åh ja, mer mediciner än man kan proppa i en enda person. Har nog provat snart allt.

 

[Lillefrun]

Men jag klarade mig okej idag. Farfar fattade inte ett ord av vad jag sa men med min bror och svägerska klarade jag det!!! Några fel ord och korta stopp men bäst hittills i alla fall!

Verkar som att extrem trötthet och huvudvärk är ett framgångskoncept

 

[Lillefrun]

Det är så svårt med talet nu. Vi var iväg och handlade lite idag, jag och mina föräldrar, och vi umgicks en stund hemma hos mig men jag fick inte ur mig något som någon annan kunde förstå varken hemma eller i affären.

Jag sa saker som jag tyckte var helt rimliga och lätta att förstå men ingen förstod mig. Varken pappa och mamma eller dom i affären och jag var så frustrerad över att inte kunna kommunicera. Jag säger saker och pratar men jag vet inte varför dom inte hör, ofta är det att jag pratar för tyst eller snabbt eller sluddrar eller hakar mig men idag vet jag inte vad det var men jag fick flera utskällningar för att jag inte kunde prata normalt. Dom sa att det är fel på mig, något psykiskt och inte på ett neutralt sätt utan tydligt väldigt dåligt

I ena affären pratade vi om det jag ville ha, han hade det på en dator och jag gick runt till hans sida så jag kunde peka på vad jag ville ha men han blev sur och vände skärmen väldigt defensivt bort från mig. Jag hann visa tillräckligt i alla fall som tur var. Men jag visste inte om han hade förstått så fick kolla kvittot extra noga.

Jag måste ta upp det här, dom frågar ofta om jag tagit tabletter eller är påverkad på något vis för att jag upplevs som konstig för att jag inte kan prata. Men jag vågar liksom inte berätta och förklara ifall dom tycker jag överdriver eller bara inte förstår. Och det känns så blottande också.

 

[Araminta]

Det är så svårt med talet nu. Vi var iväg och handlade lite idag, jag och mina föräldrar, och vi umgicks en stund hemma hos mig men jag fick inte ur mig något som någon annan kunde förstå varken hemma eller i affären.

Jag sa saker som jag tyckte var helt rimliga och lätta att förstå men ingen förstod mig. Varken pappa och mamma eller dom i affären och jag var så frustrerad över att inte kunna kommunicera. Jag säger saker och pratar men jag vet inte varför dom inte hör, ofta är det att jag pratar för tyst eller snabbt eller sluddrar eller hakar mig men idag vet jag inte vad det var men jag fick flera utskällningar för att jag inte kunde prata normalt. Dom sa att det är fel på mig, något psykiskt och inte på ett neutralt sätt utan tydligt väldigt dåligt

I ena affären pratade vi om det jag ville ha, han hade det på en dator och jag gick runt till hans sida så jag kunde peka på vad jag ville ha men han blev sur och vände skärmen väldigt defensivt bort från mig. Jag hann visa tillräckligt i alla fall som tur var. Men jag visste inte om han hade förstått så fick kolla kvittot extra noga.

Jag måste ta upp det här, dom frågar ofta om jag tagit tabletter eller är påverkad på något vis för att jag upplevs som konstig för att jag inte kan prata. Men jag vågar liksom inte berätta och förklara ifall dom tycker jag överdriver eller bara inte förstår. Och det känns så blottande också.

Jag är, likt @manda , logoped och upprepar hennes råd om att söka dig till närmsta logopedmottagning. Jag känner igen stora delar av din historia i de vuxna jag träffar som stammar och/eller har problem med skenande tal (googla, jag tror det kan ge en del aha-upplevelser). Talängslan är väldigt vanligt och ofta den primära orsaken till varför ungdomar och vuxna med talsvårigheter söker logoped. Och just i dessa fall är det logopeder, inte psykologer, som har mest kunskap! Man behöver ofta hantera talsvårigheterna och talängslan parallellt, psykologerna kan bara det senare.

Du får gärna skicka PM om du har mer frågor.

 

[Araminta]

Jag måste ta upp det här, dom frågar ofta om jag tagit tabletter eller är påverkad på något vis för att jag upplevs som konstig för att jag inte kan prata. Men jag vågar liksom inte berätta och förklara ifall dom tycker jag överdriver eller bara inte förstår. Och det känns så blottande också.

Och ja! Informera din omgivning om ditt tal! Försök våga vara öppen och gör det i skrift om det känns lättare. Att informera om att 1. "Nej, jag är inte drogad. Jag har svårt med talet!" och 2 "Såhär vill jag att du bemöter mig" underlättar både för dig och för din omgivning. Det är jättetufft men det kan verkligen hjälpa. Jag hejar på dig!

