Att tillåta avverkning, gallring eller markberedning under vår och sommar, alltså när fåglar häckar och andra djur förökar sig är väldigt märkligt.
Det är något som väldigt sällan gjordes "förr i tiden", eftersom man fram till åtminstone 1950-talet var beroende av hästen för utkörning av virke. och det var på frusen mark, helst med snö på, som det var lämpligt att köra ut virke.
"Kalhyggen" är inte så enkelt som det låter. Det fungerar inte att få tall att växa (på lämpliga boniteter - tallmark) utan väldigt mycket ljus - tall är extremt ljuskrävande. Utan kalhyggen eller naturliga hyggen som storm eller skogsbrand, så blir det helt enkelt ingen tallskog, det blir granskog med viss inblandning av björk och andra lövträd i större delen av Sverige.
Man kan oftare än vissa rådgivare och och skogsindustrin tror, få fram naturlig föryngring av tall genom vettigt utformade fröträdställningar, men huvuddelen av de kvarlämnade stora träden måste bort 5-15 år efter avverkningen.
Med en relativt tät fröträdställning, ges inte samma intryck av kalhygge som en renhuggen yta, utan ger ett intryck av "gles skog" istället. Och lagom till att det är dags att ta bort de flesta av de stora frötallarna (man ska lämna ett antal "evighetsträd" så allt ska inte bort), så finns en ung tallskog där istället.
Men en form av trakthyggesbruk är det likväl förbannat.
Att andra trädslag som t.ex. gran och björk fungerar i bestånd med blandade åldrar, spelar egentligen ingen roll, eftersom tall och gran inte hör hemma på samma boniteter i alla fall.
Vi måste också komma ihåg att större delen av Sverige tillhör Taigan. Vi kan inte sköta svensk skog i enlighet med tyska eller Italienska principer, och i Italien eller Tyskland fungerar inte svenska principer.
Vår svenska barrskog är jämfört med vissa andra skogstyper som finns i andra klimatzoner relativt artfattig. En mager tallskog är väldigt artfattig, och har (när den fungerar) den biologiska mångfald som hör hemma där - alltså relativt få arter.
Någon regnskog finns inte i Sverige, så att det finns enormt artrika regnskogar som behöver hanteras rätt, innebär inte att dessa hanteringsprinciper alls är applicerbara på svensk skog.
Här är några av de största idiotierna i svenskt skogsbruk, det är ingen prioriteringsordning, och listan är inte komplett:
* Markberedning. Dödar livet i jorden, och diverse växter ovanpå, dödar effektivt resterna av mykorrhiza, och ger förstörelse genom att jorden vänds och dessutom förändras vattenföringen i skogen.
Alldeles för ofta genomförs dessutom markberedning på ett enormt klantigt och okänsligt sätt av maskinförarna, så att det uppstår onödigt hårda och felaktiga ingrepp.
Dessutom är forskningsstödet för att markberedning skulle ge en bättre ekonomisk avkastning i form av välväxta träd med kortare omloppstid i stort sett icke-existerande. Jag har i åratal sökt efter forskningsrapporter om markberedning och dess fördelar/nackdelar och av någon anledning, och väldigt få forskningsstudier finns tillgängliga...
Mykorrhiza var inte speciellt känt/genomforskat när man började med storskalig markberedning, och min hypotes är att man får sämre tillväxt och lägre kvalitet och större risk för sjukdomar/röta/insektsangrepp efter att träden blivit ca 15-20 år, om man skadat svamplivet i marken genom markberedning. De få forskningsrapporterna som går att få fram, är huvudsakligen tillväxtförsök upp till ca 15 års ålder.
*Klonade skogsplantor. Fullständig idioti, som gör att alla plantor som sätts i ett område har samma genetiska egenskaper och därför drabbas lika hårt om de inte får perfekta förhållanden för just sina egenskaper.
Riskerna är att nästan alla plantor dör av insektsangrepp, får röta röta, eller, så har alla plantor samma sorts tillväxtfel som att de får dubbla/tredubbla toppar, skjuter skott vid fel tid på året, eller "snurrar sig" för mycket.
Jag har sett ett stort antal planteringar där man fått ta bort 10-20-årig gran, eftersom de genetiskt lika plantorna helt enkelt inte fungerar där de planterats.
*Körning vid avverkning. För stora och tunga maskiner, som körs i skift, av folk som inte sett den skog de ska avverka eller gallra i dagsljus, och som har beting på att köra fort som fan.
Tacka sjutton för att det körs ner i surhål, blir körskador, onödig markpackning, delvis fel val av träd, tokigt anlagda stickvägar, sönderkörda fornminnen och vandringsleder, när själva systemet för hur de som ska jobba i skogen blivit en hets och stress situation.
Istället för att skogsbolagen äger maskinerna, och har anställda, så upphandlar bolagen entreprenörer, som ska ge bud på lägsta pris. Entreprenörerna sitter med dyra lån och kostnader, och pressa av bolagen.
