Jag känner mig faktiskt inte det minsta osäker ute på kvällar och nätter. En stor anledning är för att jag främst rör mig i min håla och den grannhåla där skolan ligger. Jag "känner liksom folket i krokarna rätt bra" och vet att det (inte) finns några som skulle göra mig något.
Det jag däremot oroar mig desto mer för är Sveriges sjukvård, faktiskt såpass mycket att jag inte varit på någon form av sjukvårdsinrättning på många, många år - för att jag varit så rädd för att inte bli tagen på allvar eller rent av bli felbehandlad.
Nu har det visserligen inte varit några stora saker, kroppsdelar med misstänkta frakturer x ganska många iof, rinnande öron, döva öron och lite såna småsaker. Men då har jag hellre läst på nätet och försökt hjälpa mig själv, också för att jag är ganska "tålig" och bla. säkerligen har en annan smärtuppfattning än vad gemene man har. Det har faktiskt fungerat förvånansvärt bra, och jag har inga men från någonting jag "borde" ha sökt vård för. Så jag kommer att fortsätta med det.
Det jag däremot oroar mig desto mer för är Sveriges sjukvård, faktiskt såpass mycket att jag inte varit på någon form av sjukvårdsinrättning på många, många år - för att jag varit så rädd för att inte bli tagen på allvar eller rent av bli felbehandlad.
Nu har det visserligen inte varit några stora saker, kroppsdelar med misstänkta frakturer x ganska många iof, rinnande öron, döva öron och lite såna småsaker. Men då har jag hellre läst på nätet och försökt hjälpa mig själv, också för att jag är ganska "tålig" och bla. säkerligen har en annan smärtuppfattning än vad gemene man har. Det har faktiskt fungerat förvånansvärt bra, och jag har inga men från någonting jag "borde" ha sökt vård för. Så jag kommer att fortsätta med det.