Tämja vildkatt? Råd och hjälp!

[Gimlan]

Det här med gäststugan är en temporär lösning. Jag funderar fram och tillbaka hur jag ska göra för att introducera ungarna ute. Jag vill ju veta att jag kan fånga in dem igen när det är dags för kastration, vilket vi brukar göra vid 6-7 månaders ålder. Kanske börjar vi ta ut den tama lite tillsammans med oss till att börja med?

Det finns ju veterinärer som kan tänka sig att göra det tidigare än så. Kanske värt att kika efter en sån?

 

[mamman]

Vilka bilder? Ts beskriver ju bara katterna var för sig?

Precis. Det kan väl inte vara tillåtet att beskriva små söta kattungar utan att visa bilder? Jag trodde det var allmän bukehyfs .
(Ber om ursäkt att ironin/skämtet i frågan inte framgick. Borde haft en efter.)

 

[Sel]

Jodå, sedan i onsdags är hela familjen infångad och instängd hemma i gäststugan hos oss. Jag tänkte att jag beskriver dem var och en.

Mamma katt har troligen varit tam tidigare, eller åtminstone levt nära människor. Hon är kontaktsökande och utför sociala beteenden, tex jamar/svarar och stryker kinder mot dörrposter osv. Hon är skygg men kommer närmare nu. Man får fortfarande inte ta i henne.

Den tama ungen är jättetrevlig. Den började leka redan efter några dagar hemma hos oss, och jagar nu allt den får tag i. Den lägger sig i boken och sätter sig på tangentbordet, så den har helt klart fattat det där med att få uppmärksamhet. Den är en hona.

Unge nr 2 är troligen en hanne. Den är störst och mest glupsk. Den är nyfiken på lek, men noll nyfiken på oss människor. Skygg och aggresiv. Det är denna jag har minst hopp om.

Unge nr 3 fick vi i onsdags. Den är liten, har fått blötmat hos kollegan men inte ätit upp. Kanske kände den sig ensam? Den är skygg, men kontaktsökande mot oss människor. Nyfiken på lek, men vågar ännu inte delta. När den kom gick den genast ut ur buren, trots att vi var där.

En rolig sak som hänt är att min man gick ut i gäststugan för att "passa" katterna, och blev helt charmad av den tama ungen. På kvällen tog han en trave böcker och meddelade mig att han gick ut för att sova hos katterna. Han har aldrig brytt sig särskilt mycket om katterna här hemma, så vi är helt chockade!
Igår kväll meddelade dottern att hon sover där själv. Pappa erbjöd sig att vara med, men hon var tydlig, själv gäller. Maken tycker det är mysigt att hålla lite koll på katterna, men när vi är flera där ute blir det lite för mycket för mamma katt. Då vågar hon sig inte riktigt fram.

Jag funderar nu på om det går att fånga mamman och komma till veterinären med henne. En anledning till att jag ville ha med mamman var att jag trodde att ungarna fortfarande diade. Men det finns ingen unge som får komma i närheten där. Mamman klänger också i fönstren och försöker hitta en väg ut på nätterna, så jag skulle vilja ha henne kastrerad så snart som möjligt.

Det här med gäststugan är en temporär lösning. Jag funderar fram och tillbaka hur jag ska göra för att introducera ungarna ute. Jag vill ju veta att jag kan fånga in dem igen när det är dags för kastration, vilket vi brukar göra vid 6-7 månaders ålder. Kanske börjar vi ta ut den tama lite tillsammans med oss till att börja med?

Så härligt att höra, det verkar ju gå framåt med stormsteg! Så gulligt att ni turas om att sova därute också.
Det tog flera veckor innan jag kunde komma i närheten av att röra vid Aurora utan handskar på så att unge två inte är glad att se er skulle jag inte ta till hjärtat efter så kort tid.

Det här är hon fyra månader senare.

 

[Emma-pemma]

Precis. Det kan väl inte vara tillåtet att beskriva små söta kattungar utan att visa bilder? Jag trodde det var allmän bukehyfs .
(Ber om ursäkt att ironin/skämtet i frågan inte framgick. Borde haft en efter.)