 

[Lillefrun]

Skenande tal är nog det mest liknande det jag har som jag har läst. Men det känns som en omöjlighet att bli av med det.

Jag hittade lite information på en bra sida och vill skicka den till mina föräldrar men vågar inte.

Känns som att jag behöver skriftlig info ifall det blir för svårt att prata. Så kan dom läsa och vi kan prata efteråt. Jag hatar att dom tror att jag till och med tar droger. I min värld är ju alla ord och meningar så fint uppdelade och skulle kunna läsas. Men sen kommer det inte ut på det sättet. Rätt så ofta märker jag inte själv vad som händer, men ibland får jag kämpa under talets gång så att jag blir helt slut.

 

[Araminta]

Skenande tal är nog det mest liknande det jag har som jag har läst. Men det känns som en omöjlighet att bli av med det.

Jag hittade lite information på en bra sida och vill skicka den till mina föräldrar men vågar inte

Är det skenande tal så blir du inte av med det, likt autism så ligger det genetiskt. Däremot så är det fullt möjligt att hantera och leva med. Insikt, rätt verktyg och förståelse från omgivningen kommer man riktigt långt med.

Skicka länken till föräldrarna! Du vågar!

Något du kan testa att göra på egen hand är att spela in dig själv och lyssna. Jätteläskigt, jag vet, men du behöver inte spela upp det för någon annan. Se det som en lek. Börja med ett enstaka ord eller en kort mening och spela in samma ord flera gånger i olika tempo. Gå till extremerna: så sakta att klockorna stannar och så fort du bara kan. Känn efter, lyssna igen och jämför: Hur långsamt/snabbt kändes det och hur långsamt/snabbt låter det? Stämmer min känsla med det jag hör? Jag utmanar dem jag träffar i att hitta alla steg i en skala från 1 till 10. Det är betydligt svårare än vad det låter! Tålamod och en gnutta humor hjälper. Fördelen med tempoträning är att det är ett användbart verktyg att ha både vid stamning och vid skenande tal.

 

[Lillefrun]

Är det skenande tal så blir du inte av med det, likt autism så ligger det genetiskt. Däremot så är det fullt möjligt att hantera och leva med. Insikt, rätt verktyg och förståelse från omgivningen kommer man riktigt långt med.

Skicka länken till föräldrarna! Du vågar!

Något du kan testa att göra på egen hand är att spela in dig själv och lyssna. Jätteläskigt, jag vet, men du behöver inte spela upp det för någon annan. Se det som en lek. Börja med ett enstaka ord eller en kort mening och spela in samma ord flera gånger i olika tempo. Gå till extremerna: så sakta att klockorna stannar och så fort du bara kan. Känn efter, lyssna igen och jämför: Hur långsamt/snabbt kändes det och hur långsamt/snabbt låter det? Stämmer min känsla med det jag hör? Jag utmanar dem jag träffar i att hitta alla steg i en skala från 1 till 10. Det är betydligt svårare än vad det låter! Tålamod och en gnutta humor hjälper. Fördelen med tempoträning är att det är ett användbart verktyg att ha både vid stamning och vid skenande tal.

Tack, det ska jag göra idag redan, något konkret. Men jag hatar ljudet av min röst så det blir verkligen en utmaning.

 

[Araminta]

Tack, det ska jag göra idag redan, något konkret. Men jag hatar ljudet av min röst så det blir verkligen en utmaning.

Det gör vi alla till en början. Man vänjer sig Lycka till!

 

[Frost116]

Har bara läst dom första inläggen av ts.
Jag började gråta när jag läste, känner igen så mycket med just talet och ångesten över att prata med folk och inte kunna gå kurser som man så gärna skulle vilja gå. Jag har social ångest och ptsd, kan det fungera för dig och kännas bättre om folk förstår att det är jobbigt för dig att prata? Jag har på senare år börjat berätta för endel, speciellt sjukvård, myndighetskontakt och barnens skola att jag lider av socialfobi och har svårt att prata inför folk. Tidigare var jag rädd att andra skulle tro jag tog droger eller var full när jag sluddrade, sa fel ord eller stakade mig, det har inte gjort att jag alltid kan prata bättre utan men dom har en viss förståelse. Vissa dagar när det är som värst är det inte kul att prata med nån annan än barnen eller sambon. När nån ringer svarar jag sällan och blir så stressad om mamma eller dottern ringer. Jag brukar smsa och fråga vad dom ville.
Du fick diagnosen som vuxen?

Vet inte om det blev läsligt, har sån ångest ikväll.