Tålmodiga barn

[havreflinga]

Det pratas mycket om jobbiga, ouppfostrade barn, men jag slås oftare av hur "snälla" och tålmodiga många barn verkar vara.

Om jag träffar någon kompis/bekant som har barn med sig står oftast barnet/barnen tyst vid sidan och väntar och väntar och väntar medan jag och mamman/pappan babblar om sånt som borde vara dötråkigt för barnen att lyssna på.

Jag har många gånger tänkt att jag borde vara lite artigare mot barnen, ställa frågor till dem och kanske ta med dem i samtalet. Åtminstone titta på dem eller le lite... Men när jag väl träffar en kompis har vi vuxna så mycket vi vill prata om att jag glömmer att se barnen. (Fast jag har blivit lite bättre sedan jag fick egna barn.)

Jag visar mer respekt för vuxna. Om jag t ex träffar en kompis som har med sig en annan vuxen (som jag inte känner) - då försöker jag rikta samtalet lite mer åt båda, så han/hon inte bara ska behöva stå där och vänta. Eller åtminstone prata färdigt lite snabbare.

Vad är det som gör att barnen blir så här fogliga? Har de nån behållning av att lyssna på oss vuxna när vi babblar?

Har ni upplevt samma sak?

 

[Lupin]

Sv: Tålmodiga barn

Hur gamla är barnen du pratar om?

När jag var liten så tyckte jag det var jätteintressant att lyssna på de vuxna, satt gärna med om jag fick och det spelade ingen roll vad de pratade om. Fast jag var kanske konstig och annorlunda? Fram till en viss ålder tyckte jag det var det mest spännande som fanns.

 

[TinyWiny]

Sv: Tålmodiga barn

Jag tror att det är vanan att man pratar/avbryter inte när någon annan pratar.

Mina barn stod ofta och väntade och lyssnade om det var hästprat annars kunde de tröttna efter en stund.

Annars tycker jag att man som vuxen ska kunna prata med någon gammal bekant just då och där men är det någon man pratar med ofta så brukade jag säga att jag ringer sen så vi får prata vidare.

Jag tror att om barnen är vana vid att respekteras så respekterar de att vuxna har behov att prata med.

 

[Lupino]

Sv: Tålmodiga barn

Eller hur! Jag tycker världen verkar full av lugna och nöjda barn och bebisar!
Många har små barn som går med på att bara sitta i vagnen medans mamma eller pappa dricker kaffe och läser tidningen. De stora barnen väntar och väntar fogligt i de flesta fallen precis som du säger. Jag har också förundrats över det.

Tänk vad konstigt det är att samma vett- och etikettsregler inte gäller för hur vuxna beter sig mot barn! Som du säger ”struntar” man ofta i dem och sladdrar på och det är ju även vanligt att man pratar om dem när de är närvarande vilket ju anses väldigt oartigt egentligen. Orsaken tror jag är att man ju gör så med små barn, och sen är ju gränsen flytande när man bör sluta så ibland fortsätter man så alldeles för länge.

 

[havreflinga]

Sv: Tålmodiga barn

Hur gamla är barnen du pratar om?

När jag var liten så tyckte jag det var jätteintressant att lyssna på de vuxna, satt gärna med om jag fick och det spelade ingen roll vad de pratade om. Fast jag var kanske konstig och annorlunda? Fram till en viss ålder tyckte jag det var det mest spännande som fanns.

Allt från tre år till tonåringar.

Jag kan inte minnas att jag tyckte det var särskilt spännande. Minns inte om det var tråkigt heller. Men jag minns hur skämmigt det var när mamma pratade skit om mig över mitt huvud.

 

[havreflinga]

Sv: Tålmodiga barn

Tänk vad konstigt det är att samma vett- och etikettsregler inte gäller för hur vuxna beter sig mot barn! Som du säger ”struntar” man ofta i dem och sladdrar på och det är ju även vanligt att man pratar om dem när de är närvarande vilket ju anses väldigt oartigt egentligen.

Ja, man kommer undan med så mycket när det gäller barn. De säger ju inte ifrån.

 

[Lupin]

Sv: Tålmodiga barn

Allt från tre år till tonåringar.

Jag kan inte minnas att jag tyckte det var särskilt spännande. Minns inte om det var tråkigt heller. Men jag minns hur skämmigt det var när mamma pratade skit om mig över mitt huvud.

Oki. Jag var kanske lite udda som tyckte det var spännande att lyssna på de vuxna.

Men usch och fy, det är aldrig roligt när någon pratar över huvudet på en, som om man inte fanns.