Oops, vilken miss! Håller med fullt ut. Har ännu inte fångat alla på bild, men här kommer något. Mamman

 

[Emma-pemma]

Unge 1

 

[Emma-pemma]

Unge 2, fotat under matbordet

 

[Halcyon]

Finns inget riktigt schysst få in honan i bur, om inte är tam.

Ett kan va vänta in henne och snabb stänga buren eller ställa buren mot henne så inget större val. Som sagt inte riktigt schysst men ibland finns inga alternativ om behövs väg till veterinär. Väl där brukar gå bra om förvarnar man har med en skyggis.

 

[mamman]

Unge 2, fotat under matbordet
Visa bifogad fil 98828

Vilken fin färg!

 

[Emma-pemma]

Jag skulle ta ut i sele eller har de inne tills kastrering kan ske. För att undvika att springer iväg
Lycka till och jag tror det kommer gå jätte bra!

Sele är ju endast möjligt om man har en tam katt som går att ta i. Och är den tam så rör den sig runt oss ändå.

Idag var den tama ungen med ute en stund på förmiddagen. Det tyckte hon var roligt. Det är ju inget vidare liv att sitta instängd i en stuga när man är född fri. Hon fick hälsa på vår gammelman. Det gick lugnt och fint, även om de tydligt visade att de inte uppskattar varandras sällskap.

 

[Emma-pemma]

Här kommer en liten uppdatering om våra vildkatter.

Vi hade ju katterna instängda i vårt gästhus och turades om att sova med dem där. Mamman sökte kontakt med oss, jamade och strök sig mot dörrposter osv, men vågade inte komma fram. Däremot blev uppträdde hon väldigt aggressivt/frånstötande mot sina ungar. Jag kunde inte komma nära och känna på henne, men från hennes beteende började jag misstänka att hon var dräktig igen. Jag kontaktade veterinär och bokade i samråd med denna in kastrering, och det visade sig att hon verkligen var dräktig. Kliniken kastrerade henne, och vi fick hem henne samma kväll.

När mamman kom hem nyopererad ville vi inte att ungarna skulle vara med henne. Dels hade veterinären plockat ut fostren, så det fanns risk att hon började laktera, och dels hade hon då ett sår. Ungarna fick då flytta ut i stallet. Vi stängde kattluckan så att de var instängda, och vid det här laget hade inte hästarna kommit in på nätterna än. Trots det hittade ungarna ut, genom ett fönster visade det sig, och det var en kamp att få alla samlade. En unge var borta hela första natten, och vi fick efterlysa i den lokala fb-gruppen. Vi hittade den dagen därpå, gömd under en trädrot. Men två av ungarna var fortafarande väldigt skygga, och sprang iväg när de blev rädda. Hela första helgen gick åt till att få först den ena och sedan den andra att följa oss, trots att de var rädda för oss. Nu har det gått 1,5 månad sedan dess, och nu fungerar det jättebra. De kommer överens med vår gamla katt, och när vi går ner till ridbanan eller ut i hagen har vi en liten rad med 4 katter som följer efter. Precis som vi vill ha det. Eftersom de kan vara med i stallet nu så får de också mer tid med oss, vilket jag tror bidrar till att de nu är hyfsat tama.

Mammans operationssår gick upp, men vi såg det inte förrän efter några dagar, och vi fick köra tillbaka henne till kliniken. Inte helt lätt, eftersom hon var mycket misstänksam mot oss sedan vi fångat henne förra gången. Vi lockade fram henne med mat båda gångerna vi skulle vill veterinären, och nu håller hon fortfarande ett långt avstånd till oss när hon äter. Hon blev kvar på kliniken i en vecka och fick antibiotika och översyn. Där fick hon sitta i en liten bur, och nu fick hon också tratt. Hon kom hem med tratten och vi stängde in henne i ett mindre rum för att hålla henne på en liten yta. Där satt hon under sängen i två veckor, kom bara fram på natten och åt. Så småningom kunde vi börja klia henne lite där under sängen, och för en vecka sedan släppte vi ut henne så hon har tillgång till hela stugan. Det går framåt med henne, och snart ska vi släppa ut henne till de andra. Innan dess vill vi dock att hon ska få bekanta sig med de andra katterna, så att hon inte börjar med att springa bort.

 

[Sel]

Här kommer en liten uppdatering om våra vildkatter.

Vi hade ju katterna instängda i vårt gästhus och turades om att sova med dem där. Mamman sökte kontakt med oss, jamade och strök sig mot dörrposter osv, men vågade inte komma fram. Däremot blev uppträdde hon väldigt aggressivt/frånstötande mot sina ungar. Jag kunde inte komma nära och känna på henne, men från hennes beteende började jag misstänka att hon var dräktig igen. Jag kontaktade veterinär och bokade i samråd med denna in kastrering, och det visade sig att hon verkligen var dräktig. Kliniken kastrerade henne, och vi fick hem henne samma kväll.

När mamman kom hem nyopererad ville vi inte att ungarna skulle vara med henne. Dels hade veterinären plockat ut fostren, så det fanns risk att hon började laktera, och dels hade hon då ett sår. Ungarna fick då flytta ut i stallet. Vi stängde kattluckan så att de var instängda, och vid det här laget hade inte hästarna kommit in på nätterna än. Trots det hittade ungarna ut, genom ett fönster visade det sig, och det var en kamp att få alla samlade. En unge var borta hela första natten, och vi fick efterlysa i den lokala fb-gruppen. Vi hittade den dagen därpå, gömd under en trädrot. Men två av ungarna var fortafarande väldigt skygga, och sprang iväg när de blev rädda. Hela första helgen gick åt till att få först den ena och sedan den andra att följa oss, trots att de var rädda för oss. Nu har det gått 1,5 månad sedan dess, och nu fungerar det jättebra. De kommer överens med vår gamla katt, och när vi går ner till ridbanan eller ut i hagen har vi en liten rad med 4 katter som följer efter. Precis som vi vill ha det. Eftersom de kan vara med i stallet nu så får de också mer tid med oss, vilket jag tror bidrar till att de nu är hyfsat tama.

Mammans operationssår gick upp, men vi såg det inte förrän efter några dagar, och vi fick köra tillbaka henne till kliniken. Inte helt lätt, eftersom hon var mycket misstänksam mot oss sedan vi fångat henne förra gången. Vi lockade fram henne med mat båda gångerna vi skulle vill veterinären, och nu håller hon fortfarande ett långt avstånd till oss när hon äter. Hon blev kvar på kliniken i en vecka och fick antibiotika och översyn. Där fick hon sitta i en liten bur, och nu fick hon också tratt. Hon kom hem med tratten och vi stängde in henne i ett mindre rum för att hålla henne på en liten yta. Där satt hon under sängen i två veckor, kom bara fram på natten och åt. Så småningom kunde vi börja klia henne lite där under sängen, och för en vecka sedan släppte vi ut henne så hon har tillgång till hela stugan. Det går framåt med henne, och snart ska vi släppa ut henne till de andra. Innan dess vill vi dock att hon ska få bekanta sig med de andra katterna, så att hon inte börjar med att springa bort.

Så roligt med en uppdatering! Vad fina ni är som lägger ned sådant jobb på de små vildarna, och vilken otur med mamma katt. Typiskt med komplikationer, men nu ska det förhoppningsvis gå bättre och hon slapp i alla fall föda fram ännu en kull!
Har ni döpt dem ännu?

 

[stjarnhimmel]

Här kommer en liten uppdatering om våra vildkatter.

Vi hade ju katterna instängda i vårt gästhus och turades om att sova med dem där. Mamman sökte kontakt med oss, jamade och strök sig mot dörrposter osv, men vågade inte komma fram. Däremot blev uppträdde hon väldigt aggressivt/frånstötande mot sina ungar. Jag kunde inte komma nära och känna på henne, men från hennes beteende började jag misstänka att hon var dräktig igen. Jag kontaktade veterinär och bokade i samråd med denna in kastrering, och det visade sig att hon verkligen var dräktig. Kliniken kastrerade henne, och vi fick hem henne samma kväll.

När mamman kom hem nyopererad ville vi inte att ungarna skulle vara med henne. Dels hade veterinären plockat ut fostren, så det fanns risk att hon började laktera, och dels hade hon då ett sår. Ungarna fick då flytta ut i stallet. Vi stängde kattluckan så att de var instängda, och vid det här laget hade inte hästarna kommit in på nätterna än. Trots det hittade ungarna ut, genom ett fönster visade det sig, och det var en kamp att få alla samlade. En unge var borta hela första natten, och vi fick efterlysa i den lokala fb-gruppen. Vi hittade den dagen därpå, gömd under en trädrot. Men två av ungarna var fortafarande väldigt skygga, och sprang iväg när de blev rädda. Hela första helgen gick åt till att få först den ena och sedan den andra att följa oss, trots att de var rädda för oss. Nu har det gått 1,5 månad sedan dess, och nu fungerar det jättebra. De kommer överens med vår gamla katt, och när vi går ner till ridbanan eller ut i hagen har vi en liten rad med 4 katter som följer efter. Precis som vi vill ha det. Eftersom de kan vara med i stallet nu så får de också mer tid med oss, vilket jag tror bidrar till att de nu är hyfsat tama.

Mammans operationssår gick upp, men vi såg det inte förrän efter några dagar, och vi fick köra tillbaka henne till kliniken. Inte helt lätt, eftersom hon var mycket misstänksam mot oss sedan vi fångat henne förra gången. Vi lockade fram henne med mat båda gångerna vi skulle vill veterinären, och nu håller hon fortfarande ett långt avstånd till oss när hon äter. Hon blev kvar på kliniken i en vecka och fick antibiotika och översyn. Där fick hon sitta i en liten bur, och nu fick hon också tratt. Hon kom hem med tratten och vi stängde in henne i ett mindre rum för att hålla henne på en liten yta. Där satt hon under sängen i två veckor, kom bara fram på natten och åt. Så småningom kunde vi börja klia henne lite där under sängen, och för en vecka sedan släppte vi ut henne så hon har tillgång till hela stugan. Det går framåt med henne, och snart ska vi släppa ut henne till de andra. Innan dess vill vi dock att hon ska få bekanta sig med de andra katterna, så att hon inte börjar med att springa bort.

Vad glad jag blir all läsa om ert engagemang. Vad fint!
Då jag själv har två f.d hemlösa katter klappar hjärtat lite extra för dom.

 

[TinyWiny]

Här kommer en liten uppdatering om våra vildkatter.

Vi hade ju katterna instängda i vårt gästhus och turades om att sova med dem där. Mamman sökte kontakt med oss, jamade och strök sig mot dörrposter osv, men vågade inte komma fram. Däremot blev uppträdde hon väldigt aggressivt/frånstötande mot sina ungar. Jag kunde inte komma nära och känna på henne, men från hennes beteende började jag misstänka att hon var dräktig igen. Jag kontaktade veterinär och bokade i samråd med denna in kastrering, och det visade sig att hon verkligen var dräktig. Kliniken kastrerade henne, och vi fick hem henne samma kväll.

När mamman kom hem nyopererad ville vi inte att ungarna skulle vara med henne. Dels hade veterinären plockat ut fostren, så det fanns risk att hon började laktera, och dels hade hon då ett sår. Ungarna fick då flytta ut i stallet. Vi stängde kattluckan så att de var instängda, och vid det här laget hade inte hästarna kommit in på nätterna än. Trots det hittade ungarna ut, genom ett fönster visade det sig, och det var en kamp att få alla samlade. En unge var borta hela första natten, och vi fick efterlysa i den lokala fb-gruppen. Vi hittade den dagen därpå, gömd under en trädrot. Men två av ungarna var fortafarande väldigt skygga, och sprang iväg när de blev rädda. Hela första helgen gick åt till att få först den ena och sedan den andra att följa oss, trots att de var rädda för oss. Nu har det gått 1,5 månad sedan dess, och nu fungerar det jättebra. De kommer överens med vår gamla katt, och när vi går ner till ridbanan eller ut i hagen har vi en liten rad med 4 katter som följer efter. Precis som vi vill ha det. Eftersom de kan vara med i stallet nu så får de också mer tid med oss, vilket jag tror bidrar till att de nu är hyfsat tama.

Mammans operationssår gick upp, men vi såg det inte förrän efter några dagar, och vi fick köra tillbaka henne till kliniken. Inte helt lätt, eftersom hon var mycket misstänksam mot oss sedan vi fångat henne förra gången. Vi lockade fram henne med mat båda gångerna vi skulle vill veterinären, och nu håller hon fortfarande ett långt avstånd till oss när hon äter. Hon blev kvar på kliniken i en vecka och fick antibiotika och översyn. Där fick hon sitta i en liten bur, och nu fick hon också tratt. Hon kom hem med tratten och vi stängde in henne i ett mindre rum för att hålla henne på en liten yta. Där satt hon under sängen i två veckor, kom bara fram på natten och åt. Så småningom kunde vi börja klia henne lite där under sängen, och för en vecka sedan släppte vi ut henne så hon har tillgång till hela stugan. Det går framåt med henne, och snart ska vi släppa ut henne till de andra. Innan dess vill vi dock att hon ska få bekanta sig med de andra katterna, så att hon inte börjar med att springa bort.

Vilket helt fantastiskt engagemang Många hade valt att avsluta för mammakatt i det läget. Det kostar ju enorma summor med inlagd katt och dessutom en hel vecka. Kudos i mängd till er!

 

[Emma-pemma]

Det är fantastiskt roligt att ha de här katterna här hemma! För varje framsteg de gör blir man så stolt över dem. När de lärde sig att gå på lådan, när de listade ut kattluckan utan att vi hjälpte dem, när de hittade tjuvingången genom hästgallret...

En sak jag glömde berätta är hur deras päls förändrats. Det märks mest på mamman, som vi kallar Berit. När hon kom var hennes päls sträv, men nu är den alldeles silkesmjuk. De vita fälten på ena ungen har blivit kritvita, inte lite smutsgrå som innan. Vi ger dem torrfoder från Hills, men det är snordyrt. Kommer nog att prova att blanda med något billigare och se om det funkar.

 

[Emma-pemma]

Så roligt med en uppdatering! Vad fina ni är som lägger ned sådant jobb på de små vildarna, och vilken otur med mamma katt. Typiskt med komplikationer, men nu ska det förhoppningsvis gå bättre och hon slapp i alla fall föda fram ännu en kull!
Har ni döpt dem ännu?

Ja, de har fått namn. Om man tittar i bilden ovan så ser man överst vår "gamla" katt Kasper. Sedan har vi Baghera (hona), Scar och Diego (hanar). Min kollega, vars trädgård de föddes i, kallade den svarta för Baghera utan att de visste könet. Scar fick sitt namn för att han bet och rev mig så svårt när han kom att jag fick gå på penicillin en vecka. Och Diego fick vara med på samma tema.

 

[athena_arabians]

Det är fantastiskt roligt att ha de här katterna här hemma! För varje framsteg de gör blir man så stolt över dem. När de lärde sig att gå på lådan, när de listade ut kattluckan utan att vi hjälpte dem, när de hittade tjuvingången genom hästgallret...

En sak jag glömde berätta är hur deras päls förändrats. Det märks mest på mamman, som vi kallar Berit. När hon kom var hennes päls sträv, men nu är den alldeles silkesmjuk. De vita fälten på ena ungen har blivit kritvita, inte lite smutsgrå som innan. Vi ger dem torrfoder från Hills, men det är snordyrt. Kommer nog att prova att blanda med något billigare och se om det funkar.

Arken Zoo har ett finskt foder som heter Smaak som är prisvärt med bra ingredienser. Min katt tycker det är väldigt gott.

 

[Malibu_Stacy]

Ja, de har fått namn. Om man tittar i bilden ovan så ser man överst vår "gamla" katt Kasper. Sedan har vi Baghera (hona), Scar och Diego (hanar). Min kollega, vars trädgård de föddes i, kallade den svarta för Baghera utan att de visste könet. Scar fick sitt namn för att han bet och rev mig så svårt när han kom att jag fick gå på penicillin en vecka. Och Diego fick vara med på samma tema.

Glöm inte att märka och kastrera katterna nu när ni har dom ute dessutom. Kul att det gått bra ändå med allihopa Hoppas mammakatt kommer vänja sig också!

 

[Emma-pemma]

Glöm inte att märka och kastrera katterna nu när ni har dom ute dessutom. Kul att det gått bra ändå med allihopa Hoppas mammakatt kommer vänja sig också!

Vi brukar göra det vid 6-7 månaders ålder, så det är snart dags.

 

[Emma-pemma]

Idag har mamma-katt (Berit) fått gå ut! Vi började preppa redan för en vecka sedan med att ta in någon av de andra katterna till henne en liten stund i taget. Vi valde att hon fick möta endast en i taget för att det skulle gå lugnt till. Igår kväll tog vi in alla de andra katterna till Berit och så fick de stanna inne över natten. På morgonen släppte jag ut ungarna, och då var mamman nyfiken så hon fick också gå ut. Hon blev rädd och sprang bort nästan omedelbart . Vi gick och lockade en stund, men hon gav sig inte till känna förrän efter middagen. Då ville hon in i stugan igen, så hon och två ungar fick komma in dit och sova middag. Sedan ut igen, och den här gången höll hon sig tillsammans med oss, och var mycket lugnare. Hon hängde med till ridbanan och höll sig i närheten av de andra katterna. Det enda som inte gick så bra var att vi inte lyckades locka in henne i stallet. Nu får hon istället tillbringa ytterligare en natt i gäststugan.

Jag måste säga att jag är mäkta stolt över vår "gamla" katt som tagit emot hela denna familj med sådant lugn och tålamod. När han mötte kattmamman var han bara helt lugn och gick fram och nosade på henne. Sedan gav vi dem mat och de åt lugnt bredvid varandra. Han har ju varit ett stöd för hennes ungar under några veckor, men detta var ändå två vuxna katter som möttes för första gången. Han är en väldigt intensiv katt som vid 7 års ålder fortfarande beter sig som en kattunge, men den här nya familjen har han helt tagit till sitt hjärta.

 

[TinyWiny]

Idag har mamma-katt (Berit) fått gå ut! Vi började preppa redan för en vecka sedan med att ta in någon av de andra katterna till henne en liten stund i taget. Vi valde att hon fick möta endast en i taget för att det skulle gå lugnt till. Igår kväll tog vi in alla de andra katterna till Berit och så fick de stanna inne över natten. På morgonen släppte jag ut ungarna, och då var mamman nyfiken så hon fick också gå ut. Hon blev rädd och sprang bort nästan omedelbart . Vi gick och lockade en stund, men hon gav sig inte till känna förrän efter middagen. Då ville hon in i stugan igen, så hon och två ungar fick komma in dit och sova middag. Sedan ut igen, och den här gången höll hon sig tillsammans med oss, och var mycket lugnare. Hon hängde med till ridbanan och höll sig i närheten av de andra katterna. Det enda som inte gick så bra var att vi inte lyckades locka in henne i stallet. Nu får hon istället tillbringa ytterligare en natt i gäststugan.

Jag måste säga att jag är mäkta stolt över vår "gamla" katt som tagit emot hela denna familj med sådant lugn och tålamod. När han mötte kattmamman var han bara helt lugn och gick fram och nosade på henne. Sedan gav vi dem mat och de åt lugnt bredvid varandra. Han har ju varit ett stöd för hennes ungar under några veckor, men detta var ändå två vuxna katter som möttes för första gången. Han är en väldigt intensiv katt som vid 7 års ålder fortfarande beter sig som en kattunge, men den här nya familjen har han helt tagit till sitt hjärta.

Jag tror katter bara vet. Jag har haft många hemlösingar här och alla utom en har tagits emot utan problem utav de andra katterna. Alla har varit okastrerade när de kom hit så det berodde inte på det utan den som inte togs emot väl var det nog något fel på. Han smög sig inte in i flocken på ett smidigt sätt utan gick till oprovocerad attack varenda gång han såg en katt.

Sålänge de inte behöver känna sig trängda utan har fritt utrymme så brukar det inte vara något problem. Det är när katter ska mötas inne och särskilt då på en plats där en av dem redan bor som problem kan uppstå. Visst händer det att okastrerade katter som har vuxit upp tillsammans blir ovänner om de inte kastreras i tid, dvs. innan könsmognad som kan uppstå så tidigt som vid fyra månaders ålder men det hör inte till vanligheterna även om jag aldrig skulle chansa utan kastrera i tid. Framförallt honkatter tjänar mycket på att kastreras innan första löpet. Risken för juvertumörer minskar med över 90%. På hankatt tjänar människan på det, inte jättekul med en katt som märker revir